Svärföräldrar som ej visar intresse för barnbarn

[Badger]

Vi tänker inte pressa dom till att umgås med vårt barn. Skulle aldrig vilja tvinga någon till det.
Frågeställningen var mer hur man ska hantera situationen som uppstått och besvikelsen (som är bara vår) och att vi blivit ledsna över det totala ointresset.

Hmm svårt. Jag tror lite på att vänta och se? Ev kanske i framtiden styra in på situationer där mötet blir mer naturligt, som promenader eller museer, då man inte är så fokuserad på kaffet och kakan så att säga och barnet visar saker.

Hantera besvikelsen? Vet inte, är sur och tja surar en del antar jag. Och är lite skadeglad över att barnen artigt väser är det farfar eller morfar som är här idag, om de kommer förbi ett år?

Känns bättre att få till något skapligt funktionellt . För barnet kan även en ganska sval relation vara givande, min farmor gillade inte barn men det är ändå härliga minnen av att ha blivit släpad av henne på uppenbara vuxenkoncerter då man skulle var tyst och artig mot väninnorna när man var 7.

Dock är det svårt att ge råd ur olika perspektiv, alla mina far och morföräldrar och gammelfastrar och fastrar och mitt barns och min mans far och morföräldrar kan absolut tänka sig passa barn om det kniper och de har tid. För de fick den grejen av sina fastrar och mostrar och farföräldrar osv när de hade barn. Det verkar hamna på typ flytthjälpskontot.

 

[Kilauea]

Ja, jag är väldigt glad. Var helt övertygad om att det skulle bli så också inför beslutet att skaffa barn, så hade minst sagt blivit chockad och ledsen om så inte var fallet. Mest av allt är jag glad för barnets skull, även om jag tror att den största vinsten är mormor/farfars/farmors. De är helt over the moon och har verkligen fått en till och - i min mammas fall - ny dimension i sina liv.

Samma här. Mamma har visserligen ett bra liv även sen pappa gick bort, men vår son har gett henne guldkant på tillvaron - säger hon själv tom.

 

[pollex]

Ja jag förstår att ni är ledsna! Det är ju inte konstigt alls!
Jag tänker att man hanterar det som allt annat man bli ledsen över. Prata med någon nära om sina tankar och känslor, gråt om man vill men sen kanske lägga sin energi på de relationerna som man känner sig mer nöjd med

Jag tycker att det här med att lägga energi på relationer man är nöjd med är en väldigt bra sak att tänka på - både när det gäller ens egna relationer och barnets. Nu är ju TS barn fortfarande väldigt litet, men jag tänker att om situationen består när barnet blir större så kommer det troligtvis dyka upp andra vuxenrelationer som man kan nära - en annan släkting, en av barnets kompisars föräldrar...

 

[vemsomhelst123]

Jag tycker att det här med att lägga energi på relationer man är nöjd med är en väldigt bra sak att tänka på - både när det gäller ens egna relationer och barnets. Nu är ju TS barn fortfarande väldigt litet, men jag tänker att om situationen består när barnet blir större så kommer det troligtvis dyka upp andra vuxenrelationer som man kan nära - en annan släkting, en av barnets kompisars föräldrar...

Jag tror oxå det är klokt. Barnet i fråga verkar ju ha en mormor som är angelägen om bra kontakt, och jag tror att det är bättre att odla den kontakten än att lägga energi på en kontakt man inte känner sig nöjd med. Sen kan det ju för barnets skull vara bra att inte stänga några dörrar, jag tror som sagt att min svärmor har mycket lättare för äldre barn, men hon har oxå mycket lättare att ”ta för sig” Av mitt barn när jag inte är med utan bara min sambo trots att jag tycker att jag snarare är åt det pushigare hållet och föreslår att hon kan kolla henne själv en stund osv. Om ts svärföräldrar blir mer intresserade när barnet är större är det ju en bonus.

 

[Pontevecchio]

Ok, ja hämtnignar kan de ju göra om de är pensionärer. Min mamma jobbar och har en hobby som tar mycket tid och engage


Ja, det är klart att man hinner mer om mor- farföräldrarna är pensionärer. Om alla inblandade jobbar heltid plus har egna hobbies/djur så blir läget ett annat. Jag har aldrig varit beroende av mina föräldrar/svärföräldrar i min vardag. Vardagen har jag och min man hanterat på egen hand.

Kul för er. Våra föräldrar jobbade också heltid när vår son kom. De kunde också flexa och hämta 15 en dag i veckan.
Jag hinner träffa min familj mina vänner ha två barn och en häst. Får jag diplom?

 

[skogaliten]

Såsom mormor/farmor, blir jag fullständigt tillintegjord av hela idén att bli avkrävd att ha "en nära" och "frekvent relationn" med mina barnbarn.

Varför ska jag det, i synnerhet med ointressanta småbarn, som drar med sig den ena förkylningen efter den andra magsjukan.

Jag är totalt ointressant av att vara gratis barnvakt när helst det behagas, och oavlönad barnflicka som hämtar på dagis.

Det är barnens föräldrar som valt att skaffa barn.
Hade de velat bland in mig, som något slags hjälpreda, så borde de ha frågat mig hur jag ställde mig till det, innan.

Är jag ointresserad? Nej. Jag diskuterar gärna med mina barn, om det är något jag kan bistå med, som inte involverar praktisk hantering av snoriga näsor eller blöjbbyten, eller att passa tider för barnhämtning eller lämning.

Jag besöker mina barn, och därmed barbarnen ungefär lika ofta nu som innan barnbarnen kom. Och Barn med barnbarn är välkomna på besök.
Men låt mig slippa få en massa gulliga bilder på sms, någon enstaka räcker mer än väl.

Och när barnbarnen blivit så stora att de åtminstone kan tas med på t.ex. en skogspromenad där de går själva, så tar jag gärna med dem ut.

Me att kräva intresse av den äldre generationen, kräva flera besök, förutsätta barnvaktsinsatser???? Snacka om egotrippad inställning hos den yngre generationen.

Det är inte vår plikt att ta hand era barn så länge inga olyckor inträffar. Det ska vara ett frivilligt åtagande.
Vi ska inte vara tvungna att gå ner i arbetstid eller ge upp hobbies och intressen för att ta hand om barnbarn.

En inställning som trådstarten ger uttryck för, skulle snarare skrämma bort mig, än föra mig närmare...

 

[Imogen]

Såsom mormor/farmor, blir jag fullständigt tillintegjord av hela idén att bli avkrävd att ha "en nära" och "frekvent relationn" med mina barnbarn.

Varför ska jag det, i synnerhet med ointressanta småbarn, som drar med sig den ena förkylningen efter den andra magsjukan.

Jag är totalt ointressant av att vara gratis barnvakt när helst det behagas, och oavlönad barnflicka som hämtar på dagis.

Det är barnens föräldrar som valt att skaffa barn.
Hade de velat bland in mig, som något slags hjälpreda, så borde de ha frågat mig hur jag ställde mig till det, innan.

Är jag ointresserad? Nej. Jag diskuterar gärna med mina barn, om det är något jag kan bistå med, som inte involverar praktisk hantering av snoriga näsor eller blöjbbyten, eller att passa tider för barnhämtning eller lämning.

Jag besöker mina barn, och därmed barbarnen ungefär lika ofta nu som innan barnbarnen kom. Och Barn med barnbarn är välkomna på besök.
Men låt mig slippa få en massa gulliga bilder på sms, någon enstaka räcker mer än väl.

Och när barnbarnen blivit så stora att de åtminstone kan tas med på t.ex. en skogspromenad där de går själva, så tar jag gärna med dem ut.

Me att kräva intresse av den äldre generationen, kräva flera besök, förutsätta barnvaktsinsatser???? Snacka om egotrippad inställning hos den yngre generationen.

Det är inte vår plikt att ta hand era barn så länge inga olyckor inträffar. Det ska vara ett frivilligt åtagande.
Vi ska inte vara tvungna att gå ner i arbetstid eller ge upp hobbies och intressen för att ta hand om barnbarn.

En inställning som trådstarten ger uttryck för, skulle snarare skrämma bort mig, än föra mig närmare...

Du måste haft väldigt konstiga glasögon på dig när du läste trådstarten. Eller tråden öht.

 

[Kilauea]

Såsom mormor/farmor, blir jag fullständigt tillintegjord av hela idén att bli avkrävd att ha "en nära" och "frekvent relationn" med mina barnbarn.

Varför ska jag det, i synnerhet med ointressanta småbarn, som drar med sig den ena förkylningen efter den andra magsjukan.

Jag är totalt ointressant av att vara gratis barnvakt när helst det behagas, och oavlönad barnflicka som hämtar på dagis.

Det är barnens föräldrar som valt att skaffa barn.
Hade de velat bland in mig, som något slags hjälpreda, så borde de ha frågat mig hur jag ställde mig till det, innan.

Är jag ointresserad? Nej. Jag diskuterar gärna med mina barn, om det är något jag kan bistå med, som inte involverar praktisk hantering av snoriga näsor eller blöjbbyten, eller att passa tider för barnhämtning eller lämning.

Jag besöker mina barn, och därmed barbarnen ungefär lika ofta nu som innan barnbarnen kom. Och Barn med barnbarn är välkomna på besök.
Men låt mig slippa få en massa gulliga bilder på sms, någon enstaka räcker mer än väl.

Och när barnbarnen blivit så stora att de åtminstone kan tas med på t.ex. en skogspromenad där de går själva, så tar jag gärna med dem ut.

Me att kräva intresse av den äldre generationen, kräva flera besök, förutsätta barnvaktsinsatser???? Snacka om egotrippad inställning hos den yngre generationen.

Det är inte vår plikt att ta hand era barn så länge inga olyckor inträffar. Det ska vara ett frivilligt åtagande.
Vi ska inte vara tvungna att gå ner i arbetstid eller ge upp hobbies och intressen för att ta hand om barnbarn.

En inställning som trådstarten ger uttryck för, skulle snarare skrämma bort mig, än föra mig närmare...

Du ja, det finns andra far/morföräldrar som vill ha nära kontakt, uppdateras med bilder mm.

Som med allt så är vi alla individer.

 

[skogaliten]

Du ja, det finns andra far/morföräldrar som vill ha nära kontakt, uppdateras med bilder mm.

Som med allt så är vi alla individer.

Det är just det som är poängen - Det är olika och kan inte förutsättas att alla mor/farföräldrar ska var väldigt aktiva och intresserade.

 

[TinyWiny]

Påtal om barnbarn så pratade jag med mitt treåriga bonusbarnbarn i telefon igår Är man för trött för att åka dit fungerar det också bra! Hen hade så mycket att berätta Älskade unge

 

[Kilauea]

Det är just det som är poängen - Det är olika och kan inte förutsättas att alla mor/farföräldrar ska var väldigt aktiva och intresserade.

Ok, förstod inte du menade så men då är jag med.

 

[SaraMara]

Nej

Det är just det som är poängen - Det är olika och kan inte förutsättas att alla mor/farföräldrar ska var väldigt aktiva och intresserade.

Nej, det är ju tydligt det, i den här tråden, hur många som alls inte önskar relation till varken barn eller barnbarn.
Själv är jag oerhört tacksam över att ha släktingar som inte ser på sitt barnbarn som ngt jobbigt, snorigt och fult som man inte ens vill se på bild mer än ngn enstaka gång. Jag hade typ svimmat om min mamma uttryckt sig om sina barnbarn som du gör. Det hade definitivt inte blivit ngn hjälp med handling under covid19-tider eller besök på hemmet sen kan jag ju medge, det är ju liksom inte heller roligare än våra hobbies.

 

[Mia_R]

Nej

Nej, det är ju tydligt det, i den här tråden, hur många som alls inte önskar relation till varken barn eller barnbarn.
Själv är jag oerhört tacksam över att ha släktingar som inte ser på sitt barnbarn som ngt jobbigt, snorigt och fult som man inte ens vill se på bild mer än ngn enstaka gång. Jag hade typ svimmat om min mamma uttryckt sig om sina barnbarn som du gör. Det hade definitivt inte blivit ngn hjälp med handling under covid19-tider eller besök på hemmet sen kan jag ju medge, det är ju liksom inte heller roligare än våra hobbies.

Bäst att folk börjar föra bok då så ingen är skyldig någon annan någonting.

Antal gånger din mamma stannat hemma för att du varit sjuk: check.
Antal gånger din mamma skjutsat dig till någon aktivitet: check.
Antal gånger din mamma tröstat dig när du varit ledsen: check.

Antal gånger din mamma inte hämtat på dagis: en gång och nu är hon för alltid dömd att brinna i helvetets alla eldar.

 

[cirkus]

Man kan vara intresserad på olika sätt. Det svåra är ju att inte bedöma ett eventuellt intresse i ljuset av de som berättar om far/morföräldrar som hämtar och lämnar och barnvaktar och umgås med barnet var och varannan dag - jämfört med en som inte gör det. Ett mindre frekvent umgänge behöver inte betyda mindre intresse av själva barnet som sådant, däremot kanske intesse att passa/hämta osv ett småbarn inte är så stort eller intresse för ett litet barn öht, men det behöver som sagt inte ha med själva barnet att göra.

 

[SaraMara]

Bäst att folk börjar föra bok då så ingen är skyldig någon annan någonting.

Antal gånger din mamma stannat hemma för att du varit sjuk: check.
Antal gånger din mamma skjutsat dig till någon aktivitet: check.
Antal gånger din mamma tröstat dig när du varit ledsen: check.

Antal gånger din mamma inte hämtat på dagis: en gång och nu är hon för alltid dömd att brinna i helvetets alla eldar.

Handlar inte ett dyft om det utan om att om en relation endast är till för att jag ska tycka den är ”rolig” på så sätt att endast roliga aktiviteter omfattas så finns det ju många bitar som inte är roliga som man kan slippa, som typ just att handla, tömma hängrännor, skotta, vattna blommor på semestern, hälsa på på hemmet osv. Eller gäller den logiken bara barn?

 

[Mia_R]

Handlar inte ett dyft om det utan om att om en relation endast är till för att jag ska tycka den är ”rolig” på så sätt att endast roliga aktiviteter omfattas så finns det ju många bitar som inte är roliga som man kan slippa, som typ just att handla, tömma hängrännor, skotta, vattna blommor på semestern, hälsa på på hemmet osv. Eller gäller den logiken bara barn?

Att någon inte tycker att små ungar ger någonting betyder inte att de inte bryr sig utan kanske hellre umgås när de är lite större. På dig däremot låter det som att ställer någon inte upp nu som barnvakt och/eller hämtar på dagis så får de sitta själva när de blir äldre. Att ens föräldrar antagligen ställt upp större delen av ens liv redan verkar en del "glömma",att de kanske vill få göra saker nu medan de har möjlighter, ork och tid att tänka på sig själva räknas inte.

 

[Kilauea]

Bäst att folk börjar föra bok då så ingen är skyldig någon annan någonting.

Antal gånger din mamma stannat hemma för att du varit sjuk: check.
Antal gånger din mamma skjutsat dig till någon aktivitet: check.
Antal gånger din mamma tröstat dig när du varit ledsen: check.

Antal gånger din mamma inte hämtat på dagis: en gång och nu är hon för alltid dömd att brinna i helvetets alla eldar.

Säger vem?
Klart man som mor/farföräldrar kan säga nej, oavsett vad det frågas om.

 

[skogaliten]

Handlar inte ett dyft om det utan om att om en relation endast är till för att jag ska tycka den är ”rolig” på så sätt att endast roliga aktiviteter omfattas så finns det ju många bitar som inte är roliga som man kan slippa, som typ just att handla, tömma hängrännor, skotta, vattna blommor på semestern, hälsa på på hemmet osv. Eller gäller den logiken bara barn?

Det är inte mor/farföräldrarnas plikt att sköta om vare sig barnpassning, förskolehämtningar eller ta hand om sjuka barnbarn, så att föräldrarna kan jobba i normalfallet.

Det ingår i föräldrarollen att ta hand om ovanstående uppgifter. Roligt eller ej.

Har man särskilda problem i familjen av något slag, så kan det finnas mor/farföräldrar som ställer upp, och som ruckar på sitt liv för hjälpa till.

Att det ibland finns extra intresserade mor/farföräldrar som ställer upp med massor med praktisk hjälp, så får man som förälder välja om man vill ta emot det eller ej.
Det är inte alltid oproblematiskt med en äldre generation som lägger sig i, och försöker styra över barnuppfostran, mat, eller heminredning.

Annars så har även mor/farföräldrar egna hängrännor att rensa, och snö att skotta. Det är oftast först 75-80+ som brukar ha problem med sådant....

De där små barnen, förskolebarnen, är dessutom bärarare av en massa otrevliga virus, som lätt däckar folk (mor/farföräldrar) som har liten kontakt med småbarn i vardagen.

Om priset för att träffa sina barnbarn, är två veckors rejäl förkylning, och eventuellt sjukskrivning från jobbet, samt inställda egna aktiviteter, så är det kanske inte så värst attraktivt, utan då väntar många med en tätare kontakt tills barnbarnen nått skolåldern, och att träffa barnbarnen inte längre är synonymt med "att bli sjuk".

 

[Pontevecchio]

Man kan vara intresserad på olika sätt. Det svåra är ju att inte bedöma ett eventuellt intresse i ljuset av de som berättar om far/morföräldrar som hämtar och lämnar och barnvaktar och umgås med barnet var och varannan dag - jämfört med en som inte gör det. Ett mindre frekvent umgänge behöver inte betyda mindre intresse av själva barnet som sådant, däremot kanske intesse att passa/hämta osv ett småbarn inte är så stort eller intresse för ett litet barn öht, men det behöver som sagt inte ha med själva barnet att göra.

Känns det ok i andra relationer också? ”Gillar dig men träffar helst inte dig”?.
Självklart har det med barnet att göra! Jag gillar inte gamlingar eller ålderdomshem men jag besöker det för jag vet att personen där är min släkting fortfarande.

På samma sätt hjälper jag mina föräldrar nu och innan/efter Corona för att jag älskar dem och då hjälper man varandra.

 

[Pontevecchio]

Att någon inte tycker att små ungar ger någonting betyder inte att de inte bryr sig utan kanske hellre umgås när de är lite större. På dig däremot låter det som att ställer någon inte upp nu som barnvakt och/eller hämtar på dagis så får de sitta själva när de blir äldre. Att ens föräldrar antagligen ställt upp större delen av ens liv redan verkar en del "glömma",att de kanske vill få göra saker nu medan de har möjlighter, ork och tid att tänka på sig själva räknas inte.

ingen pratar om 24/7. Man pratar om en eftermiddag i veckan eller liknande. Min mamma har tretusen aktiviteter, de reser och hon har massor av vänner. Och hon hjälper alltid till när hon kan om jag ber henne. På samma sätt som jag gör det för henne eller nån annan i min familj. Men sen är familjer olika, i min spenderar vi gärna tid ihop tex semester.