Häromdagen störde jag mig på alltings, och allas, förgänglighet. Den störningen är livslång, men dagens närliggande störning är samhällsutveckling i landsbygd.
Jag bor själv i landsbygd och har levt många år i en halländsk by med knappt tusen invånare, som fram till 1971 var huvudort i en egen landskommun. Bara sedan jag flyttade dit för drygt 20 år sedan har två blomsteraffärer, en frisör, en skoaffär, ett bankkontor, en byggmarknad, en bensinmack och ett bageri lagts ner. Deltidsbrandkåren lever på undantag och har svårt att rekrytera sedan decennier eftersom färre och färre arbetar i eller nära byn. Som i så många liknande samhällen finns en drivande och framåtblickande samhällsförening/byalag med engagerade människor som brinner för sin bygd. Men det är ingen överdrift att säga att bäst-före-datum för orten passerats.
En parallellhistoria som ligger mig nära finns på Österlen (och på tusen andra ställen i landet). Mina föräldrar köpte ett sommarställe för 50 år sedan när jag var liten, utanför en liten by, som kontrast och omväxling till den harmoniska men i allt väsentligt asfalterade miljön i göteborgsk kranskommun. Den byn hade också sin storhetstid på 40-60-talet. Fortfarande på 70-talet när jag var liten fanns järnvägsstation, tre-fyra livsmedelsbutiker, frisörer, konditori, bagerier, bibliotek, två-tre bankkontor, järnaffär, färgaffär, fotoateljé, två bensinstationer, radio-/tv-butik, smedja, fröstation, Lantmännen och mycket annat. När jag går genom byn idag gapar gamla skyltfönster tomma, i andra lokaler har etablerats de obligatoriska antikvariaten / loppmarknaderna / second hand-butikerna vars livskraft knappt når över vattenytan ens under turistsäsong.
I båda samhällena fanns för bara några decennier sedan levande föreningsliv inom idrott, hobby, välgörenhet, politik m m. Idag... nej. Idag känns de här byarna och alla liknande mest som belastning för kommun- och regionsutvecklare. Det kanske sorgligaste är att mycket av det som avvecklats och försvunnit är bitar och funktioner som bidrog till gemenskap, identitet, sammanhållning och i förlängningen förutsättningar för samhällskontraktet.
Det här är naturligtvis inget unikt för just dessa två orter, exakt samma utveckling sker över hela landet och i andra länder. Orsakerna är flera men jag ser dem som i allt väsentligt kända och okontroversiella. Jag ville mest gny litet.
