Jag blir så trött på folk. Varför måste man utkämpa något slags ättefejder i typ fjärde generation pga något som ingen längre kommer ihåg orsaken till? Och varför kan man inte umgås med sina grannar och tidigare goda vänner pga någon skitsak? Och varför ska alla hela tiden hävda sin rätt och överbevisa och vända andra till sin tro och vara allmänt grälsjuka och misstänksamma och krångliga?
Nu är jag inte själv inblandad i något, men blir så trött på att komma igåg att man inte kan bjuda in A och B till samma kalas, inte prata om att vi träffade C i går då vi nu är hos D, och inte ta upp ämne X Y och Z med E, för då brakar helvetet lös
Kan folk faktiskt inte bara dricka sitt kaffe ifred, eller tilsammans med andra, prata om trevliga saker, och umgås i sommar och sol? Va?
Nu är jag inte själv inblandad i något, men blir så trött på att komma igåg att man inte kan bjuda in A och B till samma kalas, inte prata om att vi träffade C i går då vi nu är hos D, och inte ta upp ämne X Y och Z med E, för då brakar helvetet lös
Kan folk faktiskt inte bara dricka sitt kaffe ifred, eller tilsammans med andra, prata om trevliga saker, och umgås i sommar och sol? Va?