På att min sambo är så jädra pessimistisk och ängslig när det gäller renovering. Egentligen är det nog väldigt bra eftersom jag själv är mer "jamen det här blir säkert bra!"-typen som kanske är lite för ivrig ibland, men det innebär också att han driver mig till vansinne med all research han absolut ska göra och och alla "but what if..." och "how do we know that..." och "maybe it's better to..."
Det kommer säkert att bespara mig en hel del pengar och energi i längden, men just nu känner jag bara "men kööör för fan, det löser sig!"