Sv: Stora Snacktråden tre
Låter drygt, men vifår väl hppas att det bäst vad det är dyker upp nån knös och tar rubbet
Ni har inte börjat leta ordentligt i sverige då ännu eller?
Jo det går bra! Hon är så himla snäll, sover inte särskilt länge i stöten, runt en halvtimme på dagen ,ca 2 timmar på natten, men är nöjd och glad när hon är vaken därimellan så det gör inget
hon gnäller bara när hon vill komma upp eller äta.
Än så länge namnlös.. att det ska vara så svårt! Dock verkar det störa alla andra mer än oss haha!
Jag har fortfarande inte fattat att det är färdigt. Räknade med att gå över typ två veckor som sist, inte att hon skulle komma en dag innan BF.. Förlossningn var ju också total tvärtom mot sist. När sammandragningarna kom tätare och tätare och kändes lite, men inte alls mycket väntade jag bara på att det skule gå över, fanns inte en tanke om att det kunde vara på riktigt. De började (efter en färdknäpp
) runt 02. satt uppe till 4, vaknade av en ond värk vid 5, gick upp och de fortsatte med 5 minuters mellanrum men gjorde inte ont. Kändes bara rejält.. efter nån timme började det trycka neråt även mellan värkarna och då fick jag en olustig känsla. Duchade vid 7, hade fortfarande inte särskilt ont.. när jag ändå stod i duschen undersökte jag mig själv, och huvudet stod så lågt att fingret blev klämt!
Då väckte jag Dan och sa att jag skulle ringa till förlossningen men att vi antagligen fick stanna hemma för att jag trodde att det var pinvärkar.
Ringde och de tyckte absolut att vi skulle komma in, det värsta som skulle hända var ju bara att jag blev hemskickad igen. Vi lämnade Moa hos sin famor/farfar (som skulle åka iväg över helgen en timme senare) . i bilen in började det göra SVINont, och ju närmare vi kom (45 minuter in) började det trycka mer än de gjorde ont.
Innanför dörrarna fick jag en värk, och jag gissar att de hörde vad det var för sorts smärta för den fick inte ens klinga av innan var sin bm högg mig under var arm och bar in mig i ett rum, ner på sängen och av med byxorna. Öppen 7-8 cm.
Jag fattade ingenting.. sist gick det tre dar innan det var så mycket, nu var det typ en timmes riktig smärta.
5 värkar senare var jag fullt öppen, och efter 45 minuters krystande kom hon ut! 3665g , 51 cm lång, och helt perfekt! 1 ½ timme efter att vi kom in. I slutet gjorde det så ont så jag helt seriöst trodde jag skulle dö såklart
Hade svärföräldrarna hunnit åka hade vi fått lämna henne hos min pappa, då hade det tagit två timmar innan vi var inne!
Jag fick sy två stygn, var superpigg efteråt och vi åkte hem på eftermiddagen.
ALLT gick vekliogen helt tvärtom denna gången, och jag är så
GLAD och
NÖJD efter detta! sist sörjde jag ju att att jag inte fick en bra upplevelse, och hade svårt med anknytningen eftersom att jag var så slut , men nu fattar jag verkligen vad andra menar! och Hon tog bröstet med en gång, till skillnad mot att använda amningsnapp.. hon försöker fuska lite med gapningen så jag får vänta ut henne, men till slut gapar hon. Har fått lite sår men näckar mycket + purelan så går det.ÄNTLIGEN har ömheten i brösten börjat lägga sig lite , fyyyy den smärtan hade jag förträngt sen sist!
Och hon va så fin när hon kom ut, Moa va ju ihoptryckt, uppvullen och "cone-head" jättelänge pga av utdragheten, men hon är så fin så fn
Det känns verkligen som att jag fick revanch
Moa har börjat trotsa mer och pockar på mer uppmärksamhet, men det är ju inte så konsigt. Hon är superstolt över lillasyster och är livrädd att vis ka glömma henne i affären och så
Dan ska vara hemma en månad nu, men tyvärr krockar det med en massa måsten här hemma så än så länge har jag mest fått vara själv med dem, men han kör iaf Moa till dagis på morgonen så jag får sova nån timme extra. Lilla äter ca 4 gånger / natt, helt sanslöst bra och lyxigt tycker jag som räknade med en gång i timmen från start precis som Moa gjorde, fast det kan ju ändra sig.. !
Igår när vi var på läkarkontrollen fick de ingen respons på hörselscreeningen däremot, det var vanligt sa de, att det beror på fosterfett i öronen -
är det nån här som har erfarenhet av detta? Vi ska in igen på måndag. Vi tycker att vi sett henne reagera när vi klappar och så, så vi är inte jätteoroliga, men kul är det inte..
Så här i efterhand tror jag att det var bra att jag inte trodde att det var på riktigt, jag tror det gjorde mycket att jag inte kände så mycket smärta första timmarna utan avfärdade det och mest tyckte det var sjukt irriterande att de aldrig kunde klinga av så jag kunde få sova.
