Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.
*KL*
När man läser den här tråden skulle man kunna tro att all ridning som får godkänt på tävling är bra och klassisk och att det är anmärkningsvärt att Biggan har sett en dålig ritt få godkända poäng.
Är det verkligen så? Jag har svårt att tro det. Som Immer redan har påpekat så diskuteras det även på tävlingsforumet om konstiga bedömningar, och det som diskuteras på forum är bara en återspegling av hur snacket går bland folk i allmänhet. Folk ifrågasätter när t ex hästar som gör ganska stora fel ändå får godkända, eller rent av höga poäng. Är det konstigt?
Även inom sporten diskuteras det. Så sent som i morse lade t ex en av Strömsholms-ridningens ikoner Bo Tibblin upp ett inlägg på sin blogg där han delger sina funderingar över om rätt saker bedöms och belönas.
Och det är ju så det ska vara. Det måste finnas en levande diskussion om tävlingsdressyren ska klara att slipa av sina avarter och ligga nära det klassiska som TR beskriver.
Jag tycker att det är jätteviktigt att det förs sådana diskussioner, inte minst när det gäller i vilken utsträckning de poäng hästen får för sin inneboende talang ska få kompensera för missar i hur den rids. Är det uppsutten hästutställning eller är det tävling i dressyrridning det ska vara?
Den klassiska dressyrens viktigaste grundsten är ju att den ska förädla hästen. Den ska stärkas inte bara fysiskt, men också psykiskt, så att den blir vackrare, lättare och mer stolt. Man kan ju också fundera på vad ridbarhet är. Är det stora flashiga gångarter? Eller är det en häst som mormor kan rida en stor ökad trav på utan att löständerna faller ut? Där någonstans finns en väldigt grundläggande konflikt inom tävlingsdressyren, tycker jag.
Vad Biggan har sett eller inte sett tänker jag lämna därhän, för den diskussionen är meningslös. Själv har jag sett tillräckligt många ritter med tillräckligt hög grad märkligheter få godkända eller till och med höga poäng genom åren för att tro att godkänt betyg alltid automatiskt betyder att något är utfört på ett klassisk korrekt sätt.
Jag tävlar inte, så för min del får domarna döma upp halvdant ridna gångartshästar på bekostnad av mer alldagliga men kanske lite mer välridna hästar bäst de vill. Jag tävlar inte. Men om man t ex kan få godkänt på hästens form trots att den gått bakom lod en stor del av programmet, eller godkänt på en piaff trots att hästen triangulerar, då är inte tävlingsdressyr och klassisk dressyr samma sak.
Men jag ville bara säga som du att annars är det helt märkligt det som biggan skriver. Kan knappast stämma med så grovt fel och höga poäng.
