Stora diskussionstråden

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nä, jag läser det du skriver.
du skrev om lydnad i samband med tävling och att man då möjligen skulle lägga krav på hästen som den inte var redo för (voltexemplet). När jag då skriver utifrån det och vad du missat i det antagandet, blir du förbannad och påstår att jag är ute efter att misstolka dig. Jag är ledsen men om du menar något helt annat så skriver du väldigt otydligt och då får du väl förklara bättre hur du menar istället för att bli ap-sur.
detta sista inlägg förstår jag inte vad du vill ha sagt med ö.h.t. Vad har detta att göra med diskussionen? Vad ÄR det du pratar om?

Om du bara skriver utifrån dig själv och du själv resonerar ngt helt annat än vad du anser gälla för grenen du samtidigt diskuterar, blir det ju jättekonstigt att använda det perspektivet i ngn sorts generell diskussion vilket vi ju har just nu i tråden.

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Mackan!!! Word till alla dina inlägg i tråden

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

va fasen inlägget gick iväg av sig självt

inlägg i tråden om detta ämnet skulle meningen fortsätta med!

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Totola, hur menar du med lydnad i ett program? Hästen kan ju bara vara så lydig som utbildningen tillåter, man kan inte bara fokusera på lydnaden i programet utan att det också innebär en massa andra saker som måste vara på plats för att det skall fungera.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vad bra!
För här verkar somliga tro att bara för att man tävlar eller eventuellt avser att tävla i framtiden så rider man någon slags nedbrytande "tävlingsdressyr" hela tiden. Vilket man alltså inte gör. Utan man bygger upp sing häst på precis samma sätt oavsett om man tävlar eller ej...

Ja visst är det så, men det blir problem att diskutera när vissa bara pratar om tävlingsdressyren som man ser på banan och inte träningen. Det blir ofta jämförelser mellan träniing som den icke tävlande ryttaren rider och vad den tävlande ryttaren visar upp på tävlingsbanan. (Nu resonerar ju inte alla som denne elitryttare heller, men han är är ett föredöme för dressyr tycker jag personligen.)

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

I lätt klass så fungerar det sällan så som du är inne på, däremot i högre klasser så visst är det så att en häst med fina grundförutsättningar per automatik ligger ngt snäpp högre "potential mässigt" på bedömnings skalan. dvs det finns ofta marginal för lite missar jmf med den ordinära hästen, ta ett Kur program tex, där det artistiska och uttrycksfulla bedöms. Å andra sidan ser du sällan jätteordinära hästar som tävlar högre än MSV.

Då pratar vi om skickliga ryttare o på högre nivå.

i lätt klass ser du inte en flashig häst- för att den ännu inte ha blivit lätt fram plus att ryttare i dessa klasser inte kan rida så bra. de duktiga rider på sin höjd breeders o dylikt eller så väntar de med start till de går MSV B

Jag förstår båda hur ni menar, men, i lätt klass ser man nästan alltid hur spänd-sprätt-hästarna seglar om dem 'vanliga' ekipagen, för här är ofta det som är flashigt = uttrycksfullhet genom en massa spänningar (spänd rygg och mycket framben) har sett en hel del av detta från när jag har varit ute och tävlat...

Och I dom riktigt höga klasserna tycker jag att det visst sitter kvar, t.ex. som nu i helgen från Leipzig där Cornelissen seglar om Kittel med många procent med en häst som är långt ifrån lösgjord. (hur detta gick till fattar jag faktiskt inte alls...).

Jag tycker alltså att detta fenomen där gång går före ridbarhet gäller främst dom hästar som inte är utbildade tillsammans med ryttare som inte rider bra nog, (låga klasser) men det verkar inte alltid som att ridbarheten går före i dom nationella eller internationella sammanhangen heller..

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Näe jag håller inte med om detta på lätt klass nivå, att det är hästar med flashiga gångarter som per automatik placerar sig högst trots stora ryttarmissar eller om hästarna är spända, tittiga osv. Jag är ute mycket jag också, samt skriver även domarprotokoll en del (gjorde ännu mer förr om åren). I lätt klass tycker jag att det faktiskt är de ryttare och hästar som har koll och rider noggrant och avspänt och trevligt, oavsett gångarterna, som också är placerade högst i startfältet, förutsatt givetvis att de flashigare ekipagen inte gör detsamma : ) Om de hästar som rent fysiskt har bättre potential inte gör det, så spelar det ingen roll att de har supergång om de inte lever upp till programmet under ryttare liksom. Jag tror också att just för att det är lätt klass så är domarna hårda på att program kriterierna följs - lätt klass är grundridning och där vill man som domare inte rucka på att grunderna sitter.
I de högre klasserna tror jag det är lite annorlunda som jag skrev, då som tex. i Kuren, det artistiska väger mycket tungt, det är en del av själva bedömningsformen och då blir det en mycket annorlunda sak.

Det är så lätt att man själv börjar hitta sina egna orsaker till varför den och den blev placerad högre än en själv osv. De hade en flashigare häst, de hatar bruna hästar som min, osv osv osv. Jag tror man ska akta sig för de tankarna för de tillför inte så mycket, man får gilla läget, konstatera att bedömnings sporter inte alltid är rakt av rättvisa, och tävla mot sig själv och för att överträffa sin förra "bästa känsla" inne på banan osv osv. Allt annat blir bara oproduktivt och tillför inget tycker jag.

sen är en bedömnings sport alltid en bedömnings sport, det går aldrig att komma ifrån, det är människor som dömer och vi tar alla med oss vårt eget bagage i hur vi dömer, det går inte att komma ifrån. vissa domare älskar Cornelissen, precis som många älskar Gal, vissa föredrar lättare flashigare hästar medans andra gillar de lite maffigare. Det GÅR inte att bortse från att såna "smygfaktorer" väger in när man sysslar med bedömningssport - kolla på hundsporten det är precis samma sak. Eller läs tråden inne på dressyr vilka av oss som skulle välja bort att rida för en viss domare om vi kunde undvika det, av diverse färgade, rutiga och randiga orsaker som också faller inom glasögon kategorin.

 

[ginnies]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jo. Men vill man vinna en dressyrtävling måste man göra rörelserna på rätt ställe också. Man behöver alla poäng man kan få.

Men det hör också dit, att rörelserna kan göras på ett speciellt ställe visar, om hästen klarar det, att ekipaget uppfyller klassens krav och är för klassen välriden, ett dressyrprogram är utformat att passa hästen på just den nivå man väljer att tävla.

Att kunna lägga en volt vid B och behålla takt, form och nyttja volten till det den ska och hästen kommer ur bättre, är svårare än att flyta runt och göra en volt när man tycker det råkar kännas bra, målet med tävling ska ju vara att hästen alltid, för den klassen, ska vara så bra att man kan göra det som krävs när programmet ber om det, inte behöva vänta...och vänta lite till..



Sedan finns det alltid programpunkter som visar sig vara mindre bra och inte passar klassens krav, ett exempel måste vara LA:1, tiometersvolt i trav o mellantrav på diagonalen direkt,men sådana punkter görs om på sikt.

Annars, mackan.....

 

[ginnies]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Näe jag håller inte med om detta på lätt klass nivå, att det är hästar med flashiga gångarter som per automatik placerar sig högst trots stora ryttarmissar eller om hästarna är spända, tittiga osv. Jag är ute mycket jag också, samt skriver även domarprotokoll en del (gjorde ännu mer förr om åren). I lätt klass tycker jag att det faktiskt är de ryttare och hästar som har koll och rider noggrant och avspänt och trevligt, oavsett gångarterna, som också är placerade högst i startfältet, förutsatt givetvis att de flashigare ekipagen inte gör detsamma : ) Om de hästar som rent fysiskt har bättre potential inte gör det, så spelar det ingen roll att de har supergång om de inte lever upp till programmet under ryttare liksom.

Jag håller helt med och har samma erfarenhet.

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Då har ni varit på fler bra tävlingar än jag har : ) Tycker som sagt jag har sett mycket av den bedömningen, inte alls bara i klasser jag själv deltagit i, utan andra klasser samma tävling och tävlingar då jag bara varit på läktaren. Jag har även själv flera gånger känt att jag fått oförtjänt höga poäng, om jag själv tyckte att hästen stod emot men ändå fick bra betyg. Mitt skräckexempel som jag har är en ryttare som tävlade en ponny som hösten innan vann 6-års championaten, detta ekipage tog flertalet segrar i LA och den ritten jag såg (några segrar senare) var genomgående kass, hästen var avknäckt, ryttaren hade hela himlen emellan rumpa och sadel (superspänd ryttare som gjorde vad hon kunde för att hänga med) och hästen hade bakbenen en meter efter sig men, sprätte med frambenen. Även den ritten kom över 70%... Då kan man förstå motviljan att tävla i dressyr när det inte alltid är ridbarheten som premieras.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast du kan ju vända på det också titta bara på WC dressyren från i lördags där Ulla Salzgeber kommer in på en häst som visuellt inte alls uppfyller standardpublikens, dvs vår, generella uppfattning om hur en svårklasshäst eller en svårklass uppvisning ska se ut, hästen är fet som få, burkig och ganska oflashigt ordinär, inte riktigt balanserad i tillbakatagningarna/övergångarna till samling (hänger/blir fast), och ändå seglar hon om flera ryttare vi var så säkra på skulle slå henne med hästlängder, och toppar listan pga den artistiska aspekten av kuren.

allt är inte svart eller vitt som sagt i denna bedömnings sport : )

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

+ även till Europa:

Tack, men alltså jag tycker tråden är intressant det vi nu är inne på, det är ju sällan på just detta forum som tävlings dressyr ens blir ett ämne som diskuteras, det blir bara kontringar för och emot hit och dit och en massa påståenden, nu är det ju en vettig diskussion och då blir det ju bara kul att vända och vrida på det liksom, om folk är intresserade och är med i diskussionerna! Jag tror folk härinne skulle må bra av besöka Dressyrforumets diskussioner oftare för då skulle de upptäcka att samma saker diskuteras där och att folk är långtifrån ense väldigt ofta, men för den skull blir det liksom inte Riksvärldskrig utan det kan ändå diskuteras även om det råder vilt spridda åsikter emellanåt! Det handlar ju sällan om att folk är rörande ense bara för att de tävlar liksom, ibland får jag intrycket att folk just härinne tror att folk som tävlar försvarar sin gren oavsett vad det vara må och aldrig anser att det finns några fel ö.h.t och för mig blir det absurt eftersom jag är väl införtrogen med hur så verkligen inte är fallet!

 

[traceys]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Precis. Dessutom är det ju så att den tävlande hästen behöver träna på vissa saker som hästen som dressyrrids hemma inte behöver på samma sätt. Den behöver till exempel en högre grundkondition eftersom den ska orka med att transporteras, plus att det måste finnas marginaler i orken om starten på något sätt blir försenad och för att kompensera för eventuell stress. Och sen är tävlingssituationen i sig något som både häst och ryttare måste träna och bli bra på. Det räcker inte att rida bra och att hästen är väldresserad. Ekipaget måste vara duktiga på att tävla också.

Men vilka tävlingshästar pratar vi om här? Lättklasshästar som åker ett par mil eller så som mest till de flesta tävlingarna behöver väl ingen extra kondition för det? Inte mer än en ridhäst behöver vara i bra kondition för det jobbet den ska göra även om den inte tävlas?

Det var underliga argument ni har här angående skillnaderna, nåt mer krystat än de skillnader ni försöker få till för att bevisa att tävlingsdressyr är något helt annat, är riktigt underhållande måste jag säga. Snacka om att leta ovidkommande saker.
Det om något bevisar väl att det inte är särksilt väl underbyggt att göra så stora skillnader.

 

[Immer]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det handlar ju sällan om att folk är rörande ense bara för att de inte tävlar liksom, ibland får jag intrycket att dressyrfolk som kommer hit in tror att folk som inte tävlar försvarar sin stil oavsett vad det vara må och aldrig anser att det finns några fel ö.h.t och för mig blir det absurt eftersom jag är väl införtrogen med hur så verkligen inte är fallet!

Förlåt, mackan, jag knyckte din mening och gjorde några små ändringar.
Vips blev det vad jag, och många AR-ryttare med mig, känner

 

[traceys]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast du kan ju vända på det också titta bara på WC dressyren från i lördags där Ulla Salzgeber kommer in på en häst som visuellt inte alls uppfyller standardpublikens, dvs vår, generella uppfattning om hur en svårklasshäst eller en svårklass uppvisning ska se ut, hästen är fet som få, burkig och ganska oflashigt ordinär, inte riktigt balanserad i tillbakatagningarna/övergångarna till samling (hänger/blir fast), och ändå seglar hon om flera ryttare vi var så säkra på skulle slå henne med hästlängder, och toppar listan pga den artistiska aspekten av kuren.

allt är inte svart eller vitt som sagt i denna bedömnings sport : )

Precis vad jag hade tänkt ta upp Det är en BEDÖMNINGSsport och en rad faktorer spelar tyvärr in då, på alla nivåer.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det tror jag säkert, men with all due respect Immer så är det svårt att se ibland härinne, för många är otroligt på defensiven oavsett vad som egentligen skrivs. Jag ser folk som försvarar vad det än vara månde här alltför ofta och det står jag för att jag anser. Lika mycket som jag ser att folk bara stryker varandra medhårs, det blir aldrig ngn diskussion om något, för allt är liksom "bra" bara skrivaren själv är nöjd så håller övriga med : ) Jag ser en stor skillnad faktiskt i fråga om tolerans för diskussion och olika åsikter inom den egna skolan faktiskt, om vi nu ska jämföra skolor : )

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag förstår båda hur ni menar, men, i lätt klass ser man nästan alltid hur spänd-sprätt-hästarna seglar om dem 'vanliga' ekipagen, för här är ofta det som är flashigt = uttrycksfullhet genom en massa spänningar (spänd rygg och mycket framben) har sett en hel del av detta från när jag har varit ute och tävlat...

Håller med. Den erfarenheten har jag också. Set detta alldeles för ofta.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja visst. (svar på inlägg 1017) Men det är ofta som själva tävlingsmomentet kommer i fokus och inte träningen. Om vi måste göra jämförelser så är det ju bättre att jämföra själva träningen tycker jag.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ok, vi lägger ner den diskussionen också.

Det är väldigt förundrande hur mycket du läser in. "Ap-sur". Såg du bananer kastas omkring när du läste inlägget?

Om du inte förstår vad jag pratar om kanske det hör till att fråga, inte läsa in någon helt annan story och yra iväg det ännu mer tills du ännu mindre förstår? Men fine, kanske dags ännu en gång att inse att vi inte kan kommunicera med varandra.

 

[Solis]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det är inte min bild av tävlingsryttarna. Möjligen de där "wannabe-tävlingsryttarna" som sitter och rider 28 varv på volten i vänster galopp innan de går över på att träna travökningar (17 stycken diagonaler på raken). De finns, och jag tror att vi alla har sett dem.
Riktiga tävlingsryttare gör inte så, de bygger upp istf att rasera.

Ja, desa "wannabe-tävlingsryttare" finns, och dessutom inte enbart på lätt klass-nivå. De kan göra en milt sagt grinig. Ryttare som enbart rider krumelutter, men utan att hästen har förutsättningar just då iom att den inte arbetar riktigt korrekt genom kroppen. Eller som, som du skriver, rider 28 varv på volten - i samma malande tempo och form. För att sedan rida minst 28 varv åt andra hållet osv sov.

Bekanta till mig har haft möjligheten att träna en period hos en landslagsryttare. Dessa var överraskade (positivt) av hur mycket rent grundarbete som lades ned på hästarna. Rena rörelser var få...