Stora diskussionstråden

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Delvis KL

Jag undrar hur många som har tävlat kontinuerligt, då man kan påstå att det sker mest en personlig bedömning från domaren

Sen att man anser det orättvist att en häst med luftiga taktmässiga gångarter placeras högre. det är inte bara ryttarens ridning som bedöms utan även hästens arbete. En gångartshäst kan vara svårare att förvalta bra än en med mindre gångarter, så många gånger vinner en mer lättriden häst som utför allt bra, men har en lägre utgångspunkt- max betyg 7 säger vi.

Sen blir det oxå väldigt fel när vi nu återigen är experter på piaff- som bara ingår i en klass där alla vi är långt ifrån- att ha nått samlingen i all annan ridning.

Att man måste kunna utföra rörelser på en exakt punkt berättar ju om hur välriden o samspelta man är. måste man rida ett varv till för att förbereda är samspelet inget vidare. Den ska ju närsom helst kunna förstå vad ryttaren vill då- ett kvitto på hur mkt ryttaren har MED sig hästen eller inte.

Totola. du vinner ingen tävling på att försöka se ut att rida så lite som möjligt om du inte redan har gensvaret i hästen.
Om man inte gör sitt bästa för att understödja sin partner så blir det kasst betyg. En bra sits är där man får hästen att jobba o den behöver inte vara stilla o tjusig- den ska vara funktionell.

Kan du inte när om helst lägga en korrekt volt i vanliga fall blir det förstås svårt när det ska ske på en exakt punkt. Tävlingen ska visa på hur den dagliga träningen har funkat=kvittot.

 

[Ettie]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det var ju det jag skrev.... Att den ändrats över tiden. Jo då - jag har läst båda Steinbrecht och Ritter. Och Ritter är pragmatisk.

http://www.artisticdressage.com/articles/trainingscale_p.html

http://www.horsemagazine.com/thm/20...g-scale-part-four-how-old-are-our-principles/

Men - min poäng i alla tidigare inlägg är att gubbarna (OK, mästarna) är "av sin tid" och måste bedömas utifrån det.

Så, jag undrar fortfarande vad ditt problem är med att acceptera att det är ett ridsystem som har rötter långt tillbaka i ridakademierna? Eftersom du tar upp att det inte är exakt samma Det är betydligt mer sammanhängande och möjligt att följa bakåt genom åren än vad exempelvis AR är, som ändå vill framstå som så "historiskt förankrad" inriktning.
Vad strider du om?
Utbildningsskalan är som utbildningssystem klart som en linje rakt bakåt till främst Steinbrecht men även längre bakåt eftersom han i sin tur gick tillbaka till de äldre.

Här tjatas och motiveras runt att tävlingsridning är en egen sorts dressyr med alla möjliga fördomsfulla argument som t o m går ner till att klappa hästarna

Då vill jag påminna om att den sk tävlingsdressyren har betydligt mer tydliga rötter och förankring i historien än exempelvis AR. Så är det. Punkt. Sen hur varje formulering ser ut, so what? Vi lever på 2000-talet, dokument revideras.

Om du faktiskt läser i min länk så ser du hur väl mycket av det han skriver stämmer överens med idealen i den klassiska utbildningsskala vi har idag. Hur kan man undgå att se det

Jag tycker inte om när man tar till en massa flummiga argument som dessutom består mest av fördomar om exercisridning och annat dumt.

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Så, jag undrar fortfarande vad ditt problem är med att acceptera att det är ett ridsystem som har rötter långt tillbaka i ridakademierna? Eftersom du tar upp att det inte är exakt samma Det är betydligt mer sammanhängande och möjligt att följa bakåt genom åren än vad exempelvis AR är, som ändå vill framstå som så "historiskt förankrad" inriktning.
Vad strider du om?
Utbildningsskalan är som utbildningssystem klart som en linje rakt bakåt till främst Steinbrecht men även längre bakåt eftersom han i sin tur gick tillbaka till de äldre.

Här tjatas och motiveras runt att tävlingsridning är en egen sorts dressyr med alla möjliga fördomsfulla argument som t o m går ner till att klappa hästarna

Då vill jag påminna om att den sk tävlingsdressyren har betydligt mer tydliga rötter och förankring i historien än exempelvis AR. Så är det. Punkt. Sen hur varje formulering ser ut, so what? Vi lever på 2000-talet, dokument revideras.

Om du faktiskt läser i min länk så ser du hur väl mycket av det han skriver stämmer överens med idealen i den klassiska utbildningsskala vi har idag. Hur kan man undgå att se det

Jag tycker inte om när man tar till en massa flummiga argument som dessutom består mest av fördomar om exercisridning och annat dumt.

Och vad strider DU om? Jag har inga som helst problem att hitta rötter och spåra utvecklingen vare sig dressyren är tysk, portugisisk eller spansk - kallas klassisk eller modern. Du slåss mot väderkvarnar och plockar ut inlägg som du vrider till för att kunna debattera. Dessutom blandar du in mig i en massa andra diskussioner i tråden.

Det finns fler grenar på dressyr trädet än det vi just nu benämner "tävlingsdressyr" (KL: jag gillar inte heller det uttrycket när det används som samlingsbegrepp för att samla ihop avarter, Mackan) och AR. Förgreningarna utgår från olika tider och utvecklingarna är inte linjära.

Du frågade vad mitt problem är (gulligt) - det är inte att se att ridsystemen har rötter långt tillbaka i ridakademierna. Mitt problem är att bl a du i diskussionerna utgår från att det bara finns två sidor.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Varför blir du så förnärmad? Hur ska jag annars läsa det hela om du särskiljer icke tävling och tävling med att en av skillnaderna värda att nämna är att man inte kan berömma hästen? Det blir ju indirekt svårtolkat som annat än att det är en så pass stor grej att den skulle reflektera hela attityden och ridsättet och förhållningssättet till hästen liksom, så att jag ställer följdfrågor eller tolkar in sånt tycker jag inte blir vidare konstigt. Hur menar du annars att det där med klapp skulle vara vesäntligt nog att ta med som en skillnad?

Totola:
så du menar på fullt allvar att ryttare skulle vara så tävlingsk-ta att en ryttare som inte kan få sin häst att spåra och göra en rund volt, skulle gå hem och börja knyckla till den för att den till varje pris ska göra en exakt rund volt fast den inte har den fysiska förutsättningen att göra så? Och att hästen skulle börja felkompensera i förväg osv? Då undrar jag vart den ryttaren har sin tränare, och på vilket sätt det skulle lyckas bättre programm mässigt, eftersom en sån åtgärd reflekterar iväg på minst 8 andra punkter isåfall bedömningsmässigt. Du lär inte kunna maska över en sån lösning nämligen.

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Sen att man anser det orättvist att en häst med luftiga taktmässiga gångarter placeras högre. det är inte bara ryttarens ridning som bedöms utan även hästens arbete. En gångartshäst kan vara svårare att förvalta bra än en med mindre gångarter, så många gånger vinner en mer lättriden häst som utför allt bra, men har en lägre utgångspunkt- max betyg 7 säger vi.

Jag opponerar mig, tycker det är precis tvärtom, då gångartshästarna ligger på +1 eller 2 på varje bedömningspunkt i protokollet och hamnar över andra fina ritter för att dom är häftiga.... Tycker också det är ohyggligt många spända -men flashiga hästar, som får höga procent, och går om dom ekipage med en snygg och prydlig ritt (välridet), trots att dom är höga i nacken och bara 'seglar runt'.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

I lätt klass så fungerar det sällan så som du är inne på, däremot i högre klasser så visst är det så att en häst med fina grundförutsättningar per automatik ligger ngt snäpp högre "potential mässigt" på bedömnings skalan. dvs det finns ofta marginal för lite missar jmf med den ordinära hästen, ta ett Kur program tex, där det artistiska och uttrycksfulla bedöms. Å andra sidan ser du sällan jätteordinära hästar som tävlar högre än MSV.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Bara ett kort inlägg i debatten dressyr kontra "tävlingsdressyr". En av våra främsta ryttare i sverige framhöll i en intervju att han är medveten om att tävling är en uppvisning som sliter på hästen och därför måste träningen vara uppbyggande så att hästen tål tävlingsslitaget. Han gör stor skillnad på träniing och tävling.

 

[Solis]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vad bra!
För här verkar somliga tro att bara för att man tävlar eller eventuellt avser att tävla i framtiden så rider man någon slags nedbrytande "tävlingsdressyr" hela tiden. Vilket man alltså inte gör. Utan man bygger upp sing häst på precis samma sätt oavsett om man tävlar eller ej...

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Totola:
så du menar på fullt allvar att ryttare skulle vara så tävlingsk-ta att en ryttare som inte kan få sin häst att spåra och göra en rund volt, skulle gå hem och börja knyckla till den för att den till varje pris ska göra en exakt rund volt fast den inte har den fysiska förutsättningen att göra så? Och att hästen skulle börja felkompensera i förväg osv? Då undrar jag vart den ryttaren har sin tränare, och på vilket sätt det skulle lyckas bättre programm mässigt, eftersom en sån åtgärd reflekterar iväg på minst 8 andra punkter isåfall bedömningsmässigt. Du lär inte kunna maska över en sån lösning nämligen.

Nej det menar jag inte. Det där har du övertolkat ordentligt.

Saker och ting behöver inte vara svart eller vitt. Eller ha några värderingar bakom överhuvudtaget.
En och samma ryttare kan utföra en och samma övning på femtielva olika sätt med femtielva olika tankar/fokus/syften bakom.
Bland annat kan man ha olika fokus på lydnad vilket jag skrev om i förra inlägget. Men, om jag skulle vilja tävla eller rida programridning, då skulle mitt fokus per automatik behöva ligga ganska högt på just lydnaden, för att det är en så viktig del för att kunna få bra poäng i en programbedömning. Du ska klara av att följa vägarna, du ska klara av att göra exakt den övergång eller det moment man vill på exakt rätt plats och med så stor för ögat "korrekthet" man kan. Självklart vill man under själva programmet visa upp sig från sin bästa sida vilket innefattar att visa sina svagheter så lite som möjligt och visa upp sina styrkor.
För att kunna hålla det behöver man vara konsekvent, även för att kunna vara schysst mot hästen så man inte plötsligt behöver bestraffa för något som normalt sett brukar vara ok, då kan man inte sitta och fokusera helt annorlunda på lydnaden för att sen göra en helomvändning veckan innan en tävling. Kan kan man såklart men det vore taskigt mot hästen och risken är överhängande att det går sämre pga det.

Därför - skulle "lydnad" inte vara något lika nyanserbart i hur mitt fokus skulle ligga om jag ville rida tävling/programridning. Helt naturligt, för att jag vore dum om jag gjorde annorlunda.

Men - eftersom jag inte har några såna ambitioner alls, i dagsläget iallafall, då ser jag även lydnaden som något man kan nyansera mer i fokus till förmån för annat, av strategiska skäl, men såklart fortfarande inte kräva total lydnad ena dagen och strunta i det nästa dag, utan överlag ha färre punkter för vad man ser som olydnad och korrigerar hästen för. Det är inget måste heller "för att man kan", det känns ju tryggare och lättare med högre disciplin - även det helt naturligt.

Det betyder INTE att jag tycker att allt annat är att knöckla ihop eller korrigeringsrida. Det betyder att det finns olika tankesätt om vad man vill ha ur lydnadsaspekt, precis som med allt annat man kan lägga olika fokus på både överlag, under enstaka moment, eller under ett ridpass.

Vad är konstigt med att man behöver anpassa sig till situationen mer eller mindre för att lyckas?
Eller att man kan ha olika fokus? Ingen rider likadant och med samma fokus hela tiden, då kommer man inte vidare.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vad bra!
För här verkar somliga tro att bara för att man tävlar eller eventuellt avser att tävla i framtiden så rider man någon slags nedbrytande "tävlingsdressyr" hela tiden. Vilket man alltså inte gör. Utan man bygger upp sing häst på precis samma sätt oavsett om man tävlar eller ej...

Det är inte vad jag ser. Det finns ju massor av tävlingsryttare som köper hästar för att tävla, de bygger inte upp sina hästar, de sliter ut dom och när de går sönder köper de nya. Det är dagens sanning! Sen är det ju klart att inte ALLA gör så men tyvärr ganska många. Antagligen beror det på okunnighet för det vore ju ännu mera tragiskt om det gjordes med flit.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men det är väl allmänt känt? Jag ser inte varför det därför skulle handla om konstant nedbrytande arbete? vad är skillnaden på Karolina Klufts nedbrytande tävlings satsningar och hur hon jobbar hemma liksom? Nu pratar vi ju extremt elit arbete dessutom, jag kan väl tycka att det blir lite snett, för vad jag vet, vare sig vi är tävlings eller hobby ryttare härinne så är vi väl samtliga i högsta grad lättklass ryttare?
Tittar man på elit dressyr hästar som toppar sporten är ju många många dessutom med i mycket mogen ålder. Jag tror inte det slitage vi pratar om betyder slitage där hästen skadas och måste tas bort, isåfall får du gärna visa mig statistik på detta för jag har inte bilden alls av att dressyr hästar i sporten i regel skadas av sitt arbete så att de inte längre kan vara med. (Nu pratar jag elit igen, för lättklass hästar finns det ju gott om oavsett om de tävlar eller är hobby hästar, som rids sönder och samman av lyckligt ovetande amatörer.)

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

alltså jag blir lite full i skratt. Jag undrar liksom vilken bild du har av hur tävlings ryttare rider hemma en vanlig måndag i paddocken. Jag lovar dig att man sitter och är förlåtande utifrån situationen precis lika frekvent som du kanske anser dig vara förlåtande. Det handlar ju om ryttarkänsla och hur man motiverar ett djur att tycka arbete är roligt. Jag skulle nästan vilja säga att den där arbetsglädjen är ännu viktigare om du ska ut och tävla, än om varje dag hemma är sig lik och målen man har inte spelar någon roll om de sker idag eller om tio år. Precis som du säger är det knappast så svartvitt.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag opponerar mig, tycker det är precis tvärtom, då gångartshästarna ligger på +1 eller 2 på varje bedömningspunkt i protokollet och hamnar över andra fina ritter för att dom är häftiga.... Tycker också det är ohyggligt många spända -men flashiga hästar, som får höga procent, och går om dom ekipage med en snygg och prydlig ritt (välridet), trots att dom är höga i nacken och bara 'seglar runt'.

Då pratar vi om skickliga ryttare o på högre nivå.

i lätt klass ser du inte en flashig häst- för att den ännu inte ha blivit lätt fram plus att ryttare i dessa klasser inte kan rida så bra. de duktiga rider på sin höjd breeders o dylikt eller så väntar de med start till de går MSV B

 

[svea]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Bara ett kort inlägg i debatten dressyr kontra "tävlingsdressyr". En av våra främsta ryttare i sverige framhöll i en intervju att han är medveten om att tävling är en uppvisning som sliter på hästen och därför måste träningen vara uppbyggande så att hästen tål tävlingsslitaget. Han gör stor skillnad på träniing och tävling.

Precis. Dessutom är det ju så att den tävlande hästen behöver träna på vissa saker som hästen som dressyrrids hemma inte behöver på samma sätt. Den behöver till exempel en högre grundkondition eftersom den ska orka med att transporteras, plus att det måste finnas marginaler i orken om starten på något sätt blir försenad och för att kompensera för eventuell stress. Och sen är tävlingssituationen i sig något som både häst och ryttare måste träna och bli bra på. Det räcker inte att rida bra och att hästen är väldresserad. Ekipaget måste vara duktiga på att tävla också.

 

[Immer]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Utan man bygger upp sing häst på precis samma sätt oavsett om man tävlar eller ej...

Precis!

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men det är väl allmänt känt? Jag ser inte varför det därför skulle handla om konstant nedbrytande arbete? vad är skillnaden på Karolina Klufts nedbrytande tävlings satsningar och hur hon jobbar hemma liksom? Nu pratar vi ju extremt elit arbete dessutom, jag kan väl tycka att det blir lite snett, för vad jag vet, vare sig vi är tävlings eller hobby ryttare härinne så är vi väl samtliga i högsta grad lättklass ryttare?
Tittar man på elit dressyr hästar som toppar sporten är ju många många dessutom med i mycket mogen ålder. Jag tror inte det slitage vi pratar om betyder slitage där hästen skadas och måste tas bort, isåfall får du gärna visa mig statistik på detta för jag har inte bilden alls av att dressyr hästar i sporten i regel skadas av sitt arbete så att de inte längre kan vara med. (Nu pratar jag elit igen, för lättklass hästar finns det ju gott om oavsett om de tävlar eller är hobby hästar, som rids sönder och samman av lyckligt ovetande amatörer.)

Det är ju därför som det kanske vore bra att dela upp "tävlingsdressyren" och "hobbydressyren", jag vet inte. det är ju klart att proffsen inte har råd att rida sönder sina hästar i samma utsträckning. En riktigt bra häst är inte jättelätt att hitta plus att det tar otroligt lång tid att träna upp den. Men de åker in på "rundsmörjning" med jämna mellanrum. Det kanske kan vara okej på en häst som går svår klass, jag vet inte. Men borde absolut inte vara okej på en hobbyhäst! Bort med det tänket! Sorgligt att ryttare lär sig sådant av sina tränare.

 

[Immer]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag undrar liksom vilken bild du har av hur tävlings ryttare rider hemma en vanlig måndag i paddocken.

Det är inte min bild av tävlingsryttarna. Möjligen de där "wannabe-tävlingsryttarna" som sitter och rider 28 varv på volten i vänster galopp innan de går över på att träna travökningar (17 stycken diagonaler på raken). De finns, och jag tror att vi alla har sett dem.
Riktiga tävlingsryttare gör inte så, de bygger upp istf att rasera.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag håller helt med dig.

sommarsmurf: I min värld är alla lättklass tävlingsryttare som tävlar på hobbynivå, hobby ryttare.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Bara ett kort inlägg i debatten dressyr kontra "tävlingsdressyr". En av våra främsta ryttare i sverige framhöll i en intervju att han är medveten om att tävling är en uppvisning som sliter på hästen och därför måste träningen vara uppbyggande så att hästen tål tävlingsslitaget. Han gör stor skillnad på träniing och tävling.

Fast där handlar det mkt om form o att man inte behöver rida det allra svåraste- på max hela tiden, utan mer lösgörande. Arbetet genom kroppen i en lägre form.
Ej nacken högst som gör att blodförsörjningen i ryggen blir sämre. Rundare arbetsform- ej tävlingsform.

Hästarna kan redan sina saker. hästarna behöver även kunna känna arbetsglädje/ vilja för att sen prestera. samma sak med hopphästar. de gymnastikhoppas på sin höjd under tävlingssäsongen.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Och jag blir trött av att läsa dina tolkningar av hur jag tänker.
Du läser in värderingar som inte finns där, kanske för att det blir mer underhållande så?

Lydnad är något positivt.

Å andra sidan kan en häst inte vara olydig om man inte satt någon regel för det.

Har man aldrig lärt hästen att den inte får gå ut om boxdörren är öppen- så är den inte olydig om den gör det, men ser man det som något hästen ska kunna får man ta tag i det och förklara vad som gäller för hästen.

Det är något som är väldigt relativt beroende på vad var och en har för krav och regler.
Ju färre regler - desto lättare att ha en lydig häst. Å andra sidan kräver det ju att man pallar med att vara konsekvent med väldigt få regler och inte flippa ur nästa gång hästen gör samma sak för att man blir rädd eller irriterad, plus att en del andra förmodligen inte skulle hålla med om att hästen är lydig, för att den inte har så många gränser/regler som de hade velat ha. Viktigt alltså att ha klart för sig vad man vill ha för regler, viktigare än hur många regler man de facto har, och att det är genomtänkt utifrån hur man är som person, vad man vill göra, vilka andra som behöver kunna hantera eller rida hästen, vad som är hållbart helt enkelt.

Nu hade inte det så mycket med ursprungsdiskussionen att göra.

Men det enda jag har pratat om gällande tävlingsinriktade ryttare vs. andra, det är att JAG SJÄLV skulle ha valt fler punkter som lydnadskriterier, striktare gränser, än vad jag har valt i dagsläget, för det skulle inte fungera då. Som ett exempel på hur saker kan påverkas utifrån vad man vill göra.

Arbetsglädje- det har ingen direkt koppling till hur hög lydnad man kräver, snarare hur konsekvent man är med sina punkter.
Det är inte arbetsglädje jag har pratat om.