Stora diskussionstråden

[svea]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tycker att det kanske mest rättvisande när man ska förklara "skillnaden" mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr är att jämföra dans och tävlingsdans.

Du kan dansa wienervals på en bal, och då är det viktigt att få stegen rätt, cirkulera åt rätt håll på dansbanan, och förhålla sig till sin partner så att partnern får en behaglig dansupplevelse. Du dansar bättre om du har en bra kroppshållning, för då kan dina höfter röra sig fritt och du får överblick över dansgolvet om du håller upp ditt huvud. Du måste ha stadga i dina axlar för att kunna hålla din partner på rätt sätt, du ska hålla lätt och behagligt men den som blir förd ska känna vart den som för är på väg.

Sen kan du dansa wienervals på en danstävling, och då kanske det blir viktigare att förstärka vissa bitar för att det är sånt som domarna lätt ser, och som därför påverkar poängen. Visuella effekter blir viktigare, eftersom den som dömer SER och inte KÄNNER. Leendet, exakta vinklar på armarna osv. Och så tar man ut svängarna lite extra med sådana saker eftersom de ger poäng.

Jag tycker att skillnaden mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr ligger där. Jag ser klassisk dressyr som en kärna som alla sorters dressyrryttare förhåller sig till, och det är ju också den klassiska dressyren som TR baseras på. Tävlingsdressyr är i grunden tävling i klassisk dressyr. Men sen har det utvecklat sig så att vissa saker har haft mer utslag i bedömningen än andra, för att de har varit mer synliga än mer subtila egenskaper. Det är lätt att se om en häst länger spektakulärt, står jämnt uppställd i halten, eller gapar. Och då blir det lätt att man fokuserar på sånt i träningen och att det uppstår en skevhet.

Alla dressyrstilar har sina skevheter, sina styrkor och svagheter. Men det är mer som är gemensamt än olikt. Det är ju samma hästar vi sitter på, samma biomekaniska regler som gäller oavsett vad vi kallar våra stilar. Det som verkligen fungerar och överlever geneom åren utgör en kärna, det mest klassiska. Sen finns det avarter som faller bort, och annat som ligger i gränslandet.

När man tävlar dans så dansar man för domarens ögon. Man dansar inte likadant som hemma i vardagsrummet, med sin själs älskade. Och den skillnaden finns inom dressyrridningen också.

 

[Jegra]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Tar ditt inlägg som utgångspunkt Ettie.

Tävlingsdressyren har ju inte uppstått ur tomma intet, precis som ni säger, men det är idag en egen nisch i dressyrvärlden, för det finns faktiskt många som inte rider dressyr för tävlingens skull, och då tycker jag det kan vara bra att skilja dem åt eftersom det faktiskt uppstår skillnader i ridningen om man har tävlingsfokus eller dressyr som konstinriktning.

För mig är begreppet tävlingsdressyr inte en specifik "skola" utan dressyr där det primära är tävlingen och därmed anpassar man ridningen till det som ger bäst poäng just nu (eftersom det är en bedömningssport ändras det ju med tiden), medan klassisk dressyr (för mig) innebär dressyren som konstform, det är utvecklandet av hästen (och sig själv) som är det primära, tävlingen är sekundär.

 

[Solis]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vi har nog lite loka erfarenhet här, jag skulle inte ta de tag du nämner på en stång, jag är överhuvudtaget mycket försiktig med stången när jag rider med kandar.

Jag har heller aldrig höjt händerna för att få hästen att söka sig framåt-nedåt, för mig skulle det bli bakvänt att göra så. Även om jag hört en del förespråka detta.
Uppresande tag kan jag ta om hästen lägger sig på och vill bli "buren" eller vill krypa ihop. Och då förstås alltid kombinerat med drivande skänkel som möter upp.

Att höja innerhanden för att få mer böjning har jag provat (med tränsbett förstås), men det känns som lite "fusk". Jag är inte lärd så och är lite skeptisk egentligen till detta.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

@Totola Bruksridning har på sina håll också en mer "bonnig" bas. Ko-fösning goes stridis = tjurfäktning. Jag har nu inga sympatier för djurplågeri - men shit vilka hästar de fått till!

Känner mig lite trög för jag kopplar inte riktigt vad du svarade på..
Men yes, håller med om att en del är läckert att se på, även om det finns sina baksidor.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Tycker sveas och Jegras svar var riktigt bra för det jag vill beskriva

 

[Immer]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tycker att det kanske mest rättvisande när man ska förklara "skillnaden" mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr är att jämföra dans och tävlingsdans.

Etc etc.

Underbart inlägg!

 

[IngelaH]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

*Knapplån*

Jag kan inte annat än instämma.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tycker att det kanske mest rättvisande när man ska förklara "skillnaden" mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr är att jämföra dans och tävlingsdans.

Nu blev det väldigt godtyckligt om man citerar dig såhär.
Som -Kan du dansa Johanna? -Javisst kan jag det!

Nu tog du wienervals som ett exempel där man glider fram o domaren..... Glöm nu inte att den är utbildad att se med andra ögon- varenda detalj plus att den har känslan för dansen. på samma sätt som en dressyrdomare bör ha- egen erfarenhet. Sen finns det alltid utrymme för tycke o smak.

Det är inga duvungar eller vem som helst som får döma- glöm inte det.
Vi som lekmän ser nog inte hälften av vad som ska premieras.

Om vi tar klassisk dressyr i tävlingssammanhang så har vi aldrig förr haft så högt betyg som nu, men fortfarande bara som mest Mycket bra.

Många ser tillbaka till då de bästa hade drygt 70% o tyckte att det var optimalt, men var det det????

vi får bättre o bättre hästar som har en rörelse som ska premieras före de mindre uttrycksfulla.

Tycker mer att gymnástik är jämförbart- där styrka o rörelser är viktiga.

Sen är hästen fyrbent o ska matcha sin tvåbenta ryttare- skitsvårt.

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tycker att det kanske mest rättvisande när man ska förklara "skillnaden" mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr är att jämföra dans och tävlingsdans.

Du kan dansa wienervals på en bal, och då är det viktigt att få stegen rätt, cirkulera åt rätt håll på dansbanan, och förhålla sig till sin partner så att partnern får en behaglig dansupplevelse. Du dansar bättre om du har en bra kroppshållning, för då kan dina höfter röra sig fritt och du får överblick över dansgolvet om du håller upp ditt huvud. Du måste ha stadga i dina axlar för att kunna hålla din partner på rätt sätt, du ska hålla lätt och behagligt men den som blir förd ska känna vart den som för är på väg.

Sen kan du dansa wienervals på en danstävling, och då kanske det blir viktigare att förstärka vissa bitar för att det är sånt som domarna lätt ser, och som därför påverkar poängen. Visuella effekter blir viktigare, eftersom den som dömer SER och inte KÄNNER. Leendet, exakta vinklar på armarna osv. Och så tar man ut svängarna lite extra med sådana saker eftersom de ger poäng.

Jag tycker att skillnaden mellan tävlingsdressyr och klassisk dressyr ligger där. Jag ser klassisk dressyr som en kärna som alla sorters dressyrryttare förhåller sig till, och det är ju också den klassiska dressyren som TR baseras på. Tävlingsdressyr är i grunden tävling i klassisk dressyr. Men sen har det utvecklat sig så att vissa saker har haft mer utslag i bedömningen än andra, för att de har varit mer synliga än mer subtila egenskaper. Det är lätt att se om en häst länger spektakulärt, står jämnt uppställd i halten, eller gapar. Och då blir det lätt att man fokuserar på sånt i träningen och att det uppstår en skevhet.

Alla dressyrstilar har sina skevheter, sina styrkor och svagheter. Men det är mer som är gemensamt än olikt. Det är ju samma hästar vi sitter på, samma biomekaniska regler som gäller oavsett vad vi kallar våra stilar. Det som verkligen fungerar och överlever geneom åren utgör en kärna, det mest klassiska. Sen finns det avarter som faller bort, och annat som ligger i gränslandet.

När man tävlar dans så dansar man för domarens ögon. Man dansar inte likadant som hemma i vardagsrummet, med sin själs älskade. Och den skillnaden finns inom dressyrridningen också.

om man nu köper det där romantiserande dravlet vill säga och det gör ju många och betalar dyrt för

en tävlingsdansare måste dansa tekniskt korrekt för annars kan dom inte utvecklas, en tävlingsdansare måste hålla sig väldigt atletisk och vältränad och smidig för att kunna utföra dansmomentet på ett så ergonomiskt sätt som möjligt för att klara momenten

Dansar man hemma i vardagsrummet gör det inte så mkt om man tappar takten och är klumpig, har övervikt, trampar fel, belastar fel, trillar, trampar sin partner på tårna gång på gång för ens partner är stum och försöker göra sitt bästa för att vara till lags!

Det finns alltid 2 sidor av samma mynt

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nu får du nog läsa på bättre Här tex:

Citerar ett stycke men resten får du läsa själv!
..//
Precis som Tuaphua skriver har Bent Branderup gjort en helt egen tolkning av mästare men den är nog i första hand hans mycket speciella och stämmer inte med vad andra läser särskilt mycket. Att gå tillbaka till gamla mästare är inte AR! Det trodde jag och många andra men jag har insett att det inte stämmer alls. Det historiska är ett utanverk i AR, försäljningsargument, inte mer.

För dom som vill finns tex De la Guerniere att läsa på nätet. Helt fantastiskt!

Var återfinns träningsskalan (som den ser ut idag) före 80-talet?

Kommenterar inte dina synpunkter på AR - antar att det var KL eftersom jag inte nämnt AR eller Bent ö h t.

 

[svea]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Europa och Axel, missade ni den här delen av mitt inlägg?

Du kan dansa wienervals på en bal, och då är det viktigt att få stegen rätt, cirkulera åt rätt håll på dansbanan, och förhålla sig till sin partner så att partnern får en behaglig dansupplevelse. Du dansar bättre om du har en bra kroppshållning, för då kan dina höfter röra sig fritt och du får överblick över dansgolvet om du håller upp ditt huvud. Du måste ha stadga i dina axlar för att kunna hålla din partner på rätt sätt, du ska hålla lätt och behagligt men den som blir förd ska känna vart den som för är på väg.

Ni kanske inte förstod att det var ett sätt att beskriva att det finns vissa grundläggande principer för att dans ska vara njutbart. Detta oavsett om det saknas domare - som i balsalen - eller om det tävlas.

 

[Jegra]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

och axel.

Fast att man inte tävlar behöver ju inte utesluta att man rider/dansar med hjälp utifrån för att utveckla sin dans/ridning och se till så man slipper dansa/rida på ett oergonomiskt sätt och kan sluta trampa sin stumma partner på tårna...

Och både jag (och, utgår jag i från, Svea) pratar klassisk dressyr i allmänhet, inte någon inriktning i synnerhet...

 

[IngelaH]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ni kanske inte förstod att det var ett sätt att beskriva att det finns vissa grundläggande principer för att dans ska vara njutbart. Detta oavsett om det saknas domare - som i balsalen - eller om det tävlas.

W O R D !!!

Och, njutningen sitter i betraktarens ögon. Lite grann, som att se på konst. Jag kanske tycker en tavla ser ut som en färggrann vacker blomma, men konstnären egentligen bara gett utlopp för sin kreativa skapelse genom att kasta tre färpytsar på en pannå...

Och sen finns det då som sagt olika sorters konstkritiker och kritikerkriterier...

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Europa och Axel, missade ni den här delen av mitt inlägg?

Du kan dansa wienervals på en bal, och då är det viktigt att få stegen rätt, cirkulera åt rätt håll på dansbanan, och förhålla sig till sin partner så att partnern får en behaglig dansupplevelse. Du dansar bättre om du har en bra kroppshållning, för då kan dina höfter röra sig fritt och du får överblick över dansgolvet om du håller upp ditt huvud. Du måste ha stadga i dina axlar för att kunna hålla din partner på rätt sätt, du ska hålla lätt och behagligt men den som blir förd ska känna vart den som för är på väg.

Ni kanske inte förstod att det var ett sätt att beskriva att det finns vissa grundläggande principer för att dans ska vara njutbart. Detta oavsett om det saknas domare - som i balsalen - eller om det tävlas.

Nej jag missade inte det, men fortfarande vad är njutbart och för vem? Att så många inriktningar är oense om grunderna är väl inget nytt? Man ser ju det vackra i olika saker. Jag skrev bara att det finns alltid 2 sidor av samma mynt oavsett vad det än gäller och man kan vrida och vända på saker hur man vill. Vissa väljer att romantisera, andra väljer att se det hårda arbetet, en tredje part ligger mittemellan.

Skulle det dansande otränade och kanske överviktiga paret hemma i vardagsrummet försöka få till massa lyft och svinga runt varandra utan att ha det grundläggande på plats? och isåfall hur skulle det gå? Troligtvis skulle det bli platt fall.

Skulle dom som envetna små bin hävda att deras dans är det som fungerar och de som dansar tävlingsdans är de som gör fel och att det ser hemskt ut? Hmm jag undrar om det bara är inom hästeriet som detta fenomen sker? Jag är inte så insatt i andra grenar faktiskt?

 

[Europa]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

och axel.

Fast att man inte tävlar behöver ju inte utesluta att man rider/dansar med hjälp utifrån för att utveckla sin dans/ridning och se till så man slipper dansa/rida på ett oergonomiskt sätt och kan sluta trampa sin stumma partner på tårna...

Och både jag (och, utgår jag i från, Svea) pratar klassisk dressyr i allmänhet, inte någon inriktning i synnerhet...

Självklart behöver man inte tävla.. men av någon märklig anledning är det ju alltid de som dansar ensamma i vardagsrummet som trampar sin partner på tårna minst

 

[Jegra]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men kan vi inte - om så bara för en stund - också föra en diskussion som inte utgår ifrån att utövarna av en dressyr som inte är tävlingsinriktad är amatörer som lufsar omkring på övergödda hästar? Att iaf en del av oss rider på ett sätt som inte skiljer sig så markant ifrån vare sig utbildningsskala eller tävlingsmål utan som bara valt att ägna sig åt dressyr för konstens skull och därmed valt att hämta input från andra källor än bokstavstränare och tävlingsprotokoll?

Svar på Europas inlägg #972.

 

[Jegra]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Självklart behöver man inte tävla.. men av någon märklig anledning är det ju alltid de som dansar ensamma i vardagsrummet som trampar sin partner på tårna minst

Men vi som inte tävlar dansar ju inte ensamma i vardagsrummet, vi dansar för tränare och instruktörer som hjälper oss att ge sjutton i vår partners tår. För helt ärligt, en instruktörs feedback ger betydligt större utrymme för detaljer än ett domarprotokoll.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej jag missade inte det, men fortfarande vad är njutbart och för vem? Att så många inriktningar är oense om grunderna är väl inget nytt? Man ser ju det vackra i olika saker. Jag skrev bara att det finns alltid 2 sidor av samma mynt oavsett vad det än gäller och man kan vrida och vända på saker hur man vill. Vissa väljer att romantisera, andra väljer att se det hårda arbetet, en tredje part ligger mittemellan.

Skulle dom som envetna små bin hävda att deras dans är det som fungerar och de som dansar tävlingsdans är de som gör fel och att det ser hemskt ut? Hmm jag undrar om det bara är inom hästeriet som detta fenomen sker? Jag är inte så insatt i andra grenar faktiskt?

Nä för de kanske inte bryr sig så mycket, bara de har roligt och känner samvaron. Och det kanske bidrar till att de får lite bättre kondis och lite bättre rörlighet å det är väl jättebra?

 

[svea]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Tåtrampare är vi alla i början.

Själv misstänker jag att mina första försök inom dressyren på korsningsponnyn G som bara ville kasta av eller skena, islandshästen L som var smidig som ett kylskåp och föredrog grisepass, eller travaren E som var så stressad att alla försök att trava gick sidvärts inte var så snygga. Mycket tåtrampande där, om man ska jämföra med dans.

Förhoppningsvis ser det trevligare ut nu för tiden när jag och min häst jobbar i ridhuset, ensamma eller med sällskap. Det känns bättre i alla fall. Jag hade nog inte hållit på i 25 år annars.

Och vi får väl hoppas att även de där tävlingsdansarna som är så duktiga någon gång tar en svängom med sina själs älskade i vardagsrummet. Kanske med mjukare rörelser och utan det påklistrade leendet...

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men dressyr är inte samma som markridning- ren basic.

Jag ser inte det som dans.