Fast jag undrar fortfarande över syftet (förlåt att jag tjatar). Det du pratar om verkar mer som en metod att få hästen att lyssna på handen, mer än att öva in sätets inverkan för att kunna få igenom halvhalter?
Jag har inga problem att tänka bortom mitt halvblod med goda förutsättningar, eftersom jag ridit så pass många olika hästar. Men jag förstår ändå inte riktigt vitsen med denna metod i syfte att göra halvhalter. Men vi tänker nog lite olika här och det accepterar jag.
Varför anser du det vara fel att ha medhjälpare när man lär in ryggning? Jag utnyttjar den hjälpen eftersom jag
inte vill ta hästen i munnen för att den ska backa. I samtliga fall där jag sett ryttaren använda handen så har också hästens rygg sänkts. Och det tycker jag man undviker genom att på ett mjukt sätt, med medhjälpare, lära hästen rygga. Det handlar inte alls om att "daska hästen på benen".
För övrigt tycker jag också att rösten är ett fantastiskt bra "hjälpmedel". Om man lär hästen röstkmmandon vid arbete frn marken först så brukar det inte vara några större problem uppsuttet heller att få hästens uppmärksamhet. Mitt gamla halvblodssto, nu på de saliga ängderna, var urstaaaark. Här gällde det verkligen att lära henne att ta sätet. Hade jag på henne använt handen så som jag tolkar det här så hade jag fått en värstingarnas bulldozer. Säte, skänkel + röst fungerade. Och att inte ramla i fällan och svara emot med handen på hennes styrka och benägenhet att hänga sig på bettet.
Nej det är just bulldozer man aldrig får då. Det är en metod att få hästen att sluta välta framåt, att hitta sin balans och sedan kunna sträcka sig fram och ner utan att trilla iväg. En mekanisk resning av halsen som ger effekt i ryggmuskler och aktiverar korset. Sedan då man rider fram igen och hals och huvud är i normalläge har man en helt annan känsla av självbärighet och balans.
Jag använder lite metoder i mitt jobb, typ en variant på osteopati. -Postisometrisk avslappning -Ortobionomi. Tänket är att kortvarigt trycka ihop de delar som styvnat och slutat arbeta dynamiskt. Genom att muskler och leder passivt trycks ihop i ett ytterläge utan att spjärna emot (därav höjningen av handen, inget att lägga tryck på) kan man få en omedelbar lösgjordhet och ökad rörelse. Kroppen hittar sin balans.
Det är precis det jag upplever att man kommer åt i den här lite märkliga övningen! 
