Stora diskussionstråden

[Lusidor]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nja det är mer en övning man skulle göra i början i halten, lära in vad den där cirkelrörelsen innebär, sedan släppa ner halsen igen. Långsamt lixom. Sedan räcker det tydligen med att antyda en höjning, tills lut då man befäst resningen räcker det med att tänka "hand upp" för att få en halvhalt. Typ så. Antar att ju mer framtung häst ju mer fokus på grunderna, ta det i skritt-halt-skritt tills den slutar vräka på framåt.
Handen ska inte bara upp, utan cirkla på ett speciellt sätt, så det inte blir ett statiskt "draglyft" av huvud/hals.
Hon som red på det viset och visade, fattade tom galopp genom att lyfta handen en cm och "ge" i den där cirkelrörelsen. Det var mkt mer komplicerat än jag satt mig in i.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast du kan ju inte säga att allt som härstammar från klassisk dressyr är tävlingsdressyr! Tävlingdressyren är ju snarare en gren som hamnat på lite eget spår genom Steinbrecht (rätta mig gärna ni som har mer kött på benen om jag kommer med felaktigheter) och som har tävling som syfte. AR kommer ju också från klassisk dressyr även om man tolkat metoder och budskap lite annorlunda, som det alltid blir när en ryttare sätter sin personliga prägel och gör sin egen tolkning. Sen är det ju inget som säger att man inte kan tävla för att man rider klassisk dressyr eller allmänt rider för KD-tränare. Men egentligen är det ju inget som säger att man inte kan tävla dressyr för att man rider AR eller western eller vad som helst heller!

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast det finns ingen skola eller gren som heter Tävlings dressyr.

 

[Djurjouren]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast vad är syftet med uppresningen av innerhanden? Är det avsett som ett snabbare sätt att försöka hitta rätt? Eller bara en annan metod?

Uppresandet av innerhanden anvander jag nar jag rider pa stangen , det funkar bade som hjalp for att fa bojning , dels som framatnedathjalp. alla tygeltag ar hasten av naturen programmerad att ga emot, drar du bakat drar hsaten framat, drar du uppat drar hasten nedat. Detta tygeltag behover inte alls mkt inlarning, det ar logiskt for hasten.

 

[kryddan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Snälla Djurjouren... Det fungerar inte alls så här. En häst som drar framåt - när du säger stopp med tygeln, går emot hjälperna. Drar du handen uppåt drar inte hästen huvudet nedåt, du drar in näsan på den med hävstångseffekten. En förhållning med sitsen, lätt tillbakadragen skänkel + en lätt höjd hand samlar däremot hästen. Vill du ha en häst att sänka huvud och hals så skjuter du FRAM handen. Hur kan du ens jobba som instruktör och dessutom utge dig för att vara specialiserad på hur man rider spanska hästar? Iberiska hästar rids inte på annat sätt än halvblod för övrigt.

Uppresande tygeltag används normalt sett för att antingen plocka in en ytter bog (med ytter tygeln) som är på rymmen eller för att korrigera en häst som inte går fram till bettet (med båda tyglarna), då gör man det i någon sekund tillsammans med att man klämmer på lite extra med skänkeln. Ett uppresande tygeltag brukar tappa sin funktion efter någon sekund så man måste göra om det igen om nödvändigt. Att man skulle kunna forma en häst i innersidan igenom att höja innerhanden låter obegripligt. Det är hästens bål man formar, inte var huvudet är, primärt sett. Det finns säkert andra bra sätt att använda en höjd innerhand men i klassisk dressyr används inte detta tygeltag på det sätt du beskriver.

 

[kryddan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast du kan ju inte säga att allt som härstammar från klassisk dressyr är tävlingsdressyr! Tävlingdressyren är ju snarare en gren som hamnat på lite eget spår genom Steinbrecht (rätta mig gärna ni som har mer kött på benen om jag kommer med felaktigheter) och som har tävling som syfte. AR kommer ju också från klassisk dressyr även om man tolkat metoder och budskap lite annorlunda, som det alltid blir när en ryttare sätter sin personliga prägel och gör sin egen tolkning. Sen är det ju inget som säger att man inte kan tävla för att man rider klassisk dressyr eller allmänt rider för KD-tränare. Men egentligen är det ju inget som säger att man inte kan tävla dressyr för att man rider AR eller western eller vad som helst heller!

Sorry, där har du fel Som Mackan säger, det finns inget som heter tävlingsdressyr. All vanlig dressyr heter klassisk dressyr om man inte gör en egen avart. M a o, vill du tävla rider du just klassisk dressyr, annars följer du inte TR ridmässigt sett.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast det finns ingen skola eller gren som heter Tävlings dressyr.

Nyfiken fråga - vad kallar du det? "Tysk dressyrridning" och såna indelningar?
Jag påstår inte att det finns en gren som kallas tävlingsdressyr, men att det ur den klassiska dressyren vuxit fram en stil/så småningom flera stilar vars syfte så småningom lett till att prestera på tävlingsbanor. Ur den sentida militärridningen när behovet av militärer försvann. Militärridning är det inte vi pysslar med i dagsläget, bara i obefintlig skala, alltså - väldigt förenklat - dressyr som utvecklats för att passa tävlingsridning. Om man vill kalla det annat eller dela in det i mer specifika stilar, helt ok för min del! Väljer man att kalla det klassisk dressyr så har man ju i regel försökt snappa upp andra "grenar" och filosofier som går längre bakåt i tiden mer nära de gamla mästarna än den sentida militärridningen.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Läs Kryddans inlägg.

Jag skulle adlrig få för mig att kalla det ngt jag själv uppfunnit som klassnings namn, jag håller mig till det etablerade.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag skulle våga påstå att en klassiskt skolad ryttare aldrig skulle få för sig att inverka med stången på det sätt för det syfte du beskriver.

 

[monster1]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Virkad http://monsterarkivet.blogspot.com/2009/09/amigurumi-hastar.html

 

[Djurjouren]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det dar med att ta handen uppat larde jag mig faktiskt i sverige och sjalvklart gor man inte sa om man rider pa stang, det behovs liksom inte. forutom nar man vill ha stallningen i nacken, da lyfter man innerhand lite grann uppat.
For ovrigt ar jag varken instruktor eller proffs, var har du fatt det ifran? Jag rider till ridskolehastar pa en ridskola som ligger i Spanien, jag hoppas att det kravs mer an sa for att titulera sig proffs, annars ar det illa.

Jag orkar inte kommentera det andra du skrev, kanns meningslost.

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nuño Oliveira var en "klassisk" dressyrryttare. Tävlingsdressyr baserar sig på klassisk dressyr så jag antar att man kan säga att Nuño var en tävlingsryttare då?..//

Det finns flera grenar på "klassisk-dressyr-trädet". Tyska utbildningsskalan är modern (80-talet, kalibrerad på 90-talet).

@Totola Bruksridning har på sina håll också en mer "bonnig" bas. Ko-fösning goes stridis = tjurfäktning. Jag har nu inga sympatier för djurplågeri - men shit vilka hästar de fått till!

 

[Migo]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast hästarna avlades ju inte för tjurfäktning från början, utan för beriden strid. Tjurfäktningen var ett sätt att träna och hålla formen mellan strider!

(Finns en intressant ridlära skriven av portugals kung på 1400-talet, mycket spännande!)

 

[tuaphua]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast varför höja handen för att korrigera en häst som inte går fram till bettet om det nu är så att handen inte kan betyda "framåt/nedåt"? Isf kan du ju lika gärna bara kicka på lite?

Delvis kl

Jag använder en del handsignaler som jag lär in ska betyda "framåt/nedåt" och släpp ut halsen. Det är ingen komplicerad metod när man väl lärt sig och vet hur känslan ska vara. Hästarna fattar fort och svarar faktiskt av en triggad impuls. Givetvis måste eftergiften i handen komma i exakt rätt läge. Det är ryttarna som oftast har för dålig timeing och känsla för att ha någon nytta av den iom att det inte är något man ska börja laborera med om man inte är väldigt kunnig alt har väldigt kunnig hjälp.
Och för att det ska fungera måste man rida resten av hästen och sitta korrekt. Innan är det ingen vits.
De tygeltagen som jag pratar om är inget nytt påfund. De finns beskrivna och namngivna i väldigt gamla, välkända ridläror.
Däremot lärs inte sånt ut på ridskolor eller strömsholm. Och det är inte det Philippe Karl eller Craigh Stevens håller på med. De har något eget de kör med.

Jag skulle dock inte ta det på stången. Och jag skulle inte göra det på alla hästar. Och det görs på hästar som redan lärt sig ha förtroende för handen. De måste våga fram. En del Iberiska kan ju ha ridits lite skarpt om de är importerade. Och då är det inte läge för sånt alltid. Det finns ju många svenska hästar som heller inte går fram till handen av olika skäl. Man får anpassa efter individen.

Jag anser heller inte att alla som rider på ridskola eller för Strömsholmstränare rider klassiskt. Klassiskt är för mig om man rider rakt så som de gjorde under den klassiska perioden alt iaf under barocken. Det vi allra flesta rider idag ser jag som en vidarutveckling av det klassiska. Det har utvecklats ur det, absolut. Men det är inte kvar på samma ställe. Man har utvecklat lite nyare metoder och sätt sen dess.
Bla lär man ju inte ut skolor ovan mark eller de tygeltag jag sysslar med. Det gjorde man back in the days. Och det är då jag anser man red klassiskt. Då man faktiskt utbildade ryttare för att rida på ett mer individuellt anpassat sätt med mer ryttarträning och en häst ansågs inriden då den gick motsvarande GP. Sen började den skolas. Jag personligen tror det gjorde att ryttarna hade en större arsenal med olika hjälper. Idag lärs inte sånt ut.
Vi är fler som rider. Det behövs fler tränare. Och det ska vara en sport för alla. Då red ju inte vem som helst. Och man kunde ställa högre krav på både tränare och elever.
Därför kunde man också lära ut mer avancerade signalsystem.

Jag vill med det här inte påstå att jag är så himla avancerad. För jag bemästrar inte systemet eller ridning helt. Jag hade inte fått bege mig ut i något krig med en dyr ridhäst om man säger så.

Men jag tror man gärna ska tänka på varför saker hänt. Och fundera över varför vi rider som vi gör.

Givetvis är inte allt gammalt bra och den enda vägen. Isf skulle vi inte fått penicillin eller kvinnlig rösträtt. Men jag tror inte man ska tro att det moderna är det enda rätta heller. Det finns skäl till varför man under flera århundraden ridit som man gjorde förr också. Man behöver inte tolka sakerna som Bent. För det är hans tolkning av de gamla mästarna vi ser i AR. Men man kan nog gärna plöja igenom de böckerna eller/och diskutera med historieinsatta hästkunniga för att få en djupare kunskap.
Bara för att man själv inte lyckas med vissa saker inom ridningen behöver det inte betyda att andra inte kan. Det kan vara timeingen som är fel hos en själv. Hästar är ju så satans mycket snabbare och känsligare än vad vi är. Så vi missar lätt.

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det var det jag egentligen menade - fast ryttarna VAR oftast "bönder": godsägarnas söner. Alltså - cowboy goes warrior goes tjurfäktare (för att vinna kungens gillande).... Sedan blev detta en konst i sig och visst har det påverkat urvalet i aveln.

 

[Kookaburra]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Uppresandet av innerhanden anvander jag nar jag rider pa stangen , det funkar bade som hjalp for att fa bojning , dels som framatnedathjalp. alla tygeltag ar hasten av naturen programmerad att ga emot, drar du bakat drar hsaten framat, drar du uppat drar hasten nedat. Detta tygeltag behover inte alls mkt inlarning, det ar logiskt for hasten.

Jag funderar och försöker förstå hur du tänker här kring detta du beskriver. Kan du tänka dig att utveckla det lite?

Menar du ,när du säger att hästen går emot, att hästen av naturen söker tryck och svarar tryck med tryck?

Menar du att den uppresta handen på stång används när du rider med en mjuk båge på den tygeln - och för att få någon inverkan på stången utan att nämnvärt inverka på tränset så höjer du handen?

 

[Ettie]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Tyska utbildningsskalan är modern (80-talet, kalibrerad på 90-talet).

Nu får du nog läsa på bättre Här tex:

Citerar ett stycke men resten får du läsa själv!

The famous Army Riding Instruction from 1912 and its successors were based primarily on Steinbrecht. In this tradition, the modern "Richtlinien fuer Reiten und Fahren" of the German FN, that are available in an English translation, are based on Steinbrecht as well.

http://www.artisticdressage.com/steinbrecht-quotes.html

Precis som Tuaphua skriver har Bent Branderup gjort en helt egen tolkning av mästare men den är nog i första hand hans mycket speciella och stämmer inte med vad andra läser särskilt mycket. Att gå tillbaka till gamla mästare är inte AR! Det trodde jag och många andra men jag har insett att det inte stämmer alls. Det historiska är ett utanverk i AR, försäljningsargument, inte mer.

För dom som vill finns tex De la Guerniere att läsa på nätet. Helt fantastiskt!

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

för inlägg 954.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Sorry, där har du fel Som Mackan säger, det finns inget som heter tävlingsdressyr. All vanlig dressyr heter klassisk dressyr om man inte gör en egen avart. M a o, vill du tävla rider du just klassisk dressyr, annars följer du inte TR ridmässigt sett.

Och som sagt, jag har inte påstått att det finns en gren som HETER tävlingsdressyr. Däremot ett av de olika syften man kan ha med sin ridning. Syften kan som bekant påverka ridningen väldigt mycket.
Att likställa "klassisk" med "vanlig" blir lite knas tycker jag då "klassisk" är lika med "gammal" i min skalle, grovt förenklat. Men sen vad man kallar det man rider, det bryr jag mindre om, så länge det inte blir så fel att vi inte förstår varandra.

 

[Ettie]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nyfiken fråga - vad kallar du det? "Tysk dressyrridning" och såna indelningar?
Jag påstår inte att det finns en gren som kallas tävlingsdressyr, men att det ur den klassiska dressyren vuxit fram en stil/så småningom flera stilar vars syfte så småningom lett till att prestera på tävlingsbanor. Ur den sentida militärridningen när behovet av militärer försvann. Militärridning är det inte vi pysslar med i dagsläget, bara i obefintlig skala, alltså - väldigt förenklat - dressyr som utvecklats för att passa tävlingsridning. Om man vill kalla det annat eller dela in det i mer specifika stilar, helt ok för min del! Väljer man att kalla det klassisk dressyr så har man ju i regel försökt snappa upp andra "grenar" och filosofier som går längre bakåt i tiden mer nära de gamla mästarna än den sentida militärridningen.

Du har både rätt och fel skulle jag vilja säga. Bedömingsgrunderna är direkt kopplade till den klassiska utbildningsskalan som stammar från Steinbrecht och han i sin tur byggde på tex De la Gurra. Alltså kan man inte säga att det finns någon egen inriktning som heter tävlingsdressyr.
Men sen har det ju utvecklats på det sättet att aveln inriktats på hästar för tävling som visar flashighet, träningsmetoder som får fram flashighet, spänst som imponerar osv. Men grunden är fortfarande den klassiska utbildningsskalan och den är uppbyggd utifrån utbildning av hästen.