Stora diskussionstråden

[sthu]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast tror du inte att det är så att många inte utgår från TR när de rider?

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej, jag förstår inte heller varför TR skulle vara så hemskt. Bland många AR-ryttare på Buke är dock TR ett riktigt skällsord. Man vill absolut inte rida efter TR. Och avslöjar då en bristande förståelse för grundläggande ridlära. Jag undrar var det kommer ifrån?

Inte vet jag, men det är deras huvudvärk. De kanske själva kan tala om varför det i så fall tycker det är så hemskt?

Och jag undrar om dessa personer ens satt sig in vad som egentligen står i TR förutom diverse tävlingsregler.

Gissningsvis har de inte det.

För det blir så konstigt när man helt förkastar ridläran för att i nästa andetag säga att "dressyren är till för hästen" och prioriterar bort takt och balans, grundförutsättningar för att hästen alls ska få en chans att komma till arbete vare sig det är ett halvblod, nordis, travare osv.

Ja det blir minst sagt konstigt. Men det handlar troligen om bristande kunskap i de fallen. En hyfsad ryttare vet att utan takt och balans kommer man ingen vart. Men vill de lära sig så tänker de nog annorlunda när de skaffat sig mera kunskap.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast tror du inte att det är så att många inte utgår från TR när de rider?

Vet att det inte var till mig, men jag vill ändå säga att jag tror Solis har rätt i att många nog inte ens läst TR. De kanske tror att det bara har med tävlinga att göra och förkastar det av den anledningen? (gissning nu, men jag tror faktiskt inte alla som uttalar sig om TR verkligen läst det)
Sen finns det säkert de som gör som du skrev, att de inte utgår från TR, men därfrån till att tycka det är hemskt är det en ganska lång väg tycker jag.

 

[sthu]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag vill inte hänga ut någon utan deras medgivande med film, bilder osv.
Men jag vet en tjej som behöver ett kraftigt bett, martingal och en massa andra snören (jag vet inte vad det är) för att kunna rida ut på sin häst. Då har man enligt mig missat lite grunder (typ starta-stanna-svänga ) och försöker kamouflera det. Tjejen i fråga tävlar relativ hög nivå hoppning och upp till lätt a dressyr.
Jag vet en som kör och knyter in nacken på hästen för att det ska se snyggt ut, och hävdar att eliten gör samma sak. Han försöker maskera problemet att han inte kan köra sin häst i bra form med en hjälptygel.

Vill du ha mer? Välkommen in i utrustningsforumet och läs alla bettips, eller under ridning eller hantering där finns motsvarande.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nä vet du, de finns inte överallt. Det måste vara ngt lokalt du stött på

helt seriöst: Jag känner många ryttare och har rört mig i hästvärlden i 35 års tid och jag vet inga ryttare som medvetet sitter och är nöjda med genvägar och inte vill lära sig rida. Än mindre ryttare som glatt och medvetet därmed sitter och vill dölja/maskera problem.

sthu: jag ser inte vad dina exempel har att göra med att medvetet inte vilja lära sig. De fall du beskriver handlar ju om okunnigt folk rätt och slätt, inte några puckon som bara inte har lust att lära sig. Det är en viss skillnad.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag har då och då (som tyr är inte alltför ofta) stött på folk som redan är fullärda... Allt de gör är nämligen perfekt och det finns inget som någon kan lära dem. Något de har gemensamt så är de att de är sorgligt okunniga. Det finns alla sorter.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag begriper inte hur man maskera/ dölja ngt på en häst- som bara gör som den blir tillsagd om

Antingen får man den att arbeta bättre eller så visar sig problemen pga en sämre ryttare.

Tr är en plan för hästens utbildning o hur det bör bli efter optimala förutsättningar- målen o delmålen- vägen- den röda tråden- riktlínjer efter mkt väl beprövat sen 100tals år tillbaka Allt för hästens skull.
Det kan skilja sig ngt utefter tränarens egna erfarenheter, men resultatet är alltid detsamma- även delmålen.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det brukar ju vara så att man sätter lydnad lugn och avslappning och då misster energin och det är då man ser de här tappade ryggarna, bakåttänkande hästar etc.
energi behövs för hållningen, så är det bara. svår balansgång det där.

Precis. Och det tycker jag inte alls är specifikt för en skola, mer dressyr i allmänhet isåfall så länge man ser lydnad som en viktig del av dressyren.
AR på sitt sätt och vanlig dressyr på sitt sätt.
Håller med i det du säger - svår balansgång det där.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

*kl*

Vilken spännande diskussion det blev!
Jag kan inte hålla med mackan om att ovilja till att lära sig "på riktigt" skulle vara något lokalt fenomen. Lokalt för planeten kanske? Tanken kan vara god men man gör så gott man kan, och det är nog det senare det oftast faller på.

Men mycket handlar väl om att om man säger till någon som har höga ambitioner eller prestationskrav på sig själv (eller bara inte vill känna sig dålig) att -du gör fel! Så ska man inte göra! Då måste man kunna presentera ett bättre sätt som faktiskt fungerar (alltså mer eller mindre idiotsäkert) för att det ska bli konstruktivt även i dennes ögon. Så fungerar iallafall jag. Moralpredikningar i all ära, (eller allmänna påpekanden om "såhär gör man") men om man inte vågar rida ut utan graman så ger det ju inget att ta bort den för att man har hört att det är djurplågeri och ge sig ut i skogen livrädd. Säger man åt någon att sluta fiffla i handen måste man ersätta det behovet att prestera med vad ryttaren borde göra för att nå sina mål istället - om ryttaren märker resultat så blir det konstruktivt och denne får en djupare förståelse för varför.

För det kan ju fungera i motsatt riktning också. Att man vet att något anses vara en genväg eller fel men man lyckas bli övertygad om att det är det som fungerar genom att det faktiskt känns bättre än övriga alternativ man inte får att fungera. Och fortsätter med det i brist på andra metoder som fungerar för ryttaren själv. Eller - ryttaren får höra hur det borde vara, men får inte guidning nog för att lyckas med den metoden inom rimlig tid - ger upp och går tillbaka till det man upplevde fungerade. Om inte annat i ren vana när man blir frustrerad för att det inte blir som man vill.

Intressant fenomen det där!

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag begriper inte hur man maskera/ dölja ngt på en häst- som bara gör som den blir tillsagd om

Antingen får man den att arbeta bättre eller så visar sig problemen pga en sämre ryttare.

Ja jag ser det som rätt enkelt: Är man duktig nog så kan man komma tillrätta med problemet, dvs problemet försvinner i och med att man kan jobba hästen rätt. Alternativt är man inte så duktig och då kan man definitivt inte "dölja" ngt problem - snarare blir det än mer uppenbart.

Totola: det du pratar om är ju ren och skär OKUNNIGHET. Inte medveten vilja att skita i att lära sig rida bättre. Alla seriösa ryttare jag känner och ngnsin känt, vill ju alltid lära sig rida och strävar ständigt efter att bli bättre. Det är ju det jag påpekat för Biggan, att jag har mkt svårt att se att det skulle vara väldigt utbrett och mera norm än undantag, att folk tycker de är full lärda och medvetet är ointresserade av att vidareutvecklas och lära sig rida - bättre. Det måste isåfall som sagt vara ngt lokalt fenomen - kanske finns det fler lokala ställen än ett : )

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Fast då pratade ni om varandra för Biggan skrev ju också alternativet bristande kunskap!


Och något som utåt sett väldigt lätt uttrycks som ovilja att lära; prestationskrav eller helt enkelt en vilja att lyckas som är större än motivationen att följa det man "ska" göra, hade kunskapen funnits om hur man får de "rätta" metoderna att fungera - och kanske framförallt tilltron till att den väg man är på kommer leda dit, så är det mycket lättare att ta rätt väg.


Blir knapplån,
själv har jag funderat mycket på ovanstående på sistone då jag inte tyckt att ridningen känts bra, att jag inte lagt upp det schysst mot hästen. Jag kan inte ursäkta mig med att jag VILL göra det om jag inte gör det, snarare fundera på varför och om det verkligen är tillräckligt effektivt och befogat för att det ska motivera det som känns "fel".
Det jag personligen har kommit fram till är att jag är rastlös och vill ha resultat och av diverse skäl tappat tilltron till att få det fungera med de metoder jag skulle vilja. Då finns ju valet där att skippa ambitionskraven och strunta i det helt om man inte hittar något som känns bra, om inte annat ta en paus, eller köra stenhårt på det som kändes rätt men väldigt ineffektivt och helt enkelt lita på att det till slut kommer ge resultat ändå. Det behöver inte vara några extrema saker det rör sig om, i det här fallet var det som exempel (finns fler) träningsupplägget. Att jag normalt sett inte vill repetera samma sak mer än några gånger i sträck, och särskilt inte något som är krävande, men tänkte att hästen har för svårt att koppla annars om jag inte får den effekt jag vill och ändå slutar som om den blev belönad. Resultatet i det fallet blev att eftersom hästen dessutom började bli trött fysiskt blev träningen negativ för hästen och den fick ännu svårare fysiskt, varpå jag fortfarande tänkte att jag ville ha någon effekt innan jag la ner, för annars skulle träningen fortfarande bli icke-konstruktiv, och nötte på alldeles för länge tills hästen väldigt uppenbart var både trött och less.
Efteråt blev jag riktigt arg på mig själv. Fast just då tänkte jag att men jo, jag brukar hinna få bättre resultat om jag ger det längre tid för poletten att trilla ner (resultatgirig...) och det blir ju inte bättre om jag inte vågar sätta lite press på hästen emellanåt, om man känner att man hamnat i ett "händer ingenting och hästen kommer undan med det"-läge. (-inte tilltro till att den ursprungliga metoden skulle fungera långsiktigt, även om det på papperet skulle ha känts mycket bättre som metod).

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag har svarat på Biggans påstående att det finns fullt med folk som medvetet väljer att inte vilja lära sig rida. Punkt.

ang. ditt resonemang nu sist så kan du ju vända på det : ) det kan ju lika gärna vara så att det är "din" sanning som är fel, och att det skulle vara positivt att få ett lyft i och med omlägg av träningsmetoder, för att slippa så långsam utveckling.
Behöver inte vara ett dyft fel på upplägget för den skull, bara för att din egen känsla säger ngt annat i nuläget för dig : )

 

[tuaphua]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Lite smått kl:

Jag håller med. Det är få människor som medvetet säger att: "Jag vet att jag inte kan någonting. Jag vill inte lära mig. Jag vill bara få det att se ut som om jag kan någonting".

Däremot finns det så klart folk som tror att de kan eller tror att hjälptyglar är någonting som faktiskt ger den ultimata formen etc. Det är för mig någonting annat än att medvetet veta att man gör fel, kan för lite och absolut inte vill lära sig.
Vem fasen har inte gjort eller gör fel liksom? Jag gör massor av fel dagligen. Idag är det lite mindre grova fel än för 20 år sedan. Men likväl har jag nog gjort massor av rätt hemska fel. Och gör fortfarande fel pga att jag inte kan eller vet bättre(eller bara inte har kroppskontroll nog).

Det finns en del som inte har ambitioner. Och inte vill träna. Men de sitter sällan och försöker hitta genvägar till snabbare resultat. De är nöjda med var de är trots att de inte kan rida hästen i form eller vad det än är.

Som du säger så beror sånt på okunskap.

Maskera problem fattar jag inte hur man skulle kunna göra?
Och är det så att man tex vet att en häst blir halt(ser halt ut just i samling och bärfas) vid belastning i bärfas och man visar upp den i mer påskjut vid försäljning så är man ju ett as till människa. Då maskerar man ju till viss del genom att undvika att sätta hästen i den rörelse man vet smärtar. Men så samvetslösa är ju rätt få personer får man hoppas. Man åker väl oftare till veterinären och reder ut problemet.
Men är det så att hästen är svagare i tex bärmuskulatur på ena benet och man som ryttare rider in det och hästen arbetar bättre än med ryttare som inte förmår rida in benet och lägga den extra energi som behövs för att stärka muskulaturen på sikt så ser jag det inte som maskering. Det är för mig arbete mot liksidighet och därefter rakriktning.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Håller med.

Hela idén med att försvara sig med att ngn inte är bättre på att rida, utan är bra på att "fuska" håller inte. Var intresserad o försök lära att förstå o fråga VAD ryttaren gör- vad den eftersträvar, känner ..

Om hästen helt plötsligt blir en annan är det helt klart den ryttarens förtjänst- ge credit o lär

 

[angelaL]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Makan - efter att jag har jobbat i försäljningstall och utbildningstall så vet jag många ryttare som är välldigt nöjda med sina genvägar och jag har sätt mycket. "Mr spank man" "Slit och dragman" "rid hästen i två timmar varje dag kvinnan" "spruta rygg, nacke, ben, leder, ögon, öron och sedan åka på tävling tjejen" "Piska hästens ben killen" "Mannen som longerar vita halta hingstar med lång man till dum blond tjej och säljer den för 100 000 kr" Osv osv

Doping, barriering, fusk, med mera. Men för att göra dessa saker med ett "gott" resultat behöver du veta vad du gör.

Jag är hästmassör och det är en del av fusken, vi tar bort smärta så att hästen kan arbeta bättre och ryttaren pressa hästen mer och sedan får hästen mer smärta, men vinner på tävlingen.

Många av dessa ryttare gör inte så på sina egna hästar men på försäljningshästarn och är ganska nöjda när de säljer dem för en jävla massa pengar. Vissa ryttare gör sådant med alla hästar.

Men den vanliga medelsvensson hobbyryttaren som möjligtviss kan få sin häst på bettet brukar det inte gälla, vare sig ryttaren rider AR eller slit och drag ridning. För att fuska skickligt behöver du en hel del ryttarkunskaper och kunna kläma ihopp hästen mellan dina hjälper.

Kanske ska nämnas att jag inte längre vill arbeta i tävlings/försäljningstall pga av vad de gör mot hästarna, inte heller vill jag jobba på ridskola de hästarna är det oxå synd om. Pest eller kolera? Inget är mitt val.

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag har då och då (som tyr är inte alltför ofta) stött på folk som redan är fullärda... Allt de gör är nämligen perfekt och det finns inget som någon kan lära dem. Något de har gemensamt så är de att de är sorgligt okunniga. Det finns alla sorter.

Jag var lite sådan när jag var ung (hmm, yngre...) - känslig för kritik dessutom.

Nu är jag inte ung eller känslig för kritik - men jag utgår från att jag är okunnig. Just därför söker jag förebilder - inom alla dicipliner och inriktningar. Om man aktivt letar positiva saker så finns det så mycket att lära sig. Så mycket kunskap och så många erfarenheter.

I denna tråden hittar jag förebilder: Migo (samspel ryttare & häst på bilderna) och Lusidor som lyfter i stort sett varje tråd h*n skriver i. Lägger till att jagt högaktar jag Immers AR-instruktör, älskar Merlin och anser Nuno Oliveira vara en av dem som gjort mest för att lyfta ridkonsten: "Training a horse is above all feeling and trying, according to what you feel, to help the horse and not to force him." - A horse will never tire of a rider who possesses both tact and sensitivity because he will never be pushed beyond his possibilities."
Nuno Oliveira (1976)

Detta appropå förebilder

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det du beskriver tillhör en helt annan kategori än det jag trodde vi diskuterade här, dvs vanliga ryttare som rider. Precis som du säger anser jag att det är tämligen ovanligt med såna ryttare som fullt medvetet väljer att ta genvägar och fullt medvetet inte vill lära sig rida bättre.

det du skriver om är tragiskt, och här rör vi oss på en helt annan nivå där vi pratar om egen vinning, affärer, pengar och handel med djur, där etiska aspekter helt gått förlorade i förtjänstens namn.
Tragiskt är det oavsett, men det jag bemötte var Biggans påstående att det var vanligt hos gemene hobbyridande man, att välja att helt enkelt rida sämre, och vara nöjd med det.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det var lite appropå "som man SKA göra".
Om man jämför två olika metoder inte utifrån resultatet det till slut ger (eftersom ingen kan spå in framtiden hamnar man ofta i den sitsen... även om en grej fungerat tidigare eller för andra kan man ju inte veta att det gör det denna gång också) så tänker jag att stämplarna man sätter - det som jag pratar om som "känns bra" i förra inlägget, de sätter man utifrån det man lärt sig är bra ridning och det som brukar klassas som dålig ridning.
Ju mildare hjälper desto bättre, ju mindre stress och obalans desto bättre, ju mer pedagogiskt ur hästens synvinkel desto bättre, ju färre yttre verktyg man behöver ta hjälp av desto bättre osv. Politiskt korrekt!
Innan man vet resultatet så vet man ju inte heller säkert om det kommer ta två sekunder att lära in eller tre år. Och det är klart, sitter man och använder en "snäll" metod utan resultat i tre år så har man förhoppningsvis iallafall inte gjort någon större skada under tiden. Sitter man och använder metoder som trissar upp hästen eller sätter den i obalans, allmänt använder metoder som riskerar att sätta mycket press på hästen och få den uppleva det obehagligt, ja då kan man inte sitta och träna det pass efter pass, till slut kommer hästen tappa arbetsviljan totalt, bli tokstressad eller gå sönder.
Kan man få resultat av de "snälla" vägarna så tycker jag alltid det är bättre. Kan man få ett resultat som varar på sisådär ett ridpass eller motsvarande tycker jag det är helt ok att ta till lite tuffare metoder, men det är ju svårt att veta på förhand hur snabbt man får resultat och hur hållbart det kommer bli.
Att jag blev besviken på mig själv i det här fallet var för att jag redan märkt negativ effekt tidigare av att välja den tuffare metoden. Gör man det då igen så talar det om att man (jag) plötsligt blev otålig och ville ha resultat trots att jag visste att det på sikt inte är en bra lösning, även om det hade gett effekt för stunden.

Sen tycker jag inte heller det känns bra att varje ridpass få vara "på" hästen på olika vis. Vara "på" till den grad att man märker på hästen att det blir obehagligt och jobbigt så är det ju när man ska kräva snäppet till, vilket man förhoppningsvis inte vill göra varje ridpass. Någon gång måste ju stackarn få känna att den faktiskt kan göra det man ber om! Innan man går vidare! Annars kanske man gjorde det på fel sätt eller krävde för mycket ändå.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nä det finns nog ingen vettig människa som argumenterar emot det du säger metod mässigt.
sen lovar jag att det finns lika snälla metoder som inte innbär att det tar femtielva år att komma vidare för den delen, oavsett : )
Det är därför jag kommenterar det jag gjorde till dig. För jag förstår att du blir frustrerad när minsta lilla grej tar femtielva år. Sen att du svarade med frustration och ville skynda på och det blev fel, är ju en annan sak - du valde fel metod och du kanske har fel upplägg rent allmänt liksom, vilket gör att det går så rent ut sagt jäkla sakta för din del. Det är ju lite det jag menade när jag svarade just dig - att du blir så himla fast i ditt eget tänk vad som du kan tänka dig att träna för, vem som duger, vem som inte passar ditt upplägg osv. Ibland om man inte kommer vidare annat än via myrsteg, är det läge att ifrågasätta sig själv och tänka utanför lådan liksom.
det betyder inte att du ska välja en tränare eller träningsupplägg som inte är vare sig snällt eller vettigt, för vare sig dig eller hästen.

men det FINNS andra möjligheter på både tränare och upplägg, och jag vågar påstå att det inte ska behöva ta femtielva år att komma vidare för varje steg/fas man ska gå igenom för att det för den skull ska vara trevligt och positivt och roligt för både häst och ryttare.

Om jag var du hade jag stångat pannan blodig och gått och hängt mig för länge sen typ : )

 

[karamelldrottningen]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tror att det är jätteviktigt att ha förebilder. Sen tkr jag att det är viktigt att ifrågasätta oxå. Man ska inte svälja allt med hull å hår. Jag är lite sån att om jag gillar någons sätt lr ska lära mig nått nytt så provar jag mig fram lite tills jag hittar det som känns rätt. Är väldigt kritisk till mina förebilder, men på ett bra sätt, just för att ingen är fulllärd och den bästa läraren är den som fortsätter att utvecklas. sen är de viktigt att inte vara rädd för att göra fel, sen ska man ju försöka att inte upprepa felen. tillslut blir det mindre å mindre fel och mer och mer rätt .