Stora diskussionstråden

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nu var det inte fråga om handridning, utan fingerridning

Har du fjädring i armbågen går kraften först genom fingrarnas alla leder, sedan genom handens leder sedan genom armbågsled, jmfr med enbart fingerled.

Men som du sa man kan vrida och vända på allt till sin egen fördel det är ju därför det är så fascinerande varför man inte bara kan acceptera att vi tycker olika.
Det känns som att alla liksom borde få plats.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja visst kan man göra det. Men chansen finns också att man får något bra.

Åter igen, vem bestämmer vad som är bra?
Kan vem som helst göra det?
Vem har mest rätt? Den som rider och upplever en - tusen förbättringar eller en utomstående som tittar på filmer?

 

[ginnies]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja visst kan man göra det. Men chansen finns också att man får något bra.

På vilket sätt skulle man få något bra om man bortser från takten?

 

[Solis]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nu var det inte fråga om handridning, utan fingerridning

Har du fjädring i armbågen går kraften först genom fingrarnas alla leder, sedan genom handens leder sedan genom armbågsled, jmfr med enbart fingerled.

Men som du sa man kan vrida och vända på allt till sin egen fördel det är ju därför det är så fascinerande varför man inte bara kan acceptera att vi tycker olika.
Det känns som att alla liksom borde få plats.

Min gamla tränare sa som sagt att man ska känna hästen i armbågen. Det är något som jag har tagit med mig och haft nytta av. När man känner ett sug i armbågen så är kontakten och bjudningen fram till handen som den ska vara. Det handlar inte om någon arm-ridning med stum hand, tvärtom. Därför blev jag också mycket glad när jag läste exakt samma uttalande från Jan Brink. Men han har väl fel....

Vad gäller takten så kan jag tycka, som faktiskt även ridit travare, nordisar och diverse ponnyer förutom halvblod med mer eller mindre kapacitet, att ju mer "udda" häst, desto viktigare är det att hjälpa hästen att FÖRST hitta den takt och det tempo där hästen kan slappna av och balansera upp sig. Om inte hästen först sätts i balans så förstår jag inte hur du tänker dig att komma vidare?

Och jag undrar om takten (balansen) verkligen är så oviktig inom AR som många på Buke vill få det till. Eller om det helt enkelt är en missuppfattning.

 

[traceys]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det självklara svaret är väl att det är hästen som bestämmer vad som är bra? Hästens fysik och hur den rör sig. Om du accepterar otakt så är det som att tro att du själv skulle uppnå bra träningsresultat genom att gå omkring och halta
Otakt är obalans. Hur kan obalans leda till något positivt ur träningssynpunkt?

Man får en känsla av att du och andra har ett behov av att säga emot allt som är grundförutsättningar inom sk vanlig dressyr? Där är takten en första förutsättning. Därmed blir ordet takt negativt laddat för vissa. Man inser inte att taktmässighet är inget annat än att arbeta i balans. Borde inte det vara en grund för alla ridsystem att hästen ska vara i balans för att gå vidare?

Samma sak med armbågar och fingrar-diskussionen. Det är inte några stelbenta regler som dikterar att rörelsen ska gå från armbågen, det är byggt på kunskap om mänsklig rörelsemekanik. Det blir så flummigt att sitta och förneka fysiska fakta?

Känsla är bland det mest luriga som finns inom ridning, det låter bra med känsla, men den luras.

 

[ginnies]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Åter igen, vem bestämmer vad som är bra?
Kan vem som helst göra det?
Vem har mest rätt? Den som rider och upplever en - tusen förbättringar eller en utomstående som tittar på filmer?

Om den utomstående är utbildad så är det så generellt sett så, ja, att det är den utomstående som ser mer rätt än vad den som rider känner, det är så att en felaktig ridning faktiskt kan kännas bra-men den är arbetsmässigt okorrekt för hästen och vill man vidare lär det snart bli stopp. Lär man ändå i det ut rörelser så lär de aldrig bli genom kroppen.

För att ta något exempel, det finns de som tycker deras häst känns "jättefin"fast den går tvåspårigt, det beror helt enkelt på att ryttaren inte känner det andra kan se.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

På vilket sätt skulle man få något bra om man bortser från takten?

Varför envisas du med att påstå att man skulle bortse från takten? Det är väl ingen som har påstått?

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Min gamla tränare sa som sagt att man ska känna hästen i armbågen. Det är något som jag har tagit med mig och haft nytta av. När man känner ett sug i armbågen så är kontakten och bjudningen fram till handen som den ska vara. Det handlar inte om någon arm-ridning med stum hand, tvärtom. Därför blev jag också mycket glad när jag läste exakt samma uttalande från Jan Brink. Men han har väl fel.... Det handlar inte om att ha rätt eller fel. Det handlar om olika förebilder och olika sätt att rida

Vad gäller takten så kan jag tycka, som faktiskt även ridit travare, nordisar och diverse ponnyer förutom halvblod med mer eller mindre kapacitet, att ju mer "udda" häst, desto viktigare är det att hjälpa hästen att FÖRST hitta den takt och det tempo där hästen kan slappna av och balansera upp sig. Om inte hästen först sätts i balans så förstår jag inte hur du tänker dig att komma vidare? Det är klart att hästen måste ha balans. Men det är skillnad på att "sättas i balans" och att öva upp sin balans

Och jag undrar om takten (balansen) verkligen är så oviktig inom AR som många på Buke vill få det till. Eller om det helt enkelt är en missuppfattning.

Min uppfattning är inte att takten är oviktig alls! Men man jobbar på ett annorlunda sätt, ibland lite på bekostnad av takten

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det självklara svaret är väl att det är hästen som bestämmer vad som är bra? Hästens fysik och hur den rör sig. Om du accepterar otakt så är det som att tro att du själv skulle uppnå bra träningsresultat genom att gå omkring och halta
Otakt är obalans. Hur kan obalans leda till något positivt ur träningssynpunkt? Taktfel och hältor är inte samma sak. Då får vi gå in på vad balans är för att reda ut det. Det är nämligen lite olika i VD och AR, som jag förstått det

Man får en känsla av att du och andra har ett behov av att säga emot allt som är grundförutsättningar inom sk vanlig dressyr? Där är takten en första förutsättning. Därmed blir ordet takt negativt laddat för vissa. Man inser inte att taktmässighet är inget annat än att arbeta i balans. Borde inte det vara en grund för alla ridsystem att hästen ska vara i balans för att gå vidare? Det handlar inte om det alls! En fråga till dig: Hur sätter du takten i en taktlös häst? Vad beror det på att hästen inte är taktmässig i sina rörelser? Finns det ett idealsvar på dessa frågor som gäller alla+Eller kan det vara individuellt? Hur tacklar du det i så fall?

Samma sak med armbågar och fingrar-diskussionen. Det är inte några stelbenta regler som dikterar att rörelsen ska gå från armbågen, det är byggt på kunskap om mänsklig rörelsemekanik. Det blir så flummigt att sitta och förneka fysiska fakta? Det här är ju fakta som stämmer enbart vid ett system som hänger ihop, går du ifrån det systemet så finns det även andra teorier som stämmer. Det finns inte enbart ett sätt att rida på, jag förstår inte varför du påstår det? Man kan rida på massor av olika sätt! Vissa rider utan träns, tror du att de kan använda sig av samma tekniker som Jan Brink? Det är olika sätt, varför inte acceptera detta? Låt det istället berika.

Känsla är bland det mest luriga som finns inom ridning, det låter bra med känsla, men den luras.

Jag skulle vilja säga samma sak om ögat! Frågan är vilket som ljuger mest ögat alltså det du ser eller känslan alltså det du upplever - inte helt självklart alla gånger tycker jag!

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

När det gäller takten:
jag vet inte om det är så att många inte prioriterar takten, men för mig är takten väldigt grundläggande. När jag köpte min nuvarande häst var hon bedrövligt otaktmässig i traven i början. Hon hade ingen ordning på fötterna. Det kändes som det var ben överallt i en enda röra (överdrivet, men du förstår) Det var inte lätt att rida lätt. Hon var otaktmässig på grund av att hon använde kroppen väldigt fel, vilket gav dålig balans, vilket gav dålig takt. Då fokuserade jag på takten i första skedet, för utan takten jag inte jag arbeta i en gångart. Men takten hänger ihop med annat också. Bättre balans och bättre arbetande kropp ger också bättre takt. Jag tror inte många struntar i takten, men de kanske jobbar med den tillsammans med de andra bitarna i början och menar att de då inte har fokus på enbart takten? Det är bara en tanke.
Det är ju också en stor skillnad på att få taktfel någon gång jämfört med att ha en dålig takt i grunden.

och på tal om öga och känsla:
Det är därför (tycker jag) som det är så viktigt att ha någon på marken ibland så att man som ryttare blir säker på att det man känner är vad andra ser. Sitter man för mycket själv är det lätt att lura sig själv. Andras ögon är jätteviktigt. När det är bra är känslan och synintrycken överens.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Om den utomstående är utbildad så är det så generellt sett så, ja, att det är den utomstående som ser mer rätt än vad den som rider känner, det är så att en felaktig ridning faktiskt kan kännas bra-men den är arbetsmässigt okorrekt för hästen och vill man vidare lär det snart bli stopp. Lär man ändå i det ut rörelser så lär de aldrig bli genom kroppen.

För att ta något exempel, det finns de som tycker deras häst känns "jättefin"fast den går tvåspårigt, det beror helt enkelt på att ryttaren inte känner det andra kan se.

Jag håller verkligen inte med dig om det här! Utbildad i vaddå förresten? BB är utbildad, han ser säkert inte samma saker som JB. Eller de kanske ser samma saker men väljer att fokusera på olika. Mina erfarenheter säger att det är precis tvärt om. En duktig ryttare kan maskera alla möjliga brister. Det allra viktigaste för mig när jag rider är att hästen är MED mig, känns det som om den inte är det så spelar det ju ingen roll hur fint det ser ut. Dessutom så har en utomstående inte något att jämföra med. Tro mig, att en häst går två spårigt är inte det värsta som kan hända. Det kan ha varit ännu värre i går!
När hästen börjar lyssna, det är då man kan börja rida. Om man har haft en häst som jag tror det var "Tigerfisken" beskrev, som man inte ens tycker om för att man inte förstår varann så är det kanske ett jätteframsteg att flytta hästen in och ut i volten genom små medel. Är man tävlingsryttare så hade man ju inte köpt hästen till att börja med.

Vi har olika skäl till varför vi rider och väljer därför att göra på olika sätt, är det så konstigt? Man får ju bara hoppas att man får ut det som man vill ha ut, annars får man väl byta inriktning, alltid har man lärt sig något, eller?

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

När det gäller takten:
jag vet inte om det är så att många inte prioriterar takten, men för mig är takten väldigt grundläggande. När jag köpte min nuvarande häst var hon bedrövligt otaktmässig i traven i början. Hon hade ingen ordning på fötterna. Det kändes som det var ben överallt i en enda röra (överdrivet, men du förstår) Det var inte lätt att rida lätt. Hon var otaktmässig på grund av att hon använde kroppen väldigt fel, vilket gav dålig balans, vilket gav dålig takt. Då fokuserade jag på takten i första skedet, för utan takten jag inte jag arbeta i en gångart. Men takten hänger ihop med annat också. Bättre balans och bättre arbetande kropp ger också bättre takt. Jag tror inte många struntar i takten, men de kanske jobbar med den tillsammans med de andra bitarna i början och menar att de då inte har fokus på enbart takten? Det är bara en tanke.
Det är ju också en stor skillnad på att få taktfel någon gång jämfört med att ha en dålig takt i grunden.

och på tal om öga och känsla:
Det är därför (tycker jag) som det är så viktigt att ha någon på marken ibland så att man som ryttare blir säker på att det man känner är vad andra ser. Sitter man för mycket själv är det lätt att lura sig själv. Andras ögon är jätteviktigt. När det är bra är känslan och synintrycken överens.

Jag tycker det här är bra skrivet och håller med.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag skulle vilja säga samma sak om ögat! Frågan är vilket som ljuger mest ögat alltså det du ser eller känslan alltså det du upplever - inte helt självklart alla gånger tycker jag!

Det är lite samma sak. Känner man inte igen känslan med ögat så...

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det är lite samma sak. Känner man inte igen känslan med ögat så...

Allting verkar så enkelt i ditt liv

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag håller verkligen inte med dig om det här! Utbildad i vaddå förresten? BB är utbildad, han ser säkert inte samma saker som JB. Eller de kanske ser samma saker men väljer att fokusera på olika. Mina erfarenheter säger att det är precis tvärt om. En duktig ryttare kan maskera alla möjliga brister. Det allra viktigaste för mig när jag rider är att hästen är MED mig, känns det som om den inte är det så spelar det ju ingen roll hur fint det ser ut. Dessutom så har en utomstående inte något att jämföra med. Tro mig, att en häst går två spårigt är inte det värsta som kan hända. Det kan ha varit ännu värre i går!
När hästen börjar lyssna, det är då man kan börja rida. Om man har haft en häst som jag tror det var "Tigerfisken" beskrev, som man inte ens tycker om för att man inte förstår varann så är det kanske ett jätteframsteg att flytta hästen in och ut i volten genom små medel. Är man tävlingsryttare så hade man ju inte köpt hästen till att börja med.

Vi har olika skäl till varför vi rider och väljer därför att göra på olika sätt, är det så konstigt? Man får ju bara hoppas att man får ut det som man vill ha ut, annars får man väl byta inriktning, alltid har man lärt sig något, eller?

Vad har ni för tränare???
Hästen går alltid på två spår- var sidas ben följer varandra om inte annt sägs.

En duktig ryttare maskerar inte problem utan känner av dem o kan få hästen till att börja jobba mer lika.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Min uppfattning är inte att takten är oviktig alls! Men man jobbar på ett annorlunda sätt, ibland lite på bekostnad av takten

Takten är livsviktig för hästens balans- förutsättningen att kunna gå vidare. därför måste man hjälpa dem med takten. Min ena vill gärna bli... fel av mig- ville bli o då är det "bara" för mig att rubba den. rida snabbare,med min egen kropp.

takten "beats per minute" kan man ändra på med inte gångartens takt- skritt- fyrtakt, varav pass eller taktning är aja baja trav 2- takt o galopp 3- med sväv emellan.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vad har ni för tränare???
Hästen går alltid på två spår- var sidas ben följer varandra om inte annt sägs.

En duktig ryttare maskerar inte problem utan känner av dem o kan få hästen till att börja jobba mer lika.

Jag antog att hon menade - inte spårade, men det är rätt Polisen man ska inte anta

Men när den duktiga ryttaren har ridit färdigt och problemet kvarstår...

 

[Djurjouren]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det brukar ju vara så att man sätter lydnad lugn och avslappning och då misster energin och det är då man ser de här tappade ryggarna, bakåttänkande hästar etc.
energi behövs för hållningen, så är det bara. svår balansgång det där.

*kl*

Om inte annat så väckte klippen många känslor!
Angående Nuno-klippet så tänker jag som flera andra att det inte är någon ridning för mig. Å andra sidan så hade hästen ordentligt med energi och styrka i hållningen, fick till svåra tekniska saker även om det inte heller tekniskt var 100% kvalitet rakt igenom det rörde sig om.
Har för övrigt för mig att hans dressyr är mer åt klassisk fransk än portugisisk?
Tänkvärt (tycker jag) är att i det här fallet har man prioriterat rörelser, teknik och lydnad före hästens psyke. Kanske hade den inte ens kunnat prestera så högt i det läget utan stress. Är det inte så vi ofta tänker? Lydnaden först. Även om det sällan sker i så hög grad.

Merlin (tjurfäktningen tänker jag på) är f ö ett bra exempel på imponerande styrka/smidighet som INTE har med friskvård att göra!

 

[Sommarsmurf]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Takten är livsviktig för hästens balans- förutsättningen att kunna gå vidare. därför måste man hjälpa dem med takten. Min ena vill gärna bli... fel av mig- ville bli o då är det "bara" för mig att rubba den. rida snabbare,med min egen kropp.

takten "beats per minute" kan man ändra på med inte gångartens takt- skritt- fyrtakt, varav pass eller taktning är aja baja trav 2- takt o galopp 3- med sväv emellan.

För att du ska kunna rubba hästen och få ett önskvärt genomslag så måste du ha hästen med dig. Så om man inte har det torde det vara här som utbildningen börjar.

Som jag förstår det så ser det inte riktigt ut så inom AR, utan de strävar även efter skolgalopp i 4-takt. Men jag kan ha fel, det var ett tag sedan jag studerade AR, ska kolla källan eller är det ngn AR-utövare här som vet?

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag antog att hon menade - inte spårade, men det är rätt Polisen man ska inte anta

Men när den duktiga ryttaren har ridit färdigt och problemet kvarstår...

Då är det fiffiga att tränaren ska hjälpa till med hur man ska gå tillväga. Den vet ju då vad som det brister i eller om ryttaren gör ngt som ger felet- inte alls omöjligt.