Stora diskussionstråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Man ser ju och prioriterar olika, så är det.

Jag tycker att stöd i handen (inte att hästen hänger sig markant i handen eller så, däremot ger tryck/vikt som ryttaren fångar upp i handen) ger spänning i nacken som även påverkar i resten av kroppen, sabbar effekten av formen eftersom hästen inte kommer "få plats" med sina bakben och till att få upp framdelen.
Nu snackar vi fortfarande inte på hög samlad nivå utan som en bra grundform.

För att få någon hopkoppling alls så behövs kontakt med handen. En sträckt tygel innebär inte per automatik tungt stöd. Utan i detta fall (Axels film) en jämn lätt kontakt med en levande hand som ger hästen plats att röra sig.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men det sista du skriver om femte ben, det är ju det som är en missuppfattning, det är inte ett stöd att hänga på som ett femte ben, det är ena änden av pilbågen, ena änden i linjen mellan bakhov och mun. Den kopplingen kan aldrig uppstå med hängande tygel, det går inte och då kan ingen pilbåge och ingen schwung och spänst uppstå.:)

Precis!:bow:

Och här beror det inte alls på vilken inriktning matte/husse har. Utan på att hästen är en häst. Att det sedan ser olika ut är självklart då olika raser har olika förutsättningar och exteriör.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja jag håller fullständigt med, jag förstår inte varför det är så. Vad är det med AR som är så provocerande så att det måste kritiseras hela tiden.


Än en gång, det är inte AR i sigt som är provocerande utan faktiskt de påståenden som menar saker som inte är och finns.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja jag håller fullständigt med, jag förstår inte varför det är så. Vad är det med AR som är så provocerande så att det måste kritiseras hela tiden. Skulle lixom inte falla mig in att gå in på varken western eller island eller dressyr heller för den delen och kritsera deras val av ridning och förebilder. Det är ju deras val, alla (dom allra flesta iaf) har väl trots allt satt sin älskade hästs väl och ve i första rummet sen att alla inte vill rida tävlingsdressyr har ju inte med saken att göra.

Men om du då försöker glömma ordet "tävlingsdressyr". Och istället fokuserar på "dressyr" och "ridning" och tänker på hur hästen är byggd och fungerar. Hästen ändrar ju inte exteriör och behov bara för att matte byter inriktning, den kommer fortfarande att se ut på samma sätt och behöva samma arbete för att arbeta så rätt som möjligt med sin kropp.

Byt också gärna ut "TR" mot "Grundläggande ridlära".
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men det sista du skriver om femte ben, det är ju det som är en missuppfattning, det är inte ett stöd att hänga på som ett femte ben, det är ena änden av pilbågen, ena änden i linjen mellan bakhov och mun. Den kopplingen kan aldrig uppstå med hängande tygel, det går inte och då kan ingen pilbåge och ingen schwung och spänst uppstå.:)

Bra förklarat till de som tror att linjen till hästens mun genom tygeln är något som stöttar upp hästen framparti.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men om jag vill ha en häst som jag kan rida långt och länge på, som kan bära mig bekvämt och jag kan ta mig från a-b med på ett energibesparande sätt. Om jag vill ha en ridhäst att färdas på och att strida ifrån osv så inte har jag någon större nytta av att hästen har ett fantastiskt påskjut med ett sug i tygeln och energi som ett kärnkraftverk.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Angående det du med fler har varit inne på: att det plötsligt blir svårt att rida när man får energi.

Tanken är ju lite som ni säger att behärskar man det inte är det bättre att låta bli. (Tycker många inom AR alltså.) För att slippa dom där stora hjälperna noll kroppskontroll och obalans som bara sliter. Har man en häst med en gång att förvalta med mål att plocka fram den så sitter man ju knappast upp och rider själv om man är rookie utan ser till att lära sig/tar hjälp av beridare eller t o m andra som rider och tävlar hästen. Utgår jag ifrån! :p
Har man en häst med noll gång från början tycker jag inte det spelar så stor roll?

Och visst är det svårt när energin börjar komma och hästen börjar jobba igenom kroppen. Vilket man får kompensera genom att förbättra sin egen sits, träna på ekipagets balans/kroppskontroll, ställer högre krav helt enkelt. Har man lyckats skaffa sig av- och på-knapp är det perfekt för då får man ju vara beredd på att ta de ökade kraven på ryttaren när man väl tryckt på "på". Och har förhoppningsvis redan börjat skaffa sig verktyg till att hitta de kvalitetskrav som ställs. (Tänker ex. balans, kroppskontroll, timing, ram.)
Jag har inget emot att andra har sina metoder, men själv tycker jag det är kanon med av- och på-knapp. Anpassa till vad man klarar av och vad som behövs för ändamålet. :)
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det är en mycket rörlig häst, inte vilken häst som helst, inte som någon av oss har gissar jag:D Nej min kommer aldrig få dom frambensrörelserna om jag så satte den på rumpan helt och hållet ha ha ha!
Definitivt inte med mej som ryttare heller.

Tycker ändå det är kul att se hur pass mycket mer frambenen blir fria att röra sig ju mer bogarna börjar gå fria. :)
Har du t ex sett en "riktig" skolskritt någon gång? :idea: Den som man oftast pratar om är mer en arbets-skolskritt (eftersom det är på den nivån man använder det, inte som en uppvisningsgrej) i den färdiga uppvisnings-skolskritten kan hästarna spontant börja gestikulera mer med frambenen utifrån armbågarna. Lite åt spansk skritt men inte lika överdrivet.


Men det sista du skriver om femte ben, det är ju det som är en missuppfattning, det är inte ett stöd att hänga på som ett femte ben, det är ena änden av pilbågen, ena änden i linjen mellan bakhov och mun. Den kopplingen kan aldrig uppstå med hängande tygel, det går inte och då kan ingen pilbåge och ingen schwung och spänst uppstå.:)


Jag tror vi pratar om lite olika saker. Har man vikt i handen och mao låter hästen stödja sig i handen, då blir det ett femte ben. Vare sig det är 10 gram det är frågan om eller 10 kg.
Kontakt och sökning behöver inte ske med stöd i handen. Handlar lite om vilka muskler som inte ska spännas.
Tycker det är modigt att säga att det inte går på hängande tygel med tanke på hur mycket vissa kan uppnå utan att ens ha träns på hästen.
Men själv tycker jag också det känns väldigt svårt, därför använder jag också en direkt kontakt i tygeln, utan stöd.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vilket bra svar Totola :) Håller fullkomligt med om att man som ryttare nog måste anpassa sig till vad man klarar av. Inte många tävlingsryttare heller som sitter som ryttaren på filmen utan det skumpas runt rätt kraftigt på sina håll med balans i tyglarna och ve och fasa kandaret och det ser ju allt annat än trevligt ut. Då kunde man kanske önskat att en hel del sitsträning vore på sin plats innan man ökar upp tempot och energin, inte minst för hästens skull :)
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Men om jag vill ha en häst som jag kan rida långt och länge på, som kan bära mig bekvämt och jag kan ta mig från a-b med på ett energibesparande sätt. Om jag vill ha en ridhäst att färdas på och att strida ifrån osv så inte har jag någon större nytta av att hästen har ett fantastiskt påskjut med ett sug i tygeln och energi som ett kärnkraftverk.


Vilka strider är det du tänker utkämpa till häst?:confused:

Jag vill också ha en hållbar häst och arbetar den därför och gymnastiserar den. Jag vill ha en väl genomriden häst, en häst som är smidig och mjuk och som bär sig själv. Det är inget man åstadkommer genom att lufsa omkring med lös tygel. Och det har inget med inriktning att göra. Vart tycker du att vi som inte tävlar hör?
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Uppenbarligen har vi väldigt olika definitioner. För mig innebär "ett femte ben" att hästen är framtung och hänger i ryttarens hand. Detta stöd är något som väl ändå ingen eftersträvar.

En lätt kontakt behöver man däremot ha för att kunna koppla ihop hela hästen.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tror vi pratar om lite olika saker. Har man vikt i handen och mao låter hästen stödja sig i handen, då blir det ett femte ben. Vare sig det är 10 gram det är frågan om eller 10 kg.
Kontakt och sökning behöver inte ske med stöd i handen. Handlar lite om vilka muskler som inte ska spännas.
Tycker det är modigt att säga att det inte går på hängande tygel med tanke på hur mycket vissa kan uppnå utan att ens ha träns på hästen.
Men själv tycker jag också det känns väldigt svårt, därför använder jag också en direkt kontakt i tygeln, utan stöd.

10 grams "stöd" för en 600 -700 kilos häst:D Ursäkta, men kunde inte låta bli. Men det inser du väl själv att en så lätt kontakt är inte mera än ett mentalt "stöd" i så fall och framförallt en kontakt med ryttarens hand som är nödvändig för vidare samlingsarbete. Ingen pilbåge, ingen schwung i gången, ingen samling längre fram. Hästen och ryttaren har en kommunikation via bettet. Det är något helt annat än femte ben. (Idealt sett alltså nu)

Du får gärna visa mej att det "går" att samla en häst utan träns och utan tygelkontakt alls. Jag har aldrig sett det hända så jag tror inte på det, men visa mej en film där det händer så tror jag att det går:D
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Klart jag inte ska strida men AR grundar sig ju trots allt i stridskonsten. Jag tycker bara att det är fullständigt meningslöst att klaga på hur andra väljer att rida. För mig är AR bra för andra kanske det inte passar alls men jag finner inget nöje att tala om det för dom. Jag rider på det här viset, min häst och jag är glada. Du får väl hänga i vilket forum du vill, jag trivs ju självklart bäst i det forum där man föredrar den akademiska ridningen då det är den jag själv praktiserar. Om det funkar för mig och min häst är jag nöjd vad andra gör rör inte mig. Jag har ingen aning om hur du rider men jag förutsätter att du valt en väg som du finner rolig, utvecklande, bra för dig och din häst.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tror vi pratar om lite olika saker. Har man vikt i handen och mao låter hästen stödja sig i handen, då blir det ett femte ben. Vare sig det är 10 gram det är frågan om eller 10 kg.
Kontakt och sökning behöver inte ske med stöd i handen. Handlar lite om vilka muskler som inte ska spännas.
Tycker det är modigt att säga att det inte går på hängande tygel med tanke på hur mycket vissa kan uppnå utan att ens ha träns på hästen.
Men själv tycker jag också det känns väldigt svårt, därför använder jag också en direkt kontakt i tygeln, utan stöd.


Det är inte vikt i handen som menas med stöd, eller senare när hästen blir mer utbildad, kontakt-utan det är en kommunikation som övergår från stöd till kontakt och ju bättre kommunikationen fungerar, då ihop med gymnastiskt arbete med pareringar o eftergifter, destu mer av stödet övergår till kontakt SAMTIDIGT som hästen blir mer och mer självbärig.

Och om du påstår vissa klarar det utan träns, var finns de som rider samlat, eller godkänd form med dess rörelser, utan att någonsinn haft träns på hästen någongång?, alla tränslösafuskar när kameran är avstäng.

Länkningen i den låsta tråden till Daddes citat att det går precis lika bra hade varit lite mer trovärdig om han visat detta själv- vilket han inte gjorde.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det är inte vikt i handen som menas med stöd, eller senare när hästen blir mer utbildad, kontakt-utan det är en kommunikation som övergår från stöd till kontakt och ju bättre kommunikationen fungerar, då ihop med gymnastiskt arbete med pareringar o eftergifter, destu mer av stödet övergår till kontakt SAMTIDIGT som hästen blir mer och mer självbärig.

Och om du påstår vissa klarar det utan träns, var finns de som rider samlat, eller godkänd form med dess rörelser, utan att någonsinn haft träns på hästen någongång?, alla tränslösafuskar när kameran är avstäng.

Länkningen i den låsta tråden till Daddes citat att det går precis lika bra hade varit lite mer trovärdig om han visat detta själv- vilket han inte gjorde.

För att återknyta till TS ursprungsinlägg, kan väl du Ginnies lägga in en länk på en film om din absoluta förebild när det kommer till akademisk ridkonst - den bruksridning det handlar om, då det är det denna tråd handlar om.

Med vänliga hälsningar

Moderator
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Håller med och svarar samtidigt Tigerfisken, då det verkar vara struts på G. (Ignore utan anledning annat än att inte kunna bemöta fakta)

Jag tycker bara att det är fullständigt meningslöst att klaga på hur andra väljer att rida

Än en gång, det är inte ridningen utan alla påståenden att det är fast det inte finns.

Det är inte alla som skriver som du att man vill att sin häst ska gå fram energilöst, många menar på det finns energi , rakriktning o ex samling men ingen kan visa.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag fattar faktiskt inte när det gick från akademisk ridKONST till bruksridning?

Har man kommit på att idealen inte visar upp konst, eller när skedde förflyttningen? GP-piaffer är inte bra nog, därför söker man sig till AR som är bättre för hästen och ger betraktaren större KONSTupplevelser än exempelvis Adelindes prickfria ritter på en internationell dressyrhäst.

Och nu är det bruksridning?

För mig är det en gigantisk gigantisk skillnad på bruksridning och akademisk ridKONST.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

För att återknyta till TS ursprungsinlägg, kan väl du Ginnies lägga in en länk på en film om din absoluta förebild när det kommer till akademisk ridkonst - den bruksridning det handlar om, då det är det denna tråd handlar om.

Det är just det som är problemet, jag har inte hittat någon, vilket jag skrivit flera gånger, där en AR-häst gör det som beskrivs med ord.

http://www.youtube.com/watch?v=A2uilqIL7x8&feature=related

Jag ser sådant som på denna, otakt, obärighet, ej rakriktad o ej samlad.

Nu har flera faktiskt skrivit till mig, bla Totola att Ar har samma grund för skolor och samling som TD, och så visas film på film med förslag, men det är inte ens rätt början.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Ja men vad har det med min tråd, min ridning och mina förebilder att göra. Jag har överhuvud taget aldrig pratat om rakriktning, vikten av energi eller att min häst på nåt sätt mår bättre av min form av ridning än vad någon annans häst mår av den form av ridning som den praktiserar. Min tråd handlar inte om att AR är bättre än VD eller TR eller vad fan som. Den handlar om att när jag började träna på detta viset började jag få förtroende för min häst igen. Hitta lyckan i att rida och min häst gick från att vara en sur stressad snorvalp till att vara en samarbetsvillig kompis som jag älskar. Sen skiter jag i om "holländskans" häst travar lusigt eller nån fantastisk dressyrhäst travar som en Gud. Vad hjälper det mig när jag sitter på min häst och gråter för att vi inte förstår varandra? Vad som rör mig var att jag träffade människor som gav mig andra verktyg att nå fram till honom och komma till ett samspel. Jag skiter fullständigt i vartenda jävla youtubeklipp som finns med både fula och fina, fantastiska och dåliga ritter för vad har dom för betydelse för mig när jag sitter på min häst? Min vän som jag så förtvivlat gärna ville älska men som jag avskydde för att vi bara missförstod varandra. Vi var så jävla olyckliga båda två och lika lyckliga är vi nu. Och det är dit mina förebilder tagit mig, det har ingenting med bärighet, påskjut, att spänna bågen eller what ever att göra, tråden handlade inte om det!!
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

För att få någon hopkoppling alls så behövs kontakt med handen. En sträckt tygel innebär inte per automatik tungt stöd. Utan i detta fall (Axels film) en jämn lätt kontakt med en levande hand som ger hästen plats att röra sig.

Det är där ögonen skiljer sig. Jag säger inget emot att kontakten kan vara jämn och levande jämfört med många andra.
Men mina ögon ser fel nackmuskler aktiverade och att hästen faktiskt inte får (tillräckligt med) plats att röra sig. Ibland kan man t o m urskilja aningens framåt-bakåt rörelse i främre två nack-kotorna jämfört med tredje, vilket inte är en fysiologisk rörelse. Men man ska titta med väldigt petiga ögon tror jag för att kunna se det, däremot muskelbullen vid första nackkotorna.
Men det är intressant att höra vad olika man kan se! :) Verkar ju skilja sig ganska mycket vad man tittar efter.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Nu startar jag en egen tråd gällande denna diskussionen, men min utgångspunkt är i alla fall följande: Att hålla häst kostar mycket...
6 7 8
Svar
152
· Visningar
13 582
Senast: Fibusen
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 067
Senast: __sofia__
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 517
Senast: IngelaH
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
12 338
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp