Stora diskussionstråden

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det håller jag helt klart med dig om (ang att inte svälja allt med hull och hår osv)!
Jag bor i ett län som har en hel rad kända tränarprofiler som både ridit ditten och datten och har x y och z meriter. Det går trender i perioder och har alltid gjort genom åren vilka som är "heta" att träna för osv på bygden, nya stjärnskott kommer i ropet osv. Jag låter mig inte dras med för den skull utan gör min egen bedömning. Ett tag stod jag i stallet och vi var 2 stycken utav 13 som inte tränade för samma tränare Våra anledningar var såna jag nämner ovan, sen spelar det ingen roll vilka x y och z meriter denna tränare hade på pappret.

samtidigt är det ju viktigt som jag försökt skriva i svar till Totola, att man inser att man liksom inte själv är allvetande i sina egna resonemang, och att man vågar gå utanför sina ramar och tänka om,ifall man inte är nöjd med där man befinner sig eller den tränare man har. Svaret är ju då inte att per automatik gå till samma tränare alla andra gör - men att bryta spår där man inte kommer vidare som man tänkt eller vill, är ju för den skull lika viktigt, och ibland är det motigt att gå utanför komforzonen och komma på alla möjliga argument och förklaringar för varför man väljer att stanna kvar osv. Men där får man ju ta på sig rannsaknings glasögonen liksom och verkligen granska sig själv noggrant vad anledningarna EGENTLIGEN är.

Jag har bytt tränare flertalet gånger genom åren och första passen brukar vara jobbiga för en själv för man känner sig så himla OFF om tränaren har andra mönster än man är van vid och man tvingas göra saker annorlunda mot vad man är bekväm och van vid, för ridningen blir inte alltid tiptop första passen innan man fått koll eller ens bestämt sig för vad det är som händer och om man gillar det och om hästen funkar osv. Men i min erfarenhet har det varit värt det för man har lärt sig massor, vare sig man valt att leta vidare efter tränare eller funnit att shit - det här tog mig över tröskeln jag stått och stampat på i evigheter utan att fatta hur jag kommer vidare eller varför jag INTE kommer vidare, trots att man var typ misstänksamt inställd till nya tränaren från början, hehe.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Haha, alltid bra att få lite annat perspektiv!

Att det finns något sätt som funkar snabbt, vad det än gäller, förutsatt att man gör det bra, det säger jag inte emot. Gäller att hitta det också, och jag brukar inte vara den som är den med att prova saker, bara det finns någon röd tråd bakom och man tar det en sak i taget, hinner utvärdera hur det funkade.

Å andra sidan finns det alltid saker som måste få ta tid. Eller åtminstone måste i brist på högre ryttarförmåga! Eller tills man hittat exakt rätt utifrån den hästen.
Tänker t ex att häster som har mentala issues alltid är knöligare att lära om än att lära om en grej rent tekniskt. Eller att lära in ett helt nytt rörelsemönster. En piaff är det ingen idé att tänka att man ska skynda fram, får man rörelsen säger det inte mycket ändå. Bara för att dra några exempel!
Det är väl en allmän sanning att för att få till något som kan kallas skolning måste man lägga ner tid, kan vara mer värt att få till en förbättring i helheten på tre månader än att få till en ny rörelse på ett ridpass.

Men jag håller med, det kluriga är att hitta det som fungerar - och för många () att inte skynda i sin iver att komma vidare om det innebär att man hamnar i en genväg = senväg.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Vart har jag pratat om att skynda? Jag har pratat om normala tidsramar Jag tror man ska akta sig för att tillskriva sin häst speciella egenskaper som man hänger upp orsaker på. De flesta fall handlar om att rida rätt och ge rätt signaler faktiskt. Lite hårddraget givetvis, men min poäng är att oftas stjälper det mer än det hjälper att tillskriva hästen alltför mycket mänskliga egenskaper. Rider man lugnt, konsekvent och vänligt, så brukar de flesta vara med på banan, oavsett personlighet, iallafall tillräckligt för att det inte ska låsa sig och man kan komma ett steg ytterligare på vägen.

Genvägar och senvägar måste man självklart passa sig för och bör undvika, för mig är det en självklarhet, men det utesluter inte det jag ville få fram: att man ofta är sin egen värsta fiende i fråga om att bromsa utveckling, för att man sitter fast i gamla tankesätt och gamla hjulspår samt har tillägnat hästen egna personligheter så att säga : ) Samma häst beter sig ytterst sällan likadant under 2 olika ryttare. Detta ser jag bevis på dagligen dax, och i vissa fall rör det sig om extrema skillnader. Samma häst som är spänd och inte tar skänkelhjälpen på x ryttare, rör sig taktmässigt och avslappnat och har inga som helst problem att ta skänkelhjälp från y ryttare.

 

[Migo]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det där tror jag också är farligt. Att bortförklara problem genom att skylla på personliga egenskaper hos hästen... Lika vanligt som inom hundvärlden och humanpsykologin "äh, han/den/jag är sån, det är bara att leva med".

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag tror att det är jätteviktigt att ha förebilder. Sen tkr jag att det är viktigt att ifrågasätta oxå. Man ska inte svälja allt med hull å hår. Jag är lite sån att om jag gillar någons sätt lr ska lära mig nått nytt så provar jag mig fram lite tills jag hittar det som känns rätt. Är väldigt kritisk till mina förebilder, men på ett bra sätt, just för att ingen är fulllärd och den bästa läraren är den som fortsätter att utvecklas. sen är de viktigt att inte vara rädd för att göra fel, sen ska man ju försöka att inte upprepa felen. tillslut blir det mindre å mindre fel och mer och mer rätt .

....fast vad jag menade när det gäller just förebilder var mer sökande efter saker att lära sig av och mindre ifrågasättande. Som du säger - ingen är fullärd eller har allt - men många gör bra saker.

Fast jag tror att vi menar samma eftersom du skriver så här

Jag är lite sån att om jag gillar någons sätt lr ska lära mig nått nytt så provar jag mig fram lite tills jag hittar det som känns rätt.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nä vet du, de finns inte överallt. Det måste vara ngt lokalt du stött på

Nej de har jag träffat vart i landet jag än varit. Konstigt att du inte känner igen det tycker jag. Det är ju ingenting nytt utan något som alltid funnits så länge jag ridit i alla fall. Det handlar ju om okunnighet. Någons skrev tex om "de som redan är fullärda".

helt seriöst: Jag känner många ryttare och har rört mig i hästvärlden i 35 års tid och jag vet inga ryttare som medvetet sitter och är nöjda med genvägar och inte vill lära sig rida. Än mindre ryttare som glatt och medvetet därmed sitter och vill dölja/maskera problem.

Då har vi helt olika erfarenheter helt enkelt. Men medvetet menar jag inte att det är. (om jag skrev det så skrev jag fel) De flesta tror ju att genvägar fungerar och därför försöker de. De tror att de kan och att det blir rätt. Om de blir medvetna om det så backar de oftast tillbaka och försöker ta det från grunden istället. De som inte blir medvetna fortsätter på sin inslagna väg och kommer heller inte vidare. Att försöka maskera problem är inte ovanligt. Man kanske inte tänker på det eftersom de inte uttrycker sig så, men många menar att om man rider si eller så så syns inte ditten och datten så väl osv. Det handlar ju också om okunskap i grunden.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

De flesta tror ju att genvägar fungerar och därför försöker de. De tror att de kan och att det blir rätt. Om de blir medvetna om det så backar de oftast tillbaka och försöker ta det från grunden istället

De flesta- vilka är det?
Du?

Där har vi det där med hur ofta man tränar för tränare eller de som tror att det räcker med ett par helger om året.

att sätta in stång i munnen anser jag dölja väldigt mkt om hur rytttaren egentligen rider. Hästen knäpper av- lägger sig inte på mm.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

då har du skrivit fel som sagt, om du inte menar att det skulle vara medvetet, för det är så du har uttryckt dig.

De finns överallt. Jag har träffat många, men när man jobbar som instruktör möter man ju mängder av ryttare. Har mött många som inte vill lära sig egentligen utan de vill fort framåt utan att ha en grund först. De tror det går att hoppa över flera steg. Men det är inget ovanligt. Det förekommer inom alla idrotter och i arbetslivet mm. Vissa kommer till insikt och ändrar sig. Det hänger ju i mångt och mycket ihop med mognaden hos ryttaren.
.

 

[Ponnytant]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

......typ så här.......
http://www.youtube.com/watch?v=tF6bfJkhPEc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=vrYOQ52U3LQ&feature=related

Det finns massor med this vs that filmer och bilder på nätet. Vad jag gillar med just denna typ av filmer / uppvisningar är att de är gjorda med glimten i ögat. Lite kul så där...

...och ryttare från olika skolor...
http://www.youtube.com/watch?v=nGdUumKaMYo

Tillägg: Oj då! Nu blev det nästa OT - såg nu de senare tilläggen. Jag är fortfarande på förebilder.....

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

De första filmerna visar ju just på att man ändrar på hästen för att få det bekvämt- markbundet, singersymaskintrav o hästen går o väntar på att ryttaren ska bromsa. Vickar med rumpan... för att den inte travar utan går.Tassar även i galoppen.

Man kan bara titta på joggare. De som springer med användande av sina muskler- med fjong eller de som tar myrsteg- markbundet. En löpare som springer fort använder oxå mer av hela sin kropps muskulatur. Jmf en sprinters kropp med en långdistansare.

På den klassiska borde AR-folket jämföra med sin egen guru.

här har vi energi, ren galopp o riktig skolgalopp o samlade gångarter där hästen kommer upp från marken- inte med baken.

Jo Bent fuskar. Det är stor skillnad på klass o kvalité. Hästarna rids med en jämn kontakt för att kunna finlira- inte göra ryck här o där.

 

[Solis]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej de har jag träffat vart i landet jag än varit. Konstigt att du inte känner igen det tycker jag. Det är ju ingenting nytt utan något som alltid funnits så länge jag ridit i alla fall.

De flesta tror ju att genvägar fungerar och därför försöker de. De tror att de kan och att det blir rätt. Om de blir medvetna om det så backar de oftast tillbaka och försöker ta det från grunden istället. De som inte blir medvetna fortsätter på sin inslagna väg och kommer heller inte vidare. Att försöka maskera problem är inte ovanligt. Man kanske inte tänker på det eftersom de inte uttrycker sig så, men många menar att om man rider si eller så så syns inte ditten och datten så väl osv. Det handlar ju också om okunskap i grunden.

Precis lika konstigt som det är att du inte alls är medveten om att det skulle förekomma avarter inom AR

Det andra stycket kan appliceras åt alla håll, likhetstecken kan alltså sättas även med AR

/Solis (med glimten i ögat)

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Om man som i det migo senare skrev använder det som ursäkt, då är det ju en sak.
Om man använder det för att pricka rätt i val av övningar/vad man behöver jobba på för att komma vidare, då tycker jag det är en helt annan sak.

Själv känner jag inte igen mig i "fast i gamla hjulspår". Men att se saker ur olika perspektiv och försöka hitta en balans i det man gör - det är liksom något som pågår hela tiden. Eller bör göra det iallafall. Ibland råkar det slå över åt ett håll, då är risken att man blir väldigt mycket åt andra hållet för att kompensera, ibland hittar man balans i det, nästa dag kanske det väger över åt något håll igen.
Ett personlighetsdrag, om man nu ska gå in på såna detaljer, vare sig det gäller människa eller häst, behöver inte vara vare sig positivt eller negativt. Men det är. Tar man hänsyn till det så kan man lättare utnyttja det till sin fördel än tvärtom.
Sen är det såklart lätt att lägga värderingar i saker och ting själv, eller missta personlighetsdrag för sånt som påverkat utifrån. Men att helt avfärda personlighetsdrag som irrellevant, det blir också knas. Finns alltid två sidor av samma mynt!

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Då är frågan... kommer man vidare?
Är man sen på rätt kurs?

Titta på Spanska ridskolan, den franska o den i Jerez o jämför med Bent.
hästarna behöver en ram- inte bli för långa för att ha en förutsättning till att kunna komma vidare- att kunna bli starka bak- få hjälp.

Den låga formen- nedåtsökningen får aldrig bli ett självändamål- det är bara en förutsättning o ska ske med en arbetande häst som har manken kvar uppe- formen ska vara som den klarar av att bära upp sig utan att behöva bli markbunden- avlasta framdelen. Den ska fortfarande trampa på med bra bakbensabete i vinkling av hasen- hasarbete. bära upp sig bakifrån.

en häst som inte är smidig o stark i sina bakben kommer heller aldrig att vinkla sina bakben i piaff o passage- trampar bara på stället med ganska raka ben. Därför rider vi oxa med tanke på att lösgöra o gymnasticera dessa ben- tänker inte bara på bärandet hela tiden- varav övningen att lösgöra innersidan o få den att trampa över- sladda med baken ibland. Stärker o stretchar även de sidliga bukmusklerna som måste vara med i ekvationen.

 

[Totola]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Precis, det är en annan femma!
Att hitta balans i att agera med självsäkerhet och en "tro på det man gör" samtidigt som man fortlöpande försöker ha någon slags verklighetsförankring och självkritik, kunna se över om det fungerar så bra som det var tänkt. Inte lätt det där!

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Klart att det alltid finns två sidor av samma mynt. Men om man finner sig ofta hänga upp saker på att hästen är si eller så, därför måste jag göra exakt si eller så, ska man fundera tycker jag. Ofta löper man då risk att bygga sitt eget fängelse liksom, i det att man alltid stannar inom sin egna komfortzon för att man aldrig vill riskera att ngt stör. (Ja - det handlar oftast om ens egen komfortzon - mer än hästens).

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

De flesta- vilka är det?
Du?

nej, nej, nu börjar det bära iväg. Inte de flesta ryttarna alltså utan de jag pratade om tidigare i tråden. De som försöker använda sig av genvägar gör det för att de tror att det verkligen går.

Där har vi det där med hur ofta man tränar för tränare eller de som tror att det räcker med ett par helger om året.

Det finns ju elever som rider på ridskola som tror på genvägar och de rider ju ändå för tränare varje vecka så jag tror inte det sitter i hur ofta man rider för instruktör utan mer i hur mycket kunskap man skaffat sig.

att sätta in stång i munnen anser jag dölja väldigt mkt om hur rytttaren egentligen rider. Hästen knäpper av- lägger sig inte på mm.

Stångridning har vi ju varit inne på hur många gånger som helst så jag går inte in djupare på det nu, men jag tycker att man ska ha tillräckliga kunskaper för att rida på stång och man ska ju givetvis även kunna rida sin häst på tränsbett. (jag att stång är ingen ersättning för tränsbettet) Om hästen knäpper av ska den inte ridas på stång tycker jag. (min personliga uppfattning alltså)

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

då har du skrivit fel som sagt, om du inte menar att det skulle vara medvetet, för det är så du har uttryckt dig.



Du har nog missuppfattat (och jag varit otydlig) så här skrev jag:

De finns överallt. Jag har träffat många, men när man jobbar som instruktör möter man ju mängder av ryttare. Har mött många som inte vill lära sig egentligen utan de vill fort framåt utan att ha en grund först. De tror det går att hoppa över flera steg. Men det är inget ovanligt. Det förekommer inom alla idrotter och i arbetslivet mm. Vissa kommer till insikt och ändrar sig. Det hänger ju i mångt och mycket ihop med mognaden hos ryttaren.

Det jag menar med att de inte vill lära sig är att de trots att de får saker och ting förklarade för sig så fortsätter de på en annan linje som innebär att de hamnar i en återvändsgränd. Men de tror att de gör rätt. De vill inte läsa eller lyssna för de "vet" redan. De är inte medvetna om att de inte har förstått, men de är heller inte intresserade av att lära mer just då. Det tolkar jag som att de då inte vill lära sig, men det är ju för att de inte är emotttagliga just då. När de kommit till mera insikt och fått mera förståelse är de mottagliga och redo att lära sig mera. Jag har också varit i den här fasen och det tror jag de allra flesta av oss varit någon gång. De flesta kommer också ur den när bitarna faller på plats och man kan ta in.
Jag skrev också att de tror det går att hoppa över flera steg eller gå vidare utan bra grund och att de går tillbaka när insikten om detta kommer. (om den kommer) Det finns ryttare som fastnar i det här sättet att tänka, men de kommer heller inte vidare. De är trots allt få.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Precis lika konstigt som det är att du inte alls är medveten om att det skulle förekomma avarter inom AR

Men det är väl klart det förekommer avarter inom AR också, precis som det förekommer inom alla inriktningar.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Mkt skumt resonemang och tolkning utifrån hur du skrev, att du gör antagandet att de inte vill lära sig, när det (om det är som du nu reviderar) är så att de inte förstår bättre.

det är en jäkla skillnad.
du kan ju vända på det och gå till dig själv: Om du följer en väg utifrån det du tror på och det din tränare tror på, men det ngnstans faktiskt finns bättre metoder och vägar - inte f-n skulle du då vilja klassa dig själv som att du faktiskt gav f-n i det och bara inte ville se det? snarare skulle du väl då säga att du faktiskt inte fattade bättre?

dessutom skrev du klart och tydligt att det fanns hur mycket såna ryttare som helst, som både medvetet inte ville lära sig, och som medvetet ville ta genvägar.

 

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Man byter väl till AR för att det tros vara en genväg- enklare väg o sen när man upptäcker att det inte håller får man byta till det senaste. Om..... man nu gör det.
Det är oftast de som tror att man ska dra o sparka ihop hästen- inte kännt det där finstämmiga mjuke med energin kvar.
Visst kan man ha ngn nytta av AR, men man saknar grunderna.
När det gäller brukshästar är det säkert bra då dessa har helt andra förutsättningar.

Blir väldigt ledsen när jag ser fina ursnälla supergångartshästar som inte alls får röra sig så fint som de gör. De har allt gratis, men när ägarna är av en annan övertygelse- att stora taktmässiga gångarter är av ondo, så. Sen har vi NH-drillningen För att man inte ger unghästarna den motion som de behöver o ej heller tolererar ngn sorts bus eller förstår att de är understimulerade.. i kroppen.
De ska beté sig som en 25-åring...Köp en sdn istället!