Stora diskussionstråden

[axel]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej jag diskuterar inte nödvändigvis just AR-ryttare.

inte intresserar dig för det du faktiskt har framför dig i den här diskussionen.

Å vad är det som har jag framför mig?

Thuas inriktning från AR- har lagt till den nödvändiga biten- energi ... som behövs för att kunna rakrikta o ihopkoppla hela hästen.

Att skola bort hästen från bettet är oxå uselt istället för att rida med en bra hand som känner innan hästen lägger sig på o istället får hästen att bära sig mer bak. Det sitter aldrig i munnen utan är ett kvitto på hur övriga hästen jobbar- varav att sätta in en stång inte löser ngt mer än att det känns bättre för ryttaren- man tror att hästen bär sig.

 

[ginnies]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Om du istället frågade oss om våra kunskaper och erfarenheter istället för att tala om för oss vilka vi är, så kanske vi skulle komma någonstans.

Jag har varit med och frågat i tråden men inga svar fått.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Om du läser det jag citerat igen så ser du att du skrivit det som att folk medvetet och med full vilje inte vill lära sig utan ta genvägar. Det är där vår diskussion tagit sitt ursprung och det är det som det fortfarande handlar om.

samtidigt sägs det att man kan sitta och dölja och maska problem. Om de människor som anses dölja problem medvetet för att ta genvägar, samtidigt är totalt okunniga ridmässigt så förstår jag inte ekvationen.

du uttryckte förvåning över att jag inte sett dessa människor och jag vidhåller att nej: jag känner inga människor som med berått vilje inte vill lära sig rida på riktigt.

det du säger här i sista inlägget är en annan sak och du har inte uttryckt dig som att det handlar om såna som bara inte förstår bättre.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Om vi skiter i vår egen oförmåga att förstå vad den andre skriver just nu ang det vi diskuterat:
Det du skriver om elever som ifrågasätter sin tränare och vill gå fortare fram osv: Jag känner faktiskt inte igen det, om man har en bra tränare man litar på som bidrar till att utveckla en framåt. Har aldrig sett det ngnstans, att det är eleverna som driver på och vill göra saker tränaren inte föreslagit. Är det ett fungerande sammarbete och utveckling sker i processen, så litar ju eleven på att tränaren jobbar konsekvent och metodiskt framåt, och då uppstår inte såna grejer av vad jag erfarit.
Däremot - har man inte förtroende för tränaren och tycker att man inte kommer någonvart, ja då kanske man ifrågasätter. Det är en viss skillnad och inte ekvivalent med att man för den skull vill hasta fram liksom.

 

[traceys]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Angående den där filmen som du inte gillade? Vad exakt anser du finns på dina bilder som den hästen och ryttaren saknade? Jag ska inte kommentera vad jag ser på dina bilder, för det har du inte bett om. Men det vore intressant med en kommentar från dej själv ang vad som är bra, jämfört med den filmen?

(Jag är själv inte ens på samma planet som ryttaren på den filmen, kanske jag för säkerhets skull ska tillägga och har inget att visa upp i en tråd om förebilder, tyvärr)

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej. det finns en röd tråd att följa. Det är när man inte lyckas med vissa stadier som man börjar leta genvägar o ofta är dålig på att ta kritik.

ja de som följer en röd tråd behöver inte hamna i återvändsgränden, men det finns många som byter tränare ofta och letar länge för att hitta rätt. Långt ifrån alla får rida för bra tränare med en gång. Det är många som börjar om när de byter tränare och sen märker att de inte kommer dit de vill i alla fall. Då börjar de om med en ny tränare osv.

alla har inte talang. Det är bara att inse.

visst är det så. Där kommer ju självbilden in. När man inser vilken nivå man är på och ser sina egna brister och förtjänster är det betydligt lättare att sätta upp relevanta mål.

Tror man att man kan sitta o åka fint utan att träna sin häst kan man lika väl sitta på en käpphäst. För att utbilda en häst krävs kunskap o engagemang o en bra tränare.

Ja.

SEn är vissa nöjda med att åka omkring o vill tro att det ser lika fint ut som det känns. Det där bekväma. Det är dessa som anser att ridning är lätt.

Ja det finns säkert de också. Fast jag har nog aldrig mött någon som påstått att ridning är lätt.

Att få ngt svårt att se lätt ut är en konst. Tyvärr tror folk att de skickligaste åker häst o vill rida likadant.

Att de flesta vill rida lika bra som de skickligaste är väl inte så konstigt, men det är få som har kapacitet att nå hela vägen. Det är bara att inse.

Det är uppenbarligen en hemlighet i hur mkt man måste träna för att bli så skicklig. Många hästar var dag o en kritisk kunnig tränare.

Vet inte varför det skulle vara en hemlighet? De som kommit en bra bit i sin ridning förstår vilket jättearbete och hur mycket träning det ligger bakom.

Är det ngn slumpt att de skickliga är älder o har de utbildat en två hästar så kan de utbilda fler lättare- känslan o kunskapen.

Nej det är ingen slump. Vad menar du med det?

Även de skickligaste kan gå bet på saker som de behöver annan input från, men fortfarande så går man tillbaka till den röda tråden.

jag tror inte någon kommer någonvart utan den röda tråden. Det måste finnas ett system, logik och konsekvens. Hur ska hästen annars ha en chans?

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Thuas inriktning från AR- har lagt till den nödvändiga biten- energi ... som behövs för att kunna rakrikta o ihopkoppla hela hästen.

Att skola bort hästen från bettet är oxå uselt istället för att rida med en bra hand som känner innan hästen lägger sig på o istället får hästen att bära sig mer bak. Det sitter aldrig i munnen utan är ett kvitto på hur övriga hästen jobbar- varav att sätta in en stång inte löser ngt mer än att det känns bättre för ryttaren- man tror att hästen bär sig.

[/QUOTE]
Men det du skriver här är ju självklarheter hur man än väljer att träna dressyr.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det du skriver om elever som ifrågasätter sin tränare och vill gå fortare fram osv: Jag känner faktiskt inte igen det, om man har en bra tränare man litar på som bidrar till att utveckla en framåt.

Jag har sett det så många gånger. Både på ridskola och privat. Har många bekanta som gjort misstaget att byta tränare för att de upplevt att de inte kommer vidare, men de har inte insett att de inte är redo för att gå vidare än. Några av dem har gått tillbaka när de insett det. Andra hoppar runt och byter tränare hela tiden och börjar om varje byte. De kommer aldrig någonstans.

Har aldrig sett det ngnstans, att det är eleverna som driver på och vill göra saker tränaren inte föreslagit.

Oj, så var det ofta när jag jobbade på ridskola. Privat har det inte varit lika mycket, även om det funnits. Ryttare på L:C nivå som inte kan förstå varför de inte får träna på samma saker som L:A-ryttarna. (trots förklaring.)

Är det ett fungerande sammarbete och utveckling sker i processen, så litar ju eleven på att tränaren jobbar konsekvent och metodiskt framåt, och då uppstår inte såna grejer av vad jag erfarit.

Ja visst är det så. I de fallen litar inte ryttaren på tränaren utan tror att det ska gå fortare framåt med en annan tränare. Endel har väldigt bråttom framåt och istället för att rannsaka sig själva tror de att de löser det med en ny tränare. Egentligen tror jag inte de litar på sig själva.

Däremot - har man inte förtroende för tränaren och tycker att man inte kommer någonvart, ja då kanske man ifrågasätter.

Ifrågasätta ska man göra då. Självklart, men då gäller det att tränaren kan förklara varför de inte ska gå vidare riktigt än. Många yngre ryttare tittar på kompisarna och är rädda för att hamna efter i utvecklingen. Då är det lätt att tro att en annan tränare nog fixar det fortare. Det är mycket prestige för tonåringar också. Sen finns det såklart vuxna som också fungerar så, men som jag skrev förut, det handlar väldigt mycket om personlig mognad.
Jag minns hur det var när jag hade ridit ett par år och vi rätt nyligen hade fått börja galoppera. De i skolan som red på en annan ridskola i stan och hade ridit lika länge fick rida skänkelvikningar, hoppa osv. Jag var så avundsjuk. Vi fick rida med knut på tygeln tills vi var tillräckligt stabila och balanserade för att få hålla tyglarna som vanligt. Vi red med täthäst ett år för att vi skulle koncentrera oss på följsamhet och balans och inte behöva styra. Det var inte alls roligt att höra vad de fick göra på den andra klubben, men efter några år så var vi längre fram i utbildningen är dem. Vi fick en bättre grund att bygga på.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

TS
Förlåt för att vi kom rejält in på ett sidospår i tråden. Ska hålla mig till saken nu. Lovar.

 

[tigerfisken]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Äsch det kvittar tråden lever ju iaf. Men jag kan iaf berätta, på tal om takt, att jag varit på kurs i helgen och att vår instruktörs stående motto är att allt man gör i sin ridning ska göras i en takt för allt som görs med en bestämd takt är lätt för hästen att följa. Och dessutom anser hon att många AR-ryttare idag sitter och rider sina hästar i undertempo och att man först måste rida igång hästen bakifrån för att få aktiva bakben att samla över. Så det har varit mycket, takt takt takt och ökningar på diagonalen samla, takt takt takt, halvhalt, takt, öka, samla samla samla och läng ut. Sätt hästen i en ram, inte tappa bort yttersidan, och att hästen får inte gå i för låg form för att kunna samlas för då kommer den på bogarna osv. Men visst det säger ju ingenting om hur det sen såg ut och jag har ingen bild men i vilket fall så fattas absolut inte takten.

 

[bigganl]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

De tränare jag träffar är också noga med takten, men det finns säkert ryttare som rider i lägre tempo än vad hästen klarar och därför tappar takten. En AR-tränare tar till och med upp, på sin hemsida, det faktum att det inte är ovanligt att AR-ryttare missuppfattat och rider i ett lågt tempo utan tillräckligt med energi. Han spekulerar i varför det är så. De kanske sitter och rider för mycket själva och inte känner? (nu spekulerar jag också)

 

[Ettie]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Äsch det kvittar tråden lever ju iaf. Men jag kan iaf berätta, på tal om takt, att jag varit på kurs i helgen och att vår instruktörs stående motto är att allt man gör i sin ridning ska göras i en takt för allt som görs med en bestämd takt är lätt för hästen att följa. Och dessutom anser hon att många AR-ryttare idag sitter och rider sina hästar i undertempo och att man först måste rida igång hästen bakifrån för att få aktiva bakben att samla över. Så det har varit mycket, takt takt takt och ökningar på diagonalen samla, takt takt takt, halvhalt, takt, öka, samla samla samla och läng ut. Sätt hästen i en ram, inte tappa bort yttersidan, och att hästen får inte gå i för låg form för att kunna samlas för då kommer den på bogarna osv. Men visst det säger ju ingenting om hur det sen såg ut och jag har ingen bild men i vilket fall så fattas absolut inte takten.

Det låter ju väldigt bra, då kanske man har kommit fram till att det har saknats delar med andra ord. Men jag förstår inte riktigt den här meningen:

vår instruktörs stående motto är att allt man gör i sin ridning ska göras i en takt för allt som görs med en bestämd takt är lätt för hästen att följa

Taktmässigheten innebär att hästen har en grundbalans, som den behöver för att kunna bygga vidare.

 

[tigerfisken]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

All hjälpgivning ges taktmässigt för att hjälpa hästen att hitta sin takt. När vi tänker trav så tänker vi tvåtakt i kroppen och driver, smackar osv i tvåtakt för att hästen ska få en bra travtakt när man sen bryter av till skritt rider man en skrittakt i kroppen för att hästen ska byta till skritt typ. Om man rider t ex öppna så flyttar man varje steg i takt, har hästen själv en bra takt följer man den och annars försöker man påverka takten så den blir jämnare, mer energisk eller vad man nu vill att den ska bli.

 

[monster1]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Du får gärna länka till det.

 

[monster1]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nej jag diskuterar inte nödvändigvis just AR-ryttare.

Å vad är det som har jag framför mig?

En mängd olika ryttare med olika kunskaper och erfarenheter men som valt att gå en annan väg än du. En del har mer kunskap och erfarenhet än du och en del har mindre. Men den generella AR-ryttaren som du beskriver finns inte.

Thuas inriktning från AR- har lagt till den nödvändiga biten- energi ... som behövs för att kunna rakrikta o ihopkoppla hela hästen.

Att skola bort hästen från bettet är oxå uselt istället för att rida med en bra hand som känner innan hästen lägger sig på o istället får hästen att bära sig mer bak. Det sitter aldrig i munnen utan är ett kvitto på hur övriga hästen jobbar- varav att sätta in en stång inte löser ngt mer än att det känns bättre för ryttaren- man tror att hästen bär sig.

Man rider på vanligt delat tränsbett eller kapson när man skolar hästen. Stångridandet skall komma in först när man är redo för enhandsridning eftersom man på en hand ändå inte längre kan använda sig av det delade bettets fördelar (och heller inte skall behöva det eftersom hästen och ryttaren skall vara så skolade att böjningen kommer ur sitsen när man är redo för stång). Rider man enhändigt fyller inte det ledade tränsbettet någon funktion.

Men jag rider inte på stång för jag är inte så avancerad.

Likt inom vanliga dressyren där många sätter på kandaret innan de är redo så finns det säkerligen ryttare som frestas av att sätta på en stång innan ekipaget är redo inom AR. Det är dock inget som särskiljer AR som ridstil från andra ridstilar, folk som vill gena till målet finns inom alla ridstilar. I vanliga dressyren brukar de fastna i msv och aldrig ta sig vidare.

Vad är en bra hand?
Vad är det som är ett kvitto?

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

det där om stång och kandar har vi tjafsat om i tidigare trådar men jag håller inte med dig. Precis som du säger så är blank stång avsedd för ENHANDS fattning. Jag ser sällan AR ryttare som rider på stång, rida på enhand, det är det som gör det hela till ett mysterium för mig. Tillochmed när jag red trail hästar ute i skogen när jag bodde i USA var det dödsstraff på att ta tvåhandsfattning på stången, de kollade alltid alla turister som dök upp de fick rida några prov varv innan de godkändes just med denna anledning och hur viktigt det var!
jag ser INTE en massa vd dressyr ryttare plocka fram kandaret lika lättvindigt, inte ens på låååånga vägar.

 

[monster1]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

När jag var yngre och fortfarande var i normalridningssvängen så var det hissenbett som var poppis (har för mig att det var Malin Baryard som började med sådant bett på någon av sina hästar och sen skulle alla ha det). Var och varannan häst reds med hissenbett.

Vissa gillar att jongelera runt med olika bett då även stång. Det är säkert väldigt präglat av vilken tränare man har (även inom AR). Min tränare förordar inte stångbett och därigenom rider hennes elever inte heller på det.

Vad jag lärt mig om stång är att den inte fyller någon funktion tvåhändigt. Eftersom stången är är hel så hänger allt med, därför är det meningslöst att rida tvåhändigt. Vill man rida tvåhändigt väljer man ett annat bett.

 

[mackan]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag håller helt med dig, och det gör nog de flesta som är insatta i just stångbettets funktion. Synd bara att det inte är etablerat utan det verkar ha gått total inflation i användandet.

hissbettet du pratar om är ett specifikt hiss/gagbett, dvs det sk. flippanbettet och japp - det blev en fluga precis som du skriver. dock förefaller det varit en flyktig trend som kom och gick, betydligt hastigare än det mer etablerade användandet av stång på tvåhandsfattning på novis nivå.

 

[tigerfisken]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag rider på stång och kapson, stången för att forma i "höjdled" och kapsonen för att ställa/böja. Ibland rider jag på en hand men då förlorar jag kapsonen lite och ibland rider jag på två händer men försöker då hålla ihop dem till en enhet så att det blir mer som enhandsfattning. Oftast har jag kapsontygeln kortare än stångtygeln om jag rider på två händer så eg använder jag inte stången så mycket då och om jag kortar stången rider jag oftast på en hand och har den andra fri till att hjälpa till att flytta olika delar av hästen med spöt om inte min sits och skänkel räcker till. Men när jag började träna AR så red jag på tränsbett och gör fortf ibland, och alltid i skogen. Man (jag) använder mer (eller iaf lika mycket) indirekt (trängande) tygel än direkt, förutom till att korrigera ställningen eller att göra halvhalter, "lyfta" huvudet i samling.

 

[Migo]

Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag rider oftast 3+1 om jag har stång + kapson. Då har man kvar stången i en hand men delar kapsontyglarna.

Mackan:
Jag skulle vilja säga att hissbetten är populära fortfarande, pessoa sitter ju på var och varannan häst numera... Likaså gör det ont i hjärtat på mig när jag ser ekipage med hård kontakt på stången och tvåhandsridning. Varför har de ens en stång, när de rider med den som om det vore ett tränsbett?