Städa jämställt?

[Lingon]

Eller flyttar döttrar tidigare för att slippa serva?

Jag flyttade tidigare för att jag ville vara självständig. Jag ville bestämma i mitt eget hem. Inte följa mammas regler längre. Varför andra flyttar vet jag inte. Men det var min drivkraft.

 

[Badger]

Jag tror ju att mammor daltar mer med söner än de gör med döttrar. Omedvetet.

och inte.

Enligt litteraturen uppfostrar ju folk, i allmänhet, döttrar hårdare än söner.
Men i amerikansk litteratur pushas pojkbebisar till större fysiskt mod medan flickbebisar hålls tillbaka.

Men det finns även (till och med med ganska hemska filmer) mycket som tyder på att vem som helst och alla som någonsin möter ett barn pressar det mot normer. Tex ger det en leksak, tar ifrån det en annan leksak osv.

Forskningen verkar ju vara mycket på mammor, men det är ju ett fel där med, självklart gör ju rimligen pappor liknande och det är ju uttryck för ojämlikhet att inte studera pappor.

 

[Badger]

Haha ja det gör jag också om något går sönder. Men om jag är lite osäker och bara vill bolla något så ringer jag pappa. Som många andra.
Det var pappa som hjälpte mig köpa min första bil. Pappa som visat hur man byter däck. Osv.

(Då är inte min pappa särskilt bilintresserad egentligen)

Jo samma här, ringer pappa om bilen och om jag ska köpa bil och han har visat mig hur man byter däck (här, man kör in på verkstaden, här är kaffeautomaten )

 

[Badger]

Jag och min man har ansvar för våra egna föräldrar/syskon osv. Jag köper till min sida släkten och han till sin. Han fattar alla beslut som gäller hans sida av släkten och jag fattar beslut gällande min sida. Det ser jag som självklart.

Samma här, han har dock en släktings fru som försöker engagera mig.
Och han råddar en del med mina kusiner faktiskt.

 

[Badger]

Grundar sig detta då i att mammor (generellt sett) curlar söner mer än de curlar döttrar?

Inte curlar ena osv men behandlar olika, och alla, inte bara en viss person.

 

[skiesabove]

Grundar sig detta då i att mammor (generellt sett) curlar söner mer än de curlar döttrar?

Jag tror att det ligger i att barn gör som man gör, inte som man säger.

Sonen ser och hör mamma planera och pussla, och sonen ser pappan inte göra något och hör pappan säga "det där löser sig, det är inte så viktigt, sluta stressa".

Om sonen inte får annan input från omgivningen och samhället, så är risken stor att sonen förväntar sig den strukturen i sina relationer med partners.

Dvs det här hänger inte på mamman. Har inte sönerna manliga förebilder som visar andra sätt att vara i relationer, så måste de få input utifrån och dessutom själva aktivt reflektera över hur de vill vara i relationer.

 

[skiesabove]

Jag tror ju att mammor daltar mer med söner än de gör med döttrar. Omedvetet.

Jag tror också det, men jag tror också att det inte är något fel med det. Problemet är att papporna inte fostrar sina söner.

Mamman lär dottern om det hon kan och vet, det är ju i princip en muntlig tradition och kulturöverföring från "den som är i den rollen/normen" till den som förväntas kliva in i den.

Det är svårt för en mamma att lära en son om hur det är att vara i rollen som pappa och vad som förväntas av en där, men jag tror att "de bra yngre männen" är just sådär bra för att de hade mammor som tog det där svåra uppdraget.

Pappor/män behöver steppa upp och lära söner/yngre män hur man ska göra för att inte bli en "räkmackesnubbe".

Och då är väl där skon klämmer... Alltför få män vill bryta den här normen, för det är ju männen som får privilegier av den.

 

[MiniLi]

Sonen ser och hör mamma planera och pussla, och sonen ser pappan inte göra något och hör pappan säga "det där löser sig, det är inte så viktigt, sluta stressa".

Eller - fråga mamma

 

[Lingon]

Jag tror också det, men jag tror också att det inte är något fel med det. Problemet är att papporna inte fostrar sina söner.

Mamman lär dottern om det hon kan och vet, det är ju i princip en muntlig tradition och kulturöverföring från "den som är i den rollen/normen" till den som förväntas kliva in i den.

Det är svårt för en mamma att lära en son om hur det är att vara i rollen som pappa och vad som förväntas av en där, men jag tror att "de bra yngre männen" är just sådär bra för att de hade mammor som tog det där svåra uppdraget.

Pappor/män behöver steppa upp och lära söner/yngre män hur man ska göra för att inte bli en "räkmackesnubbe".

Och då är väl där skon klämmer... Alltför få män vill bryta den här normen, för det är ju männen som får privilegier av den.

Fast det är inte svårare att lära någon av motsatt kön att laga mat, tvätta sina egna kläder och ta ansvar för sig själv än vad det är att lära någon av samma kön det. Väldigt få saker är så könsberoende att en pappa inte kan lära sina döttrar det eller mamma sina söner.

Sen håller jag med om att i många par har en traditionell fördelning skadliga konsekvenser t.ex. genom att sönerna gör som pappa gör.

 

[skiesabove]

Fast det är inte svårare att lära någon av motsatt kön att laga mat, tvätta sina egna kläder och ta ansvar för sig själv än vad det är att lära någon av samma kön det. Väldigt få saker är så könsberoende att en pappa inte kan lära sina döttrar det eller mamma sina söner.

Sen håller jag med om att i många par har en traditionell fördelning skadliga konsekvenser t.ex. genom att sönerna gör som pappa gör.

Ja, det kan vilken föräldrer som helst lära vilket barn som helst. Men det finns ju något annat här, som inte har med fysiska lifeskills att göra.

Jag pratar om normerna i heterorelationer, om förväntningar, om "osynligt arbete", balansgången i prioritera mig själv/prioritera andra, om hur det kan upplevas att vara i en roll och vilka emotionella svårigheter man kan möta i den. Sånt som oftast överförs underförstått och outtalat, via "se och lär". Alla djur har såna sociala normer och de överförs på samma sätt mellan generationerna (men skillnaden mellan de andra djuren och människor är att vår kultur rätt länge varit löskopplad från direkt anknytning till överlevnad och den evolverar mycket snabbare eftersom våra yttre förutsättningar vi anpassar oss till ändras snabbare - "vi lever i ett samhälle").

Det där som är subjektivt och svårmätt men som likväl påverkar oss starkt varje dag ändå. Det är mönster och normer vi lär oss oavsett om vi vill det eller inte, och som ligger kvar tills vi aktivt börjar granska dom.

 

[Badger]

Jag tror också det, men jag tror också att det inte är något fel med det. Problemet är att papporna inte fostrar sina söner.

Mamman lär dottern om det hon kan och vet, det är ju i princip en muntlig tradition och kulturöverföring från "den som är i den rollen/normen" till den som förväntas kliva in i den.

Det är svårt för en mamma att lära en son om hur det är att vara i rollen som pappa och vad som förväntas av en där, men jag tror att "de bra yngre männen" är just sådär bra för att de hade mammor som tog det där svåra uppdraget.

Pappor/män behöver steppa upp och lära söner/yngre män hur man ska göra för att inte bli en "räkmackesnubbe".

Och då är väl där skon klämmer... Alltför få män vill bryta den här normen, för det är ju männen som får privilegier av den.

Man tänker ju att iofs kan nog mamman överföra sin kultur till sina söner liksom till sina döttrar, det blir ju annars också en kulturförlust. Speciellt om hon inte har döttrar.

Men att pappan såklart ska överföra sin kultur till döttrar och söner.

Där tycker jag att jag, om man roar sig med att läsa krönikor tex, kan se en oroande tendens att pappor faktiskt i vissa fall tar tag i med liv och lust att föra vidare sin kultur till en dotter -speciellt om han inte har en son... och rent av blir feminist på kuppen och börjar reflektera på ett väldigt bra sett om dotterns möjligheter och motgångar.

Men jag har inte läst någon krönika om någon man som blir feminist för sin son (förhoppningsvis läser jag bara för lite). En man som rycker fram köksredskapen och målarpenslarna, pysslar och läser sina gamla favoritböcker (farfars favoritböcker var sannolikt dessutom Svarta Hingsten som var pojkbok) och sätter sig ned med läxorna för en gosse. Utan sina pojkar verkar de snarare vilja stjälpa än hjälpa med att pressa och håna lite in i manligheten (sett hos enstaka granne, förhoppningsvis är det utstickande, udda och sällsynt att försöka pressa in pojkar i en smal manlighetsfåra där de pushas att "göra man" genom press oro och skammande.)

Som varandes pojkmamma har jag allt sett några mäns (och enstaka kvinnor, uteslutande förskolepersonal) bemötande gentemot även riktigt små pojkar (typ 4 år) som är ganska barsk, hård o isig. Han ska inte komma och tro att han är söt, som en tös, utan en liten illbatting är han.
Ngn väninnas man pratandes till sin 5 åriga dotter med ljus puttinuttröst när hon gör fel och sedan ryter barskt åt min 4 åring. Eller en grannpojkes far som drog skämt om att gjorde man så och så kunde man lika gärna ha rosa pippilotter (som om hans fru, jag och dylika var värdelösa och det vore stor olycka att bli som oss jämfört med honom, eftersom vi är kvinnor)

Så hm jag tror jag håller med, vissa män verkar stjälpa mer än hjälpa sina söner.

 

[Nytant]

Fast det är inte svårare att lära någon av motsatt kön att laga mat, tvätta sina egna kläder och ta ansvar för sig själv än vad det är att lära någon av samma kön det. Väldigt få saker är så könsberoende att en pappa inte kan lära sina döttrar det eller mamma sina söner.

Sen håller jag med om att i många par har en traditionell fördelning skadliga konsekvenser t.ex. genom att sönerna gör som pappa gör.

Nja, det är svårare för mödrar att lära sina söner då pojkar inte gärna vill identifiera sig med flickor och kvinnor eftersom de (korrekt) uppfattar att dessa och allt som förknippas med dem ges lägre status i samhället och kanske även specifikt i det egna hemmet. Så nog är det viktigt att pappor och andra män i unga pojkars närhet tar extra stort ansvar för att lära ut en vettig maskulinitet.

 

[hagel]

Jag skulle få allergiska utslag av att leva med en person som jag behövde uppfostra för att bo ihop med ! Däremot har vi bägge perioder med stress eller sjukdom, där vi kommer överens om att det är ok att sänka nivån på hem, matlagning och annat. Vi sänker alltså ribban tillsammans, hellre än att den ena ska behöva ”jobba övertid” för att kompensera för den andra .

Under normala/bra perioder så städar vi ungefär lika mycket, jag gillar mer ”grovstädning” och maken är den som inreder och är bättre på att piffa till och göra det mysigt. Jag lagar mest mat, men vägrar konsekvent att tvätta fönster (så det gör han om han vill att det ska gå att se ut ). Den som tvättar sina kläder först frågar om den andra vill ha något med i maskinen när man ändå kör igång den. Bilen är min, så den tar jag själv hand om och katten bossar runt med oss bägge två lika mycket.

 

[Bison]

Eller flyttar döttrar tidigare för att slippa serva?

Jag är yngst, har aldrig servat någon
Flyttade för att jag tog studenten och kände mig vuxen

 

[Unafraid]

Jag svarade mest generellt utan att egentligen ha koll på vem som gjorde vad. Borde tydliggjort att mitt inlägg inte handlade om er specifika situation.

Det där sista är väl dock exempel på hur man kan ha ojämnställda uppdelningar som bortförklaras med diverse anledningar. Man behöver ju tex inte vara akademiker för att kunna se över sina försäkringar, och det är väl ett typexempel på uppgift som båda egentligen borde vara lika engagerade i.

Det är förövrigt samma sak hos oss, trots att vi kämpar med att få till ett jämställt hushåll (eller vad man nu ska säga) så är det skitsvårt. Man behöver ju inte tycka att det är ett problem, men jag tycker inte det är bra.

Jag raljerade lite. Anledningen till att jag sköter försäkring/bankkontakter osv är för att jag är väldigt ekonomiskt intresserad och tycker att det är kul. Vissa grejer har jag inte kunskap om, jag kan till exempel inte byta bromsar på bilen eller lägga klinker i badrum. Men jag är skicklig på att få ner kostnader på försäkringar och förhandla om räntor, så då gör jag gärna det. Jag har installerat vårt värmesystem och är fullt kapabel att byta däck. Jag tar även hand om gräsklippningen för att jag gillar att köra gräsklippare. Jag har anlagt min ridbana själv samtidigt som jag lärde mig köra traktor. Trots allt detta är det inte jämställt. Då hade jag behövt byta hälften av bromsarna, lägga hälften av klinkerplattorna och sambon skulle behövt klippa halva gräsmattan. Vad uppnår man med det? Det blir bara krångligt.

 

[Milosari]

Jag svarade mest generellt utan att egentligen ha koll på vem som gjorde vad. Borde tydliggjort att mitt inlägg inte handlade om er specifika situation.

Det där sista är väl dock exempel på hur man kan ha ojämnställda uppdelningar som bortförklaras med diverse anledningar. Man behöver ju tex inte vara akademiker för att kunna se över sina försäkringar, och det är väl ett typexempel på uppgift som båda egentligen borde vara lika engagerade i.

Det är förövrigt samma sak hos oss, trots att vi kämpar med att få till ett jämställt hushåll (eller vad man nu ska säga) så är det skitsvårt. Man behöver ju inte tycka att det är ett problem, men jag tycker inte det är bra.

Exakt så. Känns som om min poäng helt försvann i att det i vissa fall kan vara annorlunda för just ett specifikt hushåll med jättestor gräsmatta och inga barn. Och att lite för många nog glömmer att Buke är ett forum för feminister, jag kan lätt sätta en tusenlapp eller tre på att bukefalisternas förhållanden är betydligt mer jämställda än genomsnittet i Sverige.

Jag vill också påpeka att jag ingenstans skrivit att man måste göra samma saker. Bara att det sällan blir samma arbetsbörda när man drar in sällansysslor i fördelningen. Jag har själv av en miljard skäl valt bort ett traditionellt familjeliv men delar en del av livet med min väninna. Och även där har det blivit uppdelningar av vem som gör vad. Vi är ju såklart olika bra på olika saker. Men det blir rätt tydligt vad som är könat när man bortser från både heteroförhållande, romantik och släktskap.

 

[Milosari]

Jag raljerade lite. Anledningen till att jag sköter försäkring/bankkontakter osv är för att jag är väldigt ekonomiskt intresserad och tycker att det är kul. Vissa grejer har jag inte kunskap om, jag kan till exempel inte byta bromsar på bilen eller lägga klinker i badrum. Men jag är skicklig på att få ner kostnader på försäkringar och förhandla om räntor, så då gör jag gärna det. Jag har installerat vårt värmesystem och är fullt kapabel att byta däck. Jag tar även hand om gräsklippningen för att jag gillar att köra gräsklippare. Jag har anlagt min ridbana själv samtidigt som jag lärde mig köra traktor. Trots allt detta är det inte jämställt. Då hade jag behövt byta hälften av bromsarna, lägga hälften av klinkerplattorna och sambon skulle behövt klippa halva gräsmattan. Vad uppnår man med det? Det blir bara krångligt.

Det är väl ingen som har sagt något om just DITT förhållande. Ni är säkert jättejämställda. Men ni är inte i majoritet, och argumenten är inte olika dina.

 

[Unafraid]

Det är väl ingen som har sagt något om just DITT förhållande. Ni är säkert jättejämställda. Men ni är inte i majoritet, och argumenten är inte olika dina.

Jag utgår från mitt förhållande när jag diskuterar, då det är "det enda" jag kan relatera till. Har bott med en kompis en period också, och har ett rum med andra tjejer på orten jag jobbar. Där gäller det mer att alla städar efter sig själv, men det handlar också bara om en lägenhet. Det är oerhört lite jobb om man jämför heltidsboende på en gård.

 

[Milosari]

Ja, det kan vilken föräldrer som helst lära vilket barn som helst. Men det finns ju något annat här, som inte har med fysiska lifeskills att göra.

Jag pratar om normerna i heterorelationer, om förväntningar, om "osynligt arbete", balansgången i prioritera mig själv/prioritera andra, om hur det kan upplevas att vara i en roll och vilka emotionella svårigheter man kan möta i den. Sånt som oftast överförs underförstått och outtalat, via "se och lär". Alla djur har såna sociala normer och de överförs på samma sätt mellan generationerna (men skillnaden mellan de andra djuren och människor är att vår kultur rätt länge varit löskopplad från direkt anknytning till överlevnad och den evolverar mycket snabbare eftersom våra yttre förutsättningar vi anpassar oss till ändras snabbare - "vi lever i ett samhälle").

Det där som är subjektivt och svårmätt men som likväl påverkar oss starkt varje dag ändå. Det är mönster och normer vi lär oss oavsett om vi vill det eller inte, och som ligger kvar tills vi aktivt börjar granska dom.

Funderar lite, finns det några studier som ser skillnad på barn i ensamhushåll/växelvis boende och med sammanboende föräldrar? Spontant känns det som att barn i den första gruppen får ett försprång i jämställdhetsfrågor?

 

[Milosari]

Jag utgår från mitt förhållande när jag diskuterar, då det är "det enda" jag kan relatera till. Har bott med en kompis en period också, och har ett rum med andra tjejer på orten jag jobbar. Där gäller det mer att alla städar efter sig själv, men det handlar också bara om en lägenhet. Det är oerhört lite jobb om man jämför heltidsboende på en gård.

Ah jag försöker tänka i perspektivet "förhållanden jag har insyn i" vilket förvisso inkluderar mina egna men även andras. Annars blir ju bilden rätt snäv?