Städa jämställt?

[Voeux]

Man får ju göra precis som man vill. Man får dock acceptera att andra kanske inte kommer se det som en jämställd fördelning. Det är ju helt okej att vara ok med en traditionell uppdelning.

Personligen har jag extremt svårt att se stereotypa/traditionella uppdelningar som jämställda.

Jag tänker att det tämligen bör vara omöjligt att skapa sig en uppfattning om någons uppdelning i hemmet är jämställd eller inte baserad på väldigt knapphändig information. Vi vet ju varken hur ofta det dammsugs eller huggs ved hos vederbörande. I min förra lägenhet kunde det gå veckor mellan dammsugningen för att allt försvann in i små springor i golven och märktes inte, men i vårt tillfälliga boende nu över jul dammsög vi varje dag för det blev grusigt så snabbt. Sen kan jag inte se att det @Unafraid skrivit är en traditionell uppdelning? Jag håller verkligen med dig i sak om en traditionell uppdelning, jag har svårt att de att den blir jämställd. Jag menar bara att det kanske går lite väl snabbt att kasta sig på den bollen ibland för att någons man bland sina andra arbetsuppgifter hugger ved.

 

[Badger]

Det som är ”fel” är väl när folk inte förstår att de har en projektledare (typ män som inte ens har förstått att kvinnan roddar deras liv) och att de kvinnliga projektledarna sliter ut sig och tar ett överdrivet stort ansvar flr familjens liv medans männen typ mekar med bilen och anser att de ju gör lika mycket fast olika saker. Och hela den här grejen med att många män inte ens kan hålla reda på sitt egna liv.

Jo absolut så är det ju. Men om nu tex @sjoberga o jag sannolikt inte råkar ha den grejen så måste ju det vara ok?

Sedan håller jag verkligen med om att ingen kan säga att hen sköter bilen och klipper gräset och det motsvarar på något mystiskt vis all matlagning och dammsugning och tvättning som görs i ett hem.

Jag sköter bilen och det tar typ knappt någon tid alls och ingen skicklighet.

 

[Badger]

Det är väl inte alltid så och framför allt har ju ingen sagt hur det är för just er. Men på ett generellt plan är det absolut så.

Ja men jag hoppade inte in i diskussionen här förrän någon misstrodde att @sjoberga kunde ha det på annat vis.

 

[skiesabove]

Eller så har vi en massa hushållssysslor som vi delar mer eller mindre väl.

Där båda är engagerade i liknande grad men i olika delar, dvs det verkar inte som att en familj måste ha en person som håller reda på allt utan flera personer kan hålla reda på allt tillsammans.

Sedan kan man själv välja vilka ord man vill använda och ordet projektledning passar inte in här. Sedan i en annan familj med ett stort och uppslukande intresse av städning, heminredning, många barn och aktiviteter kanske ordet passar bättre. De har säkert inte bara ett projektledande utan även ett livspussel. Jag skulle då inte klara av att ha ett livspussel, det låter urtrist. Mama tidningar dam tidningar och dylikt har sällan representerat vad jag vill ha eller vad jag känner igen mig i. Men jag växte inte heller upp med en mamma, mormor, farmor som var väldigt feminint engagerade i att "göra ett hem" det kan vara därför (däremot väldigt noga med rätt kläder vid rätt tillfälle osv). (ordet bullmamma får mig inte att le igenkännande)

Jag tror jag förstår vad du menar, och jag håller med dig om att "projektledandet" (vi kanske snarare ska kalla det för... Hushållsplaneringen?) bäst delas upp.

Men termen "familjens projektledare" är ganska välanvänd i media och anges som bidragande orsak till att kvinnor är överrepresenterade i utmattnings-sjukskrivningar.

Jag tror att vi är inne på det där med sociala normer igen . Och det här är definitivt en sådan som inte är bra för folks hälsa och relationer.

Jag hade ett ex som sket i att komma ihåg sin mammas och systers och kompisars födelsedagar. Så kompisens fru hörde av sig till mig, och förväntade sig att jag skulle rodda ihop så vi kunde komma på hennes mans fest... Nu när jag tänker efter hände det med flera olika av hans vänner . Jag förväntades underhålla och upprätthålla hans relationer!

I sopkorgen med det beteendet! This does not spark joy. Men vi var ihop ett decennium och hann få barn innan jag fått syn på allt tok och hunnit bygga upp styrkan för att lämna...

 

[Acto]

Jag bor längst nere i Sverige och här är dammsugningssäsongen längre än gräsklippningssäsongen. Men det ser kanske annorlunda ut hos dig. Annars vet jag inte riktigt vad poängen är?

Håller med. Nu bor jag i Stockholm men gräsklippningssäsongen är väl knappt 4 månader medan man damsuger året runt. Sen med hund blir det att jag damsuger 2 gånger i veckan medan gräsklippning är väl max en gång i veckan under säsong.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det tämligen bör vara omöjligt att skapa sig en uppfattning om någons uppdelning i hemmet är jämställd eller inte baserad på väldigt knapphändig information. Vi vet ju varken hur ofta det dammsugs eller huggs ved hos vederbörande. I min förra lägenhet kunde det gå veckor mellan dammsugningen för att allt försvann in i små springor i golven och märktes inte, men i vårt tillfälliga boende nu över jul dammsög vi varje dag för det blev grusigt så snabbt. Sen kan jag inte se att det @Unafraid skrivit är en traditionell uppdelning? Jag håller verkligen med dig i sak om en traditionell uppdelning, jag har svårt att de att den blir jämställd. Jag menar bara att det kanske går lite väl snabbt att kasta sig på den bollen ibland för att någons man bland sina andra arbetsuppgifter hugger ved.

Min poäng var att det inte bara är omfattningen som (för mig) avgör om uppdelningen är jämställd eller ej. För mig handlar det minst lika mycket om vilka saker som kvinnan resp mannen ansvarar för. Just gräsklippning är ju så traditionellt manligt kodat det kan bli, likadå dammsugning kvinnligt.

Nu minns jag iofs inte vem som dammsög och vem som klippte gräs i dessa exempel.

Jag har inga åsikter om hur individer löser sina liv. Det jg skriver är liksom ingen kritik mot någon, så jag förstår inte riktigt varför det är ett problem att jag inte är helt insatt i folks liv?

 

[MiniLi]

Jo absolut så är det ju. Men om nu tex @sjoberga o jag sannolikt inte råkar ha den grejen så måste ju det vara ok?

Sedan håller jag verkligen med om att ingen kan säga att hen sköter bilen och klipper gräset och det motsvarar på något mystiskt vis all matlagning och dammsugning och tvättning som görs i ett hem.

Jag sköter bilen och det tar typ knappt någon tid alls och ingen skicklighet.

Jag har såklart ingen aning om hur det är för er, men med tanke på hur vanligt detta är så är det ju inte så konstigt att ens första tanke är ”yeah, right..”

 

[sjoberga]

Frågan är väl om det är en av parterna som oftare initierar planering osv?
En av parterna som håller mer koll på saker?

Jag håller med om att man inte behöver ha någon slags projektledare hemma, men faktum är ju att det ändå ser ut så i många hem. En (oftast kvinnan) initierar saker, initierar gemensamma planeringssamtal, håller koll på när folk fyller år osv. En klassiker är ju när kvinnan har koll på att mannen borde köpa present till typ sin egna mamma. Eller liknande.

Män tenderar att ha koll på när saker behöver göras med bilen och i vissa familjer även ekonomin (sådär ojämställt där kvinnan har noll koll ala mannen är ansvarig för hushållets pengar).

Jag höll med om det mesta i ursprungsinlägget och dessa mönster är högst påtagliga i många familjer. Men jag tycker mest det leder fel att prata om behovet av projektledning och att någon ska ta ansvar för att hålla koll åt andra vuxna, i meningen att någon enskild ska ha ansvaret för att fördela uppgifter till resterande för ett projekt som heter "familjen", som om man var en familj i första hand och en individ i andra hand. Jag ser det lite tvärtom.

Initierar gemensamma planeringssamtal gör den som observerat och sett problemet som något som måste lösas först eller om man har en ide om en gemensam aktivitet. Ofta löser de vuxna saker gällande barnen utan synkning i planeringsfasen och sedan informerar man de andra som behöver veta. "Idag kom det en inbjudan om utvecklingssamtal för X och jag passade på att boka in nästa torsdag när jag kan komma loss." "På lördag ska Y på match i X-stad, och jag har lovat att skjutsa den här helgen." "Jag bokade bio för mig och barn X på fredag kväll." Barnen synkar sina planer med en förälder som kan lösa situationen, det räcker oftast. Håller koll på när folk fyller år gör man för sin egen krets, inte för andra individers (inom familjens) kretsar. Kanske är jag inne på en linje där relationer mellan individer är minst lika viktiga som helhetsgruppen "familjen".

Om det blir väldigt obalanserat, som mönstret är i det samhälle vi lever i, så blir det givetvis ett problem.

Men man kan också fundera på om behovet av projektplanering och tidspassning på gruppnivån är så stort egentligen, om varje individ (vuxna som barn) tar en stor del av det gemensamma ansvaret utan att det behövs planeras och koordineras i förväg på familjenivå, tänker jag.

 

[Voeux]

Ja men jag hoppade inte in i diskussionen här förrän någon misstrodde att @sjoberga kunde ha det på annat vis.

Förstår. Det vet ju ingen annan än @sjoberga såklart. Jag tror många drar öronen åt sig när de hör en man säga att det inte finns någon projektledare i hemmet för det är nog väldigt ofta så att mannen i fråga helt enkelt är omedveten om det, och det lass som hans respektive drar. Så det har poängterats. Personligen misstror jag ingen utan pratar mer på ett generellt plan.

 

[Unafraid]

Man får ju göra precis som man vill. Man får dock acceptera att andra kanske inte kommer se det som en jämställd fördelning. Det är ju helt okej att vara ok med en traditionell uppdelning.

Personligen har jag extremt svårt att se stereotypa/traditionella uppdelningar som jämställda.

Sambon dammsuger, städar toaletterna, lagar mat. Jag torkar golvet, klipper gräsmattan och tvättar. Sambon hänger och viker tvätten. Jag vet inte riktigt om det är traditionell uppdelning? Men visst, sambon bygger det mesta som ska byggas då han är hantverkare. Och jag ordnar försäkringar osv för att jag är akademiker?

Jag tänker att det tämligen bör vara omöjligt att skapa sig en uppfattning om någons uppdelning i hemmet är jämställd eller inte baserad på väldigt knapphändig information. Vi vet ju varken hur ofta det dammsugs eller huggs ved hos vederbörande. I min förra lägenhet kunde det gå veckor mellan dammsugningen för att allt försvann in i små springor i golven och märktes inte, men i vårt tillfälliga boende nu över jul dammsög vi varje dag för det blev grusigt så snabbt. Sen kan jag inte se att det @Unafraid skrivit är en traditionell uppdelning? Jag håller verkligen med dig i sak om en traditionell uppdelning, jag har svårt att de att den blir jämställd. Jag menar bara att det kanske går lite väl snabbt att kasta sig på den bollen ibland för att någons man bland sina andra arbetsuppgifter hugger ved.

Precis, vi har inga barn och inga djur. Ibland dammsuger vi en gång i veckan (aldrig oftare! Eller renoverar vi kanske det behövs i just det rummet någon extra gång iofs), ibland går det två-tre veckor. Då tycker jag mer synd om sambon som "måste" laga mat nästan varje dag.

 

[MiniLi]

Jag höll med om det mesta i ursprungsinlägget och dessa mönster är högst påtagliga i många familjer. Men jag tycker mest det leder fel att prata om behovet av projektledning och att någon ska ta ansvar för att hålla koll åt andra vuxna, i meningen att någon enskild ska ha ansvaret för att fördela uppgifter till resterande för ett projekt som heter "familjen", som om man var en familj i första hand och en individ i andra hand. Jag ser det lite tvärtom.

Initierar gemensamma planeringssamtal gör den som observerat och sett problemet som något som måste lösas först eller om man har en ide om en gemensam aktivitet. Ofta löser de vuxna saker gällande barnen utan synkning i planeringsfasen och sedan informerar man de andra som behöver veta. "Idag kom det en inbjudan om utvecklingssamtal för X och jag passade på att boka in nästa torsdag när jag kan komma loss." "På lördag ska Y på match i X-stad, och jag har lovat att skjutsa den här helgen." "Jag bokade bio för mig och barn X på fredag kväll." Barnen synkar sina planer med en förälder som kan lösa situationen, det räcker oftast. Håller koll på när folk fyller år gör man för sin egen krets, inte för andra individers (inom familjens) kretsar. Kanske är jag inne på en linje där relationer mellan individer är minst lika viktiga som helhetsgruppen "familjen".

Om det blir väldigt obalanserat, som mönstret är i det samhälle vi lever i, så blir det givetvis ett problem.

Men man kan också fundera på om behovet av projektplanering och tidspassning på gruppnivån är så stort egentligen, om varje individ (vuxna som barn) tar en stor del av det gemensamma ansvaret utan att det behövs planeras och koordineras i förväg på familjenivå, tänker jag.

Jah tror vi tänker lika i grunden, jag är bara skeptisk kring hur många som faktiskt klarar att göra detta jämnt och balanserat.

 

[Unafraid]

Min poäng var att det inte bara är omfattningen som (för mig) avgör om uppdelningen är jämställd eller ej. För mig handlar det minst lika mycket om vilka saker som kvinnan resp mannen ansvarar för. Just gräsklippning är ju så traditionellt manligt kodat det kan bli, likadå dammsugning kvinnligt.

Nu minns jag iofs inte vem som dammsög och vem som klippte gräs i dessa exempel.

Jag har inga åsikter om hur individer löser sina liv. Det jg skriver är liksom ingen kritik mot någon, så jag förstår inte riktigt varför det är ett problem att jag inte är helt insatt i folks liv?

Sambon dammsuger, jag klipper gräset

 

[Voeux]

Min poäng var att det inte bara är omfattningen som (för mig) avgör om uppdelningen är jämställd eller ej. För mig handlar det minst lika mycket om vilka saker som kvinnan resp mannen ansvarar för. Just gräsklippning är ju så traditionellt manligt kodat det kan bli, likadå dammsugning kvinnligt.

Nu minns jag iofs inte vem som dammsög och vem som klippte gräs i dessa exempel.

Jag har inga åsikter om hur individer löser sina liv. Det jg skriver är liksom ingen kritik mot någon, så jag förstår inte riktigt varför det är ett problem att jag inte är helt insatt i folks liv?

Jag tolkade ditt inlägg som att du inte ansåg att @Unafraid hade en jämställd uppdelning hemma men det känns som att jag gör samma sak själv, skriver saker på en generell nivå som sedan tolkas som personlig. Det blir lite äggskal att ta sig runt i diskussionen märker jag. Men jag förstår absolut vad du menar.

 

[MiniLi]

Sambon dammsuger, städar toaletterna, lagar mat. Jag torkar golvet, klipper gräsmattan och tvättar. Sambon hänger och viker tvätten. Jag vet inte riktigt om det är traditionell uppdelning? Men visst, sambon bygger det mesta som ska byggas då han är hantverkare. Och jag ordnar försäkringar osv för att jag är akademiker?

Jag svarade mest generellt utan att egentligen ha koll på vem som gjorde vad. Borde tydliggjort att mitt inlägg inte handlade om er specifika situation.

Det där sista är väl dock exempel på hur man kan ha ojämnställda uppdelningar som bortförklaras med diverse anledningar. Man behöver ju tex inte vara akademiker för att kunna se över sina försäkringar, och det är väl ett typexempel på uppgift som båda egentligen borde vara lika engagerade i.

Det är förövrigt samma sak hos oss, trots att vi kämpar med att få till ett jämställt hushåll (eller vad man nu ska säga) så är det skitsvårt. Man behöver ju inte tycka att det är ett problem, men jag tycker inte det är bra.

 

[Lingon]

Jag höll med om det mesta i ursprungsinlägget och dessa mönster är högst påtagliga i många familjer. Men jag tycker mest det leder fel att prata om behovet av projektledning och att någon ska ta ansvar för att hålla koll åt andra vuxna, i meningen att någon enskild ska ha ansvaret för att fördela uppgifter till resterande för ett projekt som heter "familjen", som om man var en familj i första hand och en individ i andra hand. Jag ser det lite tvärtom.

Initierar gemensamma planeringssamtal gör den som observerat och sett problemet som något som måste lösas först eller om man har en ide om en gemensam aktivitet. Ofta löser de vuxna saker gällande barnen utan synkning i planeringsfasen och sedan informerar man de andra som behöver veta. "Idag kom det en inbjudan om utvecklingssamtal för X och jag passade på att boka in nästa torsdag när jag kan komma loss." "På lördag ska Y på match i X-stad, och jag har lovat att skjutsa den här helgen." "Jag bokade bio för mig och barn X på fredag kväll." Barnen synkar sina planer med en förälder som kan lösa situationen, det räcker oftast. Håller koll på när folk fyller år gör man för sin egen krets, inte för andra individers (inom familjens) kretsar. Kanske är jag inne på en linje där relationer mellan individer är minst lika viktiga som helhetsgruppen "familjen".

Om det blir väldigt obalanserat, som mönstret är i det samhälle vi lever i, så blir det givetvis ett problem.

Men man kan också fundera på om behovet av projektplanering och tidspassning på gruppnivån är så stort egentligen, om varje individ (vuxna som barn) tar en stor del av det gemensamma ansvaret utan att det behövs planeras och koordineras i förväg på familjenivå, tänker jag.

Det är ju det här (det fetade) som ofta kvinnan tar tag i. Ofta för att hon inte litar på att mannen håller tillräcklig koll för att problemet ska lösas på ett tillräckligt bra sätt. För min del är det dränerande att känna att om inte jag håller koll så finns risken att det missas och sen inte kan genomföras på ett tillräckligt bra sätt.

 

[Badger]

Jag tror jag förstår vad du menar, och jag håller med dig om att "projektledandet" (vi kanske snarare ska kalla det för... Hushållsplaneringen?) bäst delas upp.

Men termen "familjens projektledare" är ganska välanvänd i media och anges som bidragande orsak till att kvinnor är överrepresenterade i utmattnings-sjukskrivningar.

Jag tror att vi är inne på det där med sociala normer igen . Och det här är definitivt en sådan som inte är bra för folks hälsa och relationer.

Jag hade ett ex som sket i att komma ihåg sin mammas och systers och kompisars födelsedagar. Så kompisens fru hörde av sig till mig, och förväntade sig att jag skulle rodda ihop så vi kunde komma på hennes mans fest... Nu när jag tänker efter hände det med flera olika av hans vänner . Jag förväntades underhålla och upprätthålla hans relationer!

I sopkorgen med det beteendet! This does not spark joy. Men vi var ihop ett decennium och hann få barn innan jag fått syn på allt tok och hunnit bygga upp styrkan för att lämna...

Absolut så är det och så har det varit och det är fel. Självklart har jag också läst litteraturen om det, jag är feminist såklart och läser gärna böcker (och mamma, farmor var engagerade i Fredrika Bremer förbundet)

(och ja alla himlade såklart med ögonen varje gång mamma glömde någons födelsedag igen eller köpte present på väg till middagen... eller jag viker mig av skratt när jag insett att pappa prenumererar på böcker för att ha en hög att rafsa åt sig som present om det behövs. Eller noterar torrt att barn nuförtiden inte verkar köpa presenter till folk själva...)

Men jag tycker att upptäckten av det här med kvinnans sociala ansvar har börjat rulla upp till en etter värre snöboll av dåliga sociala normer i ett slags Mama och Expressenspegel

Dvs istället för att helt enkelt acceptera att det är lite ok att missa lite ibland och om det missades så ska skulden hamna där den hör hemma, det var mannen som glömde sin mamma, inte kvinnan. Så blir pressen och trycket allt högre.

Dvs mängden saker att komma ihåg och aktiviteter som barn ska göra och kläder de ska ha på sig rullar på i ett allt hastigare tempo. Ett tempo som blir så högt att man måste pussla vem som ska äta vilken middag när och var för ingen kan äta samtidigt och som blir så högt att ingen kan hinna varken läxläsning eller godnattsaga utan fotbollen är det viktigaste. Mina vänner gick liksom själva till sina aktiviteter och det var inte många dagar på en vecka.

Så det blir som när de premierar kroppshets, du ska se ut såhär och för att göra det måste du äta det här. Men bjuda på det här istället -som är syndigt, som du ska unna dig, ofta. Och om du äter allting det som man ska äta en näve av varje dag så blir det väldigt mycket till slut, så då måste du, men det är för din skull...

Dvs ditt hem ska se ut såhär, och dina barn ska se ut såhär och göra det här och du ska göra det här, och egentid och unna dig, men all din egentid och unna dig ska vara ägnad åt att bli vackrare, för din skull. För att kunna göra allt detta måste du ha ett livspussel och har du inte det kan du skämmas, för då har du inte det här livet.

Äh svårbeskrivet och alla kommer bli sura. Sorry.

 

[MiniLi]

Jag tolkade ditt inlägg som att du inte ansåg att @Unafraid hade en jämställd uppdelning hemma men det känns som att jag gör samma sak själv, skriver saker på en generell nivå som sedan tolkas som personlig. Det blir lite äggskal att ta sig runt i diskussionen märker jag. Men jag förstår absolut vad du menar.

Jag har väl inte några åsikter alls om vad @Unafraid gör eller inte gör hemma. Svarade utifrån detta:

Varför kan man inte dela upp grejerna man är intresserad av? Dvs sambon byter däck, jag håller koll på besiktning, försäkring. Sambon dammsuger, jag är ansvarig över trädgården. Jag tvättar, han hugger ved osv.

Man får såklart dela upp uppgifter hur man vill. Gör det som passar liksom. Problemet för mig är när folk försöker hävda att saker inte är ojämställda bara för att de har delat upp saker så att det känns bra. Som att ”känns bra” skulle ta bort hela problemet.

(I just denna text ser det ju mestadels ut som en väldigt traditionell uppdelning, men åter igen så syftar jag inte på någon enskild)

 

[Voeux]

Sen vill jag också flika in att det faktiskt är väldigt svårt att förstå en arbetsuppgifts natur innan man har gjort den. Det är lätt att tänka "det är väl bara" innan man plötsligt har ansvarat för det själv. Jag ser det problemet både på min arbetsplats och i hemmet. Arbetsuppgifter är oftast mer tidskrävande och komplexa än vid första anblick. Så jag tycker att det är viktigt att man testar att göra om inte allting så det mesta. Jag tror att det gör att man förstår varandra bättre.

Jag är glad att maken är hemma med vårt barn nu så han förstår hur det är att planera dagarna och sysselsätta en 1-åring inte bara en dag, eller två utan veckor och månader. Han har varit hemma en vecka nu och har redan en djupare förståelse för saken och mina känslor som jag haft under föräldraledigheten. Jag har hunnit få en förståelse för hur det är att bolla både ansvaret på arbete och hemma samtidigt. Jag tänker att det är samma med hushållsarbetet, jag vill att vi blandar dels för att lära oss att bli bra på alla saker hemma men även för att kunna förstå varandra. Sen kommer vi aldrig vilja dela på saker rakt av, vi har olika styrkor och svagheter som jag också vill ta tillvara på.

 

[Nytant]

Jag tänker ju att managing & projektledning krävs i varje hushåll, om det så bara består av en människa. Med projektledning menar jag att hålla övergripande koll över och ansvara för att hushållet (inklusive medlemmar) mår bra och fungerar som det ska i kort- och långsiktiga termer. Hur komplext och ansträngande det är varierar beroende på hur hushållet ser ut, vem som ingår i familjen och hur man bor, men rollen/funktionen finns alltid där.

Det är alltså en annan funktion än att utföra de olika sysslorna.

Tyvärr tror jag de flesta män mer eller mindre medvetet outsourcar denna funktion till sin partner så snart de inleder en relation. Jag tror många män har detta outsourcande som del av föreställningen om hur det är att vara i en relation, dvs. det är indirekt en av de saker som lockar med att skaffa sig en partner. Man tänker kanske medvetet att ”det vore så mysigt att ha någon som bryr sig om mig” men det man lägger in i det begreppet är ”någon som tar över ansvaret för att köpa födelsedagspresent till mamma, och där ingår att managa och kanske även utföra stegen: komma ihåg mammas födelsedag - komma ihåg vad mamma tycker om och vad vi gav förra året och i julklapp - reflektera över budget - tänka ut en bra present - påminna om att köpa presenten - köpa presenten - komma ihåg om vi har fint omslagspapper & presentband hemma - köpa omslagspapper & presentband - slå in presenten fint - komma ihåg att ta med presenten”. Och jag tror att det sträcker sig till bilden av hur det är att skaffa barn och djur ihop också.

Den här omedvetna föreställningen tror jag även många män med genuina jämställdhetsambitioner har. Dvs. att även om dessa män lyckas fördela de faktiska uppgifterna i hemmet jämlikt finns det en fortfarande en helt annan aspekt av omfattande snedfördelning som aldrig fångas upp. Och om vi ska vara lite krassa är det såklart mycket mindre angeläget för någon att hålla koll på och ta initiativ till att prata om hur man fördelar arbetsuppgifterna (manager-rollen) för den som inte löper risk att bli utnyttjad i själva utförandet av uppgifterna.

Tja, allt detta vet såklart alla här redan. Och en sak som är underbar att se är att denna osynliggjorda mentala funktion och snedbelastning börjar synliggöras och pratas om.

 

[sjoberga]

Förstår. Det vet ju ingen annan än @sjoberga såklart. Jag tror många drar öronen åt sig när de hör en man säga att det inte finns någon projektledare i hemmet för det är nog väldigt ofta så att mannen i fråga helt enkelt är omedveten om det, och det lass som hans respektive drar. Så det har poängterats. Personligen misstror jag ingen utan pratar mer på ett generellt plan.

Jag säger mer att uttrycket av en projektledare som ska ta ansvar för projektet "Familjen" för att fördela uppgifter är en dålig ide i sig. Det är i sig en tanke som leder till något ojämställt, där individer inte tar rimligt ansvar för sina egna liv utan där det ansvaret samlas i något som heter familjen, där man istället tänker att man ska lämpa över saker på någon annan vuxen. Som ofta då enligt norm hamnar på kvinnan i heteropar som får en orimlig situation.

Jag tror att jag har en annan utgångspunkt än vissa andra i tråden. Och är dessutom man (trots @Nytant s förmedlade mentala bild), men jag tänker att det blir lite lätt att avfärda en annan utgångspunkt bara av den anledningen.

Jag har en ganska stark känsla av att jag vill, både själv, och att mina barn, ska på egen hand förstå och klara av livets alla nödvändigheter. Mer självständighet än beroende.