Städa jämställt?

[Lingon]

Visst, om det initierandet är obalanserat så blir det ojämställt.

För mig är det viktigt att barnen och de vuxna har inflytande och ansvar över sina egna liv och kan få göra sina egna planer för sin lediga tid (i stigande grad med ålder), och det i sig hindrar inte att planerna emellanåt kräver support från en eller båda föräldrar. Iden att en projektledare/vuxen ska sitta och bestämma för hela familjen som en enhet och känna ett ensamt ansvar för att det blir gjort, är det som skaver. Både i ansvar och makt som tas från individerna, till denna enhet som kallas Familjen.

Jag kräver inte att få veta exakt vad alla hushållsmedlemmar har för planer för att kunna fånga upp alla eventuella konflikter, om det inte finns någon anledning att misstänka att det finns sådana. Det går mycket bra att lösa frågor i mindre konstellationer mellan individer än Familjen, ibland behöver man informera andra, ibland inte. Familjen är inte ett projekt för mig på det viset med någon extrem mängd av aktiviteter som ska prioriteras och samordnas på kort tid för enheten Familjen, för att uppnå ett visst specifikt resultat.

Det handlar inte om att ha kontroll över familjemedlemmarnas individuella tid och planer. Det handlar om vem det är som har koll på att barn A behöver ha med sig matsäck imorgon och ordna det, vem som har koll på att barn B behöver köras till bortamatchen på lördag (kan man köra eller ska man höra med andra föräldrar i laget om barnet kan åka med dem?), när ska bilen besiktas/servas osv, vem håller koll på barnens skola och all info som kommer därifrån och ser till att ta ledigt till utvecklingssamtalen, koll på att hunden behöver vaccineras och boka tiden och åka dit (eventuellt på arbetstid och då behöver ledighet tas ut). Vem har koll på att barn A behöver nya gummistövlar? Helt enkelt, vem har koll på gemensamma ansvarsområden? Vem är det som oftast har den kollen och tar ansvaret för att det blir ihågkommet och genomfört på ett bra sätt och i tid?

 

[sjoberga]

Det handlar inte om att ha kontroll över familjemedlemmarnas individuella tid och planer. Det handlar om vem det är som har koll på att barn A behöver ha med sig matsäck imorgon och ordna det, vem som har koll på att barn B behöver köras till bortamatchen på lördag (kan man köra eller ska man höra med andra föräldrar i laget om barnet kan åka med dem?), när ska bilen besiktas/servas osv, vem håller koll på barnens skola och all info som kommer därifrån och ser till att ta ledigt till utvecklingssamtalen, koll på att hunden behöver vaccineras och boka tiden och åka dit (eventuellt på arbetstid och då behöver ledighet tas ut). Vem har koll på att barn A behöver nya gummistövlar? Helt enkelt, vem har koll på gemensamma ansvarsområden? Vem är det som oftast har den kollen och tar ansvaret för att det blir ihågkommet och genomfört på ett bra sätt och i tid?

Och det tänker jag att man gör gemensamt där varje individ tar tag i saker och att barnen gärna får ta ett allt större ansvar för sina egna aktiviteter och behov av support med stigande ålder, vilket ofta inte behöver lösas på helfamiljenivå utan i direkta relationer mellan individer. Om det kommer en inbjudan till utvecklingssamtal så kan man boka in det, och om man har svårt att fixa tiderna får man bestämma tillsammans hur man ska göra.

För bilen är det bilens ägare och användare som får se till att de kör en bil som fungerar och är laglig att köra. Man kan givetvis striktifiera organisationen kring det på en specifik person om man vill, eller så låter man bli.

Att någon behöver nya gummistövlar kommer att upptäckas först av antingen av barn A, eller en förälder som gör observationen eller en förälder som får till sig information från exempelvis skolan om att en utflykt som kräver gummistövlar ska göras och därmed kollar statusen.

Sånt här pratar man om och löser nästan dagligen, initierat på olika sätt, utan att någon speciell är utsedd till projektledare tänker jag. Sen om man som familj bestämmer att man verkligen tänker utmana ödet och hinna med tusen aktiviteter så kanske man får investera i mer strikta organisationsformer. Men för mig är inte det ett rimligt liv, och det skulle verkligen vara svårt att säkerställa att alla i familjen vill och ställer upp på det, och är beredda att offra så mycket individuell frihet för att fixa till det.

Mitt ursprungliga svar handlade om ett inlägg där män svarade att de skulle fråga sin partner vad de skulle göra i helgen när de fick den frågan av någon utomstående, vilket jag höll med om var befängt och helt orimligt.

 

[Lingon]

Och det tänker jag att man gör gemensamt där varje individ tar tag i saker och att barnen gärna får ta ett allt större ansvar för sina egna aktiviteter och behov av support med stigande ålder, vilket ofta inte behöver lösas på helfamiljenivå utan i direkta relationer mellan individer. Om det kommer en inbjudan till utvecklingssamtal så kan man boka in det, och om man har svårt att fixa tiderna får man bestämma tillsammans hur man ska göra.

För bilen är det bilens ägare och användare som får se till att de kör en bil som fungerar och är laglig att köra. Man kan givetvis striktifiera organisationen kring det på en specifik person om man vill, eller så låter man bli.

Att någon behöver nya gummistövlar kommer att upptäckas först av antingen av barn A, eller en förälder som gör observationen eller en förälder som får till sig information från exempelvis skolan om att en utflykt som kräver gummistövlar ska göras och därmed kollar statusen.

Sånt här pratar man om och löser nästan dagligen, initierat på olika sätt, utan att någon speciell är utsedd till projektledare tänker jag. Sen om man som familj bestämmer att man verkligen tänker utmana ödet och hinna med tusen aktiviteter så kanske man får investera i mer strikta organisationsformer. Men för mig är inte det ett rimligt liv, och det skulle verkligen vara svårt att säkerställa att alla i familjen vill och ställer upp på det, och är beredda att offra så mycket individuell frihet för att fixa till det.

Naturligtvis är det inte så att familjen sätter sig ner och bestämmer att det är kvinnan som ska vara projektledare för familjen. Det bara blir så i praktiken. Aldrig hört talas om strategisk inkompetens?

 

[sjoberga]

Naturligtvis är det inte så att familjen sätter sig ner och bestämmer att det är kvinnan som ska vara projektledare för familjen. Det bara blir så i praktiken. Aldrig hört talas om strategisk inkompetens?

För mig låter det lite som det när man svarar att man ska fråga sin partner om vad man själv ska göra i helgen. Men det kanske är ett urartat exempel?

Strategisk inkompetens är ett väldigt tråkigt beteende.

 

[karamelldrottningen]

Kul med så många svar i tråden! Måste läsa noggrannare sen. Tänkte på detta med projektledning är himla intressant. Också en grej jag aldrig tänkt på. Men visst krävs det ju planering i ens liv oavsett om man är själv. Eller tillsammans men någon. Men sen blir det på en helt annan nivå om man har barn eller så. Då blir det nog mycket mer pysslande kan jag tänka mig att få ihop alla delarna.

Jag tycker ändå min partner är duktig på att ta ansvar. Både för sig själv (bättre än tex jag är på vissa avseenden) men även ser när saker behöver göras. Och nej inte med städningen där är han mycket blindare än mig. Men på andra områden.
Och det är ingen press eller stress med nånting. Det tycker jag är skönt. Jag har en tendens att stressgöra saker som måste bli färdigt NU men han är lite mer tar det under dagen. Viktigaste är ju att det blir gjort?

 

[karamelldrottningen]

Inser också att jag har ingen aning om när hans mamma eller resten av familjen fyller år Känns inte så viktigt att veta det

 

[Lingon]

För mig låter det lite som det när man svarar att man ska fråga sin partner om vad man själv ska göra i helgen. Men det kanske är ett urartat exempel?

Strategisk inkompetens är ett väldigt tråkigt beteende.

Nä, du är inte ens i närheten av att förstå vad familjens projektledare innebär.

 

[sjoberga]

Nä, du är inte ens i närheten av att förstå vad familjens projektledare innebär.

Skönt att veta att du har tolkningsföreträde och full koll på min föreställningsvärld. Då slipper jag ta ansvar för det, eller hur?

 

[Lingon]

Skönt att veta att du har tolkningsföreträde och full koll på min föreställningsvärld. Då slipper jag ta ansvar för det, eller hur?

Men du verkar ju tro att det innebär att en i familjen ska hålla koll på en annan vuxen persons personliga åtaganden när jag hela tiden pratat om familjens gemensamma åtaganden och ansvarsområden?

 

[sjoberga]

Men du verkar ju tro att det innebär att en i familjen ska hålla koll på en annan vuxen persons personliga åtaganden när jag hela tiden pratat om familjens gemensamma åtaganden och ansvarsområden?

Jag skrev att det var ett urartat exempel som förekom i tråden. Jag har inte dissat dina förklaringar om vad begreppet avser.

Däremot är jag fortsatt negativt inställd till att tanken om att enheten familjen har ett behov av omfattande projektledning som inte kan fixas tillfredsställande genom att alla individer tar ansvar över sina egna liv och en rimlig del av ansvaret för det gemensamma genom egna initiativ, så att ingen behöver känna att man får ta en orimlig del av det.

Själva idén om att mängden pre-emptive projektledning ska vara stor för enheten Familjen leder fel, tycker jag. Sedan om någon nästan inte alls tar sin del av ansvaret, så kan ändå bördan bli stor och helt skev.

Det är möjligt att vi menar ungefär samma saker, men jag tror fortfarande att jag har en annan ingångsvinkel.

Sedan är det givetvis upp till varje familj att bestämma hur mycket gemensam projektledning man vill ha i sina liv.

 

[starcraft]

Jag skrev att det var ett urartat exempel som förekom i tråden. Jag har inte dissat dina förklaringar om vad begreppet avser.

Däremot är jag fortsatt negativt inställd till att tanken om att enheten familjen har ett behov av omfattande projektledning som inte kan fixas tillfredsställande genom att alla individer tar ansvar över sina egna liv och en rimlig del av ansvaret för det gemensamma genom egna initiativ, så att ingen behöver känna att man får ta en orimlig del av det.

Själva idén om att mängden pre-emptive projektledning ska vara stor för enheten Familjen leder fel, tycker jag. Sedan om någon nästan inte alls tar sin del av ansvaret, så kan ändå bördan bli stor och helt skev.

Det är möjligt att vi menar ungefär samma saker, men jag tror fortfarande att jag har en annan ingångsvinkel.

Sedan är det givetvis upp till varje familj att bestämma hur mycket gemensam projektledning man vill ha i sina liv.

Jag tror jag är med på hur du menar och att du egentligen menar samma som andra i tråden, men det jag upplever är problemet är att när det här känslan och efterlevnaden av gemensamt ansvar inte infinner sig hos en part så krävs det att någon tar ett större ansvar och liksom börjar projektleda och delegera förutsatt att denna någon inte gör allt själv. I den bästa av världar är det som du skriver, men den infinner sig väldigt sällan bara. När man delar på ansvaret så behöver ingen gå in som projektledare. Problemet är att det ofta är någon i en relation som avstår och då finns det ett annat behov för att barn inte ska hamna i kläm och vardagen gå ihop sig. Projektledare inom familjen har ingenting för mig med att någon manlig kollega behöver fråga sin fru vad han har för planer för helgen utan är ett annat fenomen som lämpar sig bättre i en egen tråd tror jag.

 

[sjoberga]

Jag tror jag är med på hur du menar och att du egentligen menar samma som andra i tråden, men det jag upplever är problemet är att när det här känslan och efterlevnaden av gemensamt ansvar inte infinner sig hos en part så krävs det att någon tar ett större ansvar och liksom börjar projektleda och delegera förutsatt att denna någon inte gör allt själv. I den bästa av världar är det som du skriver, men den infinner sig väldigt sällan bara. När man delar på ansvaret så behöver ingen gå in som projektledare. Problemet är att det ofta är någon i en relation som avstår och då finns det ett annat behov för att barn inte ska hamna i kläm och vardagen gå ihop sig. Projektledare inom familjen har ingenting för mig med att någon manlig kollega behöver fråga sin fru vad han har för planer för helgen utan är ett annat fenomen som lämpar sig bättre i en egen tråd tror jag.

Nu tror jag poletten möjligtvis trillar ned lite bättre. Tack.

 

[Acto]

E

Jag skrev att det var ett urartat exempel som förekom i tråden. Jag har inte dissat dina förklaringar om vad begreppet avser.

Däremot är jag fortsatt negativt inställd till att tanken om att enheten familjen har ett behov av omfattande projektledning som inte kan fixas tillfredsställande genom att alla individer tar ansvar över sina egna liv och en rimlig del av ansvaret för det gemensamma genom egna initiativ, så att ingen behöver känna att man får ta en orimlig del av det.

Själva idén om att mängden pre-emptive projektledning ska vara stor för enheten Familjen leder fel, tycker jag. Sedan om någon nästan inte alls tar sin del av ansvaret, så kan ändå bördan bli stor och helt skev.

Det är möjligt att vi menar ungefär samma saker, men jag tror fortfarande att jag har en annan ingångsvinkel.

Sedan är det givetvis upp till varje familj att bestämma hur mycket gemensam projektledning man vill ha i sina liv.

Exemplar jag gav i mitt första inlägg att manliga kollegor (främst från mitt förra jobb) ibland indikerar att dom inte har koll på vad de ska göra i helgen utan behöver fråga sin partner handlar inte om att planerna för helgen inte berör dom. Det kan tex vara att paret ska på middag till en kompis, att barnet ska på födelsedagskalas, att paret har pratat om att kolla på soffor osv. Alltså saker som berör bägge parterna i en relation alternativt deras barn och inte något som den andra partnern har Det är planer som har nämnts/diskuterats men som dessa män inte behagar/bryr sig komma ihåg eller, när det kommer till barn, inte alls har koll på.

 

[Nytant]

E

Exemplar jag gav i mitt första inlägg att manliga kollegor (främst från mitt förra jobb) ibland indikerar att dom inte har koll på vad de ska göra i helgen utan behöver fråga sin partner handlar inte om att planerna för helgen inte berör dom. Det kan tex vara att paret ska på middag till en kompis, att barnet ska på födelsedagskalas, att paret har pratat om att kolla på soffor osv. Alltså saker som berör bägge parterna i en relation alternativt deras barn och inte något som den andra partnern har Det är planer som har nämnts/diskuterats men som dessa män inte behagar/bryr sig komma ihåg eller, när det kommer till barn, inte alls har koll på.

Blir utbränd å deras partners vägnar bara jag hör det.

 

[soom]

Jag har svårt att se hur en familj kan fungera utan projektledning - framförallt om man har barn under tonåren. Hos oss hamnar projektledningen på mig jag upplever att det är svårt att nå fram med det. Han tycker att ”bara säg till så gör jag”, men det är ju just SÄG TILL jag inte vill vara huvudansvarig för. Jag försöker därför backa från det, men i ganska mycket är det svårt då det drabbar barnen om det fallerar. När det gäller praktiska sysslor (städning osv) är vi hyfsat jämställda och där är det heller inga problem att synliggöra och rätta till om det känns skevt.

Exempel på projektledning som jag gjort denna vecka:
- sett att barnet kommit hem från förskolan i andra kläder än hon hade på sig när hon åkte dit. Vet att det hände förra veckan också. Slutsats: extrakläder behöver skickas med. Båda dagarna var makens lämna/hämta så det borde rimligen vara han som kommer fram till denna slutsats.
- planerat för kalas x 2 (deltagare, tid, inbjudningskort, mat, aktivitet, dekorationer) (bara inbjudningskorten är ju en följetong - bad maken skaffa dem tillsammans med barnet när de ändå skulle handla och jo, kort kom det ju hem, men inga kuvert och inga frimärken. Han är fullt kapabel att planera och se vad som behövs på andra plan så här är det nåt annat som brister och jag tror definitivt det är kopplat till projektledarrollen)
- upprepade gånger initierat diskussion om present till barnet
- svarat på inbjudan till annat kalas samt fixat present till detta
- berättat för maken att nästa BVC-tid krockar med babysim - det är alltså han som är föräldraledig den dagen så jag borde kanske bara låtit det krocka
- noterat att ena barnet behöver nya strumpor
- sett att sista brödet är upplockat ur frysen (ej av mig) och handlat nytt

Hade jag inte gjort ovan så hade det inte blivit gjort. Exempel på saker som inte blivit gjorda eftersom jag inte projektlett dem:
- ansökan om förskoleplats ej inskickad
- bilen fick körförbud pga missad besiktning
- svärmor fick ingen julklapp

 

[Stinaelin]

Började läsa denna bok igår (finns på Storytel); Allt vi inte ser.
Handlar mycket om det som berörs i tråden, men även om osynligt arbete som utförs på jobbet. Min man ska definitivt läsa den...

 

[Sharpless]

Började läsa denna bok igår (finns på Storytel); Allt vi inte ser.
Handlar mycket om det som berörs i tråden, men även om osynligt arbete som utförs på jobbet. Min man ska definitivt läsa den...

Jag hoppade medvetet över att plocka ur diskmaskinen när jag kom till jobbet för ett tag sedan. Resultatet? Folk ställde smutsig disk på diskbänken och gick därifrån.

 

[Lingon]

Jag hoppade medvetet över att plocka ur diskmaskinen när jag kom till jobbet för ett tag sedan. Resultatet? Folk ställde smutsig disk på diskbänken och gick därifrån.

Och där börjat ett chicken race där den som till sist stör sig mest på att det är stökigt blir den som får göra jobbet.

 

[sjoberga]

Jag har svårt att se hur en familj kan fungera utan projektledning - framförallt om man har barn under tonåren. Hos oss hamnar projektledningen på mig jag upplever att det är svårt att nå fram med det. Han tycker att ”bara säg till så gör jag”, men det är ju just SÄG TILL jag inte vill vara huvudansvarig för. Jag försöker därför backa från det, men i ganska mycket är det svårt då det drabbar barnen om det fallerar. När det gäller praktiska sysslor (städning osv) är vi hyfsat jämställda och där är det heller inga problem att synliggöra och rätta till om det känns skevt.

Exempel på projektledning som jag gjort denna vecka:
- sett att barnet kommit hem från förskolan i andra kläder än hon hade på sig när hon åkte dit. Vet att det hände förra veckan också. Slutsats: extrakläder behöver skickas med. Båda dagarna var makens lämna/hämta så det borde rimligen vara han som kommer fram till denna slutsats.
- planerat för kalas x 2 (deltagare, tid, inbjudningskort, mat, aktivitet, dekorationer) (bara inbjudningskorten är ju en följetong - bad maken skaffa dem tillsammans med barnet när de ändå skulle handla och jo, kort kom det ju hem, men inga kuvert och inga frimärken. Han är fullt kapabel att planera och se vad som behövs på andra plan så här är det nåt annat som brister och jag tror definitivt det är kopplat till projektledarrollen)
- upprepade gånger initierat diskussion om present till barnet
- svarat på inbjudan till annat kalas samt fixat present till detta
- berättat för maken att nästa BVC-tid krockar med babysim - det är alltså han som är föräldraledig den dagen så jag borde kanske bara låtit det krocka
- noterat att ena barnet behöver nya strumpor
- sett att sista brödet är upplockat ur frysen (ej av mig) och handlat nytt

Hade jag inte gjort ovan så hade det inte blivit gjort. Exempel på saker som inte blivit gjorda eftersom jag inte projektlett dem:
- ansökan om förskoleplats ej inskickad
- bilen fick körförbud pga missad besiktning
- svärmor fick ingen julklapp

Kämpigt! Vad svarar han när du tar upp att det just initiativ, att ta tag i saker och slutföra utan att du ska behöva leda eller säga till är det som saknas för att det ska fungera? Hur tänker han att det ska bli bättre och börja fungera så att inte ansvarsbelastningen fortsätter vara orimligt skev? Varför tycker han att det är rimligt att du ”ska säga till” för att det inte ska förbli ohanterat?

 

[Red_Chili]

Jag hoppade medvetet över att plocka ur diskmaskinen när jag kom till jobbet för ett tag sedan. Resultatet? Folk ställde smutsig disk på diskbänken och gick därifrån.

Låter som något att ta upp vid nästa möte eller liknande.