Städa jämställt?

[Badger]

Jag har svårt att se hur en familj kan fungera utan projektledning - framförallt om man har barn under tonåren. Hos oss hamnar projektledningen på mig jag upplever att det är svårt att nå fram med det. Han tycker att ”bara säg till så gör jag”, men det är ju just SÄG TILL jag inte vill vara huvudansvarig för. Jag försöker därför backa från det, men i ganska mycket är det svårt då det drabbar barnen om det fallerar. När det gäller praktiska sysslor (städning osv) är vi hyfsat jämställda och där är det heller inga problem att synliggöra och rätta till om det känns skevt.

Exempel på projektledning som jag gjort denna vecka:
- sett att barnet kommit hem från förskolan i andra kläder än hon hade på sig när hon åkte dit. Vet att det hände förra veckan också. Slutsats: extrakläder behöver skickas med. Båda dagarna var makens lämna/hämta så det borde rimligen vara han som kommer fram till denna slutsats.
- planerat för kalas x 2 (deltagare, tid, inbjudningskort, mat, aktivitet, dekorationer) (bara inbjudningskorten är ju en följetong - bad maken skaffa dem tillsammans med barnet när de ändå skulle handla och jo, kort kom det ju hem, men inga kuvert och inga frimärken. Han är fullt kapabel att planera och se vad som behövs på andra plan så här är det nåt annat som brister och jag tror definitivt det är kopplat till projektledarrollen)
- upprepade gånger initierat diskussion om present till barnet
- svarat på inbjudan till annat kalas samt fixat present till detta
- berättat för maken att nästa BVC-tid krockar med babysim - det är alltså han som är föräldraledig den dagen så jag borde kanske bara låtit det krocka
- noterat att ena barnet behöver nya strumpor
- sett att sista brödet är upplockat ur frysen (ej av mig) och handlat nytt

Hade jag inte gjort ovan så hade det inte blivit gjort. Exempel på saker som inte blivit gjorda eftersom jag inte projektlett dem:
- ansökan om förskoleplats ej inskickad
- bilen fick körförbud pga missad besiktning
- svärmor fick ingen julklapp

Exempel
-känner inte igen. Skulle kanske inte noterat kläderna, men vi kontrollerade hyllan med extrakläder o blöjor när vi åkte hem. Mannen kunde också notera att kläder behövdes och säga till eller handla kläder (men jag tvättar oftast) när mannen handlade kläder till eget barn frågades dock ofta om det skulle vara inslaget.
-Kalasplanering är gemensam. Gemensam bollning och den som ligger närmst i kompetens har tagit projektledningen, oftast han, men jag tagit bullbaket. (kalas ser jag som projekt). Men om han tagit fysbanan o overhead, jag lekarna eller bågskyttet tex. Men han styr tidsplanen under gång. (stora mängder barn gör mig stressad) Inga inbjudningskort, lapp till alla i facket.
- Present till barnet, båda har idéer bollar och köper sina saker. tex jag bok o tekanna han ngt dataspel o två andra böcker. Pyjamas jag. Farmors present han. osv. Olika initierar diskussionen olika gånger.
-Jag svarar på inbjudan till kalas, han tjatar om present, jag har bilen o köper present. Någon planerar leverans till kalas, jag levererar om det är distans.
-BVC var länge sedan men föräldraledig tog barnet och babysim hade vi inte.
-jag noterar nya strumpor till vardags, han till reseplanering.
-Han noterar att brödet är slut, alltid! o tidigt. jag hoppas att han ska missa så jag får baka det finns alltid bröd i frysen eftersom jag slänger in allt bröd som håller på att gå ut dit o gärna med marginal, varpå han blir sur och köper nytt. Toapappret är dock jag, alltid. Tvätten ofta han (men jag tvättar). Tandläkartid jag.
min aktivitet för barnet -jag, hans aktivitet för barnet han, bådas aktivitet båda, friluftsdag matsäck han, kläder jag.

Vi har inte lyckats missa något viktigt ännu (aldrig haft tomt på blöjor, aldrig haft tomt på kläder på fsk, ingen utflykt missad. Men jumpakläder glömda några gånger -det är barnets ansvar + någon påminner om någon minns). Vilket är jättekonstigt för jag är som sagt slarvig och han har ADHD.

 

[Voeux]

Nej, då har du missförstått min argumentation ganska rejält. Jag ifrågasätter inte alls existensen, förekomsten, normen och de stora problem och den ojämställdhet det kan medföra och medför. Den vinkel som har varit en liten pyttebit annorlunda är att jag argumenterat för att själva iden att det ska finnas så mycket aktiviteter som måste koordineras och projektledas av någon enskild efter att var och en tagit ansvar för sina egna bitar och initiativ till och genomförande av en rimlig andel av de gemensamma bitarna - är kontraproduktiv. Då tänker jag att man måste fundera igenom tillsammans i hela familjen kring om det verkligen är hur alla individer vill ha det. (Mina tankar då var inte främst kring basala saker som skolgång och barnomsorg utan fastnade lite i det här med att det fanns en person som "höll" i allas planering för ledig tid och förväntades hålla i alla personers relationer till personer utanför familjen).

Det är ändå lite överraskande för mig att en ganska marginell (från mitt perspektiv) avvikelse i perspektiv gör någon förbluffad.

Jag har snarare svårt att förstå hur ett familjeliv till så stor del kan delas in i egna bitar. Sedan bara kl. 22 igår kväll har vi insett att blöjorna och frukosten är slut och någon måste handla direkt på morgonen, soptunnorna måste ställas ut eftersom det är torsdag, att vi måste köpa en födelsedagspresent till ett barnkalas och beställa fler barngrindar till huset idag. Detta bara mellan kl. 22 igår kväll och kl. 8 i morse, och så ser alla våra dagar nästan alla våra timmar ut. Men det kanske är det du menar med att ta en "rimlig andel av de gemensamma bitarna?" Det är ju vad vi andra i tråden förespråkar också, att alla tar ansvar för de gemensamma bitarna så att ingen projektledare behövs. Men jag motsäger mig att de gemensamma bitarna skulle vara särskilt försumbara, de utgör praktiskt taget hela våra liv just nu.

 

[Lingon]

Exempel
-känner inte igen. Skulle kanske inte noterat kläderna, men vi kontrollerade hyllan med extrakläder o blöjor när vi åkte hem. Mannen kunde också notera att kläder behövdes och säga till eller handla kläder (men jag tvättar oftast) när mannen handlade kläder till eget barn frågades dock ofta om det skulle vara inslaget.
-Kalasplanering är gemensam. Gemensam bollning och den som ligger närmst i kompetens har tagit projektledningen, oftast han, men jag tagit bullbaket. (kalas ser jag som projekt). Men om han tagit fysbanan o overhead, jag lekarna eller bågskyttet tex. Men han styr tidsplanen under gång. (stora mängder barn gör mig stressad) Inga inbjudningskort, lapp till alla i facket.
- Present till barnet, båda har idéer bollar och köper sina saker. tex jag bok o tekanna han ngt dataspel o två andra böcker. Pyjamas jag. Farmors present han. osv. Olika initierar diskussionen olika gånger.
-Jag svarar på inbjudan till kalas, han tjatar om present, jag har bilen o köper present. Någon planerar leverans till kalas, jag levererar om det är distans.
-BVC var länge sedan men föräldraledig tog barnet och babysim hade vi inte.
-jag noterar nya strumpor till vardags, han till reseplanering.
-Han noterar att brödet är slut, alltid! o tidigt. jag hoppas att han ska missa så jag får baka det finns alltid bröd i frysen eftersom jag slänger in allt bröd som håller på att gå ut dit o gärna med marginal, varpå han blir sur och köper nytt. Toapappret är dock jag, alltid. Tvätten ofta han (men jag tvättar). Tandläkartid jag.
min aktivitet för barnet -jag, hans aktivitet för barnet han, bådas aktivitet båda, friluftsdag matsäck han, kläder jag.

Vi har inte lyckats missa något viktigt ännu (aldrig haft tomt på blöjor, aldrig haft tomt på kläder på fsk, ingen utflykt missad. Men jumpakläder glömda några gånger -det är barnets ansvar + någon påminner om någon minns). Vilket är jättekonstigt för jag är som sagt slarvig och han har ADHD.

Jättebra att ni är så duktiga! Men det har absolut inget med den här diskussionen att göra. Naturligtvis finns det familjer där det fungerar. Men det i alldeles för många är kvinnan i olika grad projektplaneraren och mår dåligt av det.

 

[skiesabove]

Haha eller hur, vadå "individerna har självständigt ansvar för individuella aktiviteter"

Man bor ju ihop. Man har barn ihop. Hur ofta har man tid för individuella aktiviteter ? Och inte kan man väl förvänta sig att en sjuåring ska komma ihåg att ta med rätt gympakläder, hon kan ju inte ens logga in i appen och kolla vad det är för sorts gympa?

 

[Voeux]

Men jag motsäger mig att de gemensamma bitarna skulle vara särskilt försumbara, de utgör praktiskt taget hela våra liv just nu.

Kan också svara på frågan som ställdes om det är så man vill ha det? Nej, alltså vem fasen vill att hela ens liv ska gå ut på att komma ihåg att köpa blöjor och ställa ut sopor? Men vill man ha barn, hus och hund så kommer det liksom på köpet under en begränsad tid i livet såvida man inte köper in tjänster som gör det åt en.

 

[skiesabove]

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foraldraledigheten-mer-ojamstalld-an-tidigare-kant

 

[Badger]

Det är väl mer att du uttryckt dig rätt frågande till fenomenet i stort som folk reagerar på?
Nu minns jag inte vad som sagts av vem men min uppfattning är att du uttryckt förvåning över att det skulle funka såhär, när det är vardag för väldigt många kvinnor och dessutom ett välkänt problem kopplat till kvinnors ohälsa.

Och ja det vore jättebra om ingen behövde vara projektledare. Det är ju målet.

Jag är fullt medveten om att det är ett problem för många kvinnor.

Jag uttrycker förvåning för att grundsatsen verkar så självklar, alla är överens om att projektet behöver ledas. Sedan diskuteras av vem. Att avprojektera, downsizea, är inte i diskussionen.

 

[Nytant]

Jag är fullt medveten om att det är ett problem för många kvinnor.

Jag uttrycker förvåning för att grundsatsen verkar så självklar, alla är överens om att projektet behöver ledas. Sedan diskuteras av vem. Att avprojektera, downsizea, är inte i diskussionen.

För att oavsett hur man bor så finns det saker som behöver projektledas/tas ansvar för/säkerställas som utförda/synkroniseras.

Du kan absolut downsizea, bo i hyreslägenhet, inte skaffa barn, inte skaffa djur, inte ha bil, eller partner för den delen, men du kommer fortfarande ha ett hushåll på minst en person och då uppstår saker som måste ansvaras för.

 

[Badger]

Jättebra att ni är så duktiga! Men det har absolut inget med den här diskussionen att göra. Naturligtvis finns det familjer där det fungerar. Men det i alldeles för många är kvinnan i olika grad projektplaneraren och mår dåligt av det.

Fast det är ju grejen! vi är inte duktiga! vi är de slarvigaste människor som finns. Noll koll!

Ni andra i tråden är duktiga, ni har koll på allt, städning, tvättning, barn, har ett livspussel, heminredning, extra inbjudningskort till kalas, planerat långt i förväg, allt klart. Veckohandling, matplanering, middagar med små presenter, tydligen städad och tvättad bil flera gånger om året, planerat no less inte bara -hopps åkte förbi en biltvätt åker väl in. Fotbollsträning fem dagar i veckan med matcher och så är klassföräldrar och så en liten present till fröken. Så mycket att komma ihåg, så många projekt. Expressen o Mama har presenterat ett liv och det livet kräver projektledning.

 

[MiniLi]

Jag är fullt medveten om att det är ett problem för många kvinnor.

Jag uttrycker förvåning för att grundsatsen verkar så självklar, alla är överens om att projektet behöver ledas. Sedan diskuteras av vem. Att avprojektera, downsizea, är inte i diskussionen.

Alla är väl inte alls överens om att ”projektet behöver ledas”? Det är några få som uttryckt att de anser att en projektledare behövs. Merparten har väl uttryckt att behovet av en projektledare skapas av män som inte tar sitt ansvar?
= om män skulle börja ta exakt lika stort ansvar på alla områden så skulle det inte långre finnas behov av några projektledare. Men det känns ju lite som en utopi om man ser hur verkligheten ser ut för de flesta familjer.

 

[sjoberga]

@sjoberga det är ju fint att det funkar i er familj, ni låter som två föräldrar med extrem kompetens, arbetsminne och energinivå som klarar av att komma ihåg och få alla barnfamiljsaker gjorda. Jag klarar inte sånt för 1 barn utan att det skrivs in i kalendern, på inköpslistan, och planeras mot inkomsten och lediga dagar. Eller så har ni barn i äldre tonåren, och du minns inte det arbete din partner gjorde när dom var små?

Kalender och inköpslistor, check. Kompetens? Kanske lite extra bred eftersom jag starkt gillar egen självständighet framför beroende, för både egen del och barnen. Arbetsminne, halvdant. Energinivå, inte alls särskilt hög, men medveten om begränsningen. Inga små barn längre, korrekt.

För att "det tar vi när det kommer" ska fungera hyfsat krävs att det finns en hög uppmärksamhet och en god fördelning av den uppmärksamheten och en förmåga att initiera och slutföra saker hos alla inblandade. Men det funkar klart bättre om det totala scopet hålls nere.

 

[MiniLi]

Fast det är ju grejen! vi är inte duktiga! vi är de slarvigaste människor som finns. Noll koll!

Ni andra i tråden är duktiga, ni har koll på allt, städning, tvättning, barn, har ett livspussel, heminredning, extra inbjudningskort till kalas, planerat långt i förväg, allt klart. Veckohandling, matplanering, middagar med små presenter, tydligen städad och tvättad bil flera gånger om året, planerat no less inte bara -hopps åkte förbi en biltvätt åker väl in. Fotbollsträning fem dagar i veckan med matcher och så är klassföräldrar och så en liten present till fröken. Så mycket att komma ihåg, så många projekt. Expressen o Mama har presenterat ett liv och det livet kräver projektledning.

Det där sista är ganska nedlåtande. Varför antar du att folk gör på ett visst sätt bara för att det står i tidningen?

Man är ju olika. Jag fixar inte att bara rycka på axlarna och låta allt bli som det blir. Ni verkar vara väldigt lika och då är det ju lättare.
Jag har människor som funkar så som du beskriver i min omgivning (tex i stallet) och de stressar fan sönder mig med sina ”jaja det löser sig”.

 

[sjoberga]

Fast nu är ju skolgång och barnomsorg en stor del i många familjers liv och en stor stressfaktor för många.

Ja, men det var inte det jag främst tänkte på i det första inlägget i ämnet jag gjorde som avsåg något helt annat.

 

[Lingon]

Det där sista är ganska nedlåtande. Varför antar du att folk gör på ett visst sätt bara för att det står i tidningen?

Man är ju olika. Jag fixar inte att bara rycka på axlarna och låta allt bli som det blir. Ni verkar vara väldigt lika och då är det ju lättare.
Jag har människor som funkar så som du beskriver i min omgivning (tex i stallet) och de stressar fan sönder mig med sina ”jaja det löser sig”.

Exakt! DET löser sig inte. NÅGON måste lösa det! Ja, om man klarar av att köra ett chicken race med viktiga uppgifter för att någon annat ska lösa dem så ja, då kan man ju säga att för egen del löste det sig utan att man behövde göra något åt det. Men i verkligheten så löste någon det.

 

[Nytant]

Det där sista är ganska nedlåtande. Varför antar du att folk gör på ett visst sätt bara för att det står i tidningen?

Man är ju olika. Jag fixar inte att bara rycka på axlarna och låta allt bli som det blir. Ni verkar vara väldigt lika och då är det ju lättare.
Jag har människor som funkar så som du beskriver i min omgivning (tex i stallet) och de stressar fan sönder mig med sina ”jaja det löser sig”.

Framför allt stressar väl ”jaja det löser sig”-folket sönder sina partners eftersom det oftast löser sig för att någon löser det.

Edit: Samma tanke som @Lingon.

 

[sjoberga]

Det där sista är ganska nedlåtande. Varför antar du att folk gör på ett visst sätt bara för att det står i tidningen?

Man är ju olika. Jag fixar inte att bara rycka på axlarna och låta allt bli som det blir. Ni verkar vara väldigt lika och då är det ju lättare.
Jag har människor som funkar så som du beskriver i min omgivning (tex i stallet) och de stressar fan sönder mig med sina ”jaja det löser sig”.

Det man vill ska hända är väl snarare att de säger "jag löser det tills tiden X", och dessutom bidrar till att lyfta den typen av frågor som resulterar i att någon säger "jag tar hand om det" och att det sedan händer varje gång om man inte får höra något mer om det. "Det tar vi när det kommer" implicerar (för att det ska fungera) att man verkligen, på ett rimligt fördelat sätt, tar initiativ och ser till att det blir löst "när det kommer". Sen måste vissa grejer förutses, för att kunna lösas, så all-in på "det tar vi när det kommer" kan ingen få till en fungerande situation.

Det är exempelvis inte tillräckligt bra enligt ens den devisen att barnet är utan extrakläder i barnomsorgen, eller att bilen man måste använda får körförbud för att man missat besiktningen. Det kan såklart hända nån gång i livet men det är inte tillräckligt bra. Om den typen av misslyckanden bara uppfattas av en enda person i hushållet som ett problem, vilket verkar vanligt, är det ett stort problem.

 

[MiniLi]

Exakt! DET löser sig inte. NÅGON måste lösa det! Ja, om man klarar av att köra ett chicken race med viktiga uppgifter för att någon annat ska lösa dem så ja, då kan man ju säga att för egen del löste det sig utan att man behövde göra något åt det. Men i verkligheten så löste någon det.

Framför allt stressar väl ”jaja det löser sig”-folket sönder sina partners eftersom det oftast löser sig för att någon löser det.

Edit: Samma tanke som @Lingon.

Exakt. Om båda två är en ”jaja det löser sig” så funkar det säkert jättebra. Om man däremot är olika krävs det lite mer för att få till det utan att någon stressar sönder.

 

[skiesabove]

Fast det är ju grejen! vi är inte duktiga! vi är de slarvigaste människor som finns. Noll koll!

Ni andra i tråden är duktiga, ni har koll på allt, städning, tvättning, barn, har ett livspussel, heminredning, extra inbjudningskort till kalas, planerat långt i förväg, allt klart. Veckohandling, matplanering, middagar med små presenter, tydligen städad och tvättad bil flera gånger om året, planerat no less inte bara -hopps åkte förbi en biltvätt åker väl in. Fotbollsträning fem dagar i veckan med matcher och så är klassföräldrar och så en liten present till fröken. Så mycket att komma ihåg, så många projekt. Expressen o Mama har presenterat ett liv och det livet kräver projektledning.

Lol what

Nej, jag är en autistisk mamma med ett inkompetent ex och ingen egen inkomst .

Bilen har inte blivit städad sen 2020, jag håller absolut inte middagar med presenter och barnet har 1 fast aktivitet och det är ridskola en gång i veckan.

Men hushållet och barnets liv måste ju ändå läggas massa arbete på, fast man inte har medelklassvillaångest.

 

[Badger]

Alla är väl inte alls överens om att ”projektet behöver ledas”? Det är några få som uttryckt att de anser att en projektledare behövs. Merparten har väl uttryckt att behovet av en projektledare skapas av män som inte tar sitt ansvar?
= om män skulle börja ta exakt lika stort ansvar på alla områden så skulle det inte långre finnas behov av några projektledare. Men det känns ju lite som en utopi om man ser hur verkligheten ser ut för de flesta familjer.

Ja den kan jag gå med på, att män kan orsaka behovet.
Men då måste ni ju gå med på att det kan gå att inte ha projektledning. Jag hade fått intrycket av protester mot den tesen.

Sedan är det ju onekligen så (som med städning) att jag tex upptäcker sent och bollarna skulle trilla runtom mig om ingen plockade runt hälften. Så jag är totalt övertygad om att min man, speciellt så som saker är, absolut lätt skulle låta mig styra en hel del kalender om han hade litat på mig (dock ingen heminredning), precis som jag lätt hade låtit honom projektleda allt om han hade visat tendensen, men det är omöjligt tyvärr, om han inte gör matsäcken till utflykten eller luftar idén om matsäck blir det ingen matsäck eller en flock frysta bullar i sista sekunden, det funkar dock det med. Han lagade ingen mat innan han insåg att det blev äggmacka annars. Men å andra sidan om jag inte hade fixat skridskor skulle barnet bara inte ha skridskor.

 

[Ray]

Har inte läst alla inlägg. Så detta är bara allmänt gällande städning och projektledning.
Jag upplever att min sambo är en projektledare. Han planerar saker och vill diskutera och i mina ögon älta grejer. Periodvis sitter han i soffan och ser fotboll istället. Då har han liksom inte kommit in i något projekt och ser ingen anledning att göra något alls.
Jag har väldigt få hemmaprojekt och planerar dåligt. Jag är liksom den där som får göra det son inte ingick i projektet. Det tråkiga är att det är grejerna som inte får applåder eftersom det liksom bara händer utan planering...
Jag tycker genomgående att män förväntar sig applåder för sitt hemmaarbete . Och därför gör saker extra bra när det väl händer. När det tvättas så är det allt- och hela dagen går åt. Medan jag tvättar samtidigt som jag lagar mat eller diskar eller rastar hunden.
Jag blir aldrig riktigt klar eftersom jag aldrig gör bara en grej. Han zoomar in på en sak och skiter medvetet i resten.

Kan känna att jag borde bli bättre på att lägga min tid på en sak i taget. Så att jag också kunde stå och vara nöjd över vad duktig jag var. Beundra resultatet. Istället för att ha gjort 25 grejer lite halvhjärtat bara för att det måste göras...