Städa jämställt?

[MiniLi]

Det man vill ska hända är väl snarare att de säger "jag löser det tills tiden X", och dessutom bidrar till att lyfta den typen av frågor som resulterar i att någon säger "jag tar hand om det" och att det sedan händer varje gång om man inte får höra något mer om det. "Det tar vi när det kommer" implicerar (för att det ska fungera) att man verkligen, på ett rimligt fördelat sätt, tar initiativ och ser till att det blir löst "när det kommer". Sen måste vissa grejer förutses, för att kunna lösas, så all-in på "det tar vi när det kommer" kan ingen få till en fungerande situation.

Det är exempelvis inte tillräckligt bra enligt ens den devisen att barnet är utan extrakläder i barnomsorgen, eller att bilen man måste använda får körförbud för att man missat besiktningen. Det kan såklart hända nån gång i livet men det är inte tillräckligt bra. Om den typen av misslyckanden bara uppfattas av en enda person i hushållet som ett problem, vilket verkar vanligt, är det ett stort problem.

Jag tror att många kvinnor drillats in i den här kontrollfreak-stressen genom att andra människor (ofta män) sagt att de kommer lösa saker men sen inte gjort det. Dvs erfarenheten säger att man inte kan lita på att det kommer bli gjort.

 

[Nytant]

Ja den kan jag gå med på, att män kan orsaka behovet.
Men då måste ni ju gå med på att det kan gå att inte ha projektledning. Jag hade fått intrycket av protester mot den tesen.

Sedan är det ju onekligen så (som med städning) att jag tex upptäcker sent och bollarna skulle trilla runtom mig om ingen plockade runt hälften. Så jag är totalt övertygad om att min man, speciellt så som saker är, absolut lätt skulle låta mig styra en hel del kalender om han hade litat på mig (dock ingen heminredning), men det är omöjligt tyvärr, om han inte gör matsäcken till utflykten blir det ingen matsäck eller en flock frysta bullar i sista sekunden, det funkar dock det med. Han lagade ingen mat innan han insåg att det blev äggmacka annars.

Jag går inte med på att det inte behövs projektledning, men jag tror att det kanske är en semantisk fråga? Jag tycker t.ex. att ”se till att hyran betalas i tid” faller under projektledning, eller manager-roll, övergripande ansvar. Vad man nu vill kalla det. Tycker det spelar mindre roll.

 

[MiniLi]

Ja den kan jag gå med på, att män kan orsaka behovet.
Men då måste ni ju gå med på att det kan gå att inte ha projektledning. Jag hade fått intrycket av protester mot den tesen.

Sedan är det ju onekligen så (som med städning) att jag tex upptäcker sent och bollarna skulle trilla runtom mig om ingen plockade runt hälften. Så jag är totalt övertygad om att min man, speciellt så som saker är, absolut lätt skulle låta mig styra en hel del kalender om han hade litat på mig (dock ingen heminredning), precis som jag lätt hade låtit honom projektleda allt om han hade visat tendensen, men det är omöjligt tyvärr, om han inte gör matsäcken till utflykten blir det ingen matsäck eller en flock frysta bullar i sista sekunden, det funkar dock det med. Han lagade ingen mat innan han insåg att det blev äggmacka annars. Men å andra sidan om jag inte hade fixat skridskor skulle barnet bara inte ha skridskor.

Protesterna har bara varit mot ditt ”det känner inte jag igen”. De flesta här diskuterar ju inte bara utifrån sin egen relation utan från hur man ser att det fungerar överlag i samhället.

 

[Badger]

Jag går inte med på att det inte behövs projektledning, men jag tror att det kanske är en semantisk fråga? Jag tycker t.ex. att ”se till att hyran betalas i tid” faller under projektledning, eller manager-roll, övergripande ansvar. Vad man nu vill kalla det. Tycker det spelar mindre roll.

Internetfaktura? klicka ja betala. Jo det är min grej, han kör telefonerna, jag har försäkringarna, utom hans egna o elen, han barnets bankgrej.

 

[Anna]

Vi har lite olika uppfattning om vilken nivå städningen ska ligga på, så en viss kompromiss sker från båda håll. Ingen av oss har några pedantiska drag. Vi brukar städa på fredagar. Jag gillar att se resultat direkt, så städar gärna badrum och kök (vi försöker ju hålla efter köket hela tiden såklart men det är lättare sagt än gjort med vild ettåring och falnande energinivåer efter middagen, toa och handfat blaskas av mer eller mindre dagligen). Min man föredrar att dammsuga och moppa golv, så då får han göra det. Damma och torka av ytor sker lite ad hoc. Det är alltid 100% kaos på vardagsrumsgolvet tio minuter efter att vi plockat undan och dammsugit och det får vi leva med tills vår lilla blir lite mer sansad (och får eget rum).

Vi prioriterar annat betydligt högre än att städa och jag tycker att fördelningen är bra. Möjligen att jag plockar i och ur diskmaskinen oftare men det är ju för att jag har en viss uppfattning om hur det ska gå till och var saker ska stå

 

[Badger]

Protesterna har bara varit mot ditt ”det känner inte jag igen”. De flesta här diskuterar ju inte bara utifrån sin egen relation utan från hur man ser att det fungerar överlag i samhället.

Ja jag känner igen debatten överlag i samhällsdebatten. Och jag har ett par väninnor utan barn som verkar ha en ledning av familjen. Däremot barnfamiljerna jag känner har iofs mer av kontroll över tillvaron än vi men den ser ut att fördela sig jämnt utifrån i flertalet. En ser ut som att mannen helt äger projektledningen men jag gissar på att det bara betyder att den är 50/50. Men jag tänker på det planet erkänna att jag lever i en bubbla där 90% av männen tagit ut mer än sina pappamånader i föräldraledighet och ligger nära hälften men där en oproportionerlig andel även är disputerade osv. I en universitetsstad.

 

[sjoberga]

Jag fattar att det här inte känns bra, men det är sättet du argumenterat mot kombinerat med att du är man som gör att folk inte köper det. I mitt huvud blir det mest ”ännu en man som inte förstår vad hans fru lägger energi på”. Vet såklart att du kan vara en av få män som är medveten, men eftersom jag hittills aldrig har träffat en man som är lika medveten om ojämställda strukturer som kvinnor är så kommer jag vara tveksam.

Obs. Har träffat många vettiga män som kallat sig feminister och på ytan tett sig väldigt medvetna och jämställda. I slutändan har det alltid visat sig att de inte greppar sakerna fullt ut.

Jag tror att det för mig är svårt att greppa sakerna fullt ut, precis som det är svårt att greppa hur exempelvis rasism drabbar rasifierade om man aldrig varit del av den gruppen. Så det har du säkert rätt i.

Grejen är att jag inte alls har argumenterat för att det inte finns ojämställda strukturer, och att den ojämställdheten inte kan vara stor trots att de praktiska göromålen fördelas rimligt, om initiativförmågan är skevt fördelad. Det har uppenbarligen uppfattats så, men det har inte alls varit min intention.

Egentligen kanske det perspektiv jag anlägger tillhör en annan diskussion/dimension, men som också handlar om normer och bidrar till utmaningar för kvinnors hälsa (eftersom de ojämställda strukturerna är stora och bergfasta), att det finns normer kring vad enheten "en familj" ska utgöra som man gör mer för att normen finns än för att det finns ett behov hos familjen och individerna i den att det ska finnas krav på.

 

[Nytant]

Internetfaktura? klicka ja betala. Jo det är min grej, han kör telefonerna, jag har försäkringarna, utom hans egna o elen, han barnets bankgrej.

Jag förstår inte riktigt hur ditt svar hänger ihop med frågeställningen. Det är jättekul att du tycker att det är en pytteliten sak att fixa och att din partner fixar andra grejer. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att det är en sak som måste göras, och att det är en sak som inte går att välja bort oavsett vilken livsstil man valt eller vilka tidningar man inspireras av.

 

[Badger]

Jag förstår inte riktigt hur ditt svar hänger ihop med frågeställningen. Det är jättekul att du tycker att det är en pytteliten sak att fixa och att din partner fixar andra grejer. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att det är en sak som måste göras, och att det är en sak som inte går att välja bort oavsett vilken livsstil man valt eller vilka tidningar man inspireras av.

Jo fast är det inte i så fall många män som har den grejen? Traditionellt, mannen har ekonomiansvaret. Men de är väl ändå inte projektledaren pga det? Det vore ju verkligen som att säga att jag har bilprovningen en gång om året så du får dammsuga varje dag.

 

[Nytant]

Jo fast är det inte i så fall många män som har den grejen? Traditionellt, mannen har ekonomiansvaret. Men de är väl ändå inte projektledaren pga det? Det vore ju verkligen som att säga att jag har bilprovningen en gång om året så du får dammsuga varje dag.

Fast nu pratade vi om en annan aspekt av det hela. Nämligen att du tyckte att projektledar-uppgifterna är en följd av ens livsstilsval och kan väljas bort. Syftet med mitt exempel var att illustrera varför det enligt mig inte är så, oavsett om man kallar det projektledare eller inte. Den sortens uppgifter består. Huruvida män traditionellt utför just den uppgiften eller inte är ganska irrelevant.

 

[Voeux]

Fast det är ju grejen! vi är inte duktiga! vi är de slarvigaste människor som finns. Noll koll!

Ni andra i tråden är duktiga, ni har koll på allt, städning, tvättning, barn, har ett livspussel, heminredning, extra inbjudningskort till kalas, planerat långt i förväg, allt klart. Veckohandling, matplanering, middagar med små presenter, tydligen städad och tvättad bil flera gånger om året, planerat no less inte bara -hopps åkte förbi en biltvätt åker väl in. Fotbollsträning fem dagar i veckan med matcher och så är klassföräldrar och så en liten present till fröken. Så mycket att komma ihåg, så många projekt. Expressen o Mama har presenterat ett liv och det livet kräver projektledning.

Va? Det där lät extremt ledlåtande. Alltså mitt senaste inlägg handlade om basala saker som att det ska finnas mat och blöjor hemma samt att vi behöver ställa ut soporna. Saker vi kom på i sista sekund, men det är ju trevligt att någon kommer på det innan den sista blöjan sitter på dottern och är full av bajs eller att vi öppnar kylen på morgonen och den är tom. Det spelar väl ingen roll om man köper blöjorna när man kommer på att det bara finns två kvar eller om man storhandlar en månad i förväg och har ett lager. Saken kvarstår - att det ska göras innan de tar slut. Att någon ska komma ihåg att gå på föräldramötet. Att barnet inte står ensamt kvar på fotbollsplanen när alla andra har blivit hämtade av sina föräldrar. Samma saker måste ju göras oavsett om man är strukturerad eller ostrukturerad, det blir ju inte fler eller färre saker att göra baserat på det.

Sen kan man bli klassförälder, göra veckomatsedlar och ha middagar med små presenter om man vill men det är extremt nedlåtande att indikera att kvinnors stress beror på det. Det mest basala i livet kräver väldigt mycket under åren med mindre barn framför allt om du lämnas ensam med det. Jag har en nära vän som fullkomligen går på knäna just nu med heltidsjobb, två småbarn, autismutredning, byte av förskola och hushåll för att hennes karl inte lyfter ett finger för att avlasta henne. Nu i höstas började det bli svårt att ens få tag på henne och i dagarna har hon bett om ursäkt för sin frånvaro på sistone men att hon helt enkelt håller på att gå under. Och hon är inte den som drar sig för att servera ostmackor till middag om det är vad som fungerar just då.

 

[Badger]

Jag håller verkligen med om att samhället och familjen är ojämställda.

Jag vill bara inte köpa bilden av hur tillvaron måste vara organiserad. En hel del av de saker som vissa kolumnister i pressen skriver om tycker jag att man bara kan skippa helt enkelt. Som en lösning. Nu var det länge sedan jag läste mycket i den debatten. De delar man inte kan skippa måste man självklart dela på.

 

[skiesabove]

Jag håller verkligen med om att samhället och familjen är ojämställda.

Jag vill bara inte köpa bilden av hur tillvaron måste vara organiserad. En hel del av de saker som vissa kolumnister i pressen skriver om tycker jag att man bara kan skippa helt enkelt. Som en lösning. Nu var det länge sedan jag läste mycket i den debatten. De delar man inte kan skippa måste man självklart dela på.

Fast vi pratar ju om saker som leder till kronofogden, körförbud, och socanmälan om dom inte blir gjorda.

Räkningarna måste betalas.
Bilen måste besiktas i tid.
Barnet måste få sina behov fyllda och dyka upp på skolan.

Man kan inte skippa det.

Och nästa steg, att man vill att barnet ska må bra fysiskt och psykiskt, inte bara överleva - då behöver man rodda med att boka kompisträffar, skjutsa till en hobby, lyssna på vad barnet tycker är bekväma kläder och köpa såna, etc.

 

[Badger]

Va? Det där lät extremt ledlåtande. Alltså mitt senaste inlägg handlade om basala saker som att det ska finnas mat och blöjor hemma samt att vi behöver ställa ut soporna. Saker vi kom på i sista sekund, men det är ju trevligt att någon kommer på det innan den sista blöjan sitter på dottern och är full av bajs eller att vi öppnar kylen på morgonen och den är tom. Det spelar väl ingen roll om man köper blöjorna när man kommer på att det bara finns två kvar eller om man storhandlar en månad i förväg och har ett lager. Saken kvarstår - att det ska göras innan de tar slut. Att någon ska komma ihåg att gå på föräldramötet. Att barnet inte står ensamt kvar på fotbollsplanen när alla andra har blivit hämtade av sina föräldrar. Samma saker måste ju göras oavsett om man är strukturerad eller ostrukturerad, det blir ju inte fler eller färre saker att göra baserat på det.

Sen kan man bli klassförälder, göra veckomatsedlar och ha middagar med små presenter om man vill men det är extremt nedlåtande att indikera att kvinnors stress beror på det. Det mest basala i livet kräver väldigt mycket under åren med mindre barn framför allt om du lämnas ensam med det. Jag har en nära vän som fullkomligen går på knäna just nu med heltidsjobb, två småbarn, autismutredning, byte av förskola och hushåll för att hennes karl inte lyfter ett finger för att avlasta henne. Nu i höstas började det bli svårt att ens få tag på henne och i dagarna har hon bett om ursäkt för sin frånvaro på sistone men att hon helt enkelt håller på att gå under. Och hon är inte den som drar sig för att servera ostmackor till middag om det är vad som fungerar just då.

Ja kanske. Men folk i tråden har också varit ganska nedlåtande till att som kvinna inte vara projektledare.

 

[Voeux]

Ja kanske. Men folk i tråden har också varit ganska nedlåtande till att som kvinna inte vara projektledare.

Då läser vi med helt olika ögon.

 

[Viva]

Jag är mest förvånad att det finns människor som inte behöver planera något i sina liv. Jag har inga barn, inget hus men jag behöver exempelvis äta. Gärna innan jag börjar jobba så helst ska det finnas något hemma att laga annars måste det handlas innan jobbet vilket innebär stress. Så någon måste ha koll på vad som ska ätas, vad som finns hemma, vad som ska köpas, köpa det och se till att det är färdigt. Småsaker kanske någon tycker men flera bäckar små.

 

[skiesabove]

Ja kanske. Men folk i tråden har också varit ganska nedlåtande till att som kvinna inte vara projektledare.

Åh!

Nu satte du ju fingret på det .

Du fick en släng av "jag förväntas vara ansvarig för allt det där för jag är kvinna".

Och det är det som är problemet, vi förväntas bara "magiskt" lösa det där medans männen inte ser att det finns något att lösa.

De flesta i tråden snackar väl om att steg 1 är att männen erkänner att det finns ett arbetslass här. Att ta det osynliga arbetet och göra det synligt.

Så att dom börjar fatta att det är ett jobb som blir gjort av deras partner, även när dom tror att man kan strunta i det.

Om du och din partner redan har en god kommunikation och delar på det kognitiva arbetet så är det ju BRA. Inte dåligt. Men verkligheten är ju att supermånga män kommunicerar jättedåligt med sin partner, gaslightar dom när dom försöker prata om det här lasset, och skiter i hur barnen upplever sina egna liv.

 

[stjarnhimmel]

Jag är mest förvånad att det finns människor som inte behöver planera något i sina liv. Jag har inga barn, inget hus men jag behöver exempelvis äta. Gärna innan jag börjar jobba så helst ska det finnas något hemma att laga annars måste det handlas innan jobbet vilket innebär stress. Så någon måste ha koll på vad som ska ätas, vad som finns hemma, vad som ska köpas, köpa det och se till att det är färdigt. Småsaker kanske någon tycker men flera bäckar små.

Haha.. ja jag har ju också tänkt på att det är en hel del planerande bara med att få ihop mitt liv. Jag bor ju själv med tre katter men det är en hel del som ska bokas.

Bara senaste dagarna har jag bytt försäkring på katterna, bokat reparatör till diskmaskinen, bokat läkartid och tandläkartid till mig själv, bokat service till bilen och några till saker. Snart kommer det bli bokning vaccination katter, besiktning bil, beställa mediciner och några andra saker. Jag tycker att det varje vecka är några såna saker som ska bokas.
Och då har jag inte ens varit inne på vardagssaker som att köpa mat och sand till katterna, mat till mig själv, städning etc.

 

[Voeux]

Jag går inte med på att det inte behövs projektledning, men jag tror att det kanske är en semantisk fråga? Jag tycker t.ex. att ”se till att hyran betalas i tid” faller under projektledning, eller manager-roll, övergripande ansvar. Vad man nu vill kalla det. Tycker det spelar mindre roll.

Håller med, tillägger också att termen projektledning inte behöver innebära att det är EN person som är projektledare. Även om man föredrar att använda sig av det begreppet så kan det fortfarande innefatta två projektledare, eller flera.

 

[sjoberga]

Jag är mest förvånad att det finns människor som inte behöver planera något i sina liv. Jag har inga barn, inget hur men jag behöver exempelvis äta. Gärna innan jag börjar jobba så helst ska det finnas något hemma att laga annars måste det handlas innan jobbet vilket innebär stress. Så någon måste ha koll på vad en ska ära, vad som finns hemma, vad som ska köpas, köpa det och se till att det är färdigt. Småsaker kanske någon tycker men flera bäckar små.

Fast det är nog ingen som påstått. Det finns hundratals saker som måste fixas med, som är ganska basala. Sedan kan man lägga på hundratals saker till, men man kanske ska ifrågasätta för vems skull de görs och om de verkligen är viktiga om man känner att kapacitetsbrist finnes. Och alla dessa måste fördelas jämnt om det ska fungera bra, i allt från initiativ till genomförande till uppföljning.

Just när det gäller inköp som görs i livsmedelsbutik gör jag 95% av dem, ser till att det finns råvaror att laga mat med, att den är rimlig i variation och näringsriktighet och lagar sedan ~90% av den maten, ibland är andra med och bidrar och ytterligare ibland är det någon annan som står för ledandet av matlagningen, utan att det behöver koordineras särskilt ofta på familjenivå. Men varje vecka pratas det om det, och önskemål diskuteras och noteras. Möjligtvis kan man se det som att jag projektleder det viktiga delområdet, som är ett av tiotals riktigt viktiga och basala områden. Om någon i hushållet upptäcker att det finns en brist, så finns en lista att notera det på. På det här området finns det ingen noga uttänkt 5-årsplan, 1-årsplan eller ens enveckasplan som ska följas och följas upp - möjligtvis en lös flerveckorsplan om vilka rätter och råvaror som kan skapas och kombineras ihop med lite koll på skolmatsedeln så att det inte blir onödigt många krockar.