Städa jämställt?

[skiesabove]

Just när det gäller inköp som görs i livsmedelsbutik gör jag 95% av dem, ser till att det finns råvaror att laga mat med, att den är rimlig i variation och näringsriktighet och lagar sedan ~90% av den maten, ibland är andra med och bidrar och ytterligare ibland är det någon annan som står för ledandet av matlagningen, utan att det behöver koordineras särskilt ofta på familjenivå. Men varje vecka pratas det om det, och önskemål diskuteras och noteras. Möjligtvis kan man se det som att jag projektleder det viktiga delområdet, som är ett av tiotals riktigt viktiga och basala områden.

Och det här är projektledningen vi pratar om.

Du kanske övertolkade vad det betydde? Inte projektledning som yrkestiteln på en arbetsplats. Utan det "osynliga" kognitiva arbetslasset som alla momenten i hushållet och familjelivet innebär.

"Arbetsmoment mat": Veta vad som finns hemma. Handla det som behövs i veckan. Laga måltider varje dag (komma på idén för vad som ska lagas). Se till att det är någorlunda näringsriktigt. Etc.

Inte att någon har ett excelark med tioårsplaner, det är inte alls vad projektledning i familjen syftar på som ordet används i dagligt tal och media.

 

[stjarnhimmel]

I vissa perioder har även mat varit mkt planerande. Jag har pga sjukdom ibland svårt att bära och då kan det vara skönt att beställa hem. Problemet är att det bara är en butik som levererar till mig och det gör de bara en gång i veckan. Så en väldans planerande även där..

 

[Voeux]

gaslightar dom när dom försöker prata om det här lasset

Ja, men detta. Pratade med en annan vän här om veckan, hon gör alltså precis allting hemma men hennes man skrattar när hon ber honom lägga sina egna kläder i smutskorgen eller hänga upp dem i stället för att slänga dem på golvet. Vi pratade ganska länge, och tillslut sa hon att det var skönt att höra att jag hade krävt samma sak och att det inte är hon som är tjatig och pedant. Alltså, vi pratar om en väldigt smart kvinna. Högutbildad, analytiskt lagd feminist. Men hon började ifrågasätta sig själv. För att hon ber honom att inte slänga sina kläder på golvet.

 

[skiesabove]

Ja, men detta. Pratade med en annan vän här om veckan, hon gör alltså precis allting hemma men hennes man skrattar när hon ber honom lägga sina egna kläder i smutskorgen eller hänga upp dem i stället för att slänga dem på golvet. Vi pratade ganska länge, och tillslut sa hon att det var skönt att höra att jag hade krävt samma sak och att det inte är hon som är tjatig och pedant. Alltså, vi pratar om en väldigt smart kvinna. Högutbildad, analytiskt lagd feminist. Men hon började ifrågasätta sig själv. För att hon ber honom att inte slänga sina kläder på golvet.

Been there, done that, got the t-shirt...

Man blir ledsen över att det är så vanligt. Innan jag träffade min sambo trodde jag att jag helt enkelt skulle behöva vara singel hela livet, eller övertyga mig själv om att jag var lesbisk . Det var liksom summan av min erfarenhet av män innan jag träffade en som inte var en idiot...

 

[Red_Chili]

Exakt. Om båda två är en ”jaja det löser sig” så funkar det säkert jättebra. Om man däremot är olika krävs det lite mer för att få till det utan att någon stressar sönder.

Verkligen. Nu har jag inte barn och kommer aldrig ha heller, men ett ex var sådär "Jaja, det löser sig" om det mesta, med resultatet att det ofta löste sig halvdant för honom, men jag hade ofta inte en blekaste aning om hans planer, inte heller de planer som påverkade mig på något vis och de planer jag kände till, ja det blev på något vis så att om jag inte planerade så fungerade ingenting. Jag blev tokig efter ett halvår, men det tog nästan ett år innan jag helt bröt kontakten med honom. Hans oförmåga att planera var den starkast bidragande orsaken.

Nu råkar nuvarande partnern vara duktig på att kommunicera, se saker i tid osv, så även om han är mer åt "Det löser sig nog" än vad jag är, så kan han ta in att vi är olika och anpassa sig efter det. Blir vi tex bjudna på middag hos någon av hans vänner så informerar han mig i god tid, så att jag kan ta ett beslut kring huruvida jag alls vill med eller inte, kan ordna hundvakt vid behov osv. Ska vi spendera en dag hemma hos honom så kan han planera för middag så att det finns något vi båda tycker om, han kan på eget initiativ packa med ett par extra tjocka strumpor till mig när vi ska till hans mor eftersom han vet att jag alltid fryser om fötterna där... Det är också en starkt bidragande orsak till att jag inte blir trött av att umgås med honom.

 

[Nytant]

Det verkar som om vissa hänger upp sig på ordet ”projektleda” och att olika tolkningar av begreppet förvirrar diskussionen. Men det vi diskuterar är det osynliggjorda mentala arbete som utförs på flera olika plan - ett logistiskt, ekonomiskt, känslomässigt och kreativt (m.m.) ansvarstagande.

Jag rekommenderar verkligen att läsa igenom listan som länkades till tidigare: https://osynligtarbete.se/wp-content/uploads/2023/01/Stora-osynliga-listan-hemmet-2023.pdf (Du som länkade, jag letade igenom tråden flera ggr för att jag ville ge dig cred, men hittade inte inlägget.)

Notera att de som gjort den listan lägger endast en liten del under just rubriken projektleda. Men det vi diskuterar är alla de saker som nämns där och fler.

 

[sjoberga]

Det verkar som om vissa hänger upp sig på ordet ”projektleda” och att olika tolkningar av begreppet förvirrar diskussionen. Men det vi diskuterar är det osynliggjorda mentala arbete som utförs på flera olika plan - ett logistiskt, ekonomiskt, känslomässigt och kreativt (m.m.) ansvarstagande.

Jag rekommenderar verkligen att läsa igenom listan som länkades till tidigare: https://osynligtarbete.se/wp-content/uploads/2023/01/Stora-osynliga-listan-hemmet-2023.pdf (Du som länkade, jag letade igenom tråden flera ggr för att jag ville ge dig cred, men hittade inte inlägget.)

Notera att de som gjort den listan lägger endast en liten del under just rubriken projektleda. Men det vi diskuterar är alla de saker som nämns där och fler.

Det var en lång lista av saker som fyller vardagen. Mitt perspektiv handlade om att jag menar att det är värt att fundera kring, som familj, hur man vill förhålla sig till den enorma arbetsmängd det skulle utgöra att pricka in hela eller stora delar av listan och vilka man antingen kan stryka eller förhålla sig till med betydligt lägre ambition än den beskrivning som fanns. Vilka är verkligen värda något signifikant för oss som familj? Och många av listpunkterna handlar också om sånt som verkligen är relevant att "ta när det kommer", snarare än bygga upp oro och planera för - men såklart inte fel att vara medveten om att de kan uppstå.

 

[Whoever]

Du har helt rätt.
Jag blir totalt rabiat när det kommer till mansbebisar
Får be om ursäkt till @Whoever för att jag blev så hård.

Jättegulligt med en ursäkt! Men jag förstår ju precis hur ni tänker! Jag personligen ser lite skillnad på jättebäbisar och män som helt enkelt inte vet bättre för att dom blivit curlade av morsan och socialnormen har berättat för dom att det är omanligt att byta gardiner. I mitt fall var det ju helt enkelt okunskap, dålig självkänsla och en skvätt dåligt självförtroende som var anledningen. Inte att han föredrog att sitta och dricka öl och klia sig i skrevet medans jag slavade. Han var bara 26 när vi träffades. Jag är sex år äldre än honom, så jag såg mer en oslipad diamant än en slashas. Det är väldigt allmänt "känt" i vår sociala krets att det är jag som gjort man av honom och han är väldigt öppen med att jag var vad han behövde för att han skulle bli en bättre människa. Nu låter det väldigt mycket som att jag klappar mig själv för bröstet här. Det är egentligen inte det jag vill ha sagt. Utan mer det att jag hittade en väldigt fin människa när jag slutade leta efter perfektion.

Jag avslutar dethär inlägget med en skärmdump på våran senaste konversation. Vi fick en ny diskmaskin installerad igår:

 

[Nytant]

Det var en lång lista av saker som fyller vardagen. Mitt perspektiv handlade om att jag menar att det är värt att fundera kring, som familj, hur man vill förhålla sig till den enorma arbetsmängd det skulle utgöra att pricka in hela eller stora delar av listan och vilka man antingen kan stryka eller förhålla sig till med betydligt lägre ambition än den beskrivning som fanns. Vilka är verkligen värda något signifikant för oss som familj? Och många av listpunkterna handlar också om sånt som verkligen är relevant att "ta när det kommer", snarare än bygga upp oro och planera för - men såklart inte fel att vara medveten om att de kan uppstå.

Fast det är ju just det som är poängen. Det är en enorm arbetsmängd och den utförs. Det är inte hypotetiskt. Jag ögnade igenom listan och såg knappt någon punkt som inte ingår i ett vanligt hem med barn och djur.

Var ser du alla valbara punkter? Förutom att ”hålla reda på fysiska kuponger” kanske.

Förstår heller inte riktigt vad du menar med ’bygga upp oro och planera för’. Det handlar fortfarande om att dessa grejer måste göras och någon måste se till att de görs. Problemet är liksom inte att kvinnor oroar sig i onödan.

 

[Viva]

I vissa perioder har även mat varit mkt planerande. Jag har pga sjukdom ibland svårt att bära och då kan det vara skönt att beställa hem. Problemet är att det bara är en butik som levererar till mig och det gör de bara en gång i veckan. Så en väldans planerande även där..

Samma om man bor på landet. Nu bor jag i stan och kan enkelt svänga förbi en butik och köpa mjölk. Men jag har inte ekonomin att köpa vad jag vill, när jag vill så mycket av de dyrare varorna som kött/fisk/kyckling köps när det är extrapris.

Då behöver någon hålla kolla på vad som behöver fyllas på, om det finns plats i frysen, när det blir extrapris, att dela och frysa in innan de går ut i datum och ta upp den dagen innan de ska ätas. Väldigt mycket annat är likadant, mycket planering i förväg för att kunna spara pengar.

 

[Badger]

Då läser vi med helt olika ögon.

Ja precis, jag kände att folk såg ned på mig iom mitt icke projektledande och antydde att jag tex ljög för mig själv.

 

[Badger]

Åh!

Nu satte du ju fingret på det .

Du fick en släng av "jag förväntas vara ansvarig för allt det där för jag är kvinna".

Och det är det som är problemet, vi förväntas bara "magiskt" lösa det där medans männen inte ser att det finns något att lösa.

De flesta i tråden snackar väl om att steg 1 är att männen erkänner att det finns ett arbetslass här. Att ta det osynliga arbetet och göra det synligt.

Så att dom börjar fatta att det är ett jobb som blir gjort av deras partner, även när dom tror att man kan strunta i det.

Om du och din partner redan har en god kommunikation och delar på det kognitiva arbetet så är det ju BRA. Inte dåligt. Men verkligheten är ju att supermånga män kommunicerar jättedåligt med sin partner, gaslightar dom när dom försöker prata om det här lasset, och skiter i hur barnen upplever sina egna liv.

Jo precis, men jag fick en känsla från svaren att något jag såg som ganska bra var ganska dåligt och tja att jag inte var en riktig kvinna. Och det kändes ju då som att en tråd som handlar om att kvinnor ska ta mindre av det ansvaret istället blev att om man inte hade hela den biten var man inte lika bra kvinna. Och var man man som tog en del så var det sannolikt inte sanningen. Tyckte jag. Och det är den känslan som jag tycker många tidningar också inger, eller diskussioner i fikarummet. För att få vara med i gänget måste man följa de premisserna. (sedan blir ju diskussionen iofs också ganska hetero, bögarna på jobbet diskuterar också sina partners hushållande brister men tror inte några av hetero männen hörts iofs. vilket lutar åt att ge dig @skiesabove mycket rätt, dvs män kan faktiskt mycket mycket mer om de inte innerst inne tror att partnern är skapad för att ta allt.)

 

[Lingon]

Jo precis, men jag fick en känsla från svaren att något jag såg som ganska bra var ganska dåligt och tja att jag inte var en riktig kvinna. Och det kändes ju då som att en tråd som handlar om att kvinnor ska ta mindre av det ansvaret istället blev att om man inte hade hela den biten var man inte lika bra kvinna. Tyckte jag.

Oj, vilken tolkning! Jag kan inte se att någon argumenterade på det sättet. Däremot tvärtom, att män inte tar sitt ansvar sp att kvinnan måste ta både sitt och hans. Inte att det var nåt önskvärt.

 

[skiesabove]

Jo precis, men jag fick en känsla från svaren att något jag såg som ganska bra var ganska dåligt och tja att jag inte var en riktig kvinna. Och det kändes ju då som att en tråd som handlar om att kvinnor ska ta mindre av det ansvaret istället blev att om man inte hade hela den biten var man inte lika bra kvinna. Och var man man som tog en del så var det sannolikt inte sanningen. Tyckte jag. Och det är den känslan som jag tycker många tidningar också inger, eller diskussioner i fikarummet. För att få vara med i gänget måste man följa de premisserna.

Jag ser inte att någon faktiskt skrev det, men det är jätteintressant att du läste in det.

Själv blir jag inte exponerad för tidningar som Mama eller Expressen - men det verkar som att du blir det?

Det är ju rätt vanligt att vi läser in vår egen bias/filter/oro i text. Fast den som skrev det inte har samma glasögon.

 

[Voeux]

Ja precis, jag kände att folk såg ned på mig iom mitt icke projektledande och antydde att jag tex ljög för mig själv.

Så behöver du inte känna. Vi andra pratar om strukturella problem och hur det ofta är, och i varje fall jag har uppfattat att du argumenterat emot det med personliga erfarenheter. Hur du, eller jag, eller någon annan i tråden gör hemma har ju ingenting med den övergripande jämställdhetsproblematiken att göra. Sen delas det såklart mycket egna erfarenheter också i en tråd som denna men det är lätt att prata om varandra.

Det vore ju vansinnigt kontraproduktivt om vi beklagade oss över kvinnors börda i hemmet i ena meningen och såg ned på en kvinna som inte projektleder i den andre. Jag tror alla här genuint är glada för din skull om ni har en jämställd uppdelning hemma, det är få kvinnor förunnat.

 

[Badger]

Oj, vilken tolkning! Jag kan inte se att någon argumenterade på det sättet. Däremot tvärtom, att män inte tar sitt ansvar sp att kvinnan måste ta både sitt och hans. Inte att det var nåt önskvärt.

Inte i allmänhet men det kändes så på svaren från vissa mot just mina kommentarer eller @sjoberga

 

[Badger]

Jag ser inte att någon faktiskt skrev det, men det är jätteintressant att du läste in det.

Själv blir jag inte exponerad för tidningar som Mama eller Expressen - men det verkar som att du blir det?

Det är ju rätt vanligt att vi läser in vår egen bias/filter/oro i text. Fast den som skrev det inte har samma glasögon.

Jag läser inte Mama frivilligt mer än att jag kikade i dem på BVC, om jag läser Expressen och dyl läser jag alla artiklar. Däremot läste jag vi föräldrar som fanns när barnet var litet.

Men det är som ni säger samhällsmiljön är sådan att man lätt känner sig sämre om man faktiskt inte kan klaga på att man tar hela familjelasset. Många kanske har någon väninna som sitter lite tyst o skäms när diskussionen drar igång och bara säger något litet hon kan klaga på. O vet att få bidrag hon har till diskussionen alls skulle kunna funka. Faktum är att när man kan dra upp något att klaga på så blir man så med i gänget och så härligt positivt bemött! (om man säger ngt som inte stämmer in blir man utanför.)

 

[Lingon]

Inte i allmänhet men det kändes så på svaren från vissa mot just mina kommentarer eller @sjoberga

Samtidigt så upplevde jag och andra att du och @sjoberga dissade våra upplevelser av problematiken att kvinnor ofta drar ett tyngre lass hemma bl.a. i form av projektledning. Att våra upplevelser inte var korrekta för att det hade ni minsann inte upplevt själva för ni är så jämställda och duktiga.

 

[Voeux]

Gällande jämställd uppdelning så tänker jag också att det måste vara väldigt svårt att ens veta om hur jämställda man är. Som jag skrev tidigare så är det ju inte helt enkelt att vara insatt i vad den andre gör, dels för att det kanske är saker man själv gör mer sällan men också för att man inte alltid ser när de genomförs. Jag hör många som hävdar att man är jämställda men.. hur vet man? Jag har dagar när jag tycker att jag gör precis allting och han ser inte det, och jag har dagar när jag känner att jag fått allting om bakfoten och det är ju han som gör precis allting. Det varierar med min egen ork, förmåga att se klart, lätthet att falla in i kvinnofällor men också lätthet i att falla in i jargongen att han sannolikt gör mindre för att han är man. Men vi båda drar ett hästlass här hemma. Kanske växelvis, och att det är därför min syn på jämställdhet i vår relation varierar så mycket.

Man har nog kommit väldigt långt om man har kommunikation kring det och en strävan efter ett jämställt hushållsarbete. En del har nog lyckats riktigt bra. Men man ska nog vara försiktig med att uttala sig bergsäkert för såvida man inte går i varandras skor en vecka, en månad, ett år så är det nog hemskt svårt att veta sanningen.

 

[Badger]

Samtidigt så upplevde jag och andra att du och @sjoberga dissade våra upplevelser av problematiken att kvinnor ofta drar ett tyngre lass hemma bl.a. i form av projektledning. Att våra upplevelser inte var korrekta för att det hade ni minsann inte upplevt själva för ni är så jämställda och duktiga.

Nej jag har aldrig betvivlat att upplevelsen av ett stort ansvar var korrekt.

Och framför allt den märkliga pressen från hans (och hennes) släktingar att hon på något märkligt vis är ansvarig för en massa grejs som är hans och dissar henne hårt om det inte blir gjort.

Om jag har låtit motsträvig så är det bara frågan om man kunde förneka några andra premisser för att lösa problemet eftersom just ändra på människor (uppfostra?) som är 40+ kan vara knivigt, och män som inte kör den grejen är svåra att hitta. Lättare när de var fem. Så annars får man nästan bara hoppas på nästa generation och det känns ledsamt och osannolikt, speciellt med tanke på hur pojkar uppfostras nu.