Sportig aktiv familjehund

[Aroma]

@Aroma
Vet inte om du missade mitt svar, då vi skrev inlägg samtidigt. Inlägg #54

Såg det, tack!
Kan definitivt vara ett alternativ att presentera även om jag tror att de mer skulle tilltalas av retriever/spaniel-temperament.

 

[Aroma]

Inte om de vill ha en sund hundras.

Usch är det så illa, nej så sund och frisk ras som möjligt är utgångspunkten.

 

[Snurrfian]

Nja, utställningsvarianten är ju inte lika aktiv/intensiv och känns mer som en aktiv sällskapshund. Arbetsvarianten lär kräva (och klara av) mer jobb. Men det kanske finns lite blandlinjer?

Sen tänkte jag inte främst på pälsen när jag tänkte på de fysiska skillnadern, utan att utställningsvarianten är tyngre och grövre i sin kroppskonstrultion.

Nja så mycket tyngre är den inte, och var det inte en aktiv sällskapshund som du var ute efter?

 

[Killaloe]

Usch är det så illa, nej så sund och frisk ras som möjligt är utgångspunkten.

Om det är utgångspunkten funderar jag lite på om Isländsk fårhund kan vara värd att kika på?

@Missel @Hedinn och @yennork har väl erfarenhet av rasen?

 

[Aroma]

Nja så mycket tyngre är den inte, och var det inte en aktiv sällskapshund som du var ute efter?

Jo absolut en aktiv sällskapshund rent mentalt Men fysiskt känns de inte optimalt, jag tycker nog de är rejält tyngre/grövre än jaktvarianten. Så funktionsmässigt som möjligt för hög fysisk påfrestning, kan man nog ändå säga är målet.

 

[Aroma]

Vad säger ni om en liten flat-tik då, som jag nämnde i början? Har fått uppfattningen att många lever som aktiva sportiga familjehundar, och nog är de lättare i kroppen än t.ex. en eng. springel spaniel. De är ju lite sjukdomsbilden som oroar då...

 

[Snurrfian]

Jo absolut en aktiv sällskapshund rent mentalt Men fysiskt känns de inte optimalt, jag tycker nog de är rejält tyngre/grövre än jaktvarianten. Så funktionsmässigt som möjligt för hög fysisk påfrestning, kan man nog ändå säga är målet.

Med tanke på att många av dem kan tävla i agility så tror jag inte att det är någon större fara, om man dessutom tänker på att ett av problemen med utställningsvärlden är att man måste mata upp sin hund till fet för att ha en chans i många raser så känns det väldigt märkligt att döma ut alla inom en ras? Vi hade själva en som till största del var avlad för utställning men jagade aktivt med honom som kortdrivande på rådjur, jag har svårt att se att en aktiv jakthund inte skulle vara tillräckligt för din tilltänkta familj? Svägerskan har en tik från rena utställningslinjer, hon har tävlat agility i yngre dar och är numera motionssällskap till husse i familjer när han springer runt milen ett par dagar i veckan, 10 år gammal utan en enda krämpa...
Men nej man kanske inte kan ta den tyngsta ur utställningsringen och ge sig ut och springa 1 mil samma dag...

 

[Killaloe]

Vad säger ni om en liten flat-tik då, som jag nämnde i början? Har fått uppfattningen att många lever som aktiva sportiga familjehundar, och nog är de lättare i kroppen än t.ex. en eng. springel spaniel. De är ju lite sjukdomsbilden som oroar då...

@squarepants

 

[Hedinn]

Isländsk fårhund skulle absolut kunna vara ett alternativ med de kraven, bortsett från ett - skälligheten.

Det beror väl visserligen på vad man anser vara väldigt skällig och uppfostran spelar såklart också roll. Dvs att man med bra uppfostran kan få tyst på hunden när den börjar skälla och begränsa skällandet till vissa situationer, men få bort det helt ska man inte räkna med. Hunden ska trots allt varna (för potentiella fårtjuvar på land och i luften) och vakta lite.

Den jag hade var lite one of a kind, skällde i princip aldrig. Jag var otroligt noga med att tala om för folk som föll för honom att han inte var helt rastypisk, några skaffade rasen ändå och fick betydligt skälligare hundar...

Men annars är de riktigt friska (min blev nästan 15, avlivades akut pga skada), pigga och aktiva, vill vara med överallt och hänger med på allt. Min var lös på gården konstant (på den nivån att det ibland glömdes koppel när man åkte bort någonstans...), med på ridturer och allt utan problem.

Pälslängd finns i flera varianter, långhårig och korthårig och något däremellan (dock inte "uppdelad" utan hårtyperna paras med varandra), men pälsen är otroligt lättskött och smuts- och vattenavvisande. Labradoren drog in mer grus och skit än vad islänningen gjorde efter handdukstork.

Men ja, det är riktigt härliga och aktiva sällskapshundar.

 

[Aroma]

Med tanke på att många av dem kan tävla i agility så tror jag inte att det är någon större fara, om man dessutom tänker på att ett av problemen med utställningsvärlden är att man måste mata upp sin hund till fet för att ha en chans i många raser så känns det väldigt märkligt att döma ut alla inom en ras? Vi hade själva en som till största del var avlad för utställning men jagade aktivt med honom som kortdrivande på rådjur, jag har svårt att se att en aktiv jakthund inte skulle vara tillräckligt för din tilltänkta familj? Svägerskan har en tik från rena utställningslinjer, hon har tävlat agility i yngre dar och är numera motionssällskap till husse i familjer när han springer runt milen ett par dagar i veckan, 10 år gammal utan en enda krämpa...
Men nej man kanske inte kan ta den tyngsta ur utställningsringen och ge sig ut och springa 1 mil samma dag...

Du måste väl hålla med om att jaktspanieln är lättare och bättre fysiskt byggd för fysiskt arbete? Om inte kommer vi aldrig bli överrens

Påfrestning är mer än milrunda i löpspåret. Mer ett par timmar i obanad terräng i rätt hög fart konstant.
Har absolut inte räknat bort rasen helt om man kan iaf hitta lite blandlinjer, men jag tror inte det är optimalt.

 

[holymary]

Slår ett slag för "min" ras, Welsh Springer Spaniel. Aktiv, glad, lättsam, följsam och framförallt - en väldigt, väldigt frisk ras med ytterst få rasbundna problem. Finns ingen uppdelad jakt- och utställningsvariant utan det är samma exteriör på båda, även om vissa uppfödare har mer fokus på jakt eller utställning. Pälsen är inga konstigheter, väldigt lättskött men inga problem att klippa ner behängen.

 

[Milosari]

Vad säger ni om en liten flat-tik då, som jag nämnde i början? Har fått uppfattningen att många lever som aktiva sportiga familjehundar, och nog är de lättare i kroppen än t.ex. en eng. springel spaniel. De är ju lite sjukdomsbilden som oroar då...

Tyvärr vanligt med cancer .

Jag tror du underskattar förmågan hos en vältränad hund. Den behöver varken vara stor eller av jakt-/brukstyp för att orka med det du beskriver. Den behöver bara ha en hyfsat sund kroppsbyggnad och en hyfsad kondis. Det som gör dem till jakt- och bruksvarianter är mest skillnader i mentaliteten/arbetsförmågan.

 

[Snurrfian]

Du måste väl hålla med om att jaktspanieln är lättare och bättre fysiskt byggd för fysiskt arbete? Om inte kommer vi aldrig bli överrens

Påfrestning är mer än milrunda i löpspåret. Mer ett par timmar i obanad terräng i rätt hög fart konstant.
Har absolut inte räknat bort rasen helt om man kan iaf hitta lite blandlinjer, men jag tror inte det är optimalt.

Jag har väl aldrig påstått att jaktspanieln inte är lättare? Däremot menar jag att utställningslinjerna mycket väl klarar ett aktivt hundliv, jag vet inte hur du tror jakt går till men det är väldigt få löpspår... Vi bor på landet, och så även svägerskan så obanad terräng blandat med skogsstigar av varierande kvalitet är det vi har att roa oss på. Jag menar att utställningslinjerna utan några större problem räcker till som aktiv sällskapshund även fysiskt, speciellt om man inte tänker ställa ut eftersom man då inte behöver göda på dem utan kan hålla dem i bra fysiskt skick.

Det man bör tänka på är om man nu tänker träna sin hund till att orka med att springa så pass mycket är att den kommer att "kräva" det året runt... Och att det precis som med en människa tar tid att bygga upp styrka och kondition, ingen ras klarar utan träning att hänga med ett par timmar i obanad terräng och må bra efteråt, men med träning och uppbyggnad så finns det väldigt många raser som klarar det. Jag hade en kompis med en korsning Papillon/jackrussel, den hunden sprang runt fem mil varje dag... Hon tyckte att det var skitkul att hänga med på träningsrundorna med travhästarna och följde med alla hon fick chansen... Betyder det att de raser är ultimata för ändamålet, nej men i hennes fall var det rätt. Hunden blev 15 år...

 

[Aroma]

Jag har väl aldrig påstått att jaktspanieln inte är lättare? Däremot menar jag att utställningslinjerna mycket väl klarar ett aktivt hundliv, jag vet inte hur du tror jakt går till men det är väldigt få löpspår... Vi bor på landet, och så även svägerskan så obanad terräng blandat med skogsstigar av varierande kvalitet är det vi har att roa oss på. Jag menar att utställningslinjerna utan några större problem räcker till som aktiv sällskapshund även fysiskt, speciellt om man inte tänker ställa ut eftersom man då inte behöver göda på dem utan kan hålla dem i bra fysiskt skick.

Det man bör tänka på är om man nu tänker träna sin hund till att orka med att springa så pass mycket är att den kommer att "kräva" det året runt... Och att det precis som med en människa tar tid att bygga upp styrka och kondition, ingen ras klarar utan träning att hänga med ett par timmar i obanad terräng och må bra efteråt, men med träning och uppbyggnad så finns det väldigt många raser som klarar det. Jag hade en kompis med en korsning Papillon/jackrussel, den hunden sprang runt fem mil varje dag... Hon tyckte att det var skitkul att hänga med på träningsrundorna med travhästarna och följde med alla hon fick chansen... Betyder det att de raser är ultimata för ändamålet, nej men i hennes fall var det rätt. Hunden blev 15 år...

Du skrev att du inte tyckte det var så stor skillnad (i kroppsbyggnad) mellan jakt och utställningsvariant, jag skrev att jag tyckte det. Det var det jag svarade på.

Du nämnde även milrundan, så jag svarade på det och sa att det handlade om betydligt mer

Naturligtvis får hundens kondition byggas successivt och underhållas regelbundet, det är ju självklarheter. Tror snarare det handlar om att hunden isåfall inte kan hänga med på exakt allt utan emellanåt vila. Utöver det kan man ju ändå leta efter den mest lämpade rasen, när chansen finns, även om det skulle gå med fler raser än så.

Men jag tackar för alla förslag, har fått flera tips som ska vidareförmedlas

 

[Aroma]

Tyvärr vanligt med cancer .

Jag tror du underskattar förmågan hos en vältränad hund. Den behöver varken vara stor eller av jakt-/brukstyp för att orka med det du beskriver. Den behöver bara ha en hyfsat sund kroppsbyggnad och en hyfsad kondis. Det som gör dem till jakt- och bruksvarianter är mest skillnader i mentaliteten/arbetsförmågan.

Ja synd med cancern

Sen håller jag inte med dig riktigt om det andra, tex en jakt/sport-labbe tror jag skulle hänga med med relativt lätthet ( när kondition byggts upp), utställningslabben känns onödigt tung och osmidig, även i nerbandat skick. Sen finns det iof även lite mittemellan-varianter där.

 

[Milosari]

Tror snarare det handlar om att hunden isåfall inte kan hänga med på exakt allt utan emellanåt vila.

Det är nog bara sjuka hundar, gamla hundar och kortnosar som behöver vila mer än människor. Kanske också extrema miniatyrer och extrema giganter. Men från JR-storlek och upp till giganterna så orkar de utan problem. De flesta skulle nog orka springa någon mil även utan superkondis.

 

[Milosari]

Ja synd med cancern

Sen håller jag inte med dig riktigt om det andra, tex en jakt/sport-labbe tror jag skulle hänga med med relativt lätthet ( när kondition byggts upp), utställningslabben känns onödigt tung och osmidig, även i nerbandat skick. Sen finns det iof även lite mittemellan-varianter där.

Vad är det egentligen för hundar du har träffat? Jo en kraftigt byggd labbe orkar också det du beskriver, förutsatt att den inte bär på allt för mycket extra fett.

 

[Aroma]

Det är nog bara sjuka hundar, gamla hundar och kortnosar som behöver vila mer än människor. Kanske också extrema miniatyrer och extrema giganter. Men från JR-storlek och upp till giganterna så orkar de utan problem. De flesta skulle nog orka springa någon mil även utan superkondis.

Handlar inte bara om löpning utan även mountainbikecykling genom skog på flera timmar . Pappan springer marathon, triathlon etc. så det är definitivt mer än Svenssons löprundor i spåret. Känns helt enkelt onödigt att skaffa en onödigt tung eller kortbent ras, även om det kanske skulle gå. Förstår ärligt talat i det konstiga i detta

 

[Aroma]

Vad är det egentligen för hundar du har träffat? Jo en kraftigt byggd labbe orkar också det du beskriver, förutsatt att den inte bär på allt för mycket extra fett.

Helt vanliga utställninglabbar, de ger verkligen inget smidigt intryck, tycker du det? Ska hunden orka med nöd och näbbe och med extra belastning på leder, senor etc? Varför inte välja en mer atletiskt byggd hund istället, som är bättre byggd för mycket fysisk rörelse?

 

[Milosari]

Helt vanliga utställninglabbar, de ger verkligen inget smidigt intryck, tycker du det? Ska hunden orka med nöd och näbbe och med extra belastning på leder, senor etc? Varför inte välja en mer atletiskt byggd hund istället, som är bättre byggd för mycket fysisk rörelse?

Så du tänker att vilket intryck hunden gör spelar större roll än människors faktiska erfarenheter av hunden? En utställningslabbe i bra hull har ingen för stor belastning på leder etc. Jag har tränat med ganska tunga labbar som tävlat på elitnivå, bl a i sök som ju är mycket krävande för hunden.