Sportig aktiv familjehund

[Snurrfian]

Handlar inte bara om löpning utan även mountainbikecykling genom skog på flera timmar . Pappan springer marathon, triathlon etc. så det är definitivt mer än Svenssons löprundor i spåret. Känns helt enkelt onödigt att skaffa en onödigt tung eller kortbent ras, även om det kanske skulle gå. Förstår ärligt talat i det konstiga i detta

Och vi säger att i princip var enda hund klarar det utan problem... Just nu känns det som om du har bestämt dig för vilka raser du vill rekommendera och egentligen struntar fullständigt i att det finns andra förslag som faktiskt fungerar för du anser att de är fel.
Jag har vänner som tävlar triathlon också, den ena har med sin tax på sina träningsrundor... Inte heller en ras jag skulle rekommendera men det fungerar. Andra har andra hundar av vitt skilda raser och de flesta fungerar utmärkt... Men jag tänker inte engagera mig något mer nu, föreslå de raser du anser så får vi hoppas på att familjen gör lite egna eftersökningar och funderar på vad de faktiskt vill ha hunden till. För även om pappan tränar mycket så behöver ju inte det betyda att han har tänkt att ha med hunden på varenda pass utan kanske då främst löprundor och då fungerar som sagt vilken normal ras som helst.

 

[Hyacinth]

Ångrade mig

 

[Madick]

Någon nämnde Kromfohrländer och det är ju en helt fantastisk ras. INGET skällande, jag skojjar inte, skällfri hund. Pigg och glad, inget vakt och inget jakt. Suverän till t.ex. agility och kan vara uthållig och hänga med i skidspåret eller på ridturen. Strävhåriga är de flesta (det finns släthåriga men inte så många). Det enda kan väl vara är att de fryser lätt och det fastnar snö i pälsen på benen så då kan det bli jobbigt att springa länge i snö.

 

[yennork]

Just mountainbike ute i skogen, oavsett längd på turen, är väl inget att ta med hund på, oavsett ras. Inte för att hunden inte orkar utan för att det är omöjligt att ha koll på både cykel, terräng och hund samtidigt!

Annars orkar en tränad hund med milslånga turer utan större problem. Även små hundar.

 

[Raderad medlem 94602]

Helt vanliga utställninglabbar, de ger verkligen inget smidigt intryck, tycker du det? Ska hunden orka med nöd och näbbe och med extra belastning på leder, senor etc? Varför inte välja en mer atletiskt byggd hund istället, som är bättre byggd för mycket fysisk rörelse?

Fast detta är ju för att folk gör hunden sån. En hund som lever i ett aktivt liv med vettig kost är inte otyplig.

 

[Hyacinth]

Jag skulle spontant säga borderterrier eller DSG utifrån övriga preferenser.

Eller en vinthund. Ska det ut och springas jämt är det väl en långdistansare som passar allra bäst. Man kan kanske inte få exakt allt.
Sen antar jag att de jobbar också? Väldigt få kan ju springa milsvis dagligen på fritiden. Jag skulle välja en ras som är en bra familjemedlem, sen kan vilken hund som helst i princip springa.
Övriga familjen kanske kan ta större del, vill han springa miltals eller ge hjärngympa? Stanna och nosa?

 

[Milosari]

Handlar inte bara om löpning utan även mountainbikecykling genom skog på flera timmar . Pappan springer marathon, triathlon etc. så det är definitivt mer än Svenssons löprundor i spåret. Känns helt enkelt onödigt att skaffa en onödigt tung eller kortbent ras, även om det kanske skulle gå. Förstår ärligt talat i det konstiga i detta

En människa är i regel extremt långsam jämfört med en hund, även om människan är en elitidrottare. På cykel går det givetvis fortare, men i skogen brukar ändå tempot vara ganska måttligt jämfört med asfalt. Onödigt tung och stor är inte bra nej, men är hunden normalt byggd så ska den nog klara även det du avser.

 

[Aroma]

Jag ger mig nog också för min del i den här tråden. Jag har fått en flera uppslag och tackar för dom

 

[holymary]

Vad säger ni om en liten flat-tik då, som jag nämnde i början? Har fått uppfattningen att många lever som aktiva sportiga familjehundar, och nog är de lättare i kroppen än t.ex. en eng. springel spaniel. De är ju lite sjukdomsbilden som oroar då...

Jag har erfarenhet även av flat, så svarar här. Det är en väldigt pigg, glad och otroligt sund ras - så länge den lever, om man får vara så brutal.. Cancer är vanligt men såklart ingen "garanti" att den får cancer. Så lite en avvägning tycker jag att man kan göra, det är en under levnadstiden frisk hund med i stort sett inga övriga vanligt förekommande sjukdomsproblem, men risken finns att den inte blir så gammal.

Ska man jämföra den med welshen som jag nämnde tidigare, är welshen mer självständig och har mer stötande jakt i sig. Flatten stöter nästan ingenting och spenderar nästan sitt liv med att vänta på instruktioner: "vad ska vi göra nu matte/husse", medan welshen busar och hittar på saker för sig själv om den har tråkigt. Självklart skiljer sig individer, men det är min erfarenhet. Om jag skulle välja, skulle jag har welsh nu, då jag bor i lägenhet och storleken är smidigare, men i hus skulle jag välja flat då den (med aktivering) är så otroligt lätt att ha att göra med (helst en av varje )

 

[Tonto]

Usch är det så illa, nej så sund och frisk ras som möjligt är utgångspunkten.

Det är riktigt illa.

Vår dalmatiner är 10 månader och har både demodex, hudproblem, allergier trots att föräldrarna ska ha varit friska.

Har hört om många fler som haft samma problem med den här rasen och skulle inte rekommendera någon att köpa en dalmatiner trots att skrället vi har hemma är otroligt älskvärd och underbar och passar utmärkt till det som önskas här i tråden. Men sjukdomarna i rasen är ett helvete.

 

[Milosari]

Just mountainbike ute i skogen, oavsett längd på turen, är väl inget att ta med hund på, oavsett ras. Inte för att hunden inte orkar utan för att det är omöjligt att ha koll på både cykel, terräng och hund samtidigt!

Annars orkar en tränad hund med milslånga turer utan större problem. Även små hundar.

Eller så lär man hunden hålla koll på sin ägare så slipper man bry sig om det. Jag har cyklat mycket i terrängen med mina förra hundar . Då är det svårare att rida och ha hunden med sig, och det är ju ganska vanligt.

 

[Kilauea]

Så du tänker att vilket intryck hunden gör spelar större roll än människors faktiska erfarenheter av hunden? En utställningslabbe i bra hull har ingen för stor belastning på leder etc. Jag har tränat med ganska tunga labbar som tävlat på elitnivå, bl a i sök som ju är mycket krävande för hunden.

Precis, en utställningslabbe blir inte fet automatiskt, det är ju ägarna som göder dom.

 

[Tonto]

Eller så lär man hunden hålla koll på sin ägare så slipper man bry sig om det. Jag har cyklat mycket i terrängen med mina förra hundar . Då är det svårare att rida och ha hunden med sig, och det är ju ganska vanligt.

Vi har köpt ett gps halsband till vår när han är stor nog att hänga med husse på mountainbike rundor.

 

[isafore]

Det är riktigt illa.

Vår dalmatiner är 10 månader och har både demodex, hudproblem, allergier trots att föräldrarna ska ha varit friska.

Har hört om många fler som haft samma problem med den här rasen och skulle inte rekommendera någon att köpa en dalmatiner trots att skrället vi har hemma är otroligt älskvärd och underbar och passar utmärkt till det som önskas här i tråden. Men sjukdomarna i rasen är ett helvete.

Fast föräldrarna till din hund är väl inte friska. Eller de kanske är friska, men inte släkten. Mycket går att undvika genom att vara noggrann, även om en hel del är lotteri också. Visst är det en ganska sjuk ras så sett, men de flesta raser har ju sina problem. Om flat är ett alternativ trots cancern, så är ju inte dalmatinern så mycket värre.. Eller ja, allt är ju relativt. Jag är också otroligt trött på sjuka hundar, men en bra dalmatiner är verkligen bra!

 

[Red_Chili]

Jag vet inte om vinthundar är så där jättebra för längre löpturer, jag har åtminstone fått för mig att de är mer sprinters? Jag kan ha fel men då lär väl @Red_Chili slå mig på fingrarna...
Jag skulle säga någon av spaniel raserna, visserligen jaktlust men samtidigt ganska lätta att få styr på, nu jämför jag kanske visserligen med raser som har betydligt fler egna åsikter... Personligen gillar jag Eng springer spaniel, men är dåligt uppdaterad på rasen idag, för 10 år sedan var den väldigt trevlig.

Du har inte fel jag vet flera som har vinthundar och själva springer marathon och andra löpartävlingar. När de ska springa långa, snabbare pass så lämnas hundarna hemma. Vanliga "Svensson-joggingrundor" går utmärkt, jag har själv varit ute på längre joggingrundor med hund när jag klarade det.

Grejen är att för att vinthundarna ska orka springa någon längre sträcka så behöver de göra det i travtempo, vilket är betydligt långsammare än vad många människor springer i. I galopp är de flesta vinthundsraser inte speciellt uthålliga och framförallt brukar de tycka att det är pisstråkigt(!) att galoppera långsamt rakt fram. När de springer så vill de ha full fart (ca 50-70km/h beroende på ras) i stora cirklar, kors och tvärs osv. Det är inget som går att tillfredsställa så länge hunden är kopplad. Och att ha den lös.. Tja det inget som man ska räkna med att går hela tiden.

 

[ainasoja]

Det är nog bara sjuka hundar, gamla hundar och kortnosar som behöver vila mer än människor. Kanske också extrema miniatyrer och extrema giganter. Men från JR-storlek och upp till giganterna så orkar de utan problem. De flesta skulle nog orka springa någon mil även utan superkondis.

Ja, till och med min chihuahua hänger med, jag brukar cykla med honom, springa, vara ute och gå några km mm han orkar mer än vad jag gör.

 

[Lena Furberg]

Ska man springa väldigt mycket med sin hund - typ flera gånger i veckan och långa sträckor på nån mil och mer - ska man nog välja en ras som verkligen tycker det är roligt att just springa! En del hundar tycker, efter några rundor, att det är urtrist, speciellt om den inte kan springa lös och mao inte får stanna och nosa och pinka utan bara ska kuta. Somliga raser älskar just själva löpningen, för andra blir det nog ett -Åh nejjjj, inte det nu igen..... Och det är inte kul. På rak arm tänker jag på en bekant vars Springer Spaniel får glädjespel varje gång husse snör på sig löparskorna!

 

[MiniLi]

Ska man springa väldigt mycket med sin hund - typ flera gånger i veckan och långa sträckor på nån mil och mer - ska man nog välja en ras som verkligen tycker det är roligt att just springa! En del hundar tycker, efter några rundor, att det är urtrist, speciellt om den inte kan springa lös och mao inte får stanna och nosa och pinka utan bara ska kuta. Somliga raser älskar just själva löpningen, för andra blir det nog ett -Åh nejjjj, inte det nu igen..... Och det är inte kul. På rak arm tänker jag på en bekant vars Springer Spaniel får glädjespel varje gång husse snör på sig löparskorna!

Tänker likadant. Det behöver nog vara en ganska förig hund som tycker om att arbeta och att ta i, oavsett hur uppgiften ser ut.
Min ridgeback orkar visserligen bra länge, men när hon inte vill (vilket är typ alltid eftersom hon tycker det är meningslöst att bara springa kopplad) så får man en jäklig tung extravikt att släpa på istället
Min vuxna aussie däremot ÄLSKAR när vi är ute och springer/cyklar tillsammans. Allt där hon får ta i!

 

[Miao]

Just mountainbike ute i skogen, oavsett längd på turen, är väl inget att ta med hund på, oavsett ras. Inte för att hunden inte orkar utan för att det är omöjligt att ha koll på både cykel, terräng och hund samtidigt!

Varför skulle inte det gå ? Min man är ofta ute och cyklar i terrängen med våra aussies när det är väder för det, inga problem alls att hålla koll på cykel, terräng och hund(ar)

Eller så lär man hunden hålla koll på sin ägare så slipper man bry sig om det.

Exakt !

 

[linnsan]

Jag tänker spontant någon retriever eller spaniel av jakttyp. Jag kanske har helt fel. Men tänker att en hund som får tömma sig så mycket fysiskt och får det mentala i den träningen samt tränas mentalt ett par gånger i veckan faktiskt är nöjd.