*spinoff på "Mamma eller abort"*

[havreflinga]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Hur menar du att det skulle fungera för att vara "rättvisare"?

Rättvisast blir det om INGEN får ångerveckor. ALLA tar samma risk om de väljer att hoppa i säng med någon.

Jag vet inte om jag tycker att aborträtten borde begränsas, men jag tror faktiskt inte att det skulle skada ifall man var tvungen att ansöka om, motivera och komma på ett gemensamt (båda de blivande föräldrarna) samtal innan en abort beviljades.

Som det är nu är det för slappt.

 

[Björk]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Rättvisast blir det om INGEN får ångerveckor. ALLA tar samma risk om de väljer att hoppa i säng med någon.

Jag vet inte om jag tycker att aborträtten borde begränsas, men jag tror faktiskt inte att det skulle skada ifall man var tvungen att ansöka om, motivera och komma på ett gemensamt (båda de blivande föräldrarna) samtal innan en abort beviljades.

Som det är nu är det för slappt.

Det är alltså för lätt att få göra abort?
Det håller jag inte med om alls.

 

[havreflinga]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Men mannen bör fortfarande skydda sig för säkerhets skull om det nu är en sån big deal för honom. Den enda förklaringen till varför han inte gör det om han inte vill bli far är att han tycker att det är pinsamt eller obekvämt.
---
Om man ser på det krasst är ett oönskat barn en olycka. Att man tar ansvar för sina handlingar om det nu har råkat bli en olycka är ju så livet funkar. Kör jag på någon så får jag betala. Det är ingen som kräver att den andra bilföraren ska ordna ett gratisalternativ för mig genom att skrota sin bil, h*n måste självklart ha avgörandet om sin egen ägandes bil. Men det kanske är en annan sak eftersom bilen har ett ekonomiskt värde...?

Ännu en gång känner jag att jag inte passar in i era föreställningar om hur en kvinna ska vara... (Vänder mig till fler än dig, mino.)

Jag blev "påkörd" i sängen en gång. Det var min pojkvän som körde på mig. Han ville ha barn med mig, men jag ville inte. Men just den här gången orkade jag inte sätta in mitt pessar. Jag testade plus - blev förvirrad. Berättade för honom - han blev glad. Jag behövde tid att tänka. En vecka senare fick han veta: Jag tänker skrapa bort din blivande bebis.

En historia ur verkligheten som säkert inte är alltför ovanlig.

Fast på er låter det som om "normaltjejen" som gör abort har blivit övertalad av sin pojkvän. Och om hon väljer att behålla barnet är risken att pappan ska försvinna och skita i sitt ansvar ganska stor. Jag har en helt annat bild av hur de flesta män och kvinnor fungerar. Ser det verkligen så illa ut bland er, eller argumenterar ni utifrån någon slags mall från såpornas och romanernas värld?

 

[havreflinga]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Det är alltså för lätt att få göra abort?
Det håller jag inte med om alls.

Vad är det som är svårt? Har reglerna ändrats? Förr var det bara att säga till, och så fick man en tid.

 

[Jadzia]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Det tankesättet fungerar bara om mannen och kvinnan är överens. Om han säger ja och hon säger nej, så blir det automatiskt kvinnans beslut. Detsamma gäller om det är omvänt.

Som kvinna kan man ha mannens beslut i åtanke och väga in det i sitt eget beslut, men har man inte samma åsikt är det ändå upp till kvinnan. Själv anser jag att allt som har med min kropp att göra enbart är mitt eget beslut. Eftersom jag ändå kommer att stå fast vi samma beslut hela tiden vad gäller graviditet och barn så finner jag ingen mening med att alltid informera mannen som gjort mig gravid.

 

[Jadzia]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Ska jag aldrig få ha sex då?

 

[Jane_Done]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Sådana här klyschor får mig att se rött. Särskilt nu när jag är gravid. Jag är så in i helvete trött på att de flesta verkar tro att kvinnor inget hellre vill än att föda barn och få vara mammor, medan män tydligen endast i sällsynta fall ser fram emot att få vara pappor.

Jag slår bakut så det bara smäller om det mot sådana föreställningar. Jag passar i alla fall inte in på den mallen. Inte min man heller.

Jag vill också ha en värld utan mallar och klyschor men tyvärr är vi inte där idag, förhoppnignsvis bidrar vi till det genom de diskussionerna vi för.

Jag menar att vi alla omfattas av den synen, mer eller mindre. Att vara medveten och motarbeta det är önskvärt. Om inte annat så kan vi ju titta på de trådarna vi haft på Barn om längtande kvinnor och män som vill vänta, nu senast Vincent Vega. Jag tolkar vad jag ser i min omgivning.

Men vad gäller att kvinnor ska motivera aborterna är jag djupt chockad. Det är groteskt! Vem ska godkänna vad som är tillräcklig motivering?

 

[Jadzia]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Det borde räcka med att man inte vill fortsätta graviditeten. Det är motiv nog att genomföra aborten.

Eller ska det bli någon sorts moral-domar?

"Du slarvade med p-pillren. Ingen abort för dig"
Eller
" Du har man och god ekonomi. Ingen abort för dig"

 

[mino]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Vad är egentligen problematiken här, diskuterar vi fortfarande huruvida det är synd om mannen för att han inte kan styra om det blir barn eller inte?

De flesta (?!) väljer ju att skaffa barn med någon som också vill det. Vi har ju nu tex en aktuell tråd om en kvinna som vill ha barn men mannen vill inte just nu. Varför skulle den problematik du nämner göra det extra synd om män, problemet drabbar ju båda könen och har förmodligen ganska lite med vem som bestämmer över aborträtten att göra.

Jag kan inte se att din vända problematik (att mannen vill och inte kvinnan) förändrar något. Likaväl som att kvinnor som vill ha barn bör satsa på någon som också vill det så får väl mannen göra det samma (om detta är tillräckligt viktigt för honom). Det är lika fel att manipulera en kvinna in i en graviditet som att manipulera en man. Men det vore fortfarande orimligt att tänka sig att ditt ex skulle haft legal rätt att förvägra dig abort eftersom det var din kropp det gällde.

 

[lisa]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Sådana här klyschor får mig att se rött. Särskilt nu när jag är gravid. Jag är så in i helvete trött på att de flesta verkar tro att kvinnor inget hellre vill än att föda barn och få vara mammor, medan män tydligen endast i sällsynta fall ser fram emot att få vara pappor.

Jag slår bakut så det bara smäller om det mot sådana föreställningar. Jag passar i alla fall inte in på den mallen. Inte min man heller.

Jag håller med dig! Nu har jag dock aldrig varit i situationen varken att vara gravid eller ha en partner som vill att jag ska bli det - MEN jag blir precis som du arg på den klyschiga synen att alla mammor vill va mammor men papporna helst vill slippa...

Jag tycker ursprungsfrågan är JÄTTESVÅR; dvs. vem fattar det slutgiltiga beslutet om man inte kan komma överrens. Jag tänker inte svara på den frågan - jag har inget svar. Visst känns det spontant som om kvinnan måste få bestämma, men resultatet av det hela blir liksom att män är oansvariga sexmaskiner utan känslor.

En annan sak jag undrar - vad gör mamman mer ansvarig för barnet än pappan efter födseln?? Varför har pappan större rätt att "välja bort" barnet än mamman

 

[Björk]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Vad är det som är svårt? Har reglerna ändrats? Förr var det bara att säga till, och så fick man en tid.

Jag ställde frågan till dig; alltså undrade om du tycker att det är för lätt att göra abort?

 

[Björk]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Jag tycker ursprungsfrågan är JÄTTESVÅR; dvs. vem fattar det slutgiltiga beslutet om man inte kan komma överrens. Jag tänker inte svara på den frågan - jag har inget svar. Visst känns det spontant som om kvinnan måste få bestämma, men resultatet av det hela blir liksom att män är oansvariga sexmaskiner utan känslor.

Tycker du? Det tycker inte jag alls! Klart män har känslor och klart de kan bli jätteledsna, besvikna och arga om hon vill abortera ett barn som han vill ha! Eller få samma känslor om hon behåller ett barn som inte han vill ha!

Grejen är bara att vad vore någon annan lösning?!

Allmänt (inte direkt riktat till dig):
Havreflinga föreslog någon slags "motivering" som båda föräldrarna skulle få ge till abort/icke abort. Men då har vi ju inte längre fri abort i landet. Vill vi det? Skulle då tex en domstol eller en psykolog avgöra vem som har bästa skälen till att kvinnan ska bära fram barnet (mot sin vilja) eller abortera (mot sin vilja).

Jag tycker fortfarande det är för jävligt när/om män blir pappor mot sin vilja, kanske till och med lurade (även om det säkert sker rätt sällan). Det är lika jävligt om en man blir "lurad" på att bli far om han nu ville det. Men hur skulle vi annars kunna ha det? Utan att istället tvinga vissa kvinnor att föda ett barn hon inte vill (med de risker det faktiskt innebär, det är trots allt hennes kropp som ska genomgå graviditeten. Hur gör vi förresten med amning i så fall? Ska hon tvångsamma också i så fall?) eller tvinga henne abortera ett barn som hon vill föda.

Ja, det är orättvist att kvinnan har den slutgiltiga beslutanderätten, men den orättvisan är ju liksom omöjlig att ändra på så länge män inte kan vara gravida. För annars blir det ju istället än mer orättvist mot kvinnan....

För övrigt; finns inte en rätt stor risk att många kvinnor om de var oense med blivande fadern skulle göra olagliga aborter, gå under jorden/fly för att få föda barnet någon annanstans eller kanske till och med begå självmord om de blir tvingade till något som gäller deras kropp?? Jag kan bara gå till mig själv; jag skulle definitivt göra något drastiskt om jag ville föda eller ville ha abort, men blev tvingad till ett motsatt beslut.

 

[Lambi]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

För övrigt; finns inte en rätt stor risk att många kvinnor om de var oense med blivande fadern skulle göra olagliga aborter, gå under jorden/fly för att få föda barnet någon annanstans eller kanske till och med begå självmord om de blir tvingade till något som gäller deras kropp?? Jag kan bara gå till mig själv; jag skulle definitivt göra något drastiskt om jag ville föda eller ville ha abort, men blev tvingad till ett motsatt beslut.

Och det drastiska hoppas jag att jag slipper se Jag håller med dig till fullo i hela ditt inlägg!

Vill man leva med dessa förutsättningar kan man antingen backa tiden (tyvärr för kort). Tyvärr ser vi ju hur t.ex Busch Jr i USA vill gå tillbaka i tiden, förhoppningsvis vill inte vi svenskar det!

 

[prinsessfeminist]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

En bild till som vi tar som fullkomligt självklar är ju den totalt frånvarande fadern. Han försvinner om han inte vill vara med. De som gör det överstiger garanterat antalet aborter, dvs kvinnor som inte vill bli mödrar.

Hur många såna kvinnor har du sett? Jag har under min livstid sett en, där fadern tar det fulla ansvaret och hon drog.

Jag menar alltså att problemet med det påtvingade faderskapet är minimalt. Och hur många aborter genomgås där kvinnan egentligen skulle kunna tänka sig att behålla barnet om fadern ville ha barnet?

Moderskapet är så djupt rotat i oss att blotta tanken på en kvinna som inte tar till sig i ett barn är helt horribel, en man som struntar i det höjer vi knappt på ögonbrynen åt. Det tankemönstret måste naturligtvis ligga till grund för synen på den stackars lurade mannen.

Mycket intressant!

Bara tanken att man skall jämföra vem som är "listigast" eller vem det är "mest synd om" är att förringa BARNETS värde.

I alla dessa diskussioner så handlar det om de vuxna, de som antingen tar ansvar eller är ansvarslösa. En anvasrslös far är inte lika illa som en ansvarslös mor.

Jag efterlyser mer av mandalakis filosofi också - att se till att barnet är välkommet och att föräldrarna eller föräldern får de bästa förutsättningar att välkomna och ta hand om sitt barn.

Det borde då vara modern man satsar mest resurser på. Eller hur?

 

[prinsessfeminist]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Rättvisast blir det om INGEN får ångerveckor. ALLA tar samma risk om de väljer att hoppa i säng med någon.

Jag vet inte om jag tycker att aborträtten borde begränsas, men jag tror faktiskt inte att det skulle skada ifall man var tvungen att ansöka om, motivera och komma på ett gemensamt (båda de blivande föräldrarna) samtal innan en abort beviljades.

Som det är nu är det för slappt.

VEM skall bestämma om man får lov eller inte? Göran persson?

 

[lisa]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Ja, det är orättvist att kvinnan har den slutgiltiga beslutanderätten, men den orättvisan är ju liksom omöjlig att ändra på så länge män inte kan vara gravida. För annars blir det ju istället än mer orättvist mot kvinnan.... .

Det kan jag absolut hålla med om! Bara man inser att det ÄR orättvist, vilket vissa inte alls verkar tycka.

För övrigt; finns inte en rätt stor risk att många kvinnor om de var oense med blivande fadern skulle göra olagliga aborter, gå under jorden/fly för att få föda barnet någon annanstans eller kanske till och med begå självmord om de blir tvingade till något som gäller deras kropp?? Jag kan bara gå till mig själv; jag skulle definitivt göra något drastiskt om jag ville föda eller ville ha abort, men blev tvingad till ett motsatt beslut.

Hela den biten håller jag ABSOLUT med om

 

[Inte_Ung]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Ska jag aldrig få ha sex då?

Du kanske skall ta och sterilisera dig för att vara totalt säker på att aldrig bli gravid.
Det är ju att i förväg ta ansvar för sin åsikt, att göra det totalt omöjligt att misslyckas.

Jag skall inte ha några flera barn alls.
Och jag vill aldrig mera vara gravid igen, så jag har steriliserat mig.
På det viset så har jag sett till att jag inte kommer att behöva ställas inför någon frågeställning om abort eller inte i resten av mitt liv.

 

[Inte_Ung]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Ja, det är orättvist att kvinnan har den slutgiltiga beslutanderätten, men den orättvisan är ju liksom omöjlig att ändra på så länge män inte kan vara gravida. För annars blir det ju istället än mer orättvist mot kvinnan.....

Förr i världen så var ju orättvisan tvärt om.
Papporna kunde ju bara smita iväg om de inte villa ha barnen som de alstrade.
Barn födda utom äktenskapet var illegitima och fanns inte.
De hade inga pappor om inte pappan erkände barnet.

Detta var ett kvinnoproblem och löstes med preventivmedel och aborter.

Nu så har männen ett problem med att de inte kan välja fritt längre.
Då så får man väl lösa det med manliga preventivmedel och manlig sterilisering.
Det är nu alltså männens tur att lösa sitt problem med att bli oönskat med barn.

Det problemet är inte kvinnornas problem utan männens.
Och skall inte göras till ett kvinnoproblem, då det är ett mansproblem.
Och det skall dessutom inte lösas av kvinnan som är inblandad.

Jag anser att det är dags för männen att själva lösa sina preventivmedelsproblem.

 

[havreflinga]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Jag håller med dig! Nu har jag dock aldrig varit i situationen varken att vara gravid eller ha en partner som vill att jag ska bli det - MEN jag blir precis som du arg på den klyschiga synen att alla mammor vill va mammor men papporna helst vill slippa...

Jag tycker ursprungsfrågan är JÄTTESVÅR; dvs. vem fattar det slutgiltiga beslutet om man inte kan komma överrens. Jag tänker inte svara på den frågan - jag har inget svar. Visst känns det spontant som om kvinnan måste få bestämma, men resultatet av det hela blir liksom att män är oansvariga sexmaskiner utan känslor.

En annan sak jag undrar - vad gör mamman mer ansvarig för barnet än pappan efter födseln?? Varför har pappan större rätt att "välja bort" barnet än mamman

Åh, äntligen någon som tänker som jag. Vad skönt, då slipper jag känna mig som en alien.

Jag vill inte heller ge någon lösning eller något definitivt svar. Men den syn på män som kommer fram i den är tråden delar jag definitivt inte. Inte heller synen på kvinnor som ansvarstagande individer med naturligt starka moderskänslor.

Min man och jag har diskuterat denna tråd och jämfört med alla vi känner. De par som har eller längtar efter barn i vår bekantskapskrets är lika ansvarstagande och motiverade. Ibland är det mannen som kommer med förslaget före kvinnan, ibland tvärtom. Många har fått kämpa hårt.

När vi var yngre slarvades det med p-medel lika friskt bland både killar och tjejer. Jag vet många tjejer som har gjort både en och två aborter med en axelryckning. Den där fantastiska modersinstinkten hade kanske semester just då...:smirk: Moders- och faderslängtan är en mognadsfråga. Det handlar inte om kön. Det är min uppfattning om den verklighet jag har runt mig.

 

[Jane_Done]

Sv: *spinoff på "Mamma eller abort"*

Åh, äntligen någon som tänker som jag. Vad skönt, då slipper jag känna mig som en alien.

Jag vill inte heller ge någon lösning eller något definitivt svar. Men den syn på män som kommer fram i den är tråden delar jag definitivt inte. Inte heller synen på kvinnor som ansvarstagande individer med naturligt starka moderskänslor.

Min man och jag har diskuterat denna tråd och jämfört med alla vi känner. De par som har eller längtar efter barn i vår bekantskapskrets är lika ansvarstagande och motiverade. Ibland är det mannen som kommer med förslaget före kvinnan, ibland tvärtom. Många har fått kämpa hårt.

När vi var yngre slarvades det med p-medel lika friskt bland både killar och tjejer. Jag vet många tjejer som har gjort både en och två aborter med en axelryckning. Den där fantastiska modersinstinkten hade kanske semester just då...:smirk: Moders- och faderslängtan är en mognadsfråga. Det handlar inte om kön. Det är min uppfattning om den verklighet jag har runt mig.

Nu valde du att inte svara på mitt inlägg om vem som ska bestämma över den ofria aborten men jag vill i alla fall fortsätta diskutera.

Du menar att män är lika ansvarstagande som kvinnor. Men titta utanför din bekantskapskrets och tolka det du har runt dig i hela smahället. Hur många ensamstående kvinnor finns det och hur män? Hur många män sjappar en bit in i en graviditet? Jag tycker du beskriver könen som du (och jag också) vill att vi ska vara men inte som det är.

Det finns alltid en underton i många av dina inlägg om manipulerande och ganska onda kvinnor och stackars män som blir utnyttjade. Möjligen tycker du att jag har en konstig manssyn det handlar om ett system, där män och kvinnor är medskapande men männen har större valfrihet (och det gäller inte bara barnalstarnde).

Män ska inte kunna bestämma över kvinnors kroppar och det är det det handlar om med abort. Kvinnan måste få göra det. Herregud, det finns väl inget som är ett så stort slagfält som kvinnorkroppen? Bombade abortkliniken i USA, burqor, könsstympning eller tom vart kvinnor får gå och med vem. Vilket ju också faktiskt är en stor fråga i Sverige.

Lyft blicken!