Spara till barnen?

[Aroma]

J


Om inte barnet som 20åring kan både plugga och söka bostad hade jag blivit ordentlig orolig faktiskt. Hur ska den då klara heltidsjobb, familj och hobbies?

Jag skrev inget om att man inte kunde söka bostad. Men däremot känner jag många unga som haft ett väldigt orosmoment gällandet boendet under lång tid. Med flytt varann månad, svartkontrakt, ojusta hyresvärdar som tagit ockerpriser och även situationer där man rent av råkad illa ut. Det har definitivt krävt mycket energi och tid som kunde använts till något mer givande. Som sagt, detta romantiserande av hur nyttigt det är att flytta runt och aldrig ha en fast bostad har jag svårt att förstå. (Varför kommer jag osökt att tänka på sketchen "Four yorkshiremen" )

Däremot har jag inte träffat någon vars föräldrar bidragit med insats till en bostadsrätt och som en konsekvens av det blivit oförmögen att leva ett vanligt liv med arbete, familj och hobbies.

 

[stjarnhimmel]

Handlar det inte också om var man som förälder vill att sitt barn ska bo?
Som jag skrev tidigare så ser jag att det på bostadsförmedlingen går att få lägenhet efter ca två år. Men det är områden som enligt vissa inte är trevliga att bo i.
Men.. jag har snarare mött den reaktionen av föräldrar än av 20-åringen dvs föräldrar som blir oroliga över att det vuxna barnet ska bo i ett "farligt område"
Medan jag tycker många 20-åringar tänker att det ordnar sig, det är ingen fara att bo där.

 

[SaraMara]

Så är det självklart, alla har verkligen inte samma möjligheter. Det är världar mellan de möjligheter olika människor har, beroende på vart de kommer ifrån. Men jag tror man kan se det, även om man själv är priviligierad. I princip alla är ju priviligierade i någon mån, det finns alltid någon som har det sämre.

Att se det och att faktiskt ta in det tycker jag är väldigt olika, eller så är det min egna kulturkrock från uppväxtens normer och den verklighet jag nu lever i som gör att jag ser brännpunkterna tydligare - framför allt vad gäller andra, men försöker vid dessa tillfällen reflektera också över mig själv och mina typiska "innerstadsvärderingar" (som hänger i trots att jag numer bor i Suburbia) och hur dessa påverkar mig och mina val.

Skillnaden mellan olika typer av privilegier blir så extra tydlig när frågan snarare glider över till makt och inflytande än finanser också, däri kanske den största skillnaden ligger mellan min barndoms arbetar/lägre medelklass-kvarter och dagens kontext?

 

[Raderad medlem 6459]

Med flytt varann månad, svartkontrakt, ojusta hyresvärdar som tagit ockerpriser och även situationer där man rent av råkad illa ut.

Men herrejisses. Som 20-åring flyttade jag in i en studentlägenhet och bodde i två olika sådana, fina och trevliga dessutom, tills dess att jag blev 23. Efter det fick jag och min dåvarande snubbe en hyrestvåa utanför Stockholm. Sen har jag bott utomlands och på senare tid köpt en liten bostadsrätt. Man måste liksom inte välja att bo mitt i smeten och flytta runt mellan svartkontrakt.

 

[TinyWiny]

Klass och förväntningar styr alla människor, oavsett var i samhället de befinner sig. Vi är sociala djur, det får man nog leva med. Sen kan man förstås ha ett mer eller mindre homogent umgänge, men i princip skulle det kunna vara lika illa att vara i en arbetarklassbubbla eller vilken bubbla som helst? Eller är det mer specifikt privilegiebubblan du vill undvika?

Nej det tycker jag inte. Jag vet inte ens vilken klass jag skulle tillhöra och kunde inte bry mig mindre. Andras förväntningar har jag inte ens funderat på att uppfylla mer än de första 13 åren i mitt liv möjligtvis. Sedan fick jag nog och började istället fundera på mina egna drömmar och mål och gjorde som jag ville. Jag umgås med vem som helst som jag finner intressant och trevlig och har aldrig funderat på vilken klass hen skulle tillhöra heller. För mig är det människan som är viktig. Det är totalt oviktig för mig var och hur någon bor och om/vilket arbete och ev. utbildning hen har.

 

[Mabuse]

Nej det tycker jag inte. Jag vet inte ens vilken klass jag skulle tillhöra och kunde inte bry mig mindre. Andras förväntningar har jag inte ens funderat på att uppfylla mer än de första 13 åren i mitt liv möjligtvis. Sedan fick jag nog och började istället fundera på mina egna drömmar och mål och gjorde som jag ville. Jag umgås med vem som helst som jag finner intressant och trevlig och har aldrig funderat på vilken klass hen skulle tillhöra heller. För mig är det människan som är viktig. Det är totalt oviktig för mig var och hur någon bor och om/vilket arbete och ev. utbildning hen har.

Alla människor påverkas, man behöver inte alls vara medveten om det eller vilja bli det, det händer ändå. Men det vore ju smidigt om man kunde välja bort sociala strukturer som socialgrupper för att man inte tycker de är viktiga! Det finns ingen motsättning alls mellan att påverkas av normer och göra som man vill. Tvärtom är det exakt så normer vanligen fungerar: man inkorporerar normen och gör den till sin egen värdering, och sen väljer man efter vad man vill, och följer den norm man tagit till sig. Som Torbjörn Säfve så klokt har sagt: "Man kan visserligen göra vad man vill, men att vilja vad som helst står icke i vår makt."

 

[Aroma]

Men herrejisses. Som 20-åring flyttade jag in i en studentlägenhet och bodde i två olika sådana, fina och trevliga dessutom, tills dess att jag blev 23. Efter det fick jag och min dåvarande snubbe en hyrestvåa utanför Stockholm. Sen har jag bott utomlands och på senare tid köpt en liten bostadsrätt. Man måste liksom inte välja att bo mitt i smeten och flytta runt mellan svartkontrakt.

Fint att det ordnat sig så bra för dig, men jag tror inte du ska förringa andras upplevelser hur kärvt det kan vara att skaffa bostad i en allt tuffare bostadssitution. Det här var ett exempel jag tänkte på när jag på när jag skrev att unga kvinnor drabbats av oseriösa "hyresvärdar": http://www.svt.se/nyheter/regionalt/uppsala/bostadssokande-studenter-kontaktas-for-sex

Lite utsvävningar men kontentan är är att jag har väldigt svårt att förstå hur det kan anses fördärvande att hjälpa till med boende för att det är så nyttigt att bo osäkert och ständigt flytta runt, som flera andra tidigare nämnt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vet att tjejer blir kontaktade för sex när de söker lägenhet, precis samma sak som när de säljer kläder på Tradera eller dylikt. Det i sig ser inte jag som skäl till att man prompt ska skaka fram en bostadsrätt åt dem.

 

[Hiddeous]

Lite utsvävningar men kontentan är är att jag har väldigt svårt att förstå hur det kan anses fördärvande att hjälpa till med boende för att det är så nyttigt att bo osäkert och ständigt flytta runt, som flera andra tidigare nämnt.

Det är ju en krock mellan två synesätt här: de som tycker att man ska hjälpa så lite som möjligt, och de som tycker att man ska hjälpa så mycket man kan. Jag har svårt att se att de barn som får betydligt mer hjälp än de behöver får samma träning i att hand om sig själva och sitt liv som den första kategorin.

 

[Aroma]

Jag vet att tjejer blir kontaktade för sex när de söker lägenhet, precis samma sak som när de säljer kläder på Tradera eller dylikt. Det i sig ser inte jag som skäl till att man prompt ska skaka fram en bostadsrätt åt dem.

Jag tycker det visar på en ganska akut bostadsmarknad, där man definitivt inte kan räkna med att få tillgång till en reguljär hyres- eller studentlägenhet. Eller varför skulle de intervjuade tjejerna annars inte välja den egna hyres/studentlägenheten om det fanns?

Sen tror jag det Inte det är jättemånga fall där föräldrar "skakar fram en bostadsrätt" och ger till de vuxna barnet. Men en hjälp till kontantinsats så att han eller han får möjlighet att låna och köpa en bostadsrätt skulle jag definitivt se som välanvända pengar om jag var förälder.

 

[Raderad medlem 6459]

Sen tror jag det Inte det är jättemånga fall där föräldrar "skakar fram en bostadsrätt" och ger till de vuxna barnet.

Att ge sina barn 250 000 kronor för att de ska kunna köpa en lägenhet är definitivt, i min värld, att skaka fram en bostadsrätt åt dem.

Att bostadsläget i Uppsala är dåligt har jag inga argument emot, är övertygad om att det är jättedåligt. Jag personligen skulle nog hellre bo i en sthlmsförort och pendla än att försöka hitta en lägenhet i Uppsala. Hade jag barn som prompt ville plugga i Uppsala skulle hen nog få vara beredd att kämpa lite, för lägenheterna där kostar och jag är inte alls övertygad om att jag gladeligen skulle slänga upp flera hundratusen så att mitt barn kunde köpa en lägenhet just där.

För övrigt ser jag artikeln mest som ännu ett tecken på vårt patriarkaliska skitsamhälle.

 

[Hiddeous]

Sen tror jag det Inte det är jättemånga fall där föräldrar "skakar fram en bostadsrätt" och ger till de vuxna barnet. Men en hjälp till kontantinsats så att han eller han får möjlighet att låna och köpa en bostadsrätt skulle jag definitivt se som välanvända pengar om jag var förälder.

Det finns ju också alternativet att barnet lånar kontantinsatsen av sina föräldrar, om det inte går att lösa på annat sätt.

 

[TinyWiny]

Alla människor påverkas, man behöver inte alls vara medveten om det eller vilja bli det, det händer ändå. Men det vore ju smidigt om man kunde välja bort sociala strukturer som socialgrupper för att man inte tycker de är viktiga! Det finns ingen motsättning alls mellan att påverkas av normer och göra som man vill. Tvärtom är det exakt så normer vanligen fungerar: man inkorporerar normen och gör den till sin egen värdering, och sen väljer man efter vad man vill, och följer den norm man tagit till sig. Som Torbjörn Säfve så klokt har sagt: "Man kan visserligen göra vad man vill, men att vilja vad som helst står icke i vår makt."

Nej alla människor gör inte det. Normen är inte att leva som jag har gjort och gör. Inte på långa vägar men jag trivs och jag är nöjd med de val jag har gjort i livet och det är det viktiga för mig.

 

[Aroma]

Att ge sina barn 250 000 kronor för att de ska kunna köpa en lägenhet är definitivt, i min värld, att skaka fram en bostadsrätt åt dem.

Att bostadsläget i Uppsala är dåligt har jag inga argument emot, är övertygad om att det är jättedåligt. Jag personligen skulle nog hellre bo i en sthlmsförort och pendla än att försöka hitta en lägenhet i Uppsala. Hade jag barn som prompt ville plugga i Uppsala skulle hen nog få vara beredd att kämpa lite, för lägenheterna där kostar och jag är inte alls övertygad om att jag gladeligen skulle slänga upp flera hundratusen så att mitt barn kunde köpa en lägenhet just där.

Ja det helt okej att du tycker så. Min oförståelse gäller de som tycker det är fel och förkastligt att andra väljer att spara en rejäl slant till sina barn, kanske till framtida kontantinsats.
Personligen hade jag hellre hjälp till med kontantinsats till en lägenhet i Uppsala (och få uppleva studentlivet där) än att hen fick tag i en lägenhet i Rinkeby och därifrån fick pendla varje dag. Om jag hade haft möjlighet då. Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark. Att som Hiddeous "hjälpa mina barn så lite som möjligt" ser inte jag som eftersträvsamt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark.

Du, du har ingen jävla aning om vad du pratar om eller hur vi hjälps åt i vår familj. Man måste inte ge sina ungar 250 000 för att vara en hjälpsam förälder.

För övrigt kan man bo i andra förorter än Rinkeby om man vill det.

 

[stjarnhimmel]

Du, du har ingen jävla aning om vad du pratar om eller hur vi hjälps åt i vår familj. Man måste inte ge sina ungar 250 000 för att vara en hjälpsam förälder.

För övrigt kan man bo i andra förorter än Rinkeby om man vill det.

Oj hjälp. Det var starka ord.

 

[Thomasine]

Det finns ju också alternativet att barnet lånar kontantinsatsen av sina föräldrar, om det inte går att lösa på annat sätt.

Menar du på allvar att allt ekonomiskt stöd från föräldrar är att kratta manegen? Det låter på dig som om finansiellt stöd från föräldrar måste vara en allra sista utväg och som till varje pris skall undvikas även om föräldrarna både kan och vill stötta antingen det gäller lån eller kontant bidrag.

Jag vill gärna veta varför du tycker att ett ytterligare lån, i tillägg till csn och bostadslån är ett bra sätt att starta vuxentillvaron?

 

[Hiddeous]

Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark. Att som Hiddeous "hjälpa mina barn så lite som möjligt" ser inte jag som eftersträvsamt.

Okej, det var intressant. Eftersträvsamt för mig är att vuxna kan stå på egna ben. Du håller inte med?

 

[Hiddeous]

Jag vill gärna veta varför du tycker att ett ytterligare lån, i tillägg till csn och bostadslån är ett bra sätt att starta vuxentillvaron?

Föräldrarna kanske behöver sina pengar själva och är beroende av att få dem tillbaka.

 

[Thomasine]

Föräldrarna kanske behöver sina pengar själva och är beroende av att få dem tillbaka.

Det var inget svar på min fråga!