Spara till barnen?

[Bexzor]

Jag såg det där tidigare och kan inte se vad du vill bevisa med det? Bara för att du kunde spara betyder det inte att alla kan göra det.

Det är ett jävla faktum att alla människor inte har råd att spara.

Alltså, bromsa in lite grann.

Jag försöker inte bevisa nånting, inte mer än att jag vet mycket väl hur det är när bidrag via olika fonder och majblomman ska sökas. Socionomer som ska kolla igenom ens kläder för att se om det finns behov av nya. Jag har inte glömt min uppväxt, där man vissa dagar fick äta sig mätt i skolan för att det saknades mat hemma. Eller att man fick vara "sjuk" på friluftsdagar då det inte fanns pengar varken för utrustning eller fika.

Även om det inte syns i alla mina texter så har jag inte glömt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Bexzor Så då menade du inte att "alla kan spara"? För det är det enda jag diskuterar, inte huruvida du minns din uppväxt eller ej.

 

[Hiddeous]

Att man däremot inte sparar till sina barn, bara av ren princip, trots god ekonomi förstår jag inte alls. Eller snarare, att man av princip anser att det är lite förkastligt att andra väljer att göra det.

Problemet blir ju när grupptrycket indirekt pressar fram sparkrav på människor som inte har en chans att leva upp till detta. Väldigt stora krav, dessutom, som i många fall är helt onödiga om du frågar mig. Det är tex massor av människor på mitt jobb som inte har körkort. Redan i dag. Ännu mindre nödvändigt lär det bli i framtiden. Ändå känner folk pressen att spara just till detta.

 

[Bexzor]

@Bexzor Så då menade du inte att "alla kan spara"? För det är det enda jag diskuterar, inte huruvida du minns din uppväxt eller ej.

Känner att svaren finns i mina inlägg att det inte finns någon vits att fortsätta diskussionen

 

[Raderad medlem 6459]

Ännu mindre nödvändigt lär det bli i framtiden.

Jag hoppas på att Tesla ska show the way och vi alla slipper både körkort och själva körandet i framtiden .

 

[Raderad medlem 6459]

Känner att svaren finns i mina inlägg att det inte finns någon vits att fortsätta diskussionen

Så svaren är: du var fattig och kunde spara, du minns din uppväxt (?).

Ja, då är vi nog färdigdiskuterade.

 

[Mabuse]

Det är också flera som hävdar att alla har råd, det är bara en fråga om prioriteringar. Och moraliserar kring rökning.

Jag inser varför mina föräldrar aldrig sparade till oss barn, det måste ha varit för att de rökte. Annars hade jag säkert fått en kvarts mille till en lägenhet på min 18-årsdag.

Det har väl varit väldigt få som hävdat att alla kan spara? Såklart inte. En del verkar ju rent av se det som moraliskt förkastligt och karaktärs- och samhällsfördärvande att spara till barnen. Men OM man kan det så är det ofta en fördel på bostadsmarknaden. Annars får man klara sig ändå, det brukar också gå bra men kanske vara lite bökigare.

 

[Mabuse]

Ja, folk får välja. Men då ska de heller inte behöva höra att om de inte hade rökt så hade de kunnat spara till barnet.

Fast det är ju sant. Rökning är ganska dyrt. Men man får givetvis välja. Det finns ju mycket utöver barnens sparande och rökning att lägga pengar på.

 

[Aroma]

Problemet blir ju när grupptrycket indirekt pressar fram sparkrav på människor som inte har en chans att leva upp till detta. Väldigt stora krav, dessutom, som i många fall är helt onödiga om du frågar mig. Det är tex massor av människor på mitt jobb som inte har körkort. Redan i dag. Ännu mindre nödvändigt lär det bli i framtiden. Ändå känner folk pressen att spara just till detta.

Men det är ju inget unikt för just sparandet till barnen. Jag skulle snarare säga skillnaden blir ännu tydligare gällande t.ex resor (som anses bättre att lägga pengar på). De med god ekonomi åker på skidsemestrar varje vinter, bad och upplevelsesemestrar under sommarhalvåret o.s.v. medan klasskamraten aldrig har möjlighet till något sådant. Den pressen att leva upp till det är nog så tuff, och skillnaden högst påtaglig för barnen.

 

[trazel]

En vanlig situation är ju att man får en oväntad utgift och att den raserar ekonomin för personer med mindre marginaler. Min egen ekonomi decimerades kraftigt av bilreparationer och oväntade utlägg för renoveringar under hösten, tex. Har man då bara föräldrapenning och hoppas kunna spara några dagar blir det jäkligt kännbart. Resultatet blev att jag köpte sommarens semesterresa (medan biljetterna var billiga) med kreditkortet. Jag gick alltså på minus. Det är det många som gör. Dessa personer kan naturligtvis inte spara pengar, det hade ju bara ökat skulden.

Eller så inser man att man inte har råd med någon semesterresa det året?

Som jag skrev tidigare i tråden så sparar inte vi till barnen. Vi gör sällan (läs aldrig) några semesterresor i andras ögon heller. Vi åker på sin höjd till mina föräldrars sommarstuga ett par timmar bort. Det är vad vi har råd med. Vi har istället ett huslån (som vi amorterar rätt rejält på), jag studerar och min sambo jobbar deltid (gått ner i tid medan barnen är små).

Jag som har väldigt knappa marginaler i vardagsekonomin kan ändå se en vinning i att spara till mina barn, även fast jag inte gör det idag (eftersom ekonomin inte räcker till det helt enkelt). Jag känner mig inte det minsta nedvärderad eller orepresenterad i denna tråd för det. Mina barn har närvarande föräldrar medan de är små, en trädgård att gå ut och leka i hur de vill och de har både rena kläder och mat på bordet varje dag. Att vi sedan inte har något sparande till dem i dagsläget och inte ger dem några dyra resor - det är jag rätt säker på att småbarn klarar sig utan och skulle aldrig i hela mitt liv drömma om att låna till att resa. Det om något är väl sådant man lyxar till det med när man har råd? Jag har hållit med dig i vissa saker, även om jag i stort håller med @Mabuse i det hon skriver. Du föll tyvärr en del på det där i mina ögon. Det du förespråkar känns inte som en hållbar hushållsekonomi.

 

[Hiddeous]

Eller så inser man att man inte har råd med någon semesterresa det året?

Jag har råd, annars hade jag inte gjort det. Jag tog ett exempel för de som saknade fantasi nog att förstå hur en sådan situation kan uppstå. Jag har - skäms jag att säga - väldigt mycket kontanter, men de var för tillfället bundna. Plus att jag började jobba veckorna efter, och då ökar ju inkomsten direkt väldigt mycket. Så du behöver inte oroa dig över mig, men jag tackar för omtanken.

 

[californication]

Alltså, bromsa in lite grann.

Jag försöker inte bevisa nånting, inte mer än att jag vet mycket väl hur det är när bidrag via olika fonder och majblomman ska sökas. Socionomer som ska kolla igenom ens kläder för att se om det finns behov av nya. Jag har inte glömt min uppväxt, där man vissa dagar fick äta sig mätt i skolan för att det saknades mat hemma. Eller att man fick vara "sjuk" på friluftsdagar då det inte fanns pengar varken för utrustning eller fika.

Även om det inte syns i alla mina texter så har jag inte glömt.

Fast det låter ju snarare som bidragsfusk och felprioriteringar från din förälders sida tycker jag. Men för alla är det inte så. Vissa är genuint fattiga, utan husdjur, bilar, cigaretter och fester. Utan att kunna spara.

 

[SaraMara]

Jag blir nyfiken, det är flera i tråden som verkar uppfatta medelklassvärderingar som något negativt. Varför?

Jag tycker generellt inte om att hamna i en konform miljö där klass och förväntningar undermedvetet styr mina val i livet. Dessutom är det ett tämligen privilegiestyrt normpaket som jag på många sätt inte känner mig hemma i som individ och som jag försöker hålla uppsikt över för att inte bli ännu en typisk medelklassakademiker i min lilla bubbla av lika priviligierade vänner, kollegor och bekanta.

 

[Pontevecchio]

Då verkar din verklighet vara lite ofullständig - det finns massor av barn i innerstan, alltid funnits. Så uppenbart är det många som inte flyttar ut från innerstan när de får barn.

Finns betydligt fler utanför så du kanske ska se utanför ditt egna liv?
En fråga, är du född i innerstan?

 

[Mabuse]

Jag tycker generellt inte om att hamna i en konform miljö där klass och förväntningar undermedvetet styr mina val i livet. Dessutom är det ett tämligen privilegiestyrt normpaket som jag på många sätt inte känner mig hemma i som individ och som jag försöker hålla uppsikt över för att inte bli ännu en typisk medelklassakademiker i min lilla bubbla av lika priviligierade vänner, kollegor och bekanta.

Klass och förväntningar styr alla människor, oavsett var i samhället de befinner sig. Vi är sociala djur, det får man nog leva med. Sen kan man förstås ha ett mer eller mindre homogent umgänge, men i princip skulle det kunna vara lika illa att vara i en arbetarklassbubbla eller vilken bubbla som helst? Eller är det mer specifikt privilegiebubblan du vill undvika?

 

[Pontevecchio]

J

Nja, alla har inte råd att spara. Någon krona går ju bra såklart, men då blir det ju inte så mycket att hänga i granen heller. När jag växte upp behövdes barnbidraget definitivt till att få vardagsekonomin att gå ihop. Att spara i det läget att inte gått helt enkelt. Om vi inte skulle börja leva på nudlar o.s.v. men jag är glad att mina föräldrar ( min mamma...) inte prioriterade på det viset.

Att man däremot inte sparar till sina barn, bara av ren princip, trots god ekonomi förstår jag inte alls. Eller snarare, att man av princip anser att det är lite förkastligt att andra väljer att göra det. Tycker mig se ett väldigt romantiserande av hitta bostad och att flytta rent på tredjehanskontrakt, som inneboende eller andra osäkra boenden. Minns t.ex att det för ett tag sen uppmärksammandes att många unga tjejer råkade ut för skumma "hyresvärdar" i jakten på boende. Att ha en fast bostad skulle inte jag kalla överdriven lyx som gör barnet slö och initiativlös, snarare möjlighet att t.ex. bättre koncentrera sig på studier.

Om inte barnet som 20åring kan både plugga och söka bostad hade jag blivit ordentlig orolig faktiskt. Hur ska den då klara heltidsjobb, familj och hobbies?

 

[SaraMara]

Klass och förväntningar styr alla människor, oavsett var i samhället de befinner sig. Vi är sociala djur, det får man nog leva med. Sen kan man förstås ha ett mer eller mindre homogent umgänge, men i princip skulle det kunna vara lika illa att vara i en arbetarklassbubbla eller vilken bubbla som helst? Eller är det mer specifikt privilegiebubblan du vill undvika?

Jag vet inte riktigt faktiskt, tror att min instinktiva motvilja handlar mkt om att det är lätt att glömma de privilegier som följer av min tillvaro och att tro att alla har samma möjligheter. Sannolikt hade jag inte känt mig ett dugg nöjd i andra bubblor heller, utan försökt tänja även på dem, men jag vet inte säkert eftersom jag inte befinner mig där.

 

[Mabuse]

Finns betydligt fler utanför så du kanske ska se utanför ditt egna liv?
En fråga, är du född i innerstan?

Nej, verkligen inte. Jag pekade bara på att eftersom det uppenbart finns barn i innerstan, så verkar det inte vara ett korrekt antagande att alla som får barn flyttar därifrån. Vilket var har du beskrev din verklighet - den verkar med andra ord sakna några bitar jämfört med den allmänna verkligheten.

Lika lite som att det är sant att alla bor i innerstan med barn, så är det sant att ingen gör det. Innerstadsmänniskorna finns ju de också, även om de inte är så många.

Och jag kan ju se bland de av mina vänner som till skillnad från mig faktiskt är födda och uppvuxna i innerstan, att de bor där med en helt annan självklarhet. De tänker inte "Nämen inte ska väl jag, förorten duger för mig, oj, får jag verkligen?", utan mer "såklart jag kan bo här, varför inte? Det är ju mina barndomstrakter?" De tycker liksom inte att det är så märkvärdigt att bo i innerstan, och de tvivlar inte på att de skulle kunna göra det. Även om de såklart vet att alla inte kan det.

 

[Mabuse]

Jag vet inte riktigt faktiskt, tror att min instinktiva motvilja handlar mkt om att det är lätt att glömma de privilegier som följer av min tillvaro och att tro att alla har samma möjligheter. Sannolikt hade jag inte känt mig ett dugg nöjd i andra bubblor heller, utan försökt tänja även på dem, men jag vet inte säkert eftersom jag inte befinner mig där.

Så är det självklart, alla har verkligen inte samma möjligheter. Det är världar mellan de möjligheter olika människor har, beroende på vart de kommer ifrån. Men jag tror man kan se det, även om man själv är priviligierad. I princip alla är ju priviligierade i någon mån, det finns alltid någon som har det sämre.

 

[Mabuse]

J


Om inte barnet som 20åring kan både plugga och söka bostad hade jag blivit ordentlig orolig faktiskt. Hur ska den då klara heltidsjobb, familj och hobbies?

Heltidsjobb, barn och hobbies för en tjugoåring tycker jag låter mycket. Jag tänker att man lägger väl den ena pusselbiten till den andra, och behöver inte gå all in med hela vuxenpaketet samma dag man tar studenten?

Med det sagt skulle jag nog också räkna med att en 20-åring kan fixa fram en bostad själv, men fixa temporärt tak över huvudet är en sak, ett mer långsiktigt boende som man trivs med är något annat. Det kan man ju tycka vad man vill om, men hur det nu är så är det ju ett faktum att bostäder i svenska storstäder är dyra, och att det är brist snarare än överskott på bostadsmarknaden.