R
Raderad medlem 6459
Ja, det är starka ord. Jag blev arg. Varför ska jag inte använda starka ord då?Oj hjälp. Det var starka ord.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, det är starka ord. Jag blev arg. Varför ska jag inte använda starka ord då?Oj hjälp. Det var starka ord.
Fast diskussionen handlade väl om folk som inte behöver pengarna.Föräldrarna kanske behöver sina pengar själva och är beroende av att få dem tillbaka.
Det var inget svar på min fråga!
Det finns ju också alternativet att barnet lånar kontantinsatsen av sina föräldrar, om det inte går att lösa på annat sätt.
Varför tycker du det är märkligt att små barn får pengar i present? Jag ser det som mer logiskt att önska pengar till sitt barns framtid när de är så små att de inte ens uppskattar det de får än att de får 10 bilar när de fyller 1 som vår son fick. (Han fick pengar också men vi har en stor släkt...)Jag blir lite förvånad över att många verkar ha så gott om pengar att barnbidraget inte behövs (behovsprövat känns nästan som en bra idé när jag läser här). Dessutom att barnen får pengar i present redan som mycket små
Jag verkar ju helt annorlunda här. Vi har aldrig lagt undan pengar till barnen förutom om de fått pengar explicit, vilket bara skett när de varit stora nog att önska sig pengar och då har de förstås själva fått sina hundralappar att förvalta - inget tvång på att det ska in på konto eller så.
Ingen av mina barn har svårt att hålla i pengar och vi har hittills hjälpt en av dom med bostad - dvs hon fick låna till kontantinsatsen på får fastihget och på så vis slapp hon hög ränta. Detta kommer vi göra för dom andra två också när det blir dags.
Körkort har de två som har betalat själva delvis, vi har hjälpt till med några lektioner och framförallt så har vi övningskört med dom en hel massa. Så blir det för den tredje också.
Ja, det är starka ord. Jag blev arg. Varför ska jag inte använda starka ord då?
Fast diskussionen handlade väl om folk som inte behöver pengarna.
Nej alla människor gör inte det. Normen är inte att leva som jag har gjort och gör. Inte på långa vägar men jag trivs och jag är nöjd med de val jag har gjort i livet och det är det viktiga för mig.
De personer som väljer att ge/ låna de pengarna till barnen tycker uppenbarligen att det är det som de vill spendera de pengarna på.Okej - hur många procent av den vuxna befolkningen har ingen användning för 250.000 i sitt eget liv?
Det är ju en krock mellan två synesätt här: de som tycker att man ska hjälpa så lite som möjligt, och de som tycker att man ska hjälpa så mycket man kan. Jag har svårt att se att de barn som får betydligt mer hjälp än de behöver får samma träning i att hand om sig själva och sitt liv som den första kategorin.
Varför tycker du det är märkligt att små barn får pengar i present? Jag ser det som mer logiskt att önska pengar till sitt barns framtid när de är så små att de inte ens uppskattar det de får än att de får 10 bilar när de fyller 1 som vår son fick. (Han fick pengar också men vi har en stor släkt...)
Till våra syskonbarn och gudsöner ger vi aktier och böcker i present. Vi har gjort ett medvetet val att investera i deras framtid (ekonomi och läskunskap) istället för i slit och släng produkter.
Du, du har ingen jävla aning om vad du pratar om eller hur vi hjälps åt i vår familj. Man måste inte ge sina ungar 250 000 för att vara en hjälpsam förälder.
Så vem är det som tycker såhär då?:Jag har för övrigt inte nämnt familj, du kanske inte ska ta det så personligt, vi för väl en allmän diskussion här?
Det känns för mig sniket i kubik, möjligen då om det är de enda pengarna föräldrarna har, och de inte kan vara utan dem utan måste ha tillbaks dem för att klara sin egen ekonomi. Man kan ju se det som ett förskott på arvet, om tanken på en gåva är jobbig. Förmodligen har man ju större nytta av de pengarna då, än när föräldrarna är gamla.
Okej - hur många procent av den vuxna befolkningen har ingen användning för 250.000 i sitt eget liv?
Så vem är det som tycker såhär då?:
"Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark."
Kan du inte alls se varför jag tolkar det som att du skriver det till mig när du skriver det till mig? Att det ser ut som att du räknar in mig där? Och kan du då inte se varför jag blir arg? Eftersom jag tolkade det som att du antyder att jag inte skulle tycka att man ska hjälpas åt i en familj?
Om du menar att nån annan tycker sådär - vänd dig direkt till dem då.
Och jag blev förvånad över att jag blivit missförstådd men då är det ju lugnt!Jag blev förvånad av ditt otrevliga svar.
Det känns för mig sniket i kubik, möjligen då om det är de enda pengarna föräldrarna har, och de inte kan vara utan dem utan måste ha tillbaks dem för att klara sin egen ekonomi. Man kan ju se det som ett förskott på arvet, om tanken på en gåva är jobbig. Förmodligen har man ju större nytta av de pengarna då, än när föräldrarna är gamla.
Mer hjälp än man behöver låter ju inte lämpligt. Poängen är väl att det i tråden finns väldigt skilda uppfattningar om hur mycket "betydligt mer än man behöver" är.
Jag skulle kanske också fundera på varför det är så viktigt att barn får all träning de kan få i att ta hand om sig själva och sitt liv? Jag har t ex en kompis som blev föräldralös när han var runt 18. Ingen övrig familj i livet. Han fick ju verkligen genomgå en bootcamp i att ta hand om sig själv och sitt liv, och han klarade det - men jag vet inte om jag tycker att han verkade bli lyckligare eller mer karaktärsdanad av det?