Spara till barnen?

Det finns ju också alternativet att barnet lånar kontantinsatsen av sina föräldrar, om det inte går att lösa på annat sätt.

Det känns för mig sniket i kubik, möjligen då om det är de enda pengarna föräldrarna har, och de inte kan vara utan dem utan måste ha tillbaks dem för att klara sin egen ekonomi. Man kan ju se det som ett förskott på arvet, om tanken på en gåva är jobbig. Förmodligen har man ju större nytta av de pengarna då, än när föräldrarna är gamla.

Min värdering där är snarare någon sorts familjesocialism: Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. När jag var yngre och inte hade så mycket pengar, så var det föräldrarna som hjälpte mig - nu har jag pengar medan de är pensionärer, nu är det min tur att hjälpa dem. Mina barn har inga pengar alls nu, alltså är det jag som hjälper dem. Den som för tillfället drar in mest pengar (det varierar ju under livet) hjälper de andra där det är läge och möjlighet. OBS hjälper, inte försörjer.
 
Jag blir lite förvånad över att många verkar ha så gott om pengar att barnbidraget inte behövs (behovsprövat känns nästan som en bra idé när jag läser här). Dessutom att barnen får pengar i present redan som mycket små

Jag verkar ju helt annorlunda här. Vi har aldrig lagt undan pengar till barnen förutom om de fått pengar explicit, vilket bara skett när de varit stora nog att önska sig pengar och då har de förstås själva fått sina hundralappar att förvalta - inget tvång på att det ska in på konto eller så.

Ingen av mina barn har svårt att hålla i pengar och vi har hittills hjälpt en av dom med bostad - dvs hon fick låna till kontantinsatsen på får fastihget och på så vis slapp hon hög ränta. Detta kommer vi göra för dom andra två också när det blir dags.

Körkort har de två som har betalat själva delvis, vi har hjälpt till med några lektioner och framförallt så har vi övningskört med dom en hel massa. Så blir det för den tredje också.
Varför tycker du det är märkligt att små barn får pengar i present? Jag ser det som mer logiskt att önska pengar till sitt barns framtid när de är så små att de inte ens uppskattar det de får än att de får 10 bilar när de fyller 1 som vår son fick. (Han fick pengar också men vi har en stor släkt...)

Till våra syskonbarn och gudsöner ger vi aktier och böcker i present. Vi har gjort ett medvetet val att investera i deras framtid (ekonomi och läskunskap) istället för i slit och släng produkter.
 
Ja, det är starka ord. Jag blev arg. Varför ska jag inte använda starka ord då?

Jag tyckte inte det var trevligt att skriva "Du, du har ingen jävla aning om vad du pratar om eller hur vi hjälps åt i vår familj." Jag hade inte sett att @Aroma hade haft åsikter om hur ni gör i er familj. Samt att skriva " du har ingen jävla aning om vad du pratar om" tycker jag inte är ett trevligt sätt att uttrycka sig,

Jag blev förvånad då jag tycker du brukar hålla en trevlig och bra ton även vid känslor.
 
Nej alla människor gör inte det. Normen är inte att leva som jag har gjort och gör. Inte på långa vägar men jag trivs och jag är nöjd med de val jag har gjort i livet och det är det viktiga för mig.

Det finns massor av olika normer, bara den här tråden är väl ett tydligt exempel på det? Det är säkert sant att det finns normer du inte följer, men lika sant att det finns andra normer du följer. Ingen kan följa alla, eftersom de bitvis står i direkt motsättning till varandra.
 
@stjarnhimmel Ja jag uppskattar inte att i ett inlägg till mig uppenbart inkludera mig i nån vantolkad uppfattning om att man inte skulle hjälpa varandra i familjer bara för att man inte ger varandra en kvarts miljon. Man kan hjälpa varandra jättefint och kärleksfullt och bra utan att ge någon en kvarts miljon.

Få här inne vet hur andras familjesituationer ser ut så att sitta och säga att andra inte skulle hjälpa sina familjemedlemmar tar jag som en jäkla förolämpning bara. Må hända att jag överreagerade men jag tyckte att det var otrevligt. @Aroma vet ingenting om hur jag eller @Hiddeous till exempel hjälper och tar hand om vår familj.
 
Det är ju en krock mellan två synesätt här: de som tycker att man ska hjälpa så lite som möjligt, och de som tycker att man ska hjälpa så mycket man kan. Jag har svårt att se att de barn som får betydligt mer hjälp än de behöver får samma träning i att hand om sig själva och sitt liv som den första kategorin.

Mer hjälp än man behöver låter ju inte lämpligt. Poängen är väl att det i tråden finns väldigt skilda uppfattningar om hur mycket "betydligt mer än man behöver" är.

Jag skulle kanske också fundera på varför det är så viktigt att barn får all träning de kan få i att ta hand om sig själva och sitt liv? Jag har t ex en kompis som blev föräldralös när han var runt 18. Ingen övrig familj i livet. Han fick ju verkligen genomgå en bootcamp i att ta hand om sig själv och sitt liv, och han klarade det - men jag vet inte om jag tycker att han verkade bli lyckligare eller mer karaktärsdanad av det?
 
Varför tycker du det är märkligt att små barn får pengar i present? Jag ser det som mer logiskt att önska pengar till sitt barns framtid när de är så små att de inte ens uppskattar det de får än att de får 10 bilar när de fyller 1 som vår son fick. (Han fick pengar också men vi har en stor släkt...)

Till våra syskonbarn och gudsöner ger vi aktier och böcker i present. Vi har gjort ett medvetet val att investera i deras framtid (ekonomi och läskunskap) istället för i slit och släng produkter.

För att jag tycker det är skittrist för barnet! Vilken 3-åring tindrar med ögonen för att den fått en tusenlapp till på kontot?

Jag menar inte att ungen ska överrösa med presenter överhuvudtaget. Jag tycker att 10 bilar låter både trist, överdrivet och stereotypt. Tänk om han gillar hästar? eller pussel?

Första julen tyckte mina ungar att det roligaste var presentpappret till ett JÄTTEpaket med varsin lussekatt i. :laugh:

Tänk om de här barnen som ni investerar så fint i inte uppskattar att läsa - jag har tre barn, en av dom hade fått traumatisk upplevelse om hen bara fått böcker och aktier för att VI tyckte det var rätt för hens framtidsinvestering. De andra hade älskat att bara få böcker.

MIn snälle bror har investerat i aktier åt sina tre barn, en har festat upp rubbet innan hen fyllt 22.

Jag försöker inte säga att det är fel att göra så, men det är rusktigt trubbigt i mina ögon och om inte barnen är i linje med gåvorna - blir det så lyckat då? I min värld är skalan lite mindre svartvit än aktier/böcker alternativt slit och släng
 
Du, du har ingen jävla aning om vad du pratar om eller hur vi hjälps åt i vår familj. Man måste inte ge sina ungar 250 000 för att vara en hjälpsam förälder.
:confused:

Jag har för övrigt inte nämnt familj, du kanske inte ska ta det så personligt, vi för väl en allmän diskussion här?
 
Jag har för övrigt inte nämnt familj, du kanske inte ska ta det så personligt, vi för väl en allmän diskussion här?
Så vem är det som tycker såhär då?:

"Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark."

:confused:

Kan du inte alls se varför jag tolkar det som att du skriver det till mig när du skriver det till mig? Att det ser ut som att du räknar in mig där? Och kan du då inte se varför jag blir arg? Eftersom jag tolkade det som att du antyder att jag inte skulle tycka att man ska hjälpas åt i en familj?

Om du menar att nån annan tycker sådär - vänd dig direkt till dem då.
 
Det känns för mig sniket i kubik, möjligen då om det är de enda pengarna föräldrarna har, och de inte kan vara utan dem utan måste ha tillbaks dem för att klara sin egen ekonomi. Man kan ju se det som ett förskott på arvet, om tanken på en gåva är jobbig. Förmodligen har man ju större nytta av de pengarna då, än när föräldrarna är gamla.

Jag tror aldrig att min bror ens har tänkt tanken att föräldrarnas pengar per automatik är hans pengar. Ännu mer motbjudande tror jag han anser tanken vara att det skulle vara förskott på ett arv. Vi har fått väldigt mycket av våra föräldrar, på så många sätt, att tanken känns fullständigt förvrängd. Båda bilarna jag kör kommer från min pappa (jag har övertagit lånen på dem). Hästarna jag har har vi delat alla kostnader på, under alla år, eftersom de har varit gemensamma. Mamma har mockat varje dag åt mina djur, jag har ridit hennes. Min bror tog pappa till sjukhuset och insisterade på att vara med under röntgenundersökningen när pappa blev sjuk. Jag passade djuren när mamma var inlagd. Vi hjälper varandra, men inte med kontanter. Det finns liksom ingen anledning.
 
Okej - hur många procent av den vuxna befolkningen har ingen användning för 250.000 i sitt eget liv?

Vad innebär att ha användning för? Klart att alla kan använda 250 000, vi lever i ett konsumtionssamhälle. Men alla har inte intresse eller behov av att konsumera för eget bruk i den omfattning de har pengar för. Du konsumtionshetsar tråden igenom och jag har så svårt att begripa varför. Onödigt att moralisera kring vad andra gör med sina pengar.
 
Så vem är det som tycker såhär då?:

"Jag har överhuvudtaget svårt att se varför det anses så fördärvligt att hjälpas åt i en familj, att ensam alltid skulle vara stark."

:confused:

Kan du inte alls se varför jag tolkar det som att du skriver det till mig när du skriver det till mig? Att det ser ut som att du räknar in mig där? Och kan du då inte se varför jag blir arg? Eftersom jag tolkade det som att du antyder att jag inte skulle tycka att man ska hjälpas åt i en familj?

Om du menar att nån annan tycker sådär - vänd dig direkt till dem då.

Nej det kan inte se att jag vände mig mot dig. Jag vände mig mot en uppfattning i den här tråden om att det är fel att hjälpa sin barn med t.ex. möjlighet till bostad, för att de då blir osjälvständiga vuxna som inte klarar sig i livet. Om varje argument skall tolkas som rent personligt mot hur man har det i den egna familjen blir det ju jättemärkligt, det blir ju ingen diskussion.
Jag blev förvånad av ditt otrevliga svar.
 
Jag blev förvånad av ditt otrevliga svar.
Och jag blev förvånad över att jag blivit missförstådd men då är det ju lugnt!

Jag tror inte att @Hiddeous lever i en familj där de aldrig hjälper varandra. Det kan jag inte tänka mig i alla fall. Men det svarar hon nog bäst på själv. (vet inte vem mer som du tror har den uppfattningen i den här tråden faktiskt men det är ju fritt för dig att tagga dem direkt och fråga hur de känner kring det hela).
 
Det känns för mig sniket i kubik, möjligen då om det är de enda pengarna föräldrarna har, och de inte kan vara utan dem utan måste ha tillbaks dem för att klara sin egen ekonomi. Man kan ju se det som ett förskott på arvet, om tanken på en gåva är jobbig. Förmodligen har man ju större nytta av de pengarna då, än när föräldrarna är gamla.

Det funderar jag också på, är det samma invändningar mot att ta emot ett arv efter föräldrarna? Eller varför är det så fel att pengar överförs från en generation till annan när man är ung?
 
Mer hjälp än man behöver låter ju inte lämpligt. Poängen är väl att det i tråden finns väldigt skilda uppfattningar om hur mycket "betydligt mer än man behöver" är.

Jag skulle kanske också fundera på varför det är så viktigt att barn får all träning de kan få i att ta hand om sig själva och sitt liv? Jag har t ex en kompis som blev föräldralös när han var runt 18. Ingen övrig familj i livet. Han fick ju verkligen genomgå en bootcamp i att ta hand om sig själv och sitt liv, och han klarade det - men jag vet inte om jag tycker att han verkade bli lyckligare eller mer karaktärsdanad av det?

Det var ju ett ganska drastiskt exempel, att få från att inte skänka bort pengar till att tänka sig ett scenario där föräldrarna inte finns alls i bilden. Jag tror att det skulle vara väldigt traumatiskt att uppleva något sådant. För mig räcker det att veta att mina föräldrar finns där, att någon svarar när man ringer och undrar hur de mår. Samma för min man (som blev faderlös vid 15 års ålder). Hans mamma har erbjudit sig att skänka en massa kontanter som vi har tackat nej till. Spendera dem på resor hit i stället, har vi sagt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Idag kom Folkhälsomyndigheten med sina nya rekommendationer för skärmtid (finns här att läsa ) och nu är jag nyfiken på hur andra gör...
9 10 11
Svar
208
· Visningar
7 700
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Hur tänker du hantera ditt barns kompisar i framtiden? Barn kommer med lekkamrater. Och med det kommer massor av barnrelaterade saker...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
4 494
Senast: Derivata
·
Övr. Barn Jag lärde mig precis att mitt barns försäkring betalar ut 10 000 kr när mitt barn fått sin ADHD-diagnos. Jag kanske är löjligt...
Svar
5
· Visningar
756
Senast: eyz
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 865
Senast: Mirre
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp