Det är väl ett jättebra exempel på hur man, medvetet eller inte, inkorporerar sin familjs värderingar och gör dem till sina egna? Och att det som är självklart i en familj känns motbjudande i en annan.
I min familj är kontanter, tämligen oproblematiskt, en del i det utbyte av tjänster, hjälp, omtanke etc som finns mellan föräldrar och barn. Det innebär absolut inte att föräldrarnas pengar med automatik är mina pengar, verkligen inte. Men för mig är det inte väsensskilt att hjälpa med mockning och att hjälpa med pengar. Det man har möjlighet med hjälper man varandra med inom familjen - vare sig det är tid, pengar, omtanke, eller något annat. Inom rimliga ramar, givetvis. Man kan såklart inte kräva hjälp av andra, lika lite som man skulle kunna kräva presenter av en gäst. Och erbjuder någon mer än man behöver, så tackar man nej.
Varför tolkar du argumenten personligt? Det är väl helt ointressant att diskutera enskilda skribenters familjer. Jag skrev om att jag tyckte mig se en uppfattning att det var fel att hjälpa sin barn för att man då gjorde dem osjälvständiga som inte skulle klara sig senare i livet. Men då kan vi släppa det, jag pratade naturligtvis inte om din familj specifikt.
