Sommarföräldrar 2022

[Skrottiskrott]

Bvc var på hembesök igår, en urgullig sköterska som jag hoppas att vi får träffa många gånger! Allt var så tipp topp det bara kan bli. Så tacksam. Baby bluesen hänger i och jag får såna slängar av "detta är för bra för att vara sant, tänk om det händer något" o.s.v... Fast det är väl så det är att vara förälder helt enkelt.

Idag började min man jobba, jag är egentligen liite bitter över att det inte funkade med hans jobb att vara hemma veckan ut (så att det blev alla de där tio dagarna, tycker att bebisbubblan blev onödigt kort) men det har gått över förväntan. Jag har varit hemma med treåringen och valp hela sommaren och det kändes nog t.o.m. lättare att vara det ihop en nyfödd bebis idag jämfört med att vara det höggravid, trots att jag har ont i stygnen och inte orkar stå och gå särskilt länge.

Innan den gulliga bvc-sköterskan åkte igår sa hon: "Njuuuut nu, det går så fort!" Haha, jag veeeet! Är det bara jag som blir tokstressad av att tänka på hur mycket man ska njuuuuta och på hur fort det går? Jag vet liksom inte hur jag ska kunna njuta mer än vad jag redan gör. Njuter snarare mindre när jag tänker på hur fort tiden går ju. Jag är nog helt fel person att påminna om att njuta, får dåligt samvete om jag lägger ner bebis i barnvagnen i tjugo minuter för att äta lunch. "Jag borde ha honom i famnen och njuta, snart är han stor..." Och så ska jag ju njuta av treåringen också, som även han är underbar och blir stor i en rasande fart. Får dåligt samvete när jag tänker på att han ska gå 15 timmars på förskola, men det är ju för att han själv frågar efter det varje dag! Snälla säg att någon känner igen sig. Hur lugnar man ner tidspaniken? Det blir ju så otroligt kontraproduktivt, ju mer jag stressar över att tiden går fort desto mindre lever jag i nuet.

 

[trofé]

Nu ska man ju verkligen inte jämföra sig med andra men jag kände ändå wooow över att du redan kan skritta uppsuttet. Det finns inte på kartan på länge här känner jag, men det är ju så otroligt olika. Red en månad efter första förlossningen men denna gång känns det som att det kommer att dröja längre.

Jag har tidigare gått hos sjukgymnast och naprapat för ryggproblem, och typ den lättaste och mest grundläggande övningen jag fick var att ligga på rygg med böjda knän och aktivera den djupa bålmuskulaturen genom att dra naveln mot ryggraden. Utmana genom att växelvis lyfta en fot i taget från underlaget. Viktigt att inte spänna rumpan samtidigt (det gör man ju i andra övningar men i mitt fall spänner jag rumpan typ JÄMT och behöver träna på att kunna aktivera bålmuskulaturen enskilt).

Red efter 10 dagar med förra barnet också, men då skavde det lite av stygnen först och så kände jag mig så instabil i magen. Nu kändes det magmässigt som vanligt, väldigt otippat. Och ja, oj vad olika allt är för alla, och för en själv, vid olika tillfällen (tänker under graviditeten också).

Vad är det för din del som gör att det känns långt bort med ridning tex? Jag känner mig bättre än jag trott i kroppen, men har dålig funktion i vänster hand fortfarande (domnar, har tid hos naprapat för det) och ont i ryggen och fog av och till. Svider en del när det läker kring stygn och så, men tänker att det kunde totalt sett varit mkt mkt värre ändå.

 

[Skrottiskrott]

Red efter 10 dagar med förra barnet också, men då skavde det lite av stygnen först och så kände jag mig så instabil i magen. Nu kändes det magmässigt som vanligt, väldigt otippat. Och ja, oj vad olika allt är för alla, och för en själv, vid olika tillfällen (tänker under graviditeten också).

Vad är det för din del som gör att det känns långt bort med ridning tex? Jag känner mig bättre än jag trott i kroppen, men har dålig funktion i vänster hand fortfarande (domnar, har tid hos naprapat för det) och ont i ryggen och fog av och till. Svider en del när det läker kring stygn och så, men tänker att det kunde totalt sett varit mkt mkt värre ändå.

Sist gång red jag efter en månad, lite försiktigt. Denna gång har jag så himla mycket ondare efter förlossningen, i stygnen men även kvarstående bäckensmärta så därför tror jag att det kommer dröja längre än en månad. Efter första barnet var jag ute och promenerade två km typ tre dagar efter förlossningen och tyckte att det kändes helt ok, denna gång får jag ont och mycket tyngdkänsla efter bara en jättelångsam tiominuterspromenad. Så det känns liksom överlag som att kroppen behöver mer tid för återhämtning denna gång. Men egentligen är jag inte stressad över det, var sak har sin tid tänker jag. Ska verkligen fokusera på vila och återhämtning nu och sedan stärka kroppen långsamt från grunden. Jag litar på att jag kommer känna när det är dags att hoppa upp i sadeln igen.

 

[trofé]

Sist gång red jag efter en månad, lite försiktigt. Denna gång har jag så himla mycket ondare efter förlossningen, i stygnen men även kvarstående bäckensmärta så därför tror jag att det kommer dröja längre än en månad. Efter första barnet var jag ute och promenerade två km typ tre dagar efter förlossningen och tyckte att det kändes helt ok, denna gång får jag ont och mycket tyngdkänsla efter bara en jättelångsam tiominuterspromenad. Så det känns liksom överlag som att kroppen behöver mer tid för återhämtning denna gång. Men egentligen är jag inte stressad över det, var sak har sin tid tänker jag. Ska verkligen fokusera på vila och återhämtning nu och sedan stärka kroppen långsamt från grunden. Jag litar på att jag kommer känna när det är dags att hoppa upp i sadeln igen.

Hade mkt tyngdkänsla efter förra förlossningen och upplevde det obehagligt. Men gjorde alldeles för mkt tunga saker då också.

Skulle verkligen behöva ge mig mer återhämtning totalt sett också. Sover/it några få timmar/dygn senste veckorna och det triggar nedstämdheten och ffa ångesten mkt. Hade besök av min mamma idag. Bebis sovit mer eller mindre sedan 11 med paus för amning, och jag har inte sovit något.

Och känner att ammandet (som känns viktigt för mig) kostar mkt ork = skulle behöva ännu mer vila.

 

[Skrottiskrott]

Hade mkt tyngdkänsla efter förra förlossningen och upplevde det obehagligt. Men gjorde alldeles för mkt tunga saker då också.

Skulle verkligen behöva ge mig mer återhämtning totalt sett också. Sover/it några få timmar/dygn senste veckorna och det triggar nedstämdheten och ffa ångesten mkt. Hade besök av min mamma idag. Bebis sovit mer eller mindre sedan 11 med paus för amning, och jag har inte sovit något.

Och känner att ammandet (som känns viktigt för mig) kostar mkt ork = skulle behöva ännu mer vila.

Ja det är märkligt vad man blir trött av amningen! Jag sa till min man häromdagen att jag inte kunde förstå hur jag kunde tycka att det var kämpigt med bara en nyfödd bebis när jag var hemma med vår förstfödda. Nu har vi ju två barn med allt vad det innebär. Men så var storebror hos farmor flera timmar igår och ÄNDÅ kände jag mig helt slut på kvällen - det var visst slitsamt att "bara" sitta och amma hela dagen också.

Jag har svårt för att sova på dagen, ibland på natten också. Brukar tänka att det är återhämtning att bara ligga ner också, får ta bort förväntningen om att sova (och då händer det till och med att jag somnar i alla fall). Men det ska ju klaffa med att bebis sover, storebror kan tänka sig att titta på tv en stund o.s.v.

Det är så mycket kontroller under graviditeten och alla bryr sig om hur man mår och sympatiserar med att man är trött och sliten som höggravid - sedan när man är hemma från BB och kan vara risigare än någonsin under en ganska lång tid (olika för alla som sagt) så är det inte alls mycket fokus på mamman längre. Tänker därför att det är oerhört viktigt att vi mammor ser till att ta hand om oss, vårdar oss själva som prinsessor... I den mån det går. Lättare sagt än gjort men jisses vad de flesta av oss skulle kunna dra ner på kraven och barnen skulle fortfarande vara precis lika nöjda och välmående.

 

[trofé]

Ja det är märkligt vad man blir trött av amningen! Jag sa till min man häromdagen att jag inte kunde förstå hur jag kunde tycka att det var kämpigt med bara en nyfödd bebis när jag var hemma med vår förstfödda. Nu har vi ju två barn med allt vad det innebär. Men så var storebror hos farmor flera timmar igår och ÄNDÅ kände jag mig helt slut på kvällen - det var visst slitsamt att "bara" sitta och amma hela dagen också.

Jag har svårt för att sova på dagen, ibland på natten också. Brukar tänka att det är återhämtning att bara ligga ner också, får ta bort förväntningen om att sova (och då händer det till och med att jag somnar i alla fall). Men det ska ju klaffa med att bebis sover, storebror kan tänka sig att titta på tv en stund o.s.v.

Det är så mycket kontroller under graviditeten och alla bryr sig om hur man mår och sympatiserar med att man är trött och sliten som höggravid - sedan när man är hemma från BB och kan vara risigare än någonsin under en ganska lång tid (olika för alla som sagt) så är det inte alls mycket fokus på mamman längre. Tänker därför att det är oerhört viktigt att vi mammor ser till att ta hand om oss, vårdar oss själva som prinsessor... I den mån det går. Lättare sagt än gjort men jisses vad de flesta av oss skulle kunna dra ner på kraven och barnen skulle fortfarande vara precis lika nöjda och välmående.

Håller SÅÅ med om det med att vad det är kontroller innan och sedan får det "gå som det går". Sedan vet jag inte om det var så mkt anpassning/positivt bemötande från omgivningen när jag var gravid. Jag jobbade som vanligt länge, hade jourer, gjorde det mesta som vanligt hemma osv. Och var SÅÅÅ sliten. Och precis som du säger, man borde behandla sig själv mkt bättre, och jag önskar att omgivningen också ville vara lite "snällare", missförstå mig rätt.

 

[Ynnej]

Kanske missat tidigare i tråden men är det fler som upplever kvällsoro på era bebisar eller har erfarenhet av det? A är ordentligt ledsen en stund varje kväll sedan någon vecka. Inget jag upplevde med mitt första barn. Försökt läsa på lite om att det kan bero på mycket intryck osv. Lite trist att bäva inför varje kväll

I övrigt tycker jag vi kommit in i livet med två barn och har hittat lite rutiner. Tyckte det var riktigt kämpigt i början men inte alls på samma sätt längre. Skönt!

 

[Kaching]

Kanske missat tidigare i tråden men är det fler som upplever kvällsoro på era bebisar eller har erfarenhet av det? A är ordentligt ledsen en stund varje kväll sedan någon vecka. Inget jag upplevde med mitt första barn. Försökt läsa på lite om att det kan bero på mycket intryck osv. Lite trist att bäva inför varje kväll

I övrigt tycker jag vi kommit in i livet med två barn och har hittat lite rutiner. Tyckte det var riktigt kämpigt i början men inte alls på samma sätt längre. Skönt!

Läst tråden men inte orkat skriva på ett tag. Tänkte svara gällande kvällsoro lite bara:

Vår dotter har tydligt haft det sedan födseln mer eller mindre. 18-21 vill hon bara vara nära och gärna amma massor fram till läggdags (vilket också har blivit anledningen till att jag går och lägger mig så tidigt ). Det har gradvis blivit bättre (11 veckor nu) men det ska tydligen vara supervanligt med kvällsoro/the witching hour så det är skönt att inte vara ensam i det i alla fall antar jag

 

[Guldaskig]

Kanske missat tidigare i tråden men är det fler som upplever kvällsoro på era bebisar eller har erfarenhet av det? A är ordentligt ledsen en stund varje kväll sedan någon vecka. Inget jag upplevde med mitt första barn. Försökt läsa på lite om att det kan bero på mycket intryck osv. Lite trist att bäva inför varje kväll

I övrigt tycker jag vi kommit in i livet med två barn och har hittat lite rutiner. Tyckte det var riktigt kämpigt i början men inte alls på samma sätt längre. Skönt!

Också hört att det är vanligt, vill minnas att vårt första barn hade det lite kämpigt på kvällen.

 

[Fille]

Vi har också perioder med lite kvällsoro, men inte varje dag som tur är utan lite då och då!

 

[vemsomhelst123]

Kanske missat tidigare i tråden men är det fler som upplever kvällsoro på era bebisar eller har erfarenhet av det? A är ordentligt ledsen en stund varje kväll sedan någon vecka. Inget jag upplevde med mitt första barn. Försökt läsa på lite om att det kan bero på mycket intryck osv. Lite trist att bäva inför varje kväll

I övrigt tycker jag vi kommit in i livet med två barn och har hittat lite rutiner. Tyckte det var riktigt kämpigt i början men inte alls på samma sätt längre. Skönt!

Vårt barn var så. Sele varje kväll blev vår lösning

 

[PathOfClovers]

Kanske missat tidigare i tråden men är det fler som upplever kvällsoro på era bebisar eller har erfarenhet av det? A är ordentligt ledsen en stund varje kväll sedan någon vecka. Inget jag upplevde med mitt första barn. Försökt läsa på lite om att det kan bero på mycket intryck osv. Lite trist att bäva inför varje kväll

I övrigt tycker jag vi kommit in i livet med två barn och har hittat lite rutiner. Tyckte det var riktigt kämpigt i början men inte alls på samma sätt längre. Skönt!

Hoppar in från annan tråd. Vår tjej var så. Skrik och gråt och svårmatad varje kväll, var sjukt jobbigt. Vid 3,5 månad försvann det från en dag till en annan. Bärsele och dammsuga var bästa metoden (och öronproppar för oss).

 

[Guldaskig]

Två nätter i rad har bebis ammat massor och jag vaknar på morgonen som en zombie Letade upp ett gammalt dokument som jag fick när första barnet var liten, vet inte hur mycket det stämmer, men mycket riktigt så är det en ökningsperiod vid 3 månader.

 

[Fille]

Två nätter i rad har bebis ammat massor och jag vaknar på morgonen som en zombie Letade upp ett gammalt dokument som jag fick när första barnet var liten, vet inte hur mycket det stämmer, men mycket riktigt så är det en ökningsperiod vid 3 månader.

Jag undrar varför de måste lägga beställningarna på natten för? Vore ju mer rimligt att lägga beställningarna på dagtid

 

[Ynnej]

Tack för era svar! Känns lite skönt att inte vara ensam om det. Försöker med sjal men funkar inte alltid när han väl är igång. Har vissa dagar lyckats få honom att somna i tidigt skede så vi slapp det. När han väl somnar är det lugnt resten av kvällen förutom att han vill vara klistrad på mig. Så tolkar det som att han blir övertrött trots att han inte varit vaken särskilt länge. Går från glad och nöjd till jätteledsen på nolltid. Hoppas det går över snart iallafall.

 

[Guldaskig]

Jag undrar varför de måste lägga beställningarna på natten för? Vore ju mer rimligt att lägga beställningarna på dagtid

Håller helt med dig!

 

[Klura]

Här går det upp och ned. Lillan är 2,5 vecka nu och humöret är inte det bästa. Hon har lätt till skrik, om hon är kall eller trött eller en fis på tvären. Verkar ogilla vagnen mer och mer tyvärr och vill hellre vara nära. Men vi lär känna varandra mer för varje dag och idag har varit en ganska bra dag ändå där hon bara skrikit korta perioder.

Låter henne komma nära så mycket hon behöver och försöker sänka mina förväntningar på henne. Hon är ju så liten och nyss kommit ut från en trygg varm miljö. Men hade inte gjort något om hon var lite mer nöjd

 

[Pellegnillot]

@Pellegnillot Tänkte på dig när jag såg den här https://vm.tiktok.com/ZMNosotcx/

Haha, men vad är det som händer?! Men det var ju någon barnläkare i kommentarerna som skrev att det fungerar så... Lär ju nästan testa!

 

[Pellegnillot]

Angående kvällsoro så läste jag att man gärna kan försöka hålla tiden de är vakna mellan sovstuder på kvällen kortare än på dagen. Det fungerar ganska bra för oss hittills. När han vaknar vid typ 18 så försöker vi typ söva om honom rätt snabbt, efter MAX 45 minuter, då brukar det gå ganska bra. Han är 10 veckor nu om jag kommit ihåg rätt. På dagarna brukar han vara uppe i en timme till 1,5 timme i taget, sedan blir det bara väldigt jobbigt med övertrötthet om det går längre än så... Himla passande med tider med allt just nu känner jag.

Jag kommer ihåg med storebror att det var rätt krisigt när han var 3-4 månader, då gick jag uppe på nätterna och bar i selen i flera timmar ibland.

Jag har typ gett upp det här med vagn, det blir liksom ett för stort projekt, så nu har jag gått in för att försöka få honom att sova själv i sängen efter lunch. Jag låter honom somna och sova en stund i selen, sedan får storebror se på tv medan jag lägger mig med lillebror i sängen. Jag försöker stoppa in hans armar så att de inte kan vifta så mycket och väcka honom. Nu jinxar jag säkert men igår sov han 45 minuter själv och idag en timme. SÅ otroligt välbehövt att få den tiden med storebror. Nog för att vi bara sett på tv under tiden men jag har varit närvarande och inte bara gått runt runt för att hålla bebisen sovande... Snälla håll alla tummar över att det ska hålla i sig att han kan sova en stund själv om dagarna!

Nu när maken är hemma på förmiddagarna har vi varit på öppna förskolan varje dag. Storebror är glad och vill dit så det dåliga samvetet har lindrats lite i alla fall. Eftermiddagarna blir väl fortfarande llte hur som helst med rätt mycket tv ibland men idag tog vi oss faktiskt ut i skogen. Fint väder och knappt en enda sur min på barnen under turen. Bra dag!

 

[Skrottiskrott]

Åh, kvällsoro är vårt andranamn... Första barnet hade så mycket kvällsoro som bebis och vaknade även var 40:e minut hela nätterna, gick dock att söva om med amning. Höll på lääänge, över ett år men fortfarande till och från. Alla sa hela tiden att "Det blir bättre vid 3 månader", "Det blir bättre när han börjar äta mat", "Det blir bättre när han börjar gå", "Det blir bättre när han börjar förskolan" o.s.v. men det blev det inte. Eller jo nu är det ju helt klart bättre men jag vet inte riktigt när det skedde och det var i alla fall inte i samband med något vi gjorde. Jag lyckades fungera som människa genom att acceptera läget, samsova och liggamma, lärde mig till slut att sova medan han åt. På kvällarna turades vi om med selen, dansade, studsade på pilatesboll m.m. Jag gick och la mig tidigt och min man kom upp med bebisen när det inte gick att söva om honom fler gånger utan amning. Han är 3 år nu och har fortfarande perioder då han vaknar gång på gång på gång fram till två-tre på natten, fullständigt otröstlig - nattskräck. Det är bara att härda ut verkar det som, önskar att jag hade bättre tips än så!

Vi har ju varit lite oroliga att lillebror skulle sova lika illa, men också räknat med att det kan bli precis så eller ännu värre sömn. Alla har lugnt sagt att bebis nr 2 kommer att sova jättebra, svärmor kläckte ur sig att han kommer vara sååå mycket lättare för att "ni är ju mycket mer erfarna föräldrar nu". Alltså det var ju inte på grund av att vi var förstagångsföräldrar som vår son var/är orolig om kvällarna och sov/sover dåligt??

Hur som helst, jag tycker att det är för tidigt att säga hur lillebror 2,5 vecka gammal sover men han är i alla fall helt klart ingen sova-hela-natten-bebis. Inte heller en sådan som vaknar 1-3 gånger, näää... Inatt har han vaknat en gång i timmen och varit så frustrerad, ätit, släppt, blivit arg, ätit, släppt, blivit arg... Det är väl den där fantastiska mjölkbeställningen som har lagts. Somnade gott vid sju imorse och då PING skulle storebror upp och kunde absolut inte tänka sig att ligga kvar och ta det lugnt en stund. Visste ju precis att det skulle bli kasst med sömn, det hör bebis- och småbarnstiden till. Men när jag är helt färdig där mitt i natten kan jag inte låta bli att vara liiite avundsjuk på de som har bebisar/barn som sover bra om nätterna. Har flera bekanta som pratar om hur de får tid för sig själva när barnen har somnat vid sju på kvällen och jag kan verkligen inte känna igen mig, ja såklart inte med bebis men även med treåringen då, det är ju när han lagt sig som kvällspasset börjar med att springa upp och trösta hela tiden. Sedan kommer jag igång på morgonen, tänker att man får det man klarar av och vill såklart inte byta ut mina små nattugglor för allt i världen.