Hej, längesen jag var aktiv men har läst allt. Grattis till alla bebisar som kommit nu senaste
![Heart :heart :heart]()
Och angående namn är Sanna mitt absolut finaste tjejnamn.
Här har senaste veckan varit fullständigt kaos mentalt. Vi har kraschat helt i den här familjen, förutom bebisen då. Han är nöjd och glad. Han sover dock bara i selen eller om jag lägger honom LÄNGE i sängen. Ligger jag bredvid bara en stund så vaknar han när jag går. Detta är helt sjukt stressande med en treåring hemma. Många säger ju att selen är så bra för då kan man hänga med det stora barnet och få saker gjort osv, men jag upplever det inte alls så. Jag måste gå runt runt för att bebisen ska somna och fortsätta sova, vilket gör att storebror blir helt "utanför" och det känns som det enda jag gör är att försöka få honom att vara lugn och tystare. Ljudnivån är enormt hög, han skriker så det skär i öronen. Jag blir mer och mer irriterad och han plockar såklart upp det här hos mig och allt blir bara värre och värre.
Maken har ett flexibelt jobb och kommer hem på lunch och jag försöker lägga bebisen i sängen då efter att ha burit honom hela förmiddagen. Jag kan ibland bli kvar i sängen i 1,5 timme innan jag kan smyga därifrån och då kanske han sover en stund själv i alla fall så att jag kan umgås lite med storebror. Storebror blir bara mer och mer "på" och maken får knappt något gjort på eftermiddagen längre för att allt är kaos. Så han är stressad, jag är stressad och storebror är arg och ledsen och högljudd. Som pricken över i så har storebror börjat vakna två timmar för tidigt varje morgon, klockan 6, och är trött hela dagarna bara för det.
Jag går konstant med gråten i halsen för det känns som jag ger storebror trauman för livet när det är så här dåligt.
Vi ska försöka lösa så att maken kan vara föräldraledig på något sätt som gör att det inte är en ångest varje morgon att vakna.
Jag måste få lillebror att sova i vagnen ute känns det som, det går inte ihop annars. Jag tar tacksamt emot alla tips för hur man får bebisar att sova i vagn. Just nu har jag bullat upp lite så han är lite mer "sittande" i vagnen och då blir han inte arg direkt utan sitter och kikar en bra stund, men han somnar inte och tillslut börjar han gråta. Så där är vi nu...
Förlåt för lång text, jag fick bara lov att få ur mig detta någonstans.
![Pensive face :pensive: 😔](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f614.png)
Bland de värsta känslorna jag känt att först vara tillsammans med sitt första barn typ dygnet runt i tre år och ha haft utrymmet att göra plats för känslor och ha fint och mysigt mesta delen av tiden till att nu bara vara irriterad på honom jämt när jag är själv med barnen. Fy vad det gör ont. Jag längtar så fruktansvärt mycket tills lillebror kan vara vaken längre stunder och bara behöver sova någon gång om dagen istället. Nästa vecka ska i alla fall maken börja vara föräldraledig men vi vet inte hur vi ska lägga upp det på bästa sätt än. Tack och lov för att den här veckan är slut och aldrig kommer igen.