Sommarföräldrar 2021

[service]

Jag kör en lite personlig fråga i denna tråden för pepp. Hur länge har ni varit ifrån era bebisar?

Jag har utbildat mig till doula efter att lilla F kom och nu har det börjat trilla in förfrågningar.

Jag kommer vara med på två förlossningar i mars och det innebär ju att jag måste vara hemifrån i max 13 h (därefter tar back up över om det blir längre). Men jag har bara varit borta lite över 3 h tidigare från min snart 8 månaders. Hon äter gott om vanlig mat men jag ammar fortfarande en hel del mys- och näringsmässigt samt samsover. Matmässigt tror jag är fine, förutom att jag måste vara försiktig med mjölkstockning.

Det dåliga mammasamvetet börjar dock krypa fram, det känns i hjärtat att vara borta från bebis. Min man har nytt jobb som han börjar i mars så känner även dåligt samvete mot honom att han kanske blir uttröttad (han har NPF så vissa saker tar mycket på krafterna) och att det stör hans jobb i början om han måste vara hemma en dag pga mitt jobb.

Jag har min mamma som jag kan ringa in också men hon kan inte trösta bebis så som jag och min man kan.

Jag vet att det finns folk som är borta mycket längre än så och mycket tidigare men jag tror problemet delvis bottnar i halvdant stöd från min man (även om han inte vill neka mig till det) och oro att det ska bli för mycket för honom med nytt jobb och vara ensam med båda barnen ett halvt dygn (han kan krascha ibland pga sin NPF).

Långt skrivet men tacksam för någon tanke/pepp/råd what ever.

Vad kul med utbildning, klart du ska prova om du själv känner att du vill.
Ang sambon så tänker jag att kanske din mamma eller någon han väljer kan vara där och stötta upp hemma? Kanske du har sån tur att det blir en helg förlossning och sambon är ledig ett par dagar ?
Bebisen klarar nog sig nog utmärkt, men du måste ju känna att det känns okej att vara borta också så du kan fokusera på uppdraget ❤

 

[Dorinda]

Jag kör en lite personlig fråga i denna tråden för pepp. Hur länge har ni varit ifrån era bebisar?

Jag har utbildat mig till doula efter att lilla F kom och nu har det börjat trilla in förfrågningar.

Jag kommer vara med på två förlossningar i mars och det innebär ju att jag måste vara hemifrån i max 13 h (därefter tar back up över om det blir längre). Men jag har bara varit borta lite över 3 h tidigare från min snart 8 månaders. Hon äter gott om vanlig mat men jag ammar fortfarande en hel del mys- och näringsmässigt samt samsover. Matmässigt tror jag är fine, förutom att jag måste vara försiktig med mjölkstockning.

Det dåliga mammasamvetet börjar dock krypa fram, det känns i hjärtat att vara borta från bebis. Min man har nytt jobb som han börjar i mars så känner även dåligt samvete mot honom att han kanske blir uttröttad (han har NPF så vissa saker tar mycket på krafterna) och att det stör hans jobb i början om han måste vara hemma en dag pga mitt jobb.

Jag har min mamma som jag kan ringa in också men hon kan inte trösta bebis så som jag och min man kan.

Jag vet att det finns folk som är borta mycket längre än så och mycket tidigare men jag tror problemet delvis bottnar i halvdant stöd från min man (även om han inte vill neka mig till det) och oro att det ska bli för mycket för honom med nytt jobb och vara ensam med båda barnen ett halvt dygn (han kan krascha ibland pga sin NPF).

Långt skrivet men tacksam för någon tanke/pepp/råd what ever.

Jag ska ju börja arbeta när min baby är 8 månader
Babyn ska börja på dagis när han är 16 månader, så halvtid och sambons tur att vara föräldraledig är snart här
Hoppas på att jag kan arbeta hemifrån på heltid så jag ändå får hänga mycket med dem men det beror på vad för uppdrag jag får.

Så jaga säger prova! Ta några uppdrag, gå in för det helt och utvärdera efteråt om det känns bra att vara borta så länge.

Sen tror jag att det kan vara värdefullt för barn och sambo att få umgås ostört länge, och skapa sina rutiner kring vardagen

Hur länge har sambon varit borta från babyn? Varför känns det rimligt att han är borta länge? Men inte du?

 

[Bexzor]

Jag kör en lite personlig fråga i denna tråden för pepp. Hur länge har ni varit ifrån era bebisar?

Jag har utbildat mig till doula efter att lilla F kom och nu har det börjat trilla in förfrågningar.

Jag kommer vara med på två förlossningar i mars och det innebär ju att jag måste vara hemifrån i max 13 h (därefter tar back up över om det blir längre). Men jag har bara varit borta lite över 3 h tidigare från min snart 8 månaders. Hon äter gott om vanlig mat men jag ammar fortfarande en hel del mys- och näringsmässigt samt samsover. Matmässigt tror jag är fine, förutom att jag måste vara försiktig med mjölkstockning.

Det dåliga mammasamvetet börjar dock krypa fram, det känns i hjärtat att vara borta från bebis. Min man har nytt jobb som han börjar i mars så känner även dåligt samvete mot honom att han kanske blir uttröttad (han har NPF så vissa saker tar mycket på krafterna) och att det stör hans jobb i början om han måste vara hemma en dag pga mitt jobb.

Jag har min mamma som jag kan ringa in också men hon kan inte trösta bebis så som jag och min man kan.

Jag vet att det finns folk som är borta mycket längre än så och mycket tidigare men jag tror problemet delvis bottnar i halvdant stöd från min man (även om han inte vill neka mig till det) och oro att det ska bli för mycket för honom med nytt jobb och vara ensam med båda barnen ett halvt dygn (han kan krascha ibland pga sin NPF).

Långt skrivet men tacksam för någon tanke/pepp/råd what ever.

Vi har delat föräldraledigheten sen vi kom hem från neonatal då jag pluggar 150%. Även om jag pluggar hemifrån så är det många timmar per dag som jag ibyr ser henne. Samt kommer börja jobba heltid nu när lillskruttan är drygt 4,5 månad. Jag säger prova

 

[FeatherCloud]

Jag börjar jobba 60% på onsdag, och är oftast ifrån bebis ett par gånger/timmar varje vecka redan nu nu. Var iväg 06-21 i oktober när hon var 6-7 veckor. Men lilla E flaskmatas ju så det har varit givet att sambon ska vara lika delaktig som jag från början. (Det är även han som tar alla nätter precis som med ettan, i vår familj är det nog jag som kraschar när det blir övermäktigt...)

Så mitt råd är nog bara kör. Ta några kortare break där pappan har bebis innan skarpt läge. Se tillsammans till att ni förbereder innan, kan han tex natta, trösta mm redan nu? Och kanske ha någon backup att ringa om det krisar, typ din mamma.

 

[Heulwen]

Jag ska ju börja arbeta när min baby är 8 månader
Babyn ska börja på dagis när han är 16 månader, så halvtid och sambons tur att vara föräldraledig är snart här
Hoppas på att jag kan arbeta hemifrån på heltid så jag ändå får hänga mycket med dem men det beror på vad för uppdrag jag får.

Så jaga säger prova! Ta några uppdrag, gå in för det helt och utvärdera efteråt om det känns bra att vara borta så länge.

Sen tror jag att det kan vara värdefullt för barn och sambo att få umgås ostört länge, och skapa sina rutiner kring vardagen

Hur länge har sambon varit borta från babyn? Varför känns det rimligt att han är borta länge? Men inte du?

Ta några uppdrag och utvärdera låter sunt!Och viktigt att de får vara där utan mig också tror jag.

Min man var egentligen aldrig borta då han var hemma 2,5 månad med oss och sedan jobbat hemifrån varje dag.

 

[Heulwen]

Jag börjar jobba 60% på onsdag, och är oftast ifrån bebis ett par gånger/timmar varje vecka redan nu nu. Var iväg 06-21 i oktober när hon var 6-7 veckor. Men lilla E flaskmatas ju så det har varit givet att sambon ska vara lika delaktig som jag från början. (Det är även han som tar alla nätter precis som med ettan, i vår familj är det nog jag som kraschar när det blir övermäktigt...)

Så mitt råd är nog bara kör. Ta några kortare break där pappan har bebis innan skarpt läge. Se tillsammans till att ni förbereder innan, kan han tex natta, trösta mm redan nu? Och kanske ha någon backup att ringa om det krisar, typ din mamma.

Han kan egentligen natta på dagen och trösta men kväll och nattetid gäller mest jag. Jag var på AW i 3 h i fredags så det var väl en start. Hon hade gråtit i 20 min men sedan somnat. Min mamma och hans bror ställer alltid upp, om vi är friska dvs. Men det kan man ju inte vara säker på i dessa tider.

Hur gick det att jobba?

 

[FeatherCloud]

Han kan egentligen natta på dagen och trösta men kväll och nattetid gäller mest jag. Jag var på AW i 3 h i fredags så det var väl en start. Hon hade gråtit i 20 min men sedan somnat. Min mamma och hans bror ställer alltid upp, om vi är friska dvs. Men det kan man ju inte vara säker på i dessa tider.

Hur gick det att jobba?

Det gick bra! Var extremt trött i huvudet efter varje dag, men en annan sorts trötthet jämfört med att ha barnen. Har ju kontorsjobb och har inte suttit framför en dator sen jag gick hem i juni, så det kräver nog lite tillvänjning... Men att få träffa kollegor osv, så kul!

Gick bra för sambon hemma också men hade inte väntat mig annat

Skönt för dig med aw! Och bra att mannen kunde natta. Tänker att gråten i sig inte behöver vara dålig (lilla E kan för övrigt gråta vid nattning med både mig och sambon) utan det viktiga är att bebis får närhet och trygghet i gråten. Det är ju sånt som bygger anknytning, tänker jag....

 

[Heulwen]

Det gick bra! Var extremt trött i huvudet efter varje dag, men en annan sorts trötthet jämfört med att ha barnen. Har ju kontorsjobb och har inte suttit framför en dator sen jag gick hem i juni, så det kräver nog lite tillvänjning... Men att få träffa kollegor osv, så kul!

Gick bra för sambon hemma också men hade inte väntat mig annat

Skönt för dig med aw! Och bra att mannen kunde natta. Tänker att gråten i sig inte behöver vara dålig (lilla E kan för övrigt gråta vid nattning med både mig och sambon) utan det viktiga är att bebis får närhet och trygghet i gråten. Det är ju sånt som bygger anknytning, tänker jag....

Skönt att det gått bra och förstår glädjen i miljöombytet!

Du har så rätt om gråten egentligen. Vi är nog förskonade då våra barn sällan gråtit mer än någon minut och när de väl gör det har vi svårt att bara acceptera det, utan att göra allt för att det ska bli bra. Tror vi måste se gråten som mer ofarlig, för både barnens och vår skull.

 

[astilbe]

Hur går det för bebisarna?

E är snart 10 månader och kryper runt i full fart här hemma och kontrollerar att vi barnsäkrat allt Han går längs med möbler men visar inget direkt intresse för att ta steget vidare och börja stå eller gå utan att hålla i sig. Han ammar och äter mat ca 50/50 skulle jag tro. Försöker vänja av med amningen nattetid men det går sådär. Storebror vande vi in på välling och delade sedan på nätterna (sov alltså i olika rum och satte väckarklockan för att bytas av) kanske får göra likadant den här gången. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog sist innan han vande sig (otroligt hur snabbt man glömmer) men tror det gick på 1-2 veckor.

 

[FeatherCloud]

Hur går det för bebisarna?

Kul med uppdatering! Och kul (och intensivt ) med full fart!

Lilla E är snart 8 månader här. Hon fortsätter vara en oftast smidig bebis som är lätt att hålla nöjd. Hon har hittills inte haft några ambitioner alls om att ta sig framåt i livet dock utan sitter helst på rumpan och leker med grejer, snören och pinnar är bäst. Magläge är supertrist men hon leker gärna genom att dra sig upp till sittande eller stående genom att hålla våra händer, så hon är ganska stark ändå.

Utöver sitt ganska stillsamma sinnelag är hon ändå en dam med integritet och humör, hon kan bli jäkligt arg, oftast när vi tycker att hon ska äta och hon inte har lust, så vi kämpar fortfarande med maten och vikten. Inte haft 8månaderskoll än men tror knappt hon passerat över 7kg eller 70cm. Vissa kläder är fortfarande stl 62, så hon är nätt, minst sagt.
Hon äter fortfarande flaska ca var tredje timme och sitter med och äter plockmat varje måltid med oss. Oklart hur mycket som slinker ner. Mata går icke men däremot att ge laddade skedar nära munnen. Behöver nog bli bättre på att ta oss igenom kladdet och låta henne testa mer med sked själv, vore bra om hon fick i sig lite mer, minst sagt.

Hon har nyligen gått ner till att äta bara en gång på natten. Jag hade gärna sett att hon åt två pga vikten men sambon som är den som tar nätterna är nöjd, haha. Välling går dock inte, ännu en sak där hon är storebrors raka motsats

Det blev en hel novell visst, men det är ju rätt kul att prata om sina barn

 

[Dorinda]

Min har blivit tio månader och är en pigg och glad unge! Så enkel att ha med sig och gillar när det händer saker.
Han kryper runt, öppnar alla lådor och går längsmed möbler

Det enda som strulat är magen Han blev helt förstoppad när jag började arbeta. Det blev nog för mycket mat för snabbt.
Så vi fick backa, amma mera och ger nu rätt mycket lactulos.