Sommarföräldrar 2024

[Dorinda]

Exakt, och hon har ju haft en väldigt stadig viktuppgång anser jag. Sen om det planar för mycket i förhållande till hennes kurva ja då säger jag inget. Då får vi se om vi också behöver putta i lite rapsolja tex i maten.

Men som scenariot är nu diskuteras hennes vikt i förhållande till genomsnittliga kurvan.

Måste bli bättre på att ge fan i att lyssna, som min sambo kan. Jag blir bara förbannad

Skicka sambon istället
Vilken häxa!
Med tanke på att vi har ett folkhälsoproblem med övervikt verkar det ännu mer puckat att trycka i barnen mat utan istället fokusera på att mat är trevligt och man äter tills man känner sig mätt och nöjd och då är allt bra.

 

[Stålvilja]

Skicka sambon istället
Vilken häxa!
Med tanke på att vi har ett folkhälsoproblem med övervikt verkar det ännu mer puckat att trycka i barnen mat utan istället fokusera på att mat är trevligt och man äter tills man känner sig mätt och nöjd och då är allt bra.

Lutar åt det, för han ignorerar henne bara

Ja eller hur, och jag frågade faktiskt om hon tyckte det var en bra ide att tvinga i henne mat. Men nä, det skulle man ju inte göra heller. Dåså sa jag, då är vi iallafall enade om en sak

 

[vemsomhelst123]

Ja det verkar finnas riktiga guldklimpar bland sköterskor också. Den fem veckor äldre kusinen har också planat väldigt mycket den senaste tiden, men inget tjat från deras BVC.

När vi skulle gå i måndags, stod där i dörren och jag skulle bara ta på mig jackan, så passade hon på att lägga in ett sista ord. Tittar på barnet och säger "ja vi får hoppas att du börjar gå upp lite mer sen när du får riktig mat".

Jag blir bara mer och mer irriterad när jag tänker på det.

Läste att genomsnittliga vikten för en flicka fem månader är 6900 gram, så tösens 6,7 kg kan ju knappast anses som en "avvikelse" värt att tjafsa med föräldrarna om..

Åh jag blir så arg när jag läser hur du har det. Har hört så många liknande berättelser. Vi hade sån himla tur med vår första (första 2,5 åren) sen har min sambo tagit alla besök och det har varit ok men inte som den första. Hon bara mantrade in att allt var normalt (så länge det var det) och var otroligt duktig på att följa utvecklingen utan stress (vårat barn avskydde BVC som yngre och det gick absolut inte att göra något i besöksrummet, så hon kom ut i väntrummet och satt och pratade en stund med mig tills hon sett allt och då gick vi in och gjorde det ”tråkiga”. Första gången fattade jag inte vad hon gjorde men hon hade noterat att barnet inte ville medverka därinne och gjorde så istället, så otroligt proffsigt) . En kompis på samma BVC hade också ett barn som låg under kurvorna och dippade lite fram och tillbaka, hon kände aldrig den pressen utan det var mer en diskussion kring hur man kan tänka och att det är vanligt med aktiva barn att de kan dippa i perioder, men BVC var inte oroliga så länge barnet såg ”bra” ut. När de är så små kan ju en rejäl vara en ganska stor procent av kroppsvikten liksom..
förstår att det är svårt att byta, men kan du skicka sambon som någon sa eller ta med någon som stöd? För de allra flesta barn har evolutionen löst det där (det sa vår sköterska ofta , inga barn svälter ihjäl i Sverige så länge man ger dem mat när vår dotter åt sämre i perioder när hon var större).

 

[Stålvilja]

Inatt fick jag panik, på riktigt.
Tösen har sen några veckor tillbaka vänt sig i sömnen, ibland ligger hon på sidan upp mot spjälsängen, men oftast rullar hon över på mage nu.

Spelar ingen roll om jag lägger henne på rygg, eller vänder henne igen - två minuter senare är hon tillbaka på mage.

Jag vaknade till i natt och såg henne ligga på mage, och av någon anledning sträckte jag ner handen för att smeka henne på huvudet och kände att hon var kall. Jag fick sån panik, skrek rakt ut, vände på henne fort som satan, sambon vaknar såklart och tänder i taket och har panik han med nu för jag sitter och hyperventilerar vid sängkanten. I spjälsängen ligger dottern och tittar på oss med stora blå ögon, nu klarvaken och undrar vad fan vi sysslar med..men jag vet inte vad som hände mig riktigt, hennes kalla bakhuvud framkallade den värsta tanken på en gång och jag fick sån panik. Av någon anledning hade det dragit kallt från fönstret och hon hade blivit kall av det.

Sen kunde ingen av oss sova mer..
Tycker det är lite läskigt att hon sover på mage, även om jag läser att det är vanligt och att det är svårt för föräldrarna att göra något åt det när de väl kan vända sig själva.

Kan någon klok själ tala om för mig att jag måste sluta nojja

 

[Linn-Nora]

Inatt fick jag panik, på riktigt.
Tösen har sen några veckor tillbaka vänt sig i sömnen, ibland ligger hon på sidan upp mot spjälsängen, men oftast rullar hon över på mage nu.

Spelar ingen roll om jag lägger henne på rygg, eller vänder henne igen - två minuter senare är hon tillbaka på mage.

Jag vaknade till i natt och såg henne ligga på mage, och av någon anledning sträckte jag ner handen för att smeka henne på huvudet och kände att hon var kall. Jag fick sån panik, skrek rakt ut, vände på henne fort som satan, sambon vaknar såklart och tänder i taket och har panik han med nu för jag sitter och hyperventilerar vid sängkanten. I spjälsängen ligger dottern och tittar på oss med stora blå ögon, nu klarvaken och undrar vad fan vi sysslar med..men jag vet inte vad som hände mig riktigt, hennes kalla bakhuvud framkallade den värsta tanken på en gång och jag fick sån panik. Av någon anledning hade det dragit kallt från fönstret och hon hade blivit kall av det.

Sen kunde ingen av oss sova mer..
Tycker det är lite läskigt att hon sover på mage, även om jag läser att det är vanligt och att det är svårt för föräldrarna att göra något åt det när de väl kan vända sig själva.

Kan någon klok själ tala om för mig att jag måste sluta nojja

Jag förstår din oro har varit igenom samma själv.
Det brukar sägas att när bäbisen själv klarar att vända sig minskar risken avsevärt.
Hur gammal är hon?

 

[Stålvilja]

Jag förstår din oro har varit igenom samma själv.
Det brukar sägas att när bäbisen själv klarar att vända sig minskar risken avsevärt.
Hur gammal är hon?

Hon blir sex månader nästa vecka
Jo, det är ju det jag också läst samt att kan ungarna väl vända på sig själva så behöver man inte vända tillbaka hela tiden. För tyvärr vaknar hon ju oftast när jag vänder på henne dessutom och blir ledsen, sen lägger hon sig på mage direkt igen och somnar om.. Så jag måste försöka sluta pilla på henne

 

[vemsomhelst123]

Inatt fick jag panik, på riktigt.
Tösen har sen några veckor tillbaka vänt sig i sömnen, ibland ligger hon på sidan upp mot spjälsängen, men oftast rullar hon över på mage nu.

Spelar ingen roll om jag lägger henne på rygg, eller vänder henne igen - två minuter senare är hon tillbaka på mage.

Jag vaknade till i natt och såg henne ligga på mage, och av någon anledning sträckte jag ner handen för att smeka henne på huvudet och kände att hon var kall. Jag fick sån panik, skrek rakt ut, vände på henne fort som satan, sambon vaknar såklart och tänder i taket och har panik han med nu för jag sitter och hyperventilerar vid sängkanten. I spjälsängen ligger dottern och tittar på oss med stora blå ögon, nu klarvaken och undrar vad fan vi sysslar med..men jag vet inte vad som hände mig riktigt, hennes kalla bakhuvud framkallade den värsta tanken på en gång och jag fick sån panik. Av någon anledning hade det dragit kallt från fönstret och hon hade blivit kall av det.

Sen kunde ingen av oss sova mer..
Tycker det är lite läskigt att hon sover på mage, även om jag läser att det är vanligt och att det är svårt för föräldrarna att göra något åt det när de väl kan vända sig själva.

Kan någon klok själ tala om för mig att jag måste sluta nojja

Av just den anledningen hade vi faktiskt andningslarm. Nu slutade vi nog med det runt 6 månader, men att kunn kolla appen istället för att väcka barnet hjälpte mig mycket. Sen falsklarmade det någon gång vilket ledde till samma scenario som erat (alla vakna) men det gjorde mig ganska trygg ändå.

 

[Linn-Nora]

Hon blir sex månader nästa vecka
Jo, det är ju det jag också läst samt att kan ungarna väl vända på sig själva så behöver man inte vända tillbaka hela tiden. För tyvärr vaknar hon ju oftast när jag vänder på henne dessutom och blir ledsen, sen lägger hon sig på mage direkt igen och somnar om.. Så jag måste försöka sluta pilla på henne

Risken är som allra störst mellan två och fyra månader. Och om hon vänder sig själv nu tror jag ni kan vara ganska lugna
Håller hon upp huvudet bra när hon ligger på mage som vaken? Kan hon flytta från mage till rygg då? Tänker att hon är tillräckligt stark för att ni ska vara hyfsat lugna (även om man aldrig är det som förälder till 100 procent ).
Jag menar verkligen inte att förringa er oro, känner så väl igen mig. Vi hade andningslarm på vårt första barn tills hon har 10 månader.
Men statistiskt sett så är risken väldigt låg

 

[Stålvilja]

Risken är som allra störst mellan två och fyra månader. Och om hon vänder sig själv nu tror jag ni kan vara ganska lugna
Håller hon upp huvudet bra när hon ligger på mage som vaken? Kan hon flytta från mage till rygg då? Tänker att hon är tillräckligt stark för att ni ska vara hyfsat lugna (även om man aldrig är det som förälder till 100 procent ).
Jag menar verkligen inte att förringa er oro, känner så väl igen mig. Vi hade andningslarm på vårt första barn tills hon har 10 månader.
Men statistiskt sett så är risken väldigt låg

Hon är mycket stadig i nacken, rullar i alla riktningar och är överlag väldigt mobil.

Så jag borde ju egentligen bara försöka vara lugn, men man är ju mamma och då ingår det väl att vara lite orolig

 

[Linn-Nora]

Hon är mycket stadig i nacken, rullar i alla riktningar och är överlag väldigt mobil.

Så jag borde ju egentligen bara försöka vara lugn, men man är ju mamma och då ingår det väl att vara lite orolig

Jag tror absolut du kan var lugn när hon är så mobil med det sagt vet jag att det är lättare sagt än gjort

 

[Dorinda]

Inatt fick jag panik, på riktigt.
Tösen har sen några veckor tillbaka vänt sig i sömnen, ibland ligger hon på sidan upp mot spjälsängen, men oftast rullar hon över på mage nu.

Spelar ingen roll om jag lägger henne på rygg, eller vänder henne igen - två minuter senare är hon tillbaka på mage.

Jag vaknade till i natt och såg henne ligga på mage, och av någon anledning sträckte jag ner handen för att smeka henne på huvudet och kände att hon var kall. Jag fick sån panik, skrek rakt ut, vände på henne fort som satan, sambon vaknar såklart och tänder i taket och har panik han med nu för jag sitter och hyperventilerar vid sängkanten. I spjälsängen ligger dottern och tittar på oss med stora blå ögon, nu klarvaken och undrar vad fan vi sysslar med..men jag vet inte vad som hände mig riktigt, hennes kalla bakhuvud framkallade den värsta tanken på en gång och jag fick sån panik. Av någon anledning hade det dragit kallt från fönstret och hon hade blivit kall av det.

Sen kunde ingen av oss sova mer..
Tycker det är lite läskigt att hon sover på mage, även om jag läser att det är vanligt och att det är svårt för föräldrarna att göra något åt det när de väl kan vända sig själva.

Kan någon klok själ tala om för mig att jag måste sluta nojja

Förstår att du fick panik ett visst mått av oro ingår ju som förälder hur ofarligt saker ändå är i teorin är det lätt att drabbas av panik.

Jag tycker ändå det är skönt nu när de är lite större och inte riktigt lika sköra. Jag delar säng med två barn(jag sover emellan dem) och det var läskigare när babyn var pytteliten