Sommar-/höstföräldrar -25

[strawberrysylt]

När ska ni ha @Stålvilja och @karamelldrottningen ? Fyll gärna i er i listan

 

[Stålvilja]

Juni

Juli
10 - Skrottiskrott, 36 år, tredje barnet
19 - strawberrysylt, 38 år, första barnet

Augusti
19 - Mirabilis, 36 år, första barnet

September

Oktober
13/10, 39 år, andra barnet.

 

[karamelldrottningen]

.

 

[karamelldrottningen]

Känner mig inte bekväm med att stå uppskriven på någon lista. Det triggar ångest. Får liksom panik av att det är ett visst datum som allt ska ske.

 

[strawberrysylt]

Känner mig inte bekväm med att stå uppskriven på någon lista. Det triggar ångest. Får liksom panik av att det är ett visst datum som allt ska ske.

Oj, ja men då skippar du det bara. Är ju bara en kul grej.

 

[Skrottiskrott]

Rider ni andra?
Tycker uppsuttet funkar bra fortfarande men blir så onormalt slut från backen.
Longering funkar men blir helt slut vid tömkörning om jag ska försöka springa efter i trav. Känns som hjärtat ska hoppa ut
Och vill ju gärna kunna ta nån långsida här och var i trav inte bara skritt. Och inte bara på volt. Men ja konditionen har som sagt påverkats och det måste vara 100 % pga graviditeten.
Märker av detta även när jag går i normal tempo.

Jag rider bara i skritt nu. Är i vecka 22 och hade nog klarat av trav och galopp men väljer att ta det väldigt lugnt eftersom jag börjar känna trötthet och smärta i bäckenet. Har haft ganska så ont av det i tidigare graviditeter med. Men det värsta är de dagarna då jag har mockning. Vi har 5 hästar på lösdrift och turas om med mockningen så två dagar i veckan blir det mockning i drygt en timma och nu är det ju så tungt och lerigt ute också (vi mockar både i ligghallarna och ute i den övre delen av hagen). Efter att ha mockat just ute i det tunga är jag halt tills nästa dag. Det som är skönt med min bäckensmärta är att den går över efter en natts sömn (haha nåja, väldigt uppdelad sömn med en femåring och en tvååring). Så dagen därpå känns det bra igen. Men jag får vara lite försiktig, för det känns liksom bra ända fram tills det verkligen inte gör det.

Att rida i skritt känns dock bara superhärligt för hela kroppen. Men jag rider bara på min trygga häst som jag känner utan och innan. Unghästen slutade jag rida redan i första trimestern, nu har jag sålt honom. Det svåraste med ridningen nu är att hoppa av! Jag börjar redan få ganska mycket mage som tar emot när jag ska hoppa av... Så jag har lärt hästen att parkera nära en hög pall och så kliver jag av med benet framåt över halsen istället.

 

[Skrottiskrott]

Känner mig inte bekväm med att stå uppskriven på någon lista. Det triggar ångest. Får liksom panik av att det är ett visst datum som allt ska ske.

Nej datumet är ju nästan lite dumt egentligen, jag gick över rejält och fick bli igångsatt med båda mina barn och det var jobbigt för varje dag jag gick över. Alltså egentligen inte jobbigt, men bara psykiskt, att det aldrig hände något. Hade nästan varit bättre att få ett par veckors spann, men det är väl så man ska tänka. Det är ju mindre än fem procent som föds på beräknat datum. Men ändå lite praktiskt att ha något att utgå ifrån på ett ungefär.

 

[karamelldrottningen]

Nej datumet är ju nästan lite dumt egentligen, jag gick över rejält och fick bli igångsatt med båda mina barn och det var jobbigt för varje dag jag gick över. Alltså egentligen inte jobbigt, men bara psykiskt, att det aldrig hände något. Hade nästan varit bättre att få ett par veckors spann, men det är väl så man ska tänka. Det är ju mindre än fem procent som föds på beräknat datum. Men ändå lite praktiskt att ha något att utgå ifrån på ett ungefär.

Jag är någon vecka efter dig. Så i juli. Och just den tiden när ”ingen går att få tag på”
Men jag känner att jag får helt enkelt lösa det och se till att inte vara själv. Mest det jag är orolig för. Behöva akut föda och inte nå någon. Det hade jag aldrig oroat mig om det var typ maj eller augusti/september eller annan tid på året.

 

[strawberrysylt]

Nej datumet är ju nästan lite dumt egentligen, jag gick över rejält och fick bli igångsatt med båda mina barn och det var jobbigt för varje dag jag gick över. Alltså egentligen inte jobbigt, men bara psykiskt, att det aldrig hände något. Hade nästan varit bättre att få ett par veckors spann, men det är väl så man ska tänka. Det är ju mindre än fem procent som föds på beräknat datum. Men ändå lite praktiskt att ha något att utgå ifrån på ett ungefär.

Jovisst, allt från tre veckor före till två veckor efter är helt normalt har jag fått till mig . Så då får man väl vara lite beredd. Datumet är väl mest en riktlinje.

 

[karamelldrottningen]

Undrar om jag kände något idag? Kändes så konstigt men svårt definiera vad det var. Sparkar?
Kan förvisso varit något helt annat också jag vet inte

 

[Skrottiskrott]

Som bebis håller PÅ därinne, jisses! Lär inte vara en smula lugnare än sina galna storebröder.

Jag får lite panik... Vi vill inte ha fler än tre barn så detta är sista gången jag är gravid. När hon sparkar och har sig blir jag stressad, för ojojoj vad jag måste njuta av det här nu eftersom det är sista gången... Usch, jag kommer att vara ännu värre sedan. Njuta njuta njuta av bebistiden men få panik över att den går för fort och att det är sista bebisen. Alltså jag vill inte känna/tänka så, är bara dumt, men jag kan inte hjälpa det. Vill ju bara vara i nuet och ja, just njuta. Inte stressa över att jag kanske inte njuter tillräckligt!