Sommarföräldrar 2017 del2

[Fritidsryttare]

Går ute i stallet och pysslar. Skulle "bara" fixa mina egna egentligen men tvingade mig mer eller mindre till lite fler sysslor så nu har jag gått här och småfipplat i snart 2 timmar, sopat stallgången, fyllt lite vatten och mockat nån box. Fort går det inte men det är guld att bara få gå runt och vara.

Det kom förbi en kund som bara skrattade åt mig när jag sa att jag lika gärna kan gå här ute och drälla som att gå hemma, med 10 dagar kvar till bf, hörde henne säga nåt om "inte riktigt klok".

 

[Omega]

Jag hade tyvärr super svårt att bli av med svampen när den väl "etablerat sig" (har problem med svamp i underlivet i vanliga fall också)
Men jag rekommenderar kontant med amningsmottagning (vårdcentralen hos mig var iaf motvilliga till att hjälpa med behandling, "det går väl över" var deras inställning).
Jag fick behandling med tablett man sväljer (samma som man tar mot svamp i underlivet), kräm att smörja bröstvårtorna med (cortimyk, som är samma som för fotsvamp) samt att sonen fick mycostantin (som man droppar i munnen).

Sen rekommenderar jag att undvika socker och snabba kolhydrater för att inte ge svampen mer näring.

Samt koka nappar dagligen om bebis har napp. Jag hade en liten burk och så köpte jag på mig typ 10nappar och så bytte jag efter varje amningsperiod, la de gamla napparna i en hög och koka på kvällen. Allt för att minska extra jobb.
Amningsnapp om det gör jätte ont, för att avlasta bröstvårtorna. Koka efter varje gång, även där köpte jag på mig ett gäng.

Lufta mycket!

Hoppas det går över!
Bor du i Sthlm så rekommenderar jag Ann Tits på mamamia söder som har amningsmottagning. Hon kan hjälpa med behandling samt med att kollaps bebis suger rätt osv.

Sent svar här, jag har varit dålig på att logga in igen, men tack för dina tips! Jag ska ta och köpa på mig fler nappar, köpte ett par extra amningnappar häromdagen Smart att bara ha en burk dit man lägger alla använda nappar inför kokning, ska fixa det genast.

Förstår att det är frustrerande. Så himla typiskt att allt händer på samma gång. Framförallt med hästen, det är ju sånt man bara vill ska flyta på när man har en liten nyfödd hemma.

Det är frustrerande, och så känner man sig dålig som inte orkar vara världens bästa mamma och världens bästa hästägare på samma gång. Både sonen och hästen förtjänar ju dock att ha det bra, men i slutändan så måste jag ju naturligtvis prioritera sonen om det kommer till det..

 

[cirkus]

det började mumlas att det var inte så de menade osv.

Man undrar ju som tusan vad de menar då rå - oavsett så har de inte med det att göra

 

[Omega]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

 

[Tassetass]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Huruvida sonen ska amma heltid, deltid eller inte alls är ungefär 100% ditt beslut (eller sonens beslut, beroende på hur man ser på saken). Jag hade nog blivit tillräckligt provocerad av din sambos inställning för att själv ordna flaska, ersättning och pumpat bröstmjölk, gett detta plus nytankat barn till sambon och sen sagt "Blir barnet hungrigt är det bara att lösa problemet. Ses om en stund!".

Ska man vara något mer pedagogisk så handlar det nog om att förklara för sambon, om och om igen, hur du känner och hur du mår så att han fattar helheten och inte bara stirrar sig blind på amningsbiten. Fråga också sambon om det kan vara så att han är lite rädd för att prova flaska för att han är orolig för att misslyckas. Vet mer än en karl som kan operera folk eller leda stora företag men de blir fullkomligt panikslagna i närheten av en hungrig bäbis. Sen skulle jag också trycka på fördelarna med att sambon kan mata, och då menar jag inte praktiska eller logistiska sådana, utan känslomässiga. Jag har många fina minnen av maken och dottern ihopmysta i en hög i soffan medan han matade henne och jag vet att han verkligen uppskattade det också. Han gillade rent av att gå upp mitt i natten och mata, det var liksom en mysig och intim stund som sedan aldrig kommer igen.

Så, problemet här ligger INTE hos dig. Ställer sonen upp på flaska så är det din sambos förbenade skyldighet att medverka i att öka den samlade familjens välmående. Så det så.

 

[Imogen]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Har du provat att pumpa och ge på flaska?

Även om jag inte tycker att din sambo ska bestämma över amningen mot din vilja så kanske det kan funka som medelväg? Lite för att slippa konfliktsituationen. Men viktigast är ju att det funkar för dig och bebis.

 

[Ray]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Jag hatade att pumpa och tycker att om barnet tar flaska och ersättning så finns ingen anledning att låta bli.
Kostar lite mer men det är lätt värt det. Tycker inte din sambo har någon talan egentligen....

 

[cirkus]

Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?!

Jag tycker det är bedrövligt att det finns föräldrar som inte önskar att den andra föräldern ska få må bra lite i det som är bara den. För mig känns det som en person som försöker cementera könsroller och rent av begränsa mamman med barnets bästa som motivering. Inte okej IMHO.

För övrigt så mår barnen inte det minsta dåligt av ersättning, varför ska du känna dig skyldig för att du vill prova? Det handlar ju om något mål då och då inte om att du tänker sluta amma helt, vilket han också ska strunta i om du hade velat

 

[Rhinos]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Tycker verkligen inte att det är för mycket begärt. Det kan ju innebära att situationen med hästen åtminstone blir något mindre frustrerande, och att du kan ägna din uppmärksamhet till 100 % åt hästen när du väl är där.

Tänkte också tipsa om att pumpa om du inte redan har gjort det. Rättfärdigar inte hur din sambo ser på det, men kan vara en medelväg. Och sedan håller jag med @Tassetass om att ni bör prata om det ordentligt. Nu helammande jag, och min sambo tyckte också att det var det bästa - förutsatt att det fungerade. Om det inte hade funkat är jag övertygad om att han aldrig hade ifrågasatt min upplevelse utan provat andra alternativ.

 

[Ray]

Tyvärr ÄR det så att det ses som lite konstigt att inte helamma. Inte lika bra. Inte lika fint. En mamma som är liiiite konstigt självisk. Det är ju ändå så kort tid man ammar...
Precis som en bra avelskvinna glittrar som gravid och tar vilka plumpa kommentarer som helst om vikt och storlek så älskar hon självklart att amma....?!

 

[Fritidsryttare]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Med risk för att låta jätteopedagogisk (orkar inte ens linda in det), jag hade blivit vansinnig om min sambo tog sig friheten att säga åt mig vilken typ av mat min unge ska ha. Antingen kan han odla fram bröstmjölk själv om det är så himla viktigt eller så får han bara acceptera om du antingen väljer att pumpa eller ge ersättning. Att man kan ha diskussioner och olika infallsvinklar på saker och ting kan jag absolut förstå, min sambo och jag har också diskuterat huruvida vi ska ge ersättning från start eller om jag ska prova att amma, men aldrig att jag hade accepterat att han krävde nåt, alls. Då kan han klämma ut och föda ungen själv. Som sagt, ursäkta om jag låter opedagogisk men blir faktiskt upprörd å dina vägnar.

 

[Fritidsryttare]

Tyvärr ÄR det så att det ses som lite konstigt att inte helamma. Inte lika bra. Inte lika fint. En mamma som är liiiite konstigt självisk. Det är ju ändå så kort tid man ammar...
Precis som en bra avelskvinna glittrar som gravid och tar vilka plumpa kommentarer som helst om vikt och storlek så älskar hon självklart att amma....?!

Är det verkligen så då? Jag som varit rätt tydlig och diskuterat det här med amning vs ersättning tycker ändå att jag mött rätt stor förståelse hittills, och framför allt verkar det vara oerhört vanligt att amningen orsakar problem så att folk går över till att delamma/ge ersättning efter ett tag ändå. Var och varannan tycker jag stött på problem. Kompisen gjorde ju ett aktivt val att hon ville helamma, sen hade hon en hel del bekymmer i början, men har också varit tydlig med att det var viktigt för _henne_, har aldrig upplevt nåt dömande alls faktiskt. Står i mina papper från MVC att jag känner ambivalens kring amning så att förlossningen är medvetna om det, det känns rätt skönt.

 

[hvala]

Tråkig situation @Omega! Du har mitt fulla stöd. Du får försöka prata med honom igen och bli lite arg om det behövs. Kanske biter argumentet att om han också kan mata sonen så kommer han komma närmare sonen och ha lättare att trösta, dvs det är en jättebra sak för deras relation.

Med dottern gav jag upp amningen efter tre-fyra dagar. Jag och min man turades om med matningen och det gjorde att dottern var lika trygg med oss båda (medan min systerson som ammades bara kunde tröstas av sin mamma trots att pappan gjorde allt för att duga till).

 

[Ray]

Är det verkligen så då? Jag som varit rätt tydlig och diskuterat det här med amning vs ersättning tycker ändå att jag mött rätt stor förståelse hittills, och framför allt verkar det vara oerhört vanligt att amningen orsakar problem så att folk går över till att delamma/ge ersättning efter ett tag ändå. Var och varannan tycker jag stött på problem. Kompisen gjorde ju ett aktivt val att hon ville helamma, sen hade hon en hel del bekymmer i början, men har också varit tydlig med att det var viktigt för _henne_, har aldrig upplevt nåt dömande alls faktiskt. Står i mina papper från MVC att jag känner ambivalens kring amning så att förlossningen är medvetna om det, det känns rätt skönt.

Finns såklart vettigt folk oxå men jo i mångt och mkt finns många som luftar sån attityd. Särskilt lite äldre...
Slipper du stöta på det så var glad. Jag har till och med ljugit på BVC om amning för tanten där var helt stenålders....
Inte att folk blir upprörda utan mer att OM du säger att du ammar kommer du genast få höra att det är mycket bättre... Är du tydlig med att du inte gör det är folk ofta finkänslig nog att inte ifrågasätta.

 

[hvala]

Jag har brutit lilltån
I v 38+2, med 17 ihopskrapade gravidkilon (dvs kan inte hoppa på ett ben) och en halv dag kvar av makens semester går det inte att klassa som annat än skitklantigt och superdålig tajming

Kanske det kan utnyttjas som alternativ smärtlindring dock, typ som sterila kvaddlar som dämpar en smärta genom att framkalla en annan?

 

[MalanMjöl]

Milo är snart åtta veckor gammal, tiden bara rusar fram (konstigt, eftersom att graviditeten släpade sig fram i snigelfart..)! Han går upp fint i vikt och vägde 5,5 kg (födelsevikt 3925 g) när vi vägde hemma här i veckan

Ser att det skrivits en del om amning här i tråden på sista tiden. Jag helammar och har så gjort från början. Verkar ha tillräckligt med mjölk, men har haft ett par amningspucklar nu när det varit riktigt jobbigt. Den första var värst. Baby som är fastklistrad mot bröstet 24/7 och mamma som känner sig så låst och frustrerad. Dessutom har jag förmodligen fått svamp i ena bröstet, så det gör ju ont.. Äntligen fått behandling för det dock, så jag hoppas att det hjälper. Jag skulle såå gärna ge lite ersättning ibland också så att jag får komma iväg till stallet, men här är det sambon som är problemet känner jag. Han vill verkligen inte att vi ska ge ersättning och verkar vara av åsikten att amning är det naturligaste och därför bäst. Jag blir så himla ledsen av detta och hans inställning gör att jag känner mig dålig och skyldig som vill prova. Jag tycker verkligen inte att man ska känna sig sämre om man inte ammar, har själv haft inställningen att det går om det går typ, men när det är sambon som håller på så här så är det svårt att värja sig. Jag tror bara att jag skulle må mycket bättre generellt om jag fick ett par timmar i stallet några dagar per vecka, och då skulle det ju vara smidigt att kunna ta till ersättning vid behov, om sonen blir hungrig innan jag är hemma igen. Är det för mycket begärt eller?! #någotfrustrerad

Svea vägde i också 5.5 kg idag och är 8 veckor imorgon. Hon vägde dock "bara" 3374 g när hon föddes

Jag förstår din frustration till 100 procent vilket jag skrivit om tidigare i tråden. Man mår så mycket bättre efter lite häst och ridning! Sambon tog med till stallet igår och vi fick henne att sova så jag fick rida, resten av dagen var jag på så mycket bättre humör!
Sambon förstår att jag behöver det och ställer upp och följer hellre med än är ensam hemma med utpumpad mjölk. På ett sätt förstår jag han, ingen tycker det är kul att vara själv med en hysteriskt ledsen bebis och hon kan bli hysterisk även om hon åt för inte så lång tid sedan om hon är trött. Jag kan inte heller trösta henne där men jag kan stoppa ett bröst i munnen och då blir hon lugn, det kan inte han och flaskan stillar evt hunger men inte närhetsbehovet. Men jag jobbar på att vi ska prova fler gånger och försöker pumpa ut några dagar i veckan när hon sover så att det ska finnas i frysen. Tänker som andra att det kanske kan vara en medelväg för er? Och annars kan han väl ställa upp och följa med till stallet så att du också får må bra? Hur som helst ska du inte må dåligt över att vilja prova för att få lite tid för dig själv!!

Inatt sov hon från 21.30-3.15, byråer blöja, ammade och sov i nestet igen fram till 7.30, skulle bara ha nappen ett par gånger. Synd bara att hennes mamma inte kunde sova, kroppen trodde nog inte det var sant! ingen bajsblöja inatt så misstänker att det var därför men vore ju trevligt om det fortsatte så!
Jag har dessutom sprungit korta sträckor när vi var ute och gick i morse, är helt hög över ridning igår och träning idag , lär dock vara öm och när imorgon...

 

[Fritidsryttare]

Finns såklart vettigt folk oxå men jo i mångt och mkt finns många som luftar sån attityd. Särskilt lite äldre...
Slipper du stöta på det så var glad. Jag har till och med ljugit på BVC om amning för tanten där var helt stenålders....
Inte att folk blir upprörda utan mer att OM du säger att du ammar kommer du genast få höra att det är mycket bättre... Är du tydlig med att du inte gör det är folk ofta finkänslig nog att inte ifrågasätta.

Fy fasen vad tråkig attityd... pratade med svärmor om det när de var här, hon är ändå 60+ och födde barn på 80-talet. På henne hade mjölken sprutat tydligen så där var det inget problem, men hon hade kompisar som körde ersättning från start, inget konstigt med det tyckte hon. Mamma fick ju köra ersättning på mig då inte amningen funkade, var heller inga konstigheter lät det som. Den enda jag vet är "pro amning" är svägerskan, men det är för de medicinska fördelarna. Hon skickade en del medicinsk information om det i början av graviditeten men jag har inte direkt upplevt henne som dömande, utan mer "så här är det", och hon har ju rätt i sak.

 

[Fritidsryttare]

Jag har brutit lilltån
I v 38+2, med 17 ihopskrapade gravidkilon (dvs kan inte hoppa på ett ben) och en halv dag kvar av makens semester går det inte att klassa som annat än skitklantigt och superdålig tajming

Kanske det kan utnyttjas som alternativ smärtlindring dock, typ som sterila kvaddlar som dämpar en smärta genom att framkalla en annan?

Vad tråkigt, hur bryter man lilltån? Riktigt taskig tajming.

 

[Fritidsryttare]

På tal om nåt helt annat..
När det närmar sig bf, undviker ni att åka iväg på lite längre utflykter själva då eller kör ni på som vanligt?
Jag har cirkus 10 dagar kvar till Bf nu och ska på möte ikväll cirka 30 minuters bilväg bort. Nu tror jag väl inte att nåt skulle hända och skulle det det så kan jag absolut få skjuts till stan, men själva frågan är intressant, jag kanske är onödigt nervöst lagd?

Stallet åker jag till själv som vanligt, där har jag 5 minuter hem och det är oftast folk på gården så här års. Jag har däremot undvikit att åka själv ut på betena som ligger längre bort och det är en bit att gå om nåt skulle hända. Åker jag själv är jag noga att ta med telefonen överallt osv. Men jag kanske är nojig, hur tänker ni andra?

 

[Ray]

På tal om nåt helt annat..
När det närmar sig bf, undviker ni att åka iväg på lite längre utflykter själva då eller kör ni på som vanligt?
Jag har cirkus 10 dagar kvar till Bf nu och ska på möte ikväll cirka 30 minuters bilväg bort. Nu tror jag väl inte att nåt skulle hända och skulle det det så kan jag absolut få skjuts till stan, men själva frågan är intressant, jag kanske är onödigt nervöst lagd?

Stallet åker jag till själv som vanligt, där har jag 5 minuter hem och det är oftast folk på gården så här års. Jag har däremot undvikit att åka själv ut på betena som ligger längre bort och det är en bit att gå om nåt skulle hända. Åker jag själv är jag noga att ta med telefonen överallt osv. Men jag kanske är nojig, hur tänker ni andra?

Rent krasst hade jag första gången förväntningar att det tar tid första gången. Och det gjorde det. Hade förvärkar rätt mkt i flera dagar. Fick tvinga in mig på förlossningen...