Sommarföräldrar 2017 del2

[Fritidsryttare]

Rent krasst hade jag första gången förväntningar att det tar tid första gången. Och det gjorde det. Hade förvärkar rätt mkt i flera dagar. Fick tvinga in mig på förlossningen...

Jo... Sen är det ju det där med vad som är förvärkar/förkänningar och helt normala graviditetskrämpor.
Ont har jag ju till och från, som mensvärk, och även på nätterna, men inte så där att jag kan säga tvärsäkert att det är förvärkar och inte bebis som gottar ner sig i bäckenbotten och orsakar det för den ligger där och gnor med huvudet, främst kvällstid.
Funderar på om slemproppen började lossna idag också eller om det var en annan av kroppens fantastiska nycker som gravid...

Kort sagt, jag springer inte runt som på moln utan ont har jag, men inte så där att jag tvärsäkert kan säga att det inte är helt normalt och kommer fortsätta så i några veckor till. Jag kan ju stå och gå liksom, då kanske det inte är nåt att fundera på.

 

[hvala]

På tal om nåt helt annat..
När det närmar sig bf, undviker ni att åka iväg på lite längre utflykter själva då eller kör ni på som vanligt?
Jag har cirkus 10 dagar kvar till Bf nu och ska på möte ikväll cirka 30 minuters bilväg bort. Nu tror jag väl inte att nåt skulle hända och skulle det det så kan jag absolut få skjuts till stan, men själva frågan är intressant, jag kanske är onödigt nervöst lagd?

Stallet åker jag till själv som vanligt, där har jag 5 minuter hem och det är oftast folk på gården så här års. Jag har däremot undvikit att åka själv ut på betena som ligger längre bort och det är en bit att gå om nåt skulle hända. Åker jag själv är jag noga att ta med telefonen överallt osv. Men jag kanske är nojig, hur tänker ni andra?

Jag skulle nog inte åka mer än 2-3 h bort utan min man men en halvtimme är inga problem. Vi har bara en bil så problemet för oss är att den som inte har bilen har svårt att ta sig någonstans snabbt, men det finns ju taxi och svärföräldrarna bor 40 min bort.

När värkarna drog igång med dottern var min man på lumpenåterträff på andra sidan stan, ca en timme bort med bil. Jag lät honom hållas där 4-5 timmar innan han kom hem, och att han åkte hem då var för att de andra då skulle åka ut i skärgården till nån ö dit man åkte färja vilket vi tyckte var onödigt otillgängligt. Han kom hem vid 16 och vi åkte in till förlossningen vid 21. Dottern föddes kl 12 dagen därpå.

Min man dagspendlade för övrigt till högskolan i Gävle när dottern föddes. Det var en resa på ca 2 h enkel väg. Han fick klartecken att åka så länge jag inte hade känningar eftersom jag var inställd på långdraget förlopp.

 

[hvala]

Vad tråkigt, hur bryter man lilltån? Riktigt taskig tajming.

Dunkade tån i en dörrkarm

 

[Ray]

Jo... Sen är det ju det där med vad som är förvärkar/förkänningar och helt normala graviditetskrämpor.
Ont har jag ju till och från, som mensvärk, och även på nätterna, men inte så där att jag kan säga tvärsäkert att det är förvärkar och inte bebis som gottar ner sig i bäckenbotten och orsakar det för den ligger där och gnor med huvudet, främst kvällstid.
Funderar på om slemproppen började lossna idag också eller om det var en annan av kroppens fantastiska nycker som gravid...

Kort sagt, jag springer inte runt som på moln utan ont har jag, men inte så där att jag tvärsäkert kan säga att det inte är helt normalt och kommer fortsätta så i några veckor till. Jag kan ju stå och gå liksom, då kanske det inte är nåt att fundera på.

Det finns ju dom som spottar ut barn på toa utan att fatta nåt men de flesta känner nog när det inte är en barnlek längre.

 

[Ray]

Dunkade tån i en dörrkarm

Stackare!

 

[Fritidsryttare]

Jag skulle nog inte åka mer än 2-3 h bort utan min man men en halvtimme är inga problem. Vi har bara en bil så problemet för oss är att den som inte har bilen har svårt att ta sig någonstans snabbt, men det finns ju taxi och svärföräldrarna bor 40 min bort.

När värkarna drog igång med dottern var min man på lumpenåterträff på andra sidan stan, ca en timme bort med bil. Jag lät honom hållas där 4-5 timmar innan han kom hem, och att han åkte hem då var för att de andra då skulle åka ut i skärgården till nån ö dit man åkte färja vilket vi tyckte var onödigt otillgängligt. Han kom hem vid 16 och vi åkte in till förlossningen vid 21. Dottern föddes kl 12 dagen därpå.

Min man dagspendlade för övrigt till högskolan i Gävle när dottern föddes. Det var en resa på ca 2 h enkel väg. Han fick klartecken att åka så länge jag inte hade känningar eftersom jag var inställd på långdraget förlopp.

+ @Ray Men då så, då är det nog mest jag som är nojig.

Det är samma läge för oss med en bil, men vi har nära till sjukhuset så det går både att åka buss och ta taxi dit enkelt.

Nu har jag antagligen bara känt en försmak av vad som komma skall men när det har varit nåt så går det ofta fort för mig och jag får ont utan förvarning.
Fick t.ex vrålont i torsdags i bäckenområdet, så där att jag hade vissa bekymmer att leda ut hästarna till hagen 300 meter enkel väg. Nu var det ju bara att bita ihop (vad göra när det smäller till med en häst i varje hand liksom), men skönt var det inte. Gick OK att köra hem, det lugnar sig ofta när jag sätter mig eller ligger, men så fort jag reste mig drog det igång med såna förvärkar att jag trodde det var på g ett tag där i duschen..

Det är nog det som gör att jag oroar mig, inte att själva förlossningen ska starta, utan att de där smärtorna ska komma utan förvarning och sen inte avta. Sambon fick ju hämta mig en gång ute i stallet i vecka 20 typ när jag hade så ont i ligamenten att jag grät av smärta. Kramperna jag får nu i bäckenet och i höger ben är en mild sommarbris i jämförelse med det, och då är det ändå inte skönt..

 

[Ray]

+ @Ray Men då så, då är det nog mest jag som är nojig.

Det är samma läge för oss med en bil, men vi har nära till sjukhuset så det går både att åka buss och ta taxi dit enkelt.

Nu har jag antagligen bara känt en försmak av vad som komma skall men när det har varit nåt så går det ofta fort för mig och jag får ont utan förvarning.
Fick t.ex vrålont i torsdags i bäckenområdet, så där att jag hade vissa bekymmer att leda ut hästarna till hagen 300 meter enkel väg. Nu var det ju bara att bita ihop (vad göra när det smäller till med en häst i varje hand liksom), men skönt var det inte. Gick OK att köra hem, det lugnar sig ofta när jag sätter mig eller ligger, men så fort jag reste mig drog det igång med såna förvärkar att jag trodde det var på g ett tag där i duschen..

Det är nog det som gör att jag oroar mig, inte att själva förlossningen ska starta, utan att de där smärtorna ska komma utan förvarning och sen inte avta. Sambon fick ju hämta mig en gång ute i stallet i vecka 20 typ när jag hade så ont i ligamenten att jag grät av smärta. Kramperna jag får nu i bäckenet och i höger ben är en mild sommarbris i jämförelse med det, och då är det ändå inte skönt..

Ingen annan kan ju säga bu eller bä egentligen. Du är ju bäst på hur det känns för dig!
Vet en vän som fick akut vatten avgång, brände in till förlossningen och kunde inte gå in utan de fick hämta rullstol. Och typ 30 min senare var barnet ute. Hon var rätt chockad Första barnet.

 

[Fritidsryttare]

Ingen annan kan ju säga bu eller bä egentligen. Du är ju bäst på hur det känns för dig!
Vet en vän som fick akut vatten avgång, brände in till förlossningen och kunde inte gå in utan de fick hämta rullstol. Och typ 30 min senare var barnet ute. Hon var rätt chockad Första barnet.

Huu, det är väl inte riktigt så jag tror att min egen förlossning kommer gestalta sig, men en kompis rekommenderade mig iaf att skippa bilkörningen när värkarbetet satt igång, hon hade tydligen provat.

 

[Kilauea]

Ingen annan kan ju säga bu eller bä egentligen. Du är ju bäst på hur det känns för dig!
Vet en vän som fick akut vatten avgång, brände in till förlossningen och kunde inte gå in utan de fick hämta rullstol. Och typ 30 min senare var barnet ute. Hon var rätt chockad Första barnet.

Låter som en förlossning a la Hollywoodfilm .

 

[Rhinos]

På tal om nåt helt annat..
När det närmar sig bf, undviker ni att åka iväg på lite längre utflykter själva då eller kör ni på som vanligt?
Jag har cirkus 10 dagar kvar till Bf nu och ska på möte ikväll cirka 30 minuters bilväg bort. Nu tror jag väl inte att nåt skulle hända och skulle det det så kan jag absolut få skjuts till stan, men själva frågan är intressant, jag kanske är onödigt nervöst lagd?

Stallet åker jag till själv som vanligt, där har jag 5 minuter hem och det är oftast folk på gården så här års. Jag har däremot undvikit att åka själv ut på betena som ligger längre bort och det är en bit att gå om nåt skulle hända. Åker jag själv är jag noga att ta med telefonen överallt osv. Men jag kanske är nojig, hur tänker ni andra?

30 minuters bilväg hade jag kunnat åka själv under hela graviditeten om jag inte känt att något är på g. Dock har jag inte känt så som du beskriver det någon gång hittills eller med sonen, men hade jag det hade jag kanske tänkt annorlunda. Gör det som känns bäst. Tycker det låter som att du har ett vettigt upplägg .

 

[Fritidsryttare]

Hemma från mötet. Samåkte med en bekant så slapp köra själv. Så här i efterhand hade jag nästan hellre kört själv istället eftersom det drog ut på tiden. Haft rätt ont stundtals under kvällen men mest 'det gamla vanliga', bebis körde rundor och ont i ryggen av att sitta för länge.

 

[Omega]

Så många som svarat på mitt inlägg om sambon och amning så jag svarar så här till alla istället för att citera varje enskilt inlägg

För det första, tack för svar, jag behövde höra det icke inlindat, det var nog därför jag skrev det. Jag vet förstås att sambon egentligen inte kan bestämma huruvida jag ammar eller ej, det har dock ändå känts svårt att verkligen ta en ordentlig diskussion om det hela eller bara helt enkelt gå emot hans vilja. Vi hade egentligen inte diskuterat det ordentligt innan jag skrev här, mer att jag tagit upp det några gånger och han då varit negativt inställd. Jag har då inte orkat prata så mycket mer om saken.

Jag har bröstpump och har använt den ibland, ibland funkar det bra och jag får ut en del, så det är definitivt något jag kommer fortsätta prova med emellanåt och då kan ju sonen få den mjölken om jag åker iväg ett tag. Ibland räcker det dock inte riktigt till, så det är ingen lösning varje gång jag vill åka till stallet t ex. Sambon har matat sonen med flaska när jag har pumpat ut, det fungerar bra. Argumentet att han också kan mata sonen om vi ger ersättning och att detta kan förstärka deras relation biter dock inte på honom då han tycker att det funkar så bra som det är med relationen. Detta stämmer i dagsläget, sambon är väldigt mycket med sonen (såklart) och kan trösta honom lika bra som jag (om han inte är väldigt hungrig då..). Jag har försökt säga att detta kan förändras, speciellt nu då sambon börjar jobba igen och jag blir den som är mest med sonen. Det kan, enligt min mening, vara bra att försöka förhindra att bröstet blir som en snutte för sonen och visa honom redan nu att han kan få mat och tröst av pappa också.

Vad gäller att följa med till stallet för att underlätta för mig så är sambon nog definitivt inte sugen på det. Han har varit med några gånger nu under sommaren när hästen varit på bete och jag bara behövt kolla till honom/sätta lite flugspray eller något annat snabbt. Det är lite av en sorg för mig att sambon inte vill delta i hästeriet, men det har jag vetat om från början och det får jag acceptera. Han är med om det är något särskilt och ställer upp och kör om jag ska iväg på nån träning eller liknande, har varit med hästen när veterinär kommit och sådana saker, men han vill inte vara i stallet till vardags så att säga.

Nåja, igår efter att jag skrivit inlägget och läst en del av era svar så tog jag i alla fall ett snack med sambon. Jag sa att jag vill ha åtminstone tre dagar i veckan då jag kan komma iväg "fritt" till stallet, utan barn med och utan att han ringer direkt om det är något. Jag sa att vi ser till att sonen ätit just innan jag åker och finns det pumpad mjölk så finns det men annars är det ersättning som gäller. Sa också att det är helt okej att han ringer och frågar mig om jag råkar vara på väg hem snart om det gått ett par timmar och sonen är hungrig, men är svaret nej så får han ge av ersättningen. Frågade hur han såg på detta och han menar att det är helt okej. Förhoppningsvis löser det hela sig alltså (alltid bra att helt enkelt prata om saker klart och tydligt ). Jag väntar dock med att ropa hej innan det verkligen skett..

Känns skönt att jag luftade bekymret här, det behövdes för att jag skulle orka ta upp diskussionen igen!

 

[Omega]

Är det verkligen så då? Jag som varit rätt tydlig och diskuterat det här med amning vs ersättning tycker ändå att jag mött rätt stor förståelse hittills, och framför allt verkar det vara oerhört vanligt att amningen orsakar problem så att folk går över till att delamma/ge ersättning efter ett tag ändå. Var och varannan tycker jag stött på problem. Kompisen gjorde ju ett aktivt val att hon ville helamma, sen hade hon en hel del bekymmer i början, men har också varit tydlig med att det var viktigt för _henne_, har aldrig upplevt nåt dömande alls faktiskt. Står i mina papper från MVC att jag känner ambivalens kring amning så att förlossningen är medvetna om det, det känns rätt skönt.

Jag tyckte att jag, INNAN sonen var född, möttes av stor förståelse (även om jag var inne på att amma så diskuterade jag andra alternativ med barnmorskan osv). Efter att han väl kommit var det dock som att det ändrades lite. De på BVC verkar verkligen tycka att man ska amma, det har känts lite som att de vill övertyga en om att fortsätta, även om jag nu då aldrig haft planer på att sluta helt. Även barnmorskan på MVC pratade nu efteråt om att "amning nog är bäst" typ. Sambon var med och hörde detta så han fick väl ytterligare vatten på sin kvarn..
Håller med @Ray om att många är finkänsliga nog att inte säga nåt om man klart och tydligt säger att man ger ersättning, men säger man att man ammar så är det som att alla blir så lättade eller nåt

 

[hvala]

@Ray hur är det med dig? Så nära nu! Tänker på dig!

Håller alla tummar och tår för att @manhattan_2006 och @Comatose snusar bebis! Någon mer som är/borde vara på g?

 

[manhattan_2006]

Hej alla i lördags kom lilla Noel till världen med hjälp av sugklocka, min stora fasa:/ han är jättesöt väger 3090 gr 49 cm
Vi mår bra och är kvar på BB och kämpar på med amning och myser
Skriver mer när vi är hemma
Ha det så gott sålänge

 

[Rosen-Knoppen]

Hej alla i lördags kom lilla Noel till världen med hjälp av sugklocka, min stora fasa:/ han är jättesöt väger 3090 gr 49 cm
Vi mår bra och är kvar på BB och kämpar på med amning och myser
Skriver mer när vi är hemma
Ha det så gott sålänge

Grattis till sonen! Hopps allt gick bra trots sugklocka!

 

[Omega]

Grattis @manhattan_2006!

 

[Rosen-Knoppen]

Jag har drömt drömmar om vatten i olika former hela natten. En tsunami, avlopp som börjat spruta, vattenballonger som helt plötsligt spruckit osv osv..
Undra om det är mitt undermedvetna som försöker säga till min kropp att vattnet gärna får gå och bebis komma??

Ja jag är redigt less på att vara gravid nu!

 

[Fritidsryttare]

Grattis @manhattan_2006 !

Här är en till som har en skapligt dålig dag. Vaknade 05 av magont men kunde somna om efter en stund och sov till 08.30.
Har fortfarande ont i bäckenområdet och seg och jäklig, vill mest ligga i sängen egentligen. Då kommer svåger på besök och släpper den glada nyheten att han kanske stannar flera dagar i sin husvagn... Har varit på bättre humör ska erkännas.

 

[Fritidsryttare]

@Omega skittråkigt om det är som du och Ray beskriver det, men så länge folk har det goda omdömet att iaf hålla tyst om det ifall jag väljer att ge ersättning så måste jag erkänna att jag skiter i vad de tycker bakom ryggen på mig. Men tråkigt för de som kanske inte är lika hårdhudade om de upplever att de får det bemötandet, jag kanske också blir väldigt mycket känsligare när bebis är ute; vem vet.