Sommarföräldrar 2017 del2

[hvala]

Är för övrigt sur över systemet som min mödravårdscentral har när det kommer till blodprov. Barnmorskan tar inga blodprov alls på mig utan det måste jag gå till labbet på vårdcentralen för att ta. Hittills har jag behövt gå dit två gånger för att se vilken blodgrupp jag tillhör, kollat järnvärden, RH-värden osv. Ganska stora provtagningar. Förra graviditeten gjorde bm det vilket var himla smidigt. Tycker det är lite konstigt att de inte gör det här, men visst, eftersom det har varit stora provtagningar har jag ändå köpt det.

Men vid senaste besöket skulle jag ta ett glukosprov, och även det måste jag gå till labbet för att ta. Ett fjuttigt jäkla glukosprov!!! Eftersom jag pendlar 45 min enkel väg varje dag och labbet öppnar först kl 8 och det tar minst 1 timma innan man hamnar längst fram i kön, innebär det att jag måste flexa ut minst 3 timmar varje gång jag ska lämna blodprov. Eftersom jag redan flexar ut lika många timmar vid de vanliga bm-besöken tickar timmarna på i rasande takt. Det känns helt orimligt att behöva ta ut så pass extra mycket flex bara för att man måste ta små blodprov på labbet nästan varje gång man har bm-kontroll.

Hur funkar det för er andra? Tar bm era prov eller måste ni också gå till vc och lämna på labbet?

Min BM tar inga blodprov, bara det snabba sticket i fingret för att mäta blodsocker och Hb. Om "riktigt" blodprov ska tas får jag remiss till labbet. Labbet ligger två trappor över BMM och det är i princip aldrig kö så det brukar gå fort.

Men behöver du ta fler blodprov då? Jag tog blodprov vid inskrivningen och sen har min läkare (som jag träffar pga blodtryck och sjukskrivning) kollat mina järnvärden en gång. Jag förstår verkligen din irritation över tidsåtgångeb men det är ju inte så ofta det görs.

 

[Rhinos]

Min BM tar inga blodprov, bara det snabba sticket i fingret för att mäta blodsocker och Hb. Om "riktigt" blodprov ska tas får jag remiss till labbet. Labbet ligger två trappor över BMM och det är i princip aldrig kö så det brukar gå fort.

Men behöver du ta fler blodprov då? Jag tog blodprov vid inskrivningen och sen har min läkare (som jag träffar pga blodtryck och sjukskrivning) kollat mina järnvärden en gång. Jag förstår verkligen din irritation över tidsåtgångeb men det är ju inte så ofta det görs.

Nja, det är ju tredje gången jag måste ta blodprov nu, och jag har hittills varit på tre kontroller så jag tycker det börjar bli ganska ofta nu. Har varit två gånger redan också tog de som sagt prov på rubbet. De har jag absolut förståelse för. Men nu ska de bara kolla glukosvärdet och förra graviditeten gjorde bm det genom ett enkelt stick i fingret. Förstod det som att jag kommer behöva göra det vid framtida kontroller också, även om det inte kommer behövas varje gång.

 

[Humla]

Är för övrigt sur över systemet som min mödravårdscentral har när det kommer till blodprov. Barnmorskan tar inga blodprov alls på mig utan det måste jag gå till labbet på vårdcentralen för att ta. Hittills har jag behövt gå dit två gånger för att se vilken blodgrupp jag tillhör, kollat järnvärden, RH-värden osv. Ganska stora provtagningar. Förra graviditeten gjorde bm det vilket var himla smidigt. Tycker det är lite konstigt att de inte gör det här, men visst, eftersom det har varit stora provtagningar har jag ändå köpt det.

Men vid senaste besöket skulle jag ta ett glukosprov, och även det måste jag gå till labbet för att ta. Ett fjuttigt jäkla glukosprov!!! Eftersom jag pendlar 45 min enkel väg varje dag och labbet öppnar först kl 8 och det tar minst 1 timma innan man hamnar längst fram i kön, innebär det att jag måste flexa ut minst 3 timmar varje gång jag ska lämna blodprov. Eftersom jag redan flexar ut lika många timmar vid de vanliga bm-besöken tickar timmarna på i rasande takt. Det känns helt orimligt att behöva ta ut så pass extra mycket flex bara för att man måste ta små blodprov på labbet nästan varje gång man har bm-kontroll.

Hur funkar det för er andra? Tar bm era prov eller måste ni också gå till vc och lämna på labbet?

Jag fick gå till lab för de venösa proverna (alltså från armvecket) som togs i början. Har också fått lämna in urinodlingar (alltså inte bara urinsticka) på lab. Men stick i fingret för glukos och Hb har barnmorskan tagit och analyserat direkt på plats. Har fått kolla Hb-värdet säkert 5 gånger så det är jag tacksam för att jag inte behövt bege mig till labbet för, precis som du säger är det bökigt nog att komma ifrån jobbet för besöken hos barnmorskan.

 

[manhattan_2006]

Är för övrigt sur över systemet som min mödravårdscentral har när det kommer till blodprov. Barnmorskan tar inga blodprov alls på mig utan det måste jag gå till labbet på vårdcentralen för att ta. Hittills har jag behövt gå dit två gånger för att se vilken blodgrupp jag tillhör, kollat järnvärden, RH-värden osv. Ganska stora provtagningar. Förra graviditeten gjorde bm det vilket var himla smidigt. Tycker det är lite konstigt att de inte gör det här, men visst, eftersom det har varit stora provtagningar har jag ändå köpt det.

Men vid senaste besöket skulle jag ta ett glukosprov, och även det måste jag gå till labbet för att ta. Ett fjuttigt jäkla glukosprov!!! Eftersom jag pendlar 45 min enkel väg varje dag och labbet öppnar först kl 8 och det tar minst 1 timma innan man hamnar längst fram i kön, innebär det att jag måste flexa ut minst 3 timmar varje gång jag ska lämna blodprov. Eftersom jag redan flexar ut lika många timmar vid de vanliga bm-besöken tickar timmarna på i rasande takt. Det känns helt orimligt att behöva ta ut så pass extra mycket flex bara för att man måste ta små blodprov på labbet nästan varje gång man har bm-kontroll.

Hur funkar det för er andra? Tar bm era prov eller måste ni också gå till vc och lämna på labbet?

Oj vad jobbigt och omständigt. Alla prover tas av min BM så det är smidigt dock undrar jag lite över vad som hänt med svarsprovet jag tog för att kolla min blodgrupp, det visste dom inte vart det hade tagit vägen senast så jag fick aldrig pappret med mig som man ska lämna till förlossningen när man åker in.. vad händer om man inte har något sånt papper och det är dags så att säga? Kan dom ta ett nytt prov snabbt på plats och kolla upp det för jag har inte fått veta vad jag har för blodgrupp eftersom dom inte visste vart svaret tagit vägen....

 

[Jordgubblime]

Oj vad jobbigt och omständigt. Alla prover tas av min BM så det är smidigt dock undrar jag lite över vad som hänt med svarsprovet jag tog för att kolla min blodgrupp, det visste dom inte vart det hade tagit vägen senast så jag fick aldrig pappret med mig som man ska lämna till förlossningen när man åker in.. vad händer om man inte har något sånt papper och det är dags så att säga? Kan dom ta ett nytt prov snabbt på plats och kolla upp det för jag har inte fått veta vad jag har för blodgrupp eftersom dom inte visste vart svaret tagit vägen....

Blogruppering brukar kunna göras snabbt. Det görs till exempel på akut patienter så därför bör det inte vara några problem om det inte finns. Men det underlättar ju om det är klart då det så klart går ännu snabbare då
Min BM har också tagit blodproverna själv (venprover). Går på en så liten kvinnoklinik att det bara är två BM som jobbar där, även om Vc ligger granne.

 

[Rhinos]

Oj vad jobbigt och omständigt. Alla prover tas av min BM så det är smidigt dock undrar jag lite över vad som hänt med svarsprovet jag tog för att kolla min blodgrupp, det visste dom inte vart det hade tagit vägen senast så jag fick aldrig pappret med mig som man ska lämna till förlossningen när man åker in.. vad händer om man inte har något sånt papper och det är dags så att säga? Kan dom ta ett nytt prov snabbt på plats och kolla upp det för jag har inte fått veta vad jag har för blodgrupp eftersom dom inte visste vart svaret tagit vägen....

Har för mig att de alltid tar blodprov ändå på förlossningen för att blodgruppera, så det borde inte spela någon roll . De lär inte neka dig att föda för att du inte har med pappret tänker jag

 

[MalanMjöl]

Här börjar vi få lite ordning på nätterna, eller ja, hon sover som en sten om hon får ligga på sidan vid sidan av mig.. När jag försöker putta över henne på rygg vaknar hon eller kämpar sig tillbaka till att ligga på sidan.

Jag är mycket mer utvilad når jag liggammar än när jag sätter mig upp och ammar, dock somnar jag ganska fort efter att hon har tagit bröstet och vaknar inte när hon släpper utan ett tag efter när hon också sover, funkar dock fortfarande inte helt att flytta över henne till nestet utan att hon blir orolig. Det funkar att söva henne igen, men det tar minst en halvtimme och den halvtimmen vill man hellre sova. Dock känns det inte helt bra att hon sover dels på sidan, dels lite under vårt täcke (även om jag försöker ta bort det från henne så det inte blir för varmt) det är liksom två av de sakerna man ska undvika för att minska risken för psd.

Annars är hon en glad, stark, kräkande krabat, kan ligga på mage och hålla upp huvudet längre stunder nu och vi har en konstant svag lukt av kräk i sängen, på kläder osv

 

[IdaV]

Igår vid 8 på morgonen anlände vår son efter att ha påbörjat resan till världen punktligt på BF. Allt har gått bra, vi är kvar på BB men får förhoppningsvis åka hem imorgon efter blodprov som ska tas efter 48h. Mamman hade nog underskattat det här med smärta litegrann och känner sig en aning mörbultad men ska nog snart vara på banan igen!

Grattis!

 

[Elin_B]

Grattis @Julmust!

Jag tänkte skriva ner några rader om förlossningen nu när jag hämtat mig någotsånär...

Jag vaknade klockan 02.00 den 20e med rejäl mensvärk (ska tilläggas att vi färdknäppade kvällen innan). Inga regelbunda värkar utan ett konstant molande. Det övergick så småningom i "värkattacker" som var ganska starka. Fattar inte hur folk kan baka eller hitta på saker under sin latensfas... Låg i badet ett par timmar innan jag jagade upp sambo. Det sipprade vätska som jag hade svårt att avgöra om det var kiss, riklig flytning eller fostervatten.

Vi hade lånat mammas hus och behövde fixa lite med hundvakter och annat så vi fick sätta av från Uppsala till Stockholm. I bilen började jag klocka värkarna och blev lite stressad när jag insåg att de ofta kom med 2-3 minuters mellanrum även om det ibland dröjde 5-6 minuter mellan ett par. Mamma har haft så jävla snabba förlossningar. Plus att det gjorde förbannat ont.

Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in för att se om vattnet verkligen gått. Hem och lämna hund och sedan in till Danderyd alltså.

Vattenavgång konstaterades och jag var 1 cm öppen så trots att mina värkar nu kom var 3:e minut fick vi åka hem. Satt på pilatesboll i duschen med kokhett vatten över mage och rygg när värkarna kom men efter ett par timmar blev jag igen orolig att det skulle gå fort, plus att jag ville ha stöd i smärtan. Så in igen.

Nu öppen 3 cm men de ville ha 4 för att släppa upp mig. Fick gå en "promenad". Var riktigt smärtpåverkan nu och kunde bara stå och hänga på min sambo när värkarna kom och de kom väldigt tätt. När vi kom tillbaks var jag öppen mina 4 cm men då fanns ingen plats på förlossningen......... Fick hänga i ett undersökningsrum i ca 2 timmar. Det var en mardröm... Inget annat än en smal brits, inga fönster, trångt och ingen personal.

Till slut kom jag upp på förlossningen och fick bada. Provade även lustgas vilket jag inte hade planerat använda men det hjälpte mig verkligen slappna av i värkpauserna och "släppa" värken. På knappt 2 timmar öppnade jag mig från 5 till 10 cm och tog några krystvärkar i badet.

Sedan blev jag tvungen att gå upp. Kändes lite obarmhärtigt... Då bytte de också barnmorsketeam och från en fantastisk stöttande uppmuntrande kvinna gick jag till en lite mer avvaktande övervakande BM. Hon gav mig ingen bekräftelse eller uppmuntran utan bara instruktioner. "Byt ställning", "nu ska du ha antibiotika eftersom ditt vatten gick så tidigt" osv. Hade verkligen behövt en annan approach...

Hur som helst. Bebis stod högt upp och det tog sin lilla tid för honom att komma ner. Krystvärkar i totalt 3 timmar. Aktivt krystarbete i kanske 1-1,5. Fick lite panik när huvudet började tränga ut. Hade liksom inte riktigt förberett mig på den biten och drabbades av lite panik. På slutet blev jag värksvag så de satte värkstimulerande dropp och då kom han på 20 minuter. 16 dagar före BF och på årets ljusaste dag. Och han överraskade oss bägge med att vara just en liten Frank

Helt sjukt hur snabbt man glömmer men jag tycker inte förlossningen känns så farlig såhär i efterhand, men min sambo är helt traumatiserad. Han säger att han aldrig sett en person lida så mycket som jag gjorde mot slutet...

22 timmar med värkar och ingen sömn var ingen lek...

Vi blev kvar på BB i fyra nätter och ytterligare ett par dagar med besök då lillen hade lite gränsvärde på gulsot. Så massor av blodprov :'(... Han fick ersättning i ett par dygn för att bajsa ut bilirubinet så snabbt som möjligt men nu ammar jag bara och han går upp i vikt som bara den. Över 100 g på ett dygn senast vi vägde!

Något tråkigt som jag råkade ut för var att jag inte kunde kissa vare sig under krystvärkarna eller efter förlossningen. De tappade mig på nästan en liter vätska en dryg timme efter FL. Sedan fick jag försöka under några timmar men det var som att kroppen glömt bort hur man gör. Jag var inte särskilt orolig för svedan det bara gick inte...

Fick en kateter med en fin kisspåse att bära runt på i tre dagar och jag längtade sååå tills den skulle dras. När den dagen kom kändes det som att livet skulle börja. Men det gick fortfarande inte. Jag kan, om jag krystar som faaan, tömma halva blåsan. Resten blir kvar. Så fortfarande kateter och remiss till urolog och uroterapeut om 2 (!) veckor . Känner mig så jävla deppig över det. Man är tillräckligt trasig med plufsig mage, sytt och svullet underliv och hemorrojder efter krystningen. Så ska man gå runt med en slang från urinröret och kisset i en påse på låret. Har brutit ihop både en och två gånger över detta

Teorin är att blåsan utsatts för högt tryck då den varit väldigt full och nu är uttänjd vilket gör att den inte kan tömmas effektivt. Jag bara hoppas att det går tillbaka för detta suger verkligen.

Tydligen är det vanligast vid kejsarsnitt eller epidural men man kan även få det vid utdraget krystarbete så det var väl vad jag råkade ut för...

Förlåt för wall of text

 

[MalanMjöl]

Grattis @Julmust!

Jag tänkte skriva ner några rader om förlossningen nu när jag hämtat mig någotsånär...

Jag vaknade klockan 02.00 den 20e med rejäl mensvärk (ska tilläggas att vi färdknäppade kvällen innan). Inga regelbunda värkar utan ett konstant molande. Det övergick så småningom i "värkattacker" som var ganska starka. Fattar inte hur folk kan baka eller hitta på saker under sin latensfas... Låg i badet ett par timmar innan jag jagade upp sambo. Det sipprade vätska som jag hade svårt att avgöra om det var kiss, riklig flytning eller fostervatten.

Vi hade lånat mammas hus och behövde fixa lite med hundvakter och annat så vi fick sätta av från Uppsala till Stockholm. I bilen började jag klocka värkarna och blev lite stressad när jag insåg att de ofta kom med 2-3 minuters mellanrum även om det ibland dröjde 5-6 minuter mellan ett par. Mamma har haft så jävla snabba förlossningar. Plus att det gjorde förbannat ont.

Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in för att se om vattnet verkligen gått. Hem och lämna hund och sedan in till Danderyd alltså.

Vattenavgång konstaterades och jag var 1 cm öppen så trots att mina värkar nu kom var 3:e minut fick vi åka hem. Satt på pilatesboll i duschen med kokhett vatten över mage och rygg när värkarna kom men efter ett par timmar blev jag igen orolig att det skulle gå fort, plus att jag ville ha stöd i smärtan. Så in igen.

Nu öppen 3 cm men de ville ha 4 för att släppa upp mig. Fick gå en "promenad". Var riktigt smärtpåverkan nu och kunde bara stå och hänga på min sambo när värkarna kom och de kom väldigt tätt. När vi kom tillbaks var jag öppen mina 4 cm men då fanns ingen plats på förlossningen......... Fick hänga i ett undersökningsrum i ca 2 timmar. Det var en mardröm... Inget annat än en smal brits, inga fönster, trångt och ingen personal.

Till slut kom jag upp på förlossningen och fick bada. Provade även lustgas vilket jag inte hade planerat använda men det hjälpte mig verkligen slappna av i värkpauserna och "släppa" värken. På knappt 2 timmar öppnade jag mig från 5 till 10 cm och tog några krystvärkar i badet.

Sedan blev jag tvungen att gå upp. Kändes lite obarmhärtigt... Då bytte de också barnmorsketeam och från en fantastisk stöttande uppmuntrande kvinna gick jag till en lite mer avvaktande övervakande BM. Hon gav mig ingen bekräftelse eller uppmuntran utan bara instruktioner. "Byt ställning", "nu ska du ha antibiotika eftersom ditt vatten gick så tidigt" osv. Hade verkligen behövt en annan approach...

Hur som helst. Bebis stod högt upp och det tog sin lilla tid för honom att komma ner. Krystvärkar i totalt 3 timmar. Aktivt krystarbete i kanske 1-1,5. Fick lite panik när huvudet började tränga ut. Hade liksom inte riktigt förberett mig på den biten och drabbades av lite panik. På slutet blev jag värksvag så de satte värkstimulerande dropp och då kom han på 20 minuter. 16 dagar före BF och på årets ljusaste dag. Och han överraskade oss bägge med att vara just en liten Frank

Helt sjukt hur snabbt man glömmer men jag tycker inte förlossningen känns så farlig såhär i efterhand, men min sambo är helt traumatiserad. Han säger att han aldrig sett en person lida så mycket som jag gjorde mot slutet...

22 timmar med värkar och ingen sömn var ingen lek...

Vi blev kvar på BB i fyra nätter och ytterligare ett par dagar med besök då lillen hade lite gränsvärde på gulsot. Så massor av blodprov :'(... Han fick ersättning i ett par dygn för att bajsa ut bilirubinet så snabbt som möjligt men nu ammar jag bara och han går upp i vikt som bara den. Över 100 g på ett dygn senast vi vägde!

Något tråkigt som jag råkade ut för var att jag inte kunde kissa vare sig under krystvärkarna eller efter förlossningen. De tappade mig på nästan en liter vätska en dryg timme efter FL. Sedan fick jag försöka under några timmar men det var som att kroppen glömt bort hur man gör. Jag var inte särskilt orolig för svedan det bara gick inte...

Fick en kateter med en fin kisspåse att bära runt på i tre dagar och jag längtade sååå tills den skulle dras. När den dagen kom kändes det som att livet skulle börja. Men det gick fortfarande inte. Jag kan, om jag krystar som faaan, tömma halva blåsan. Resten blir kvar. Så fortfarande kateter och remiss till urolog och uroterapeut om 2 (!) veckor . Känner mig så jävla deppig över det. Man är tillräckligt trasig med plufsig mage, sytt och svullet underliv och hemorrojder efter krystningen. Så ska man gå runt med en slang från urinröret och kisset i en påse på låret. Har brutit ihop både en och två gånger över detta

Teorin är att blåsan utsatts för högt tryck då den varit väldigt full och nu är uttänjd vilket gör att den inte kan tömmas effektivt. Jag bara hoppas att det går tillbaka för detta suger verkligen.

Tydligen är det vanligast vid kejsarsnitt eller epidural men man kan även få det vid utdraget krystarbete så det var väl vad jag råkade ut för...

Förlåt för wall of text

Stor kram! Låter som ett jobbigt dygn och extra jobbigt med kateter! Håller med om att man glämnet snabbt. Mitt i det hela tyckte jag också det var förfärligt en övergång och gjorde så fruktansvärt ont. Frågar folk nu säger jag att det gick ok och inte var såå farligt.. men i jämförelse med dig var det nog heller inte så farligt . Men glömskan är väl orsaken till att folk får mer än ett barn!
hoppas du kan njuta av bebis iaf och att tiden går fort till du ska till urolog en!

 

[Fritidsryttare]

Vad är det min bebis gör egentligen som sänder fruktansvärda kramper ner genom mina ljumskar? Det kommer i sambamd med att den lille rackaren rör sig, främst höger lår är utsatt men tycker hela nederdelen av magen får kramper nästan varje kväll nu, känns lite som ligamentsmärtorna jag hade men inte riktigt samma ändå. Det är nästan bara kvällstid också; tack och lov, men ser antagligen inte klok ut när det händer för kroppen liksom viker sig automatiskt av smärtan...
Känns som att magen har börjat sjunka ner också, så kan ju vara att bebis fixerat sig kanske. Ont gör det hur som helst!

 

[Ray]

Vad är det min bebis gör egentligen som sänder fruktansvärda kramper ner genom mina ljumskar? Det kommer i sambamd med att den lille rackaren rör sig, främst höger lår är utsatt men tycker hela nederdelen av magen får kramper nästan varje kväll nu, känns lite som ligamentsmärtorna jag hade men inte riktigt samma ändå. Det är nästan bara kvällstid också; tack och lov, men ser antagligen inte klok ut när det händer för kroppen liksom viker sig automatiskt av smärtan...
Känns som att magen har börjat sjunka ner också, så kan ju vara att bebis fixerat sig kanske. Ont gör det hur som helst!

Har liknande fast mest på vänster sida. Kan dock tydligt känna att bäbis har huvudet ner men inte i bäckenet utan typ rakt på byxlinningen. Så för mig är det ligament jag gissar på.

När de fixerar sig har jag haft ilningar mer mot svanskotan och det området.

 

[Lazy Lady]

Grattis @Julmust!

Jag tänkte skriva ner några rader om förlossningen nu när jag hämtat mig någotsånär...

Jag vaknade klockan 02.00 den 20e med rejäl mensvärk (ska tilläggas att vi färdknäppade kvällen innan). Inga regelbunda värkar utan ett konstant molande. Det övergick så småningom i "värkattacker" som var ganska starka. Fattar inte hur folk kan baka eller hitta på saker under sin latensfas... Låg i badet ett par timmar innan jag jagade upp sambo. Det sipprade vätska som jag hade svårt att avgöra om det var kiss, riklig flytning eller fostervatten.

Vi hade lånat mammas hus och behövde fixa lite med hundvakter och annat så vi fick sätta av från Uppsala till Stockholm. I bilen började jag klocka värkarna och blev lite stressad när jag insåg att de ofta kom med 2-3 minuters mellanrum även om det ibland dröjde 5-6 minuter mellan ett par. Mamma har haft så jävla snabba förlossningar. Plus att det gjorde förbannat ont.

Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in för att se om vattnet verkligen gått. Hem och lämna hund och sedan in till Danderyd alltså.

Vattenavgång konstaterades och jag var 1 cm öppen så trots att mina värkar nu kom var 3:e minut fick vi åka hem. Satt på pilatesboll i duschen med kokhett vatten över mage och rygg när värkarna kom men efter ett par timmar blev jag igen orolig att det skulle gå fort, plus att jag ville ha stöd i smärtan. Så in igen.

Nu öppen 3 cm men de ville ha 4 för att släppa upp mig. Fick gå en "promenad". Var riktigt smärtpåverkan nu och kunde bara stå och hänga på min sambo när värkarna kom och de kom väldigt tätt. När vi kom tillbaks var jag öppen mina 4 cm men då fanns ingen plats på förlossningen......... Fick hänga i ett undersökningsrum i ca 2 timmar. Det var en mardröm... Inget annat än en smal brits, inga fönster, trångt och ingen personal.

Till slut kom jag upp på förlossningen och fick bada. Provade även lustgas vilket jag inte hade planerat använda men det hjälpte mig verkligen slappna av i värkpauserna och "släppa" värken. På knappt 2 timmar öppnade jag mig från 5 till 10 cm och tog några krystvärkar i badet.

Sedan blev jag tvungen att gå upp. Kändes lite obarmhärtigt... Då bytte de också barnmorsketeam och från en fantastisk stöttande uppmuntrande kvinna gick jag till en lite mer avvaktande övervakande BM. Hon gav mig ingen bekräftelse eller uppmuntran utan bara instruktioner. "Byt ställning", "nu ska du ha antibiotika eftersom ditt vatten gick så tidigt" osv. Hade verkligen behövt en annan approach...

Hur som helst. Bebis stod högt upp och det tog sin lilla tid för honom att komma ner. Krystvärkar i totalt 3 timmar. Aktivt krystarbete i kanske 1-1,5. Fick lite panik när huvudet började tränga ut. Hade liksom inte riktigt förberett mig på den biten och drabbades av lite panik. På slutet blev jag värksvag så de satte värkstimulerande dropp och då kom han på 20 minuter. 16 dagar före BF och på årets ljusaste dag. Och han överraskade oss bägge med att vara just en liten Frank

Helt sjukt hur snabbt man glömmer men jag tycker inte förlossningen känns så farlig såhär i efterhand, men min sambo är helt traumatiserad. Han säger att han aldrig sett en person lida så mycket som jag gjorde mot slutet...

22 timmar med värkar och ingen sömn var ingen lek...

Vi blev kvar på BB i fyra nätter och ytterligare ett par dagar med besök då lillen hade lite gränsvärde på gulsot. Så massor av blodprov :'(... Han fick ersättning i ett par dygn för att bajsa ut bilirubinet så snabbt som möjligt men nu ammar jag bara och han går upp i vikt som bara den. Över 100 g på ett dygn senast vi vägde!

Något tråkigt som jag råkade ut för var att jag inte kunde kissa vare sig under krystvärkarna eller efter förlossningen. De tappade mig på nästan en liter vätska en dryg timme efter FL. Sedan fick jag försöka under några timmar men det var som att kroppen glömt bort hur man gör. Jag var inte särskilt orolig för svedan det bara gick inte...

Fick en kateter med en fin kisspåse att bära runt på i tre dagar och jag längtade sååå tills den skulle dras. När den dagen kom kändes det som att livet skulle börja. Men det gick fortfarande inte. Jag kan, om jag krystar som faaan, tömma halva blåsan. Resten blir kvar. Så fortfarande kateter och remiss till urolog och uroterapeut om 2 (!) veckor . Känner mig så jävla deppig över det. Man är tillräckligt trasig med plufsig mage, sytt och svullet underliv och hemorrojder efter krystningen. Så ska man gå runt med en slang från urinröret och kisset i en påse på låret. Har brutit ihop både en och två gånger över detta

Teorin är att blåsan utsatts för högt tryck då den varit väldigt full och nu är uttänjd vilket gör att den inte kan tömmas effektivt. Jag bara hoppas att det går tillbaka för detta suger verkligen.

Tydligen är det vanligast vid kejsarsnitt eller epidural men man kan även få det vid utdraget krystarbete så det var väl vad jag råkade ut för...

Förlåt för wall of text

Hoppar in ifrån vårtråden.
Först och främst, Grattis till lillen Skönt att allt gick bra!
Sen vill jag bara trösta/tipsa lite angående katetern. Efter min förlossning med vår änglaflicka förra året (lång segdragen förlossning och operation efteråt) kunde inte jag tömma blåsan alls för egen maskin på nästan 2v. Men jag fick med mej engångskatetrar hem, va det inget du fick erbjudande om? Enl sköterskan som hade hand om "kisseribiten" så gjorde dom att man kände av full blåsa snabbare och då får igång det tidigare än med en fast kateter.
Det va inget svårt när man väl lärt sej och med hjälp av en spegel så ser man ju trots att det är svullet som fasen.
Ring förlossningen och fråga om det, dom borde kunde hjälpa dej med en sån sak.

Grattis igen

 

[Elin_B]

Hoppar in ifrån vårtråden.
Först och främst, Grattis till lillen Skönt att allt gick bra!
Sen vill jag bara trösta/tipsa lite angående katetern. Efter min förlossning med vår änglaflicka förra året (lång segdragen förlossning och operation efteråt) kunde inte jag tömma blåsan alls för egen maskin på nästan 2v. Men jag fick med mej engångskatetrar hem, va det inget du fick erbjudande om? Enl sköterskan som hade hand om "kisseribiten" så gjorde dom att man kände av full blåsa snabbare och då får igång det tidigare än med en fast kateter.
Det va inget svårt när man väl lärt sej och med hjälp av en spegel så ser man ju trots att det är svullet som fasen.
Ring förlossningen och fråga om det, dom borde kunde hjälpa dej med en sån sak.

Grattis igen

Tack snälla för tips och grattis ❤ Har faktiskt läst om självtappning när jag googlat själv och trodde/tror att det är något jag kommer få börja med efter urolog-besöket. Känns lite läskigt, men att slippa slangen mellan benen skulle verkligen höja livskvaliteten... Får se om jag står ut i två veckor. Hör ju inte till förlossningen längre eftersom han är över en vecka gammal nu

 

[Fritidsryttare]

Har liknande fast mest på vänster sida. Kan dock tydligt känna att bäbis har huvudet ner men inte i bäckenet utan typ rakt på byxlinningen. Så för mig är det ligament jag gissar på.

När de fixerar sig har jag haft ilningar mer mot svanskotan och det området.

Kan ju vara så att vi har samma då, men rörelserna har helt klart ändrat karaktär sista veckan typ. Den är fruktansvärt stark i sina rörelser nu, och jag kan känna att den rör på sig i samband med att kramperna kommer, så kanske att den inte är fixerad utan att den bara har blivit starkare och större. Däremot har min halsbränna minskat och övre delen av magen har börjat bli mjuk, det känns som att bebis ligger längre ner liksom, därav teorin om att den börjar lägga sig tillrätta.

 

[Rosen-Knoppen]

Kan ju vara så att vi har samma då, men rörelserna har helt klart ändrat karaktär sista veckan typ. Den är fruktansvärt stark i sina rörelser nu, och jag kan känna att den rör på sig i samband med att kramperna kommer, så kanske att den inte är fixerad utan att den bara har blivit starkare och större. Däremot har min halsbränna minskat och övre delen av magen har börjat bli mjuk, det känns som att bebis ligger längre ner liksom, därav teorin om att den börjar lägga sig tillrätta.

Känner också att bebis börjar bli starkare, och tar större plats. Det spänner på att håll och kanter när den tar spjärn..
Däremot så har jag tvärtom, har mer halsbränna, magen är högre och hårdare upptil. Sparkarna är långt ner. Skulle gissa att bebis vänt sig och ligger i säte. Precis som storebror.. skulle inte bli förvånad alls.

 

[Fritidsryttare]

Känner också att bebis börjar bli starkare, och tar större plats. Det spänner på att håll och kanter när den tar spjärn..
Däremot så har jag tvärtom, har mer halsbränna, magen är högre och hårdare upptil. Sparkarna är långt ner. Skulle gissa att bebis vänt sig och ligger i säte. Precis som storebror.. skulle inte bli förvånad alls.

Huu för sätesbjudning... Måste de inte försöka vända bebis då? Tänkte på det igår när kvällsdiscot var igång, att jag högst ogärna hade velat genomgå ett vändningsförsök, hört att det är mindre skönt..
Här tas det spjärn med både armar och ben ibland, kan känna en fot i ena sidan och en armbåge i den andra, samtidigt som magen spänns ut som en spärrballong, det ser helt sjukt ut.

 

[Rosen-Knoppen]

Huu för sätesbjudning... Måste de inte försöka vända bebis då? Tänkte på det igår när kvällsdiscot var igång, att jag högst ogärna hade velat genomgå ett vändningsförsök, hört att det är mindre skönt..
Här tas det spjärn med både armar och ben ibland, kan känna en fot i ena sidan och en armbåge i den andra, samtidigt som magen spänns ut som en spärrballong, det ser helt sjukt ut.

Jag tänker inte genomgå ett vändningsförsök, dom påbörjade ett med sonen men avbröt, obehagligt och traumatiskt och fungerade ändå inte eftersom sonen låg fixerad med rumpan nere och inte hade nåt fostervatten kvar. Så den här gången vägrar jag direkt om den här behagar att ligga fel, då får det bli ett planerat snitt.

 

[hvala]

Förra gången trodde jag länge att bebisen låg i säte bl.a. eftersom alla rörelser var så långt ner, men ett ultraljud kring v 35 visade att huvudet var neråt precis som det skulle.

Nu kan jag bättre känna vad som är vad, och vet att denna bebisen har huvudet ner och har haft det minst sedan v. 28. Rätt ofta kan jag känna en liten benig rumpa eller fot som tar spjärn strax över navelhöjd. Jag har aldrig känt några sparkar mot revbenen, mina barn verkar inte komma åt så högt upp.

Jag har också konstaterat att den här bebisen i magen sparkar och lever om när jag promenerar istället för att vaggas till sömns, så det blir nog inte något sjalbarn. Han verkar överlag inte sova särskilt mycket dagtid

 

[Fritidsryttare]

Förra gången trodde jag länge att bebisen låg i säte bl.a. eftersom alla rörelser var så långt ner, men ett ultraljud kring v 35 visade att huvudet var neråt precis som det skulle.

Nu kan jag bättre känna vad som är vad, och vet att denna bebisen har huvudet ner och har haft det minst sedan v. 28. Rätt ofta kan jag känna en liten benig rumpa eller fot som tar spjärn strax över navelhöjd. Jag har aldrig känt några sparkar mot revbenen, mina barn verkar inte komma åt så högt upp.

Jag har också konstaterat att den här bebisen i magen sparkar och lever om när jag promenerar istället för att vaggas till sömns, så det blir nog inte något sjalbarn. Han verkar överlag inte sova särskilt mycket dagtid

Jag kan tydligt känna rumpan mitt på magen, min unge bara älskar att ligga och trycka den uppåt - utåt, ibland känner jag t.o.m som två skinkor som ligger under huden, fötterna tror jag inte det är för de ligger längre till vänster.
Tack och lov är min väldigt snäll, den sover på natten och dagtid rätt mycket, sen kör den race en stund på morgonen och framförallt på kvällen, då den är skvatt tokig.