Om man ogillar gravid gnäll så läs inte vidare snälla...För jag vill bara få kräka av mig till någon utan att belasta familjen som har det jobbigt nog med sitt eget.
Jag är så j@$% trött, sur, ledsen, matt, grinig, bitter och deppig över mitt liv just här och nu! Jag hatar detta och nu är jag här för tredje gången och det är precis lika jobbigt som övriga gånger.
Jag är konstant täppt i näsan, går som en kärring, ser ut som ett Ufo, sover i 30 min pass innan jag vaknar av antingen tryck på urinblåsan eller kramp i vaden eller domnade ben. Eller nåt fullkomligt ovidkommande som jag inte vet vad det är.
Jag är en ragata här hemma direkt jag öppnar munnen.
Jag VET att det å ena sidan.är självförvållat. Ingen har tvingat mig till det och herregud- visst finns det folk som.har det värre...
För mig är det absolut jobbigaste just att jag egentligen är en social person som behöver umgänge med andra för att må bra. Men nu blir jag bara avundsjuk på precis alla jag träffar och därför vill jag helst inte träffa någon alls. Vilket gör mig ännu surare... Känner mig ensam hur jag än vrider och vänder på det. ET vill ringa hem.
Eller så vill ET åka till stallet och mysa med mule. Och mule är borta och kommer inte hem igen vilket är ännu en grej som är självförvållad men ändå bidrar till att jag hamnat i fullkomlig ofas med mitt liv.
Precis som du
@Fritidsryttare så är kroppen öm oavsett vad jag gör. Lika illa att sitta still som att göra nåt.
Slutgnällt.
Men ja, då är vi nog inne på samma linje, att i de fall man kan misstänka avvikelser så är utökad kontroll befogad. 
