Som sagt, i fall där man har misstanke om att nåt kan avvika så tycker jag det är självklart med utökade kontroller. Men som i mitt fall, visst var det ju bra att se att bebis växte som den skulle på det extra ultraljudet som gjordes, men i övrigt har graviditeten varit enligt skolboken enligt alla parametrar. Jag kan inte se nån anledning till varför bebis inte skulle växa som den skulle, oavsett hur stor eller liten min mage/sf-mått är.
Tänker att det finns rätt gott om verktyg ändå att använda för att upptäcka avvikelser i mitt fall, tänker främst på KUBen och RULet men även alla andra rutintester man gör vid varje BM-besök.
Jag fattar att det inte går att jämföra en graviditet med en dräktighet, men i min värld är det tydligt att måttet på magen/livmodern kan variera snart sagt hur mycket som helst på häst utan att avvika från det normala. Det är kanske därför jag ställer mig lite frågande.
Nu mäter inte vi livmodern utan fostret som sagt, men hade vi gjort det så hade det troligtvis diffat nåt enormt, beroende på kroppskonstitution och hur de bär fostret.
Fenomenet förekommer inom djur också, man oroar sig antingen för att magen på stoet är för liten (är hon verkligen dräktig), eller för stor (tänk om det är två där inne?).
Detta är alltså personliga reflektioner, inte menat som nån kritik mot de rutiner som finns, men tycker att det är intressant.