Beklagningsinlägg..
Det har varit några tuffa nätter. Många många amningar plus att bebis varit mycket tät bak i näsan vilket gör att han sover dåligt = jag sover dåligt.
Jag är inte en som gillar att be om hjälp.
Men kände att nu måste jag verkligen få sova, jag får flera depressionssymptom när det blir för lite sömn. Tappar livslusten, vill slakta hästarna, gråter, hatar mitt liv, ångrar barnen, illamående etc.
Så jag frågade om inte sambon kunde ta V inatt och ge honom ersättning.
Men, det hade han ingen lust med. För det var så bökigt att gå upp (ner) och blanda ersättning samt att han sov så dåligt när han sov bredvid V eftersom han inte kunde slappna av. (no Shit..som om jag inte själv har de problemen. Vaknar ju själv till när dottern är på väg hit från sin säng innan hon ens klivit ner på golvet. Sambon som sover i samma säng som dottern vaknar inte )
Är så sjukt besviken och ledsen. Känns som att min sömn och mitt mående kommer allra längst ner på prioriteralistan. Eller nej, jag finns inte ens med på listan.
Så nu gör jag något nytt.
Borstade tänderna och har lagt mig. Själv.
Lämnat honom själv med två barn att mata, borsta tänder och natta.
Den elaka delen i mig hoppas att ungarna är krävande och att han får en förjävligt jobbig kväll.
Så att han kanske förstår att det kan vara lite tufft att rådda ihop allt själv.
Ursäkta gnället.
Förresten,
@Energi 
hur mår du?
