Sommarföräldrar 2014 - tråd 2

[sandra87_]

Har varit hos "mammakuratorn", gav noll och ingenting, förutom mer ångest.

Jag berättade att jag känner mig som världens sämsta mamma, att jag har prestationsångest som förälder och att jag har enorma krav på mig själv som människa och mamma.
"Sixten vill inte ha en perfekt mamma, han vill ha en äkta mamma, hur känner du när jag säger det?"
"Det ger mig mer ångest, nu känns det som att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer inte vara bra och äkta vad jag än gör."

Tror ni människan nöjer sig så? Nejdå, hon fortsätter babbla om att jag ska sluta ha ångest (hur?) för Sixten vill ha en "äkta" mamma.

Sen ville hon att jag skulle gå i nån satans stödgrupp för nyblivna mammor. Jag berättade att det är inget för mig, det kommer inte ge mig något då jag är diagnosticerad med social fobi (läs mig journal liksom!). Jag kommer ha tokångest inför dessa träffar, få panikattacker där och sen må dåligt för att jag inte fixar allt som en normal människa kan.
Detta fortsatte hon att tjata om i en halvtimme!
I slutet sa hon till Sixten, "mamma måste sluta oroa sig och ha ångest, det är ju inte alls bra för dig!"

Tack, förstör mitt lilla självförtroende liiite till bara. Svart på vitt att jag förstör för mitt barn.
Jävla tant! Läs min journal där mina diagnoser står, där det står fler gånger att jag MÅR INTE BRA! Där det framkommer att jag har social fobi, tvångstankar och att jag flera gånger de senaste åren har varit suicidal. Så jävla lyckat då att sitta och kläcka ur sig sån skit.

Slut rant, och förlåt för OT

Förlåt men, vilken kärring! Känns som hon inte är på rätt plats alls!
Har inte så mkt att tillägga än vad de andra redan har skrivit..
Men vill skicka dig en varm cyberkram!

 

[Tora]

@Energi på vilket sätt känner du att du inte skulle vara en bra mamma till Sixten?

Jag kommer inte ihåg om du ammar eller inte?

Här hemma gör nog min man för tillfället det mesta. Eller rättare sagt jag talar om vad jag vill att han skall göra.

Jag är då lagd åt det pedantiska hållet och klarar inte av att ha det stökigt runt mig hemma. Det är stressande för mig.

 

[Energi]

Inte alls OT!
Näe, vilken hemsk kurator! Jag har bara dåliga erfarenheter av kuratorer tyvärr. De jag har träffat har varit alltför lösningsfokuserade och inte så bra på att lyssna.

Du har inte möjlighet att träffa en psykolog knuten till ditt bvc? Här hade de världens bästa när jag blev dålig i vintras. Det var fokus på att vi (hon ville att båda skulle vara där) skulle få med oss verktyg hur vi skulle tänka och göra för att få vardagen att fungera.

Men usch! Om du ska gå dit fler gånger, finns det möjlighet att din sambo kan följa med och stötta dig?

Tycker det är konstigt att du inte fått hjälp snabbare. Det tankar du är ju typiska för förlossningsdepression.

Kram och kom ihåg att du ÄR den bästa mamman för Sixten. En klok kompis sa en gång till mig att det är de bästa mammorna som reflekterar och tvivlar över sitt föräldraskap. Den otillräcklighet du känner är inte så det ska vara. Hoppas du snart får den hjälp du behöver och att du ska kunna njuta av att vara mamma fullt ut.
Stor kram!

Jag tror att det finns psykolog genom bvc, men då är kruxet att jag måste prata med vår bvcsköterska och jag har inget förtroende för henne alls.
Jag har läkartid om två veckor, jag hoppas att det går bättre.

När jag läser om förlossningsdepression känner jag inte igen mig alls. Jag mår liksom inte konstant dåligt. Jag är oftast på en hyfsat bra nivå, men väldigt lättretlig. Inget tålamod, när det gäller något annat än Sixten. Fräser och blir ledsen för allt.

Tack!

 

[Energi]

@Energi på vilket sätt känner du att du inte skulle vara en bra mamma till Sixten?

Jag kommer inte ihåg om du ammar eller inte?

Här hemma gör nog min man för tillfället det mesta. Eller rättare sagt jag talar om vad jag vill att han skall göra.

Jag är då lagd åt det pedantiska hållet och klarar inte av att ha det stökigt runt mig hemma. Det är stressande för mig.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det känns som om jag skulle kunna göra allt så mycket bättre liksom. Nu efter kuratorbesöket har jag dessutom fått ångest över att jag har ångest. Moment 22.
Jag har mycket tvångstankar när det gäller Sixten, sånt som jag helst inte berättar för någon. Inte ens sambon.

Jag inbillar mig saker, att hans bakhuvud är platt för att jag inte bär honom tillräckligt mycket. Att han har alla möjliga sjukdomar, att min mjölk på något sätt är dålig för honom.
Jag är rädd varje dag att han inte får i sig tillräckligt med mat. Något som sambon blir otroligt irriterad över då jag hela tiden frågar om han inte tror att mjölken har sinat, om han verkligen blir mätt.
Efter varje bvcbesök får vi ju svart på vitt att han får i sig tillräckligt och mer där till. Men det hjälper bara för dagen. Nästa dag börjar jag noja igen.

Jag helammar. Det är också en sak som jag till stor del gör för att det är bäst för barnet. Är ofta jätteless på att amma, skulle gärna hoppa över en amning på natten så sambon kan ge utpumpat på flaska.
Men då får jag tankar om att anknytningen sabbas helt, att Sixten känner att jag inte finns där.

Mycket ångest för typ allting alltså..

 

[Tora]

@Energi
Nu skriver jag utifrån mig och vad som funkar för mig.

När man ammar så frigörs det en massa hormoner. Dessa hormoner på påverkar en enormt mycket. På gott och ont.

Tycker det låter som om du tänker för mycket. Finns det inget att tänka på så hittar du på något att tänka på.

I mycket av det du skriver kan jag känna igen mig i. Tror det är ganska så normalt att ha dessa tankar och funderingar men för de flesta blir inte dessa tankar till ångest.

Att amma är väldigt lugnande under rätt förutsättningar. Finns få saker som är så dämpande som att amma (förutsatt att amningen fungerar friktionsfritt). Detta kan man utnyttja för att dämpa ångesten.

Det viktiga är att du är klar med alla dina måsten denna dagen. Inga tider att passa. En riktigt tråkig dag framför dig. Du skall vara själv med ditt barn. Lugn och ro.

Du sätter dig där det är riktigt bekvämt att amma. Med en amningskudde eller liknande som gör att barnet kan somna hos dig utan att det är det minsta jobbigt att amma honom och du skall kunna göra det i timmar.

Sätt dig och amma. Koncentrera dig bara på barnet. Slappna av och strunta totalt i omvärlden. Se hur han ligger där nöjd och äter. Ögonen på barnet börjar bli tunga och till slut somnar han med bröstvårtan fortfarande i munnen. Lite mjölk rinner ut i ena mungipan på barnet. Sitt där bara och andas lugnt och tungt. Oftast blir man lite dåsig och trött och lugn. Om det går, somna gärna själv.

Med mitt första barn hade jag också en hel del ångest. Mycket turbulens i livet och jag var orolig att jag var en dålig mamma (av liknande anledningar som du tror du inte är en bra mamma).

Denna avslappningsövning som jag lärde mig är uppbyggd på det sätt att den utnyttjar hormonerna som finns i kroppen pga amningen och det är starka saker.

Dock brukar det ta några gånger innan den blir riktig effektiv och den fungerar INTE för alla (så du inte får ångest för att det inte fungerar för dig).

Men har du väl än hittat en gång till detta "amningslugn" så brukar det vara väldigt lätt att hitta dit igen och man kan även frammana känslan vid andra tillfällen i livet.

Jag skulle nästan kalla det någon form av meditation. Kan man få det att fungera så är det otroligt effektivt.

Jag hoppas att detta tipps inte späder på din ångest om det inte skulle fungera eller att du känner att det är en ännu till grej du måste göra. För det är som sagt inget som gör dig till en "bättre mamma" eller så, men om det fungerar så kan det ge en lite välbehövligt lugn i själen. Och det i sin tur kan göra att man mår lite bättre om inte annat så för stunden i alla fall.

 

[Moonwalk]

@Energi Jag är ju bara lekman, men både barnmorskan och bvc har tjatat om otillräcklighet, att jag ska säga till om jag känner så. Och jag tycker att du kanske gör det.

Vad jobbigt med bvc! Här finns numret till bvcpsykologen på vårdcentralens hemsida, då behöver man inte gå via bvc.

Anledningen till att jag pepprar dig med inlägg är att jag inte kommer ihåg merparten av min dotters första år för att jag mådde så dåligt. Det är jättebra att du sökt hjälp så här tidigt!

Om du vill får du gärna skriva till mig på pm.

 

[supersonic]

Har varit hos "mammakuratorn", gav noll och ingenting, förutom mer ångest.

Jag berättade att jag känner mig som världens sämsta mamma, att jag har prestationsångest som förälder och att jag har enorma krav på mig själv som människa och mamma.
"Sixten vill inte ha en perfekt mamma, han vill ha en äkta mamma, hur känner du när jag säger det?"
"Det ger mig mer ångest, nu känns det som att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer inte vara bra och äkta vad jag än gör."

Tror ni människan nöjer sig så? Nejdå, hon fortsätter babbla om att jag ska sluta ha ångest (hur?) för Sixten vill ha en "äkta" mamma.

Sen ville hon att jag skulle gå i nån satans stödgrupp för nyblivna mammor. Jag berättade att det är inget för mig, det kommer inte ge mig något då jag är diagnosticerad med social fobi (läs mig journal liksom!). Jag kommer ha tokångest inför dessa träffar, få panikattacker där och sen må dåligt för att jag inte fixar allt som en normal människa kan.
Detta fortsatte hon att tjata om i en halvtimme!
I slutet sa hon till Sixten, "mamma måste sluta oroa sig och ha ångest, det är ju inte alls bra för dig!"

Tack, förstör mitt lilla självförtroende liiite till bara. Svart på vitt att jag förstör för mitt barn.
Jävla tant! Läs min journal där mina diagnoser står, där det står fler gånger att jag MÅR INTE BRA! Där det framkommer att jag har social fobi, tvångstankar och att jag flera gånger de senaste åren har varit suicidal. Så jävla lyckat då att sitta och kläcka ur sig sån skit.

Slut rant, och förlåt för OT

Men vilken komplett jubelidiot. Har hon fått sin examen via ett cornflakespaket? Säger som ovan, du kanske kan få med dig din sambo alt om där finns nån annan du kan prata med kopplat till BVC?

 

[Moonwalk]

Men herregud! Fel människa på fel plats!!! Har hon ens någon utbildning jan man ju undra!!! Jag blir mörkrädd, finns ingen annan eller är det bara hon?

Här är väl tanken att jag är hemma till nästa sommar och jobbar någon av semesterperioderna och att sambon sen ska vara hemma under hösten och att han börjar förskolan jan 16.
Tyvärr gör jag i princip allt här hemma. När vi båda jobbade hade vi iaf den dealen att jag tvättade och han skulle sköta diskmaskinen. Man tycker ju att det inte vore för mycket begärt nu också men tydligen inte för det fingerar iaf inte. Nu har ju sambon tagit på sig så han jobbar 10 mil hemifrån också (idiot) så han är ju inte hemma särskilt mycket. Jag orkar inte gå och irritera mig på att hela diskbänken är full i disk när man ska laga mat. Enklast att göra allt själv, tyvärr.
Dock verkar han tro att det är barnen som stjäl min energi men tyvärr är det ju han, när han missar att göra saker han lovat och inte kan plocka igen efter sig själv ens! Jag städar och städar och plockar och plockar men till ingen nytta. Tom dottern på 4 år är duktigare på att plocka upp efter sig än vad han är.

Precis så har jag också minus resvägen då men min man jobbar typ alltid över så han är inte hemma mycket ändå.

Jag får dock skylla mig själv till viss del. Jag var en riktig häxa med rejält kontrollbehov när jag mådde dåligt så det är kanske inte så konstigt att han inte tar några egna initiativ.

 

[Madick]

@Energi - vissa är verkligen på fel plats, jag träffade en kurator efter ett missfall (första graviditeten) och hon gjorde ju bara saken värre. Eller som KBT-terapeuten som ifrågasatte när jag berättade om psykisk misshandel och skulle förklara för mig att det var ju bara om han kallade mig hora eller såna saker... snacka om noll koll och trycka ner nån som redan är nere! Kan du förklara för din sambo så han orkar stötta och "svälja" irritation eller vad han känner? Det kan kännas som fejk men hjälper otroligt mycket för den som mår dåligt.

Här har vi haft en väldigt trevlig natt och morgon, förutom att jag fick pumpa ena sidan i natt för det blev för fullt :-) Torr blöja när vi gick upp, kissade på toa 2ggr på natten när vi ammade och sen direkt när vi gick upp i morse. Vilken brud va! 6 veckor gammal nu, tiden flyger iväg.

 

[DarkInNight]

Jo jag misstänker att det är trötthet här med. Hon vaknar oftast runt 4-5 och då äter hon och somnar om direkt utan minsta knorr. Kan vakna och äta nån gång till och sedan somna igen. Vaknar oftast för dagen vid 9 tiden.
Somnar relativt lätt på dagen. Gärna i vagnen och med napp. Men vill ju inte söva henne i den på kvällen för då lär hon ju garanterat vakna när man ska flytta henne till sängen.
Famnen brukar vara okej med dagtid men då sover hon oftast ganska korta stunder. I vagnen kan hon lätt sova uppåt 2 timmar eller till och med mer om hon står ute medan jag fixar stallet eller promenerar med hunden/på stan.
När hon blir ledsen på kvällen tar hon varken nappen eller bröstet. Skriker så fort man ens lägger henne ner i famnen. Är bara upprätt läge mot bröstet som hon blir lugn av. Helst i sambons famn verkar det som.
Kanske värt att testa doppa i lite saft om hon blir så hysterisk som hon var ikväll igen. Var värre än värst idag. Vill ju inte vänja henne vid det bara. Men som akut nödlösning kan det ju kännas ok.

Ja precis, det är ju inget man ger varje dag direkt. Att det blev just saft den där gången var eftersom det var det jag hade hemma.
Proviva känns annars bättre att ge , det fick dottern när hon var lite äldre

Kan hon inte sova i vagnen under natten då?

 

[DarkInNight]

Tack för alla sympatier! Precis som @supersonic skrev så kommer det inte påverka henne alls så länge hon inte börjar röka. Jag ska dock försöka få igenom att testa Harry.

@DarkInNight Harry var inte gul alls.
Dottern däremot fick sola på BB och var gul länge. Det var vår bvcsköterska som skickade oss vidare i och med att viktkurvan började dala också. Så om han är ljust nu skulle jag inte vara orolig.

@Tora och @majola Känner igen mig i att det känns som om man bara skäller hela tiden. I början var det hemskt. Nu har ju jag bara en huligan, men som är mitt inne i en turbulent tvåårskris. Nu när H inte har problem med magen längre går det bättre. Ett Icabesök i veckan resulterade i massivt bryt, ett varutorn som nästan störtade till marken och ett tillfälligt farthinder i form av en vrålande platt liggandes tvååring vid kassan... Lillebror sov sig igenom hela spektaklet som tur var.

Vad gäller ekonomin så blir man inte rik på att vara föräldraledig, jag tar dessutom bara ut tre dagar i veckan. Tur jag får föräldralönen från jobbet annars skulle det inte gå. Mannen har helt ok lön och vi har knappt några lån så vi lever billigt. Ja, bilar! Hade min inne på service förra månaden och även fast de inte hittade något gick det ju på en del ändå. Mannen har en gammal 745 som vi hoppas håller ett år till i alla fall.
Den enda jag unnar mig är Linas matkasse. Då jag roddar och utför allt i hushållet bestämde jag att det skulle vara skönt att slippa att planera matsedel och handla varannan vecka.
På tal om det, hur delar ni upp sysslorna nu när ni är hemma? Jag har slutat tjata och accepterat att jag får göra allt.

Förhoppningsvis blir det samma upplägg när han är hemma. Den här gången kommer han att vara hemma nio månader och jag åtta. Hur har ni lagt upp det?

Vi tar ut 14 dagar i månaden. Sambon tjänar OK, vi går ju runt iaf.
Det är ju min hobby (hästarna) och hans hobby (motordrivna grejer) som kostar och vi har dragit ner på så mycket vi kan på allt för att inte behöva sälja iväg hästar och så. Men det är så himla trist att behöva vända på varenda krona.

Sysslorna... jadu, jag känner att jag tar mer och mer. Vi har kommit överens om en uppdelning tidigare, att jag sköter dammsugning och tvätt. Han ska sköta disken.
Bara det att när han missar disken en eller två dagar så ser det FÖRJÄVLIGT ut i köket. Jag hatar det. Skojar inte när jag säger att det till och med gör mig sjuk/ångest.
Hatar att gå in i köket när det ser ut så, tappar helt motivation och lust till all slags matlagning och gör mig otroligt låg så jag har funderat över om jag ska börja städa bänken och ta disken de gånger han inte gör det under hans jobbdagar , bara för min egen skull. Han slipper ju se skiten eftersom han är på jobb...

Ledigheten. Jag har tänkt att vara aktivt föräldraledig i sex månader (hade tänkt amma sex månader till att börja med). Sen börja söka jobb inom min utbildning. Kanske börjar söka lite tidigare också
Om jag inte fått jobb inom ett år börjar jag söka jobb inom andra områden och skriver in mig på AF.
Skulle jag ha sån tur att jag får jobb snabbt så får sambon vara pappaledig, annars kommer vi spara dagarna.
Han är mycket hemma med barnen ändå eftersom han jobbar sju, ledig sju etc.

 

[DarkInNight]

Har varit hos "mammakuratorn", gav noll och ingenting, förutom mer ångest.

Jag berättade att jag känner mig som världens sämsta mamma, att jag har prestationsångest som förälder och att jag har enorma krav på mig själv som människa och mamma.
"Sixten vill inte ha en perfekt mamma, han vill ha en äkta mamma, hur känner du när jag säger det?"
"Det ger mig mer ångest, nu känns det som att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer inte vara bra och äkta vad jag än gör."

Tror ni människan nöjer sig så? Nejdå, hon fortsätter babbla om att jag ska sluta ha ångest (hur?) för Sixten vill ha en "äkta" mamma.

Sen ville hon att jag skulle gå i nån satans stödgrupp för nyblivna mammor. Jag berättade att det är inget för mig, det kommer inte ge mig något då jag är diagnosticerad med social fobi (läs mig journal liksom!). Jag kommer ha tokångest inför dessa träffar, få panikattacker där och sen må dåligt för att jag inte fixar allt som en normal människa kan.
Detta fortsatte hon att tjata om i en halvtimme!
I slutet sa hon till Sixten, "mamma måste sluta oroa sig och ha ångest, det är ju inte alls bra för dig!"

Tack, förstör mitt lilla självförtroende liiite till bara. Svart på vitt att jag förstör för mitt barn.
Jävla tant! Läs min journal där mina diagnoser står, där det står fler gånger att jag MÅR INTE BRA! Där det framkommer att jag har social fobi, tvångstankar och att jag flera gånger de senaste åren har varit suicidal. Så jävla lyckat då att sitta och kläcka ur sig sån skit.

Slut rant, och förlåt för OT

Men herregud, vad ledsen jag blir att läsa ditt inlägg Så himla dåligt agerande av kuratorn!

Vadå "äkta" mamma? Kan man vara en oäkta mamma?
..och bara sluta ha ångest , ja om det bara hade varit så enkelt..

Jag vet ju såklart inte hur det är för dig, vilka problem du har eller vad du fått för hjälp. Men min KBT-terapeut påminde mig ständigt och jämt att "det är bara tankar".
En gång när jag mådde som sämst var jag och dottern i köket. Hon låg i sitt babygym på golvet och jag plockade med disken.
Jag gick förbi henne med en kniv och fick den hemska tanken att tänk om jag skulle råka tappa kniven på henne. Den tanken fick fäste och jag kände mig som världens sämsta mamma, som ens tänkte det, sen rann tankarna iväg i nedåtspiral. Tänk om jag skulle tappa kniven. Skulle jag tappa kniven? Skulle jag med vilja tappa kniven? Vill jag göra illa min dotter? etc... Hemskt jobbigt.
Tog upp det med terapeuten som enkelt frågade om det var troligt att jag verkligen skulle tappa kniven? Nej, det var det ju såklart inte. Nej så bra, släpp då den tanken, den är inte realistisk. En tanke är bara en tanke, den är ingen handling.
Typ så, minnet från den tiden är inte så hävligt.

Kan det vara något som kan hjälpa dig tänkte jag? Om en bra KBT-terapeut kan hjälpa dig att sortera och hantera dina tankar?

 

[DarkInNight]

Alltså jag är ju så utlämnande här i tråden så jag fortsätter på det spåret..

Igår hade vi sex för första gången sen förlossningen, och det var SKÖNT! Wihoo!
Med dottern kunde vi ju inte ens ha sex förrän sex månader efteråt och det tog ett år innan det slutade göra ont, så det här var ju underbart

En hel massa glidmedel behövdes ju men det var jag beredd på pga amningen.

 

[sandra87_]

Ja precis, det är ju inget man ger varje dag direkt. Att det blev just saft den där gången var eftersom det var det jag hade hemma.
Proviva känns annars bättre att ge , det fick dottern när hon var lite äldre

Kan hon inte sova i vagnen under natten då?

Det dumma med att sova i vagnen är att det är knöligt som sjutton att ta sig uppför trappen med den.
Fröken somnade strax efter 21 igår. Var inställd på att hon skulle vakna runt 4 halv 5 pga tidsomställningen inatt. Hon brukar ju i vanliga fall vakna vid 5-6. Blev lagom förvånad när hon började röra på sig och vaknade först vid 7 trots omställningen inatt. Var uppe o tittade till henne ett par ggr till och med och trodde nästan det var nåt fel.
Ammade och hon somnade om ett par timmar till så jag hann till och med sticka och fixa stallet och bli bjuden på frukost av mina föräldrar (har hästarna hos dom ca 3 min bort) medan hon och sambon låg kvar i sängen.

Gällande föräldradagar. Våra dagar kommer gå åt ganska fort dessvärre då jag inte har haft så hög inkomst innan. Måste ta ut 5-6 dagar i veckan då vi köpt hus osv precis och jag orkar inte med att oroa mig varje månad för att kunna betala räkningarna. Sambon tjänar rätt okej.
Det innebär ju dock att hon måste börja på dagis relativt tidigt, men det får helt enkelt bli så.
Ev ska jag plugga sen och kanske kan förlänga ha henne hemma längre då men vi får se hur det blir. Hade velat ha bättre inkomst innan hon kom egentligen men ibland blir det inte som man tänkt sig. Det reder sig nog till slut ändå.

Ang sex. Har inte vågat än. Men mest för att jag inte fått fingrarna ur så vi har inget preventivmedel ännu.

 

[DarkInNight]

Det dumma med att sova i vagnen är att det är knöligt som sjutton att ta sig uppför trappen med den.
Fröken somnade strax efter 21 igår. Var inställd på att hon skulle vakna runt 4 halv 5 pga tidsomställningen inatt. Hon brukar ju i vanliga fall vakna vid 5-6. Blev lagom förvånad när hon började röra på sig och vaknade först vid 7 trots omställningen inatt. Var uppe o tittade till henne ett par ggr till och med och trodde nästan det var nåt fel.
Ammade och hon somnade om ett par timmar till så jag hann till och med sticka och fixa stallet och bli bjuden på frukost av mina föräldrar (har hästarna hos dom ca 3 min bort) medan hon och sambon låg kvar i sängen.

Gällande föräldradagar. Våra dagar kommer gå åt ganska fort dessvärre då jag inte har haft så hög inkomst innan. Måste ta ut 5-6 dagar i veckan då vi köpt hus osv precis och jag orkar inte med att oroa mig varje månad för att kunna betala räkningarna. Sambon tjänar rätt okej.
Det innebär ju dock att hon måste börja på dagis relativt tidigt, men det får helt enkelt bli så.
Ev ska jag plugga sen och kanske kan förlänga ha henne hemma längre då men vi får se hur det blir. Hade velat ha bättre inkomst innan hon kom egentligen men ibland blir det inte som man tänkt sig. Det reder sig nog till slut ändå.

Ang sex. Har inte vågat än. Men mest för att jag inte fått fingrarna ur så vi har inget preventivmedel ännu.

Vilken drömnatt!

 

[sandra87_]

Vilken drömnatt!

Men eller hur! Jag klagar inte om man säger så.

 

[Madick]

Alltså jag är ju så utlämnande här i tråden så jag fortsätter på det spåret..

Igår hade vi sex för första gången sen förlossningen, och det var SKÖNT! Wihoo!
Med dottern kunde vi ju inte ens ha sex förrän sex månader efteråt och det tog ett år innan det slutade göra ont, så det här var ju underbart

En hel massa glidmedel behövdes ju men det var jag beredd på pga amningen.

Det var en sån kväll igår då :-) det lyckades här med utan att det gjorde mer ont än att "jag borde haft mer glidmedel".

 

[DarkInNight]

Det var en sån kväll igår då :-) det lyckades här med utan att det gjorde mer ont än att "jag borde haft mer glidmedel".

skönt att det blivit bättre!

 

[majola]

Måste ju nästan vara nån slags utvecklingsgrej i kombination med trötthet känns det som. Har hänt massor senaste veckan då hon bl a börjat intressera sig för leksaker och har börjat kämpa med att gripa tag och försöka vifta lite med sina saker. Har även börjat prata en massa med oss och för långa diskussioner med allt och alla. Även hunden och katterna får sin dos även om de verkar måttligt roade.

Men ikväll. Trött tjej somnade vid bröstet, vaknade, var lite ledsen, tog sedan bröstet igen efter en stund och somnade sedan om och sover nu gott i sin säng. Tog kanske en timme totalt. Kanske kanske vänder det nu igen. Hoppas på det.

Det är ju ett utvecklingssprang vid 12 veckor. Raphael är pa väg ut ur det nu tror jag och de är ju ganska precis lika gamla har jag för mig.

 

[majola]

Jag har ansökt om (och beviljats) föräldraledighet tills Raphael är tre. Det är ju så gulligt här - inom en vecka efter förlossningen måste man bestämma sig för flera år framåt. Föräldraledigheten (inte föräldrapenningen) är max 3 år och om man inte tar ut minst två på stört så har man avsagt sig det tredje året...