Sommarföräldrar 2014 - tråd 2

@DarkInNight Du har inga öronproppar? Så att du slipper höra och kanske lättare kan tona ut och slappna av? Du behöver vila för dina barn har bara en mamma! Men de har två föräldrar. Fast jag förstår att det måste göra ont =(

@Energi Jag hoppas att du mår bättre! Den där kuratorn kan väll gå och ställa sig på ett fabriksgolv och inte jobba med folk! :eek: Va 17 menar människan?!
Det är verkligen inte lätt att gå med så stora hormonförändringar och när man har ett så stort hjärta som alltid vill mest och bäst så blir det skittufft

Nu har jag ingen mjölk kvar... det var ju det jag siktade på och det jag hade planerat hela tiden. Inte pumpa när vi var vid 1a operationen. Men sen blev det ju en så jobbig psykisk resa att jag ändrade mig och jag försökte inte minska så, men kroppen ville annorlunda när jag väl började. Så nu är det slut.
Det känns konstigt... för nu är jag "min", eller vad jag ska säga... Jag bar honom i 9 månader... sen var ju mjölken något som ändå band oss samman... Men han fick i över tre månader iaf.
Och, NU sitter jag med min Häägen Daaz Belgian Chocolate :d Och det känns skönt ändå att det är över. För på sjukhuset kommer jag att få ta nätterna själv då pappa måste bo på hotell. Och vem vet hur det kommer att vara då? Och samtidigt behöva pumpa.
Vi mår bra annars... Han bubblar och pratar så mycket! Och mycket mer vaken på dagarna! Men han äter 2 ggr på natten, men sover igenom matningarna. Och han har ökat matportionerna fort nu. 15o ml :up: och vi nosar på 68

Ta hand om er!
 
Beklagningsinlägg..

Det har varit några tuffa nätter. Många många amningar plus att bebis varit mycket tät bak i näsan vilket gör att han sover dåligt = jag sover dåligt.

Jag är inte en som gillar att be om hjälp.
Men kände att nu måste jag verkligen få sova, jag får flera depressionssymptom när det blir för lite sömn. Tappar livslusten, vill slakta hästarna, gråter, hatar mitt liv, ångrar barnen, illamående etc.

Så jag frågade om inte sambon kunde ta V inatt och ge honom ersättning.
Men, det hade han ingen lust med. För det var så bökigt att gå upp (ner) och blanda ersättning samt att han sov så dåligt när han sov bredvid V eftersom han inte kunde slappna av. (no Shit..som om jag inte själv har de problemen. Vaknar ju själv till när dottern är på väg hit från sin säng innan hon ens klivit ner på golvet. Sambon som sover i samma säng som dottern vaknar inte )

Är så sjukt besviken och ledsen. Känns som att min sömn och mitt mående kommer allra längst ner på prioriteralistan. Eller nej, jag finns inte ens med på listan.

Så nu gör jag något nytt.
Borstade tänderna och har lagt mig. Själv.
Lämnat honom själv med två barn att mata, borsta tänder och natta.

Den elaka delen i mig hoppas att ungarna är krävande och att han får en förjävligt jobbig kväll.
Så att han kanske förstår att det kan vara lite tufft att rådda ihop allt själv.

Ursäkta gnället.

Förresten, @Energi :) hur mår du?

Läste just upp ditt inlägg för min sambo som undrar vad det är för karl du har, ser han inte på dig hur dåligt du mår?

Bebis tar alltså, flaska. Bra. Åk iväg. Sov hos dina föräldrar eller nåt. Det är hans barn också och inte bara ditt ansvar.
 
Beklagningsinlägg..

Det har varit några tuffa nätter. Många många amningar plus att bebis varit mycket tät bak i näsan vilket gör att han sover dåligt = jag sover dåligt.

Jag är inte en som gillar att be om hjälp.
Men kände att nu måste jag verkligen få sova, jag får flera depressionssymptom när det blir för lite sömn. Tappar livslusten, vill slakta hästarna, gråter, hatar mitt liv, ångrar barnen, illamående etc.

Så jag frågade om inte sambon kunde ta V inatt och ge honom ersättning.
Men, det hade han ingen lust med. För det var så bökigt att gå upp (ner) och blanda ersättning samt att han sov så dåligt när han sov bredvid V eftersom han inte kunde slappna av. (no Shit..som om jag inte själv har de problemen. Vaknar ju själv till när dottern är på väg hit från sin säng innan hon ens klivit ner på golvet. Sambon som sover i samma säng som dottern vaknar inte )

Är så sjukt besviken och ledsen. Känns som att min sömn och mitt mående kommer allra längst ner på prioriteralistan. Eller nej, jag finns inte ens med på listan.

Så nu gör jag något nytt.
Borstade tänderna och har lagt mig. Själv.
Lämnat honom själv med två barn att mata, borsta tänder och natta.

Den elaka delen i mig hoppas att ungarna är krävande och att han får en förjävligt jobbig kväll.
Så att han kanske förstår att det kan vara lite tufft att rådda ihop allt själv.

Ursäkta gnället.

Förresten, @Energi :) hur mår du?
Men va f*n!!!! Vilken idiot. Snacka om att leva i två olika världar! Ser han inte hur slut du är?????? Omg.
Han är inte rädd om dig han inte!
 
Jag är livrädd för att bli gravid nu (väldigt ironiskt i och med att dottern kom till genom provrör). Har inte varit på efterkontroll ännu men ska diskutera sterilisering då. Fungerar inte bra på hormoner och kopparspiral känns läskigt på något vis.

Jag också! Jag blev ju gravid när dottern bara var fem månader, och häromdagen kom jag att tänka på hur det skulle vara om jag blev gravid nu om 2-3 månader... :eek: Är mycket noga med mina p-piller, men de bästa preventivmedlen är ju de som sover i våra sängar trots allt... Det blir ju inte av så himla ofta...

Beklagningsinlägg..
[...]

Jösses... :down:

Här sov alla tre ungarna till 8 i morse! :up: Ammade visserligen R någon gång mellan 6 och 7 men det räknas inte. Och fick betala priset att bädda om storebrors säng - han hade behövt vakna och gå på toa... Som tur var sov han hela natten i sin säng (fast vi går alltid på toa med honom om han vaknar och kommer in till oss, så då hade det ine hänt antagligen). Dottern kom in runt 5 och lade sig i mitten och jagade undan sin pappa långt ut på kanten.
 
Beklagningsinlägg..

Det har varit några tuffa nätter. Många många amningar plus att bebis varit mycket tät bak i näsan vilket gör att han sover dåligt = jag sover dåligt.

Jag är inte en som gillar att be om hjälp.
Men kände att nu måste jag verkligen få sova, jag får flera depressionssymptom när det blir för lite sömn. Tappar livslusten, vill slakta hästarna, gråter, hatar mitt liv, ångrar barnen, illamående etc.

Så jag frågade om inte sambon kunde ta V inatt och ge honom ersättning.
Men, det hade han ingen lust med. För det var så bökigt att gå upp (ner) och blanda ersättning samt att han sov så dåligt när han sov bredvid V eftersom han inte kunde slappna av. (no Shit..som om jag inte själv har de problemen. Vaknar ju själv till när dottern är på väg hit från sin säng innan hon ens klivit ner på golvet. Sambon som sover i samma säng som dottern vaknar inte )

Är så sjukt besviken och ledsen. Känns som att min sömn och mitt mående kommer allra längst ner på prioriteralistan. Eller nej, jag finns inte ens med på listan.

Så nu gör jag något nytt.
Borstade tänderna och har lagt mig. Själv.
Lämnat honom själv med två barn att mata, borsta tänder och natta.

Den elaka delen i mig hoppas att ungarna är krävande och att han får en förjävligt jobbig kväll.
Så att han kanske förstår att det kan vara lite tufft att rådda ihop allt själv.

Ursäkta gnället.

Förresten, @Energi :) hur mår du?

Usch och fy det här påminner lite om min sambo... Det är i såna här situationer jag märker att han är ensambarn och sluppit undan det "tråkiga och obehagliga" under sin uppväxt. Det började med att han slutade stoppa ner disk i maskinen, fortsatte med att lägga sina kläder överallt och sitta i soffan medan jag lagar mat och underhåller bebis samtidigt. Nu får jag sova tack och lov men jag mår dåligt och känner mig stressad av allt det andra. Till slut fick jag nog och lämnade dottern hemma för att åka till stallet (hon skulle sova men vägrade somna) och nu får sambon ta lite fler nattningar (ibland är det svårt för jag helammar fortfarande och dottern tar INTE flaskan). I början på veckan gjorde jag dessutom ett schema till oss där det klart och tydligt framgår vem som gör vad, vilken dag och vecka. I tisdags stod det laga mat på sambon och hela denna veckan ansvarar han för diskmaskinen. Han kom hem från jobb kl 16 och somnade i soffan. Kl 20 väckte jag honom och undrade vad det blir för mat för då var jag ganska hungrig och då frågade han mig vad han skulle laga :meh: Ingen aning svarade jag bara. Men han lagade mat, tömde diskmaskinen och fyllde den med smutsig disk. Äntligen kanske han fattar för jag orkar inte tjata längre. När vi flyttade ihop hade vi ingen diskmaskin och jag tröttnade på att alltid ta tag i det och tjata så jag lät disken stå (vi hade ett litet kök med en halvmeter diskbänk) och 7 dagar senare sa han att vi borde diska och jag jublade. Men han gjorde inget åt det. Dagen efter, alltså 8 dagars disk senare, tog han själv tag i det och började diska.

Shit det var tydligen min tur att gnälla lite :p
 
Gulliga ni är som tänker på mig!

Jag mår tyvärr bara sämre, har dessutom börjar få en satans yrsel och illamående. Svimmat en gång. Enligt 1177 kan det bero på stress..
 
Alltså jag blir mörkrädd när jag läser hur en del karlar är! :eek: Jag måste ha haft en jäkla tur som träffade min man. Hoppas ni orkar stå på er och att dom fattar snart. Vuxna människor för guds skull!
 
Säger som @FengurLaugar att jag blir riktigt mörkrädd hur vissa män uppför sig. Klagar ibland på min, men behöver bara påminna honom om genom att låta honom ta en natt (eller försöka iaf, sonen är en riktig mammagris just nu) så kommer han på att jag faktiskt inte bara slöar hemma. Just nu är han ute och går med hund och bebis och räknade väl med att vara borta i drygt 2 h och så ska jag snart sätta mig och plugga :)

Tror tyvärr att hur karlarna uppför sig och agerar beror mycket på hur det är fostrade hemifrån. Min hade alltid som liten blivit utjagad ur köket/huset för att göra nytta tillsammans med sin pappa och så kunde mamman ta kök och hushållsgöra, riktig björntjänst har han till och med sagt själv i efterhand. Vi jobbar på det och han blir mer och mer "självgående" angående vad som behöver göras och tack och lov är han ganska öppensinnad också :)
 
Usch och fy det här påminner lite om min sambo... Det är i såna här situationer jag märker att han är ensambarn och sluppit undan det "tråkiga och obehagliga" under sin uppväxt. Det började med att han slutade stoppa ner disk i maskinen, fortsatte med att lägga sina kläder överallt och sitta i soffan medan jag lagar mat och underhåller bebis samtidigt. Nu får jag sova tack och lov men jag mår dåligt och känner mig stressad av allt det andra. Till slut fick jag nog och lämnade dottern hemma för att åka till stallet (hon skulle sova men vägrade somna) och nu får sambon ta lite fler nattningar (ibland är det svårt för jag helammar fortfarande och dottern tar INTE flaskan). I början på veckan gjorde jag dessutom ett schema till oss där det klart och tydligt framgår vem som gör vad, vilken dag och vecka. I tisdags stod det laga mat på sambon och hela denna veckan ansvarar han för diskmaskinen. Han kom hem från jobb kl 16 och somnade i soffan. Kl 20 väckte jag honom och undrade vad det blir för mat för då var jag ganska hungrig och då frågade han mig vad han skulle laga :meh: Ingen aning svarade jag bara. Men han lagade mat, tömde diskmaskinen och fyllde den med smutsig disk. Äntligen kanske han fattar för jag orkar inte tjata längre. När vi flyttade ihop hade vi ingen diskmaskin och jag tröttnade på att alltid ta tag i det och tjata så jag lät disken stå (vi hade ett litet kök med en halvmeter diskbänk) och 7 dagar senare sa han att vi borde diska och jag jublade. Men han gjorde inget åt det. Dagen efter, alltså 8 dagars disk senare, tog han själv tag i det och började diska.

Shit det var tydligen min tur att gnälla lite :p

Ah, det är därför stora barnens pappa var som han var, ensambarn, dessutom med hemmagående mamma som gjorde allt. Jag var mer noggrann när jag valde karl andra gången kan jag ju säga :-) på alla områden en uppgradering som heter duga.
 
Ja usch, igår var herr sambo inte värd vatten.

Vi har rett ut en del saker, en bra början iaf.
Jag tror han helt enkelt inte förstår, eller rättare sagt i hans värld så är det ju mycket smidigare om jag tar matningarna (amningarna) istället för att "gå ner med högljudd bebis som väcker resten av familjen". Och att det skulle ske varannan timme.
Han verkade inte riktigt ha tagit in att vid ersättningsmål så blir bebis mättare längre och det behövs inte matas lika ofta.

Ibland känns det som att han borde gå en lektion i och om hur allt fungerar med bebis... Själv är det ju saker man fått lära sig själv genom personlig inlärning eller hundratals sökningar på internet. Och såklart att få läsa här på Buke, här lär jag mig massor :love:

Sambon ÄR svår att kommunicera med. Riktigt svår, och det har jag vetat under många år.
Ibland pratar vi helt enkelt inte riktigt samma språk. Som igår. Jag ville avlastas med matningen och han såg det ur ett helt annat perspektiv och det blev så fruktansvärt fel...

Men hur som så gjorde han ett emotionellt framsteg idag, och jag fick sedan en aha-upplevelse kring ett återkommande beteende i vårt förhållande som kommer att förändra hur jag uttrycker mig för att han ska förstå och jag göra mig förstådd.
Ikväll tar han en matning med ersättning , på eget bevåg :banana:



V skulle ha vaccinerats idag men vi ringde i förrgår och pratade in på telefonsvararen och avbokade eftersom han haft feber.
BM ringde upp mig idag och jag fick lufta min oro över att han är så rosslig och hostig , så jag fick åka dit med honom för vanlig koll. Var så skönt att höra att hon tyckte att han inte andades så ansträngt.

Min lilla fina plutt, idag har han snackat så himla mycket med mig :love:
 
Ja usch, igår var herr sambo inte värd vatten.

Vi har rett ut en del saker, en bra början iaf.
Jag tror han helt enkelt inte förstår, eller rättare sagt i hans värld så är det ju mycket smidigare om jag tar matningarna (amningarna) istället för att "gå ner med högljudd bebis som väcker resten av familjen". Och att det skulle ske varannan timme.
Han verkade inte riktigt ha tagit in att vid ersättningsmål så blir bebis mättare längre och det behövs inte matas lika ofta.

Ibland känns det som att han borde gå en lektion i och om hur allt fungerar med bebis... Själv är det ju saker man fått lära sig själv genom personlig inlärning eller hundratals sökningar på internet. Och såklart att få läsa här på Buke, här lär jag mig massor :love:

Sambon ÄR svår att kommunicera med. Riktigt svår, och det har jag vetat under många år.
Ibland pratar vi helt enkelt inte riktigt samma språk. Som igår. Jag ville avlastas med matningen och han såg det ur ett helt annat perspektiv och det blev så fruktansvärt fel...

Men hur som så gjorde han ett emotionellt framsteg idag, och jag fick sedan en aha-upplevelse kring ett återkommande beteende i vårt förhållande som kommer att förändra hur jag uttrycker mig för att han ska förstå och jag göra mig förstådd.
Ikväll tar han en matning med ersättning , på eget bevåg :banana:



V skulle ha vaccinerats idag men vi ringde i förrgår och pratade in på telefonsvararen och avbokade eftersom han haft feber.
BM ringde upp mig idag och jag fick lufta min oro över att han är så rosslig och hostig , så jag fick åka dit med honom för vanlig koll. Var så skönt att höra att hon tyckte att han inte andades så ansträngt.

Min lilla fina plutt, idag har han snackat så himla mycket med mig :love:
Skönt att ni verkar vara på rätt väg! Fick du någon sömn?
 
Säger som @FengurLaugar att jag blir riktigt mörkrädd hur vissa män uppför sig. Klagar ibland på min, men behöver bara påminna honom om genom att låta honom ta en natt (eller försöka iaf, sonen är en riktig mammagris just nu) så kommer han på att jag faktiskt inte bara slöar hemma. Just nu är han ute och går med hund och bebis och räknade väl med att vara borta i drygt 2 h och så ska jag snart sätta mig och plugga :)

Tror tyvärr att hur karlarna uppför sig och agerar beror mycket på hur det är fostrade hemifrån. Min hade alltid som liten blivit utjagad ur köket/huset för att göra nytta tillsammans med sin pappa och så kunde mamman ta kök och hushållsgöra, riktig björntjänst har han till och med sagt själv i efterhand. Vi jobbar på det och han blir mer och mer "självgående" angående vad som behöver göras och tack och lov är han ganska öppensinnad också :)

Min sambo är uppvuxen med att hjälpa till hemma men i begränsad mängd. Hans pappa brukar städa och laga mat och hans mamma lagar mat ibland och tvättar och själv hjälpte han till att torka disk. Sen allt det andra har han sluppit, blev ganska chockad när hans mamma berättade för mig att hon dammsög hans rum tills han var 14...

@Madick vad nice att byta upp sig :D

@DarkInNight skönt att ni rett ut lite, hoppas det går bättre framöver!
 
Ikväll har lilleman fått smaka palsternacka och hej och hå vilken hit! Han åt som en häst och hade säkert ätit det dubbla mot vad han fick om han bara hade fått! Roligt när han verkar gilla det mesta men det här var verkligen något utöver det vanliga! En riktigt festmåltid på sin 5-månadersdag! Minns att dottern också gillade det!
Han sover som en stock än också (somnade vid 21) så han verkar ju rätt nöjd också.
 
Gösta har de senaste veckorna fått smaka lite mat. Det har resulterat i att han gapar som en papegoja så fort jag äter. Idag har han ätit en tesked kyckling och en tesked päronpuré. Päronet från kompisens 11 månaders tös. Fick sedan distrahera med bröstet för han blir vansinnigt arg när han inte får mer.
 
Min mamma gjorde allt hemma. Jag har nog aldrig städat, diskat eller lagat mat förrän jag flyttade hemifrån. Fick nog så gott som allt serverat.

Däremot hjälpte jag gärna pappa med bilen, byggde på huset osv.

Trots det så är jag pedantiskt lagd och vill ha ordning och reda.

Så det är nog inte bara så att man inte kan det för att ens mamma gjorde allt när man var liten.

Vill man så kan man så jag tror tyvärr att för det mesta är det mest viljan som saknas.
 
Idag är en konstig dag tycker fröken. Bilen drygt 3 timmar, sen bäras runt av pappa och VAR är mamma som inte kommer fast jag skriker som en besatt. Stackars sambo önskade sig nog tittar medan jag höll föredrag idag. Nu sover hon i sjalen och jag ska snart försöka få i mig middag.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hejsan.. Har en närapå 6mån gammal valp där ensamhetsträningen inte funkat bra alls. Var nog lite dålig med att göra det till "vardag"...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
8 930
Senast: Sezziyanen
·
Gravid - 1år Nu när alla andra har sina "egna" trådar, kan väl vi också ha en? Vore kul att höra lite om hur det går för alla, hur vardagen ser ut...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
11 027
Senast: Freyja_bus
·
A
Hästvård Detta är mest en "skriva-av-sig-tråd" men jag tär gärna emot era ideer och funderingar kring det hela. Ni som kanske är på dåligt humör...
Svar
9
· Visningar
1 365
Senast: Atalantha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp