Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Håller alla tummar jag har för att allt går bra!Väntar på att uppvaket ska ringa.... nej, inget dropp eller nått. Gabriel skulle fasta från kl 5 till 11 inför operation idag... men efter att han varit hysteriskt ledsen och hungrig från halv 7 så lyckades en sköterska nå narkosläkaren och han sa äter han nu är det ok. Så hon sprang in till oss 10 i 9 och sa att vi fick göra ersättning. Så efter en lång tids gråt fick han äta 70 ml. Tack och lov blev han nöjd på det och var go och glad sen. Men hela min kropp är i fullt beredskapsläge... det var fruktansvärt att lämna honom. Fast han var inte ledsen då och jag hoppas innerligt att han inte blev det heller ... men efter det så har jag haft myrkryp i hela kroppen. Sprungit i undre gångarna dom har här. Gått ute och dansat zumba i rummet. Och jag har inte sovit sen igårnatt. Då åt han 2. Sen gick vi ju upp 4... tack och lov för svärfar som körde hit oss. Men kunde inte somna i bilen.... ååååå vad jag är hög på stress just nu...
Fick tid att göra klart ringsjal nr 2 ikväll. Måste träna på hur den ska ställas in bara, fick inte till sätet ordentligt.
Vad gör ni på dagarna? Här blir det mycket minsta motståndets lag och vi är mest hemma.
Stackars liten :'(Operationen gick bra och han har ätit två gånger, men nu nio vaknade han av att droppmaskinen pep och fick så ont när han skulle äta. Ringde på hjälp, 5 min, förklara problemet. Sköterskan går iväg, 10 min sen kommer läkare för att ta beslut om morfin. 10 min senare kommer sköterska igen för att ge morfinet. 10 min senare är han lugn. Och bara en vårdnadshavare får bo på rummet så jag är ensam. Just gett honom en supp igen och ska försöka sova, men det är inte lätt. Droppmaskinen får spunk och larmar då och då jättehögt och då vaknar G såklart och vill ha tröst. Gärna ersättning fast han inte orkar äta så mycket, men då måste jag låta honom gråta i sängen och blanda. Jag är så tacksam över den här hjälpen som finns, men att se honom såhär gör bara att jag går runt här och gråter...
Operationen gick bra och han har ätit två gånger, men nu nio vaknade han av att droppmaskinen pep och fick så ont när han skulle äta. Ringde på hjälp, 5 min, förklara problemet. Sköterskan går iväg, 10 min sen kommer läkare för att ta beslut om morfin. 10 min senare kommer sköterska igen för att ge morfinet. 10 min senare är han lugn. Och bara en vårdnadshavare får bo på rummet så jag är ensam. Just gett honom en supp igen och ska försöka sova, men det är inte lätt. Droppmaskinen får spunk och larmar då och då jättehögt och då vaknar G såklart och vill ha tröst. Gärna ersättning fast han inte orkar äta så mycket, men då måste jag låta honom gråta i sängen och blanda. Jag är så tacksam över den här hjälpen som finns, men att se honom såhär gör bara att jag går runt här och gråter...
Fy sjutton så jobbigt stackars lilla Gabriel, lider med er.Längsta natten någonsin. .. och utan kaffe nejdå. Han har sovit endel.. men självklart vill han vara nära så på mig helst. Vilket ställer till det när han bara kan hållas på ett sätt, har droppslang och jag måste göra saker. Och spjälsängen har "galler" runt och mina meter över havet har inte gjort det lätt att lägga ner honom. Och pga svullnaden i ansiktet så är hans bädd sänkt i fotändan så hej och hå över gallret,kolla droppet och sen ner.... Och denna stackars personal jag har varit tvungen att ringa på för disk av flaskor. .. och sen för att få tillbaka dom innan han kan tänkas vakna för att vilja ha tröst/äta. Ursäkta för mina 1000 inlägg just nu. Men buke är min enda ventil... jag skriver hellre här än trettioelva inlägg på fb. Men vi väntar på doktorerna nu. Droppet är slut, men han kan inte äta pga smärta och han kan inte få mer alvedon Tack och lov så sover han nu... åh mitt hjärta är i spillror
Längsta natten någonsin. .. och utan kaffe nejdå. Han har sovit endel.. men självklart vill han vara nära så på mig helst. Vilket ställer till det när han bara kan hållas på ett sätt, har droppslang och jag måste göra saker. Och spjälsängen har "galler" runt och mina meter över havet har inte gjort det lätt att lägga ner honom. Och pga svullnaden i ansiktet så är hans bädd sänkt i fotändan så hej och hå över gallret,kolla droppet och sen ner.... Och denna stackars personal jag har varit tvungen att ringa på för disk av flaskor. .. och sen för att få tillbaka dom innan han kan tänkas vakna för att vilja ha tröst/äta. Ursäkta för mina 1000 inlägg just nu. Men buke är min enda ventil... jag skriver hellre här än trettioelva inlägg på fb. Men vi väntar på doktorerna nu. Droppet är slut, men han kan inte äta pga smärta och han kan inte få mer alvedon Tack och lov så sover han nu... åh mitt hjärta är i spillror
Vi fick öka smärtlindringen från var 4e timme till var 3e, men då åt han 140 ml kvart i 11. Till skillnad från ca 60 ml innan. Sen kom magen igång också. Så vi blir nog utskrivna idag, för han måste få i sig 160 ml till på 10 timmar. Vi hoppas verkligen det, fast jag är nervös inför hemresan. Känns fruktansvärt att stoppa i honom så mycket tabletter och annat. Men vi har ju inget val. Helt förstörd är jag av sömnbrist med.. (googla bilden på katten Coffee can not fix this kind of tierd) omöjligt att sova här på avdelningen. Och när jag slappna av ser jag bara "före" Gabriel... och då kommer tårarna... det måste låta fruktansvärt och konstigt men jag saknar min bäbis... Ja, det är fortfarande min bäbis och han är jättefin. Men det är ju det där breda leendet jag knytit an till.. men jag vänjer mig nog snart..
Klart du ska söka! Om du sedan ångrar dig så är det ju faktiskt bara att tacka nej OM du nu skulle känna att det inte känns rätt. Kanske behöver du inte starta med att jobba heltid heller? Kanske finns alternativ!! Självklart ska du söka iafStora kramar. Vilken omställning och vilken oro du måste uppleva. Hoppas du får sova ordentligt snart och att smärtan avtar för honom, stackars stackars liten, tur att han har dig.
@Energi hur är det med dig? Håller du ihop?
Här är det sambons nattvecka. Tufft som vanligt men hostan börjar minska lite för Vidar så nätterna börjar vända och bli lite bättre. Just nu sover faktiskt både han och storasyster.
Själv känner jag mig av och till som en knäpp/hemsk mamma, för jag har helt plötsligt hittat två jobb jag tänker söka. Det ena med omedelbar start och det andra 1 februari. Jag vet att jag kommer må så mycket bättre om jag äntligen får ett jobb, samtidigt som jag får så sjukt dåligt samvete över att jag ens tänker tanken att börja jobba när V är så liten.
Det är liksom inga speciella jobb, inom min utbildning, men jag har kontakter och referenser som kanske kan göra att mina chanser att få just dessa jobb ökar. Arbetsmarknaden är ju inte direkt lätt så jag vet inte om jag skulle förlåta mig själv om jag iallafall inte sökte.
Sambon kommer ju isf fortfarande vara hemma varannan vecka, och sen kanske min mamma kan ta 5 dagar fp och sambon ta ut 5 fp , får se, det skulle iaf lösa sig