Snacktråd för AR-frälsta!

[Lusidor]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Min lille kuse är lite väl sitskänslig. Omöjligt (nåja, nästan) för någon ny som sitter upp att hitta knapparna direkt så det brukar inte bli mycket vettigt gjort. Brukar få höra kommentarer som: "hur får man honom skritta?" "hur stannar man?" "hur styr man?"
(så det skulle nog inte ge så mycket att prova rida honom menar jag! )

Då funderar jag, vad är sitskänslig? Tänker att en sitskänslig häst svarar direkt på vad ryttaren säger med sitsen medans motsatsen borde vara en som går i sin egen värld och måste baxas runt med skänklar och tyglar.

Isåfall, har det bara varit helt obegåvade ryttare som provat rida, och inte kan förmedla ens sväng och framåt? Bara nyfiken

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Något som ändå är värt att nämna, tycker jag iaf (för övrigt väldigt intressant att läsa en annan - genomtänkt och detaljerad- syn på det hela! ) är hästtypen.
Då tänker jag på typen som är van att skjuta på "för mycket" (dvs klart ohanterbart för nivån på ekipaget) och som genom inbyggd försvarsmekanism kommer skjuta på mer och mer när det ordentliga påskjutet väl kommit igång. För att inte kliva på sig och gå omkull (travare).
Och typen som är överrörlig - behöver stadga genom muskler för att klara av att hålla ihop (det har du säkert tänkt på, ville bara få med den ändå eftersom det är rätt vanligt på kallisar). Typen som "behöver" gå relativt högt i tonus för att uppnå den stadgan som behövs, aningens högre i utgångsläge alltså inte bara i lite mer krävande rörelser.
Typen som automatik startar i minusläge både i balans och rakriktning om inte föregående ryttare gjort ett gediget jobb.

Med det vill jag eg. bara ha sagt att personligen iaf, så tycker jag det finns en gräns för hur mycket det ger att sitta och korrigera hit och dit i tyglar/skänklar eller stoppa ivägfarande bog i allmänhet. Om det verkligen tar emot i hästen och behövs en förstärkning i nivå av tillrättavisning för att det ska kunna gå igenom. Då finns det liksom jobb före jobbet att göra för att underlätta för hästen (och ryttaren för den delen ).

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Då funderar jag, vad är sitskänslig? Tänker att en sitskänslig häst svarar direkt på vad ryttaren säger med sitsen medans motsatsen borde vara en som går i sin egen värld och måste baxas runt med skänklar och tyglar.

Isåfall, har det bara varit helt obegåvade ryttare som provat rida, och inte kan förmedla ens sväng och framåt? Bara nyfiken

Sitskänslig som i: "säger du det här med sitsen/tanken och det där med hand/skänkel så följer jag sits/tanke" men efter en viss gräns av bristande kommunikation (att ryttaren enligt hästen helt klart inte har koll på vad denne säger) så tar han saken i egna händer och "stänger av" gör lite som han vill eller per instinkt!

Haha du såg ju hur *host* bra det gick för ett par år sen då jag själv fortfarande hade problem med det, (har jag väl iofs nu också, men mil ifrån då) och det blev ännu värre när annan hoppade upp! (Trots att jag ser henne som bättre ryttare än mig.)
Det där med tanken är också lite lurigt, han blir lätt smittad/påverkad av tanke och fokus förutom sitsen. Gäller att ha koll på vad man vill.

Nuförtiden är jag grymt restriktiv med att släppa upp någon annan, för att jag tycker synd om hästen när man ser hans förvirring och stundvis förtvivlan, och eftersom man onekligen kommer behöva använda hårdare signaler vilket han säkert tänker på mer ju mer förskonad från det han blivit.
Men tidigare har det suttit upp lite olika. Alltifrån 11-åriga brorsdottern som fått "åka runt" själv i ridhuset till en skicklig tränare som satt upp, och en massa mellanting av ganska duktiga och ganska orutinerade.

Bäst har det funkat med två personer: En ganska ung (14-15?) tjej som ridit AR ganska länge och hade väldigt "fin" och sitsbaserad ridning. Inte 100% vilket man nog inte kan begära heller, men det såg harmoniskt ut.
En annan hyfsat ung dressyrtjej (17 år?) som det också såg harmoniskt och trevligt ut för men som inte riktigt kunde hjälpa till där det behövdes, kommunikationen funkade bra iaf.
I övrigt har det varit en blandad kompott i allt från katastrof till mest bristande kontroll för ryttaren, och ganska otippade resultat om man ser till ryttarnas personlighet och erfarenhet

 

[fio]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Med det vill jag eg. bara ha sagt att personligen iaf, så tycker jag det finns en gräns för hur mycket det ger att sitta och korrigera hit och dit i tyglar/skänklar eller stoppa ivägfarande bog i allmänhet. Om det verkligen tar emot i hästen och behövs en förstärkning i nivå av tillrättavisning för att det ska kunna gå igenom. Då finns det liksom jobb före jobbet att göra för att underlätta för hästen (och ryttaren för den delen ).

Det andra jobb före jobbet är ju bara vanligt grundarbete som ändå skall göras så när det är gjort någorlunda korrekt så behövs bara en enda hjälp för att stänga ytterbog. Men det kommer ju ner på hur ryttaren har gjort sitt grundarbete naturligtvis.

 

[Totti]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Nuförtiden är jag grymt restriktiv med att släppa upp någon annan, för att jag tycker synd om hästen när man ser hans förvirring och stundvis förtvivlan, och eftersom man onekligen kommer behöva använda hårdare signaler vilket han säkert tänker på mer ju mer förskonad från det han blivit.

KL!
samma här, en hoppryttare har ridit min några ggr och det funkar inte, han blir helt förvirrad av hennes hjälper, för det första så rider hon med 100 hjälper samtidigt och för stora hjälper,så han blir vinglig och försöker göra det han tror att hon ber om, det blir skolor hit o dit o galopp kan hon knappt få honom i fast han för mig fattar vä.väldigt lätt. medans när min andra kompis som rider ar fixar att rida honom utan komunikations problem

 

[Lusidor]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

mm, upplevde det där med ytterbogars påverkan på den totala katastrofen... På den riktigt (!) överrörliga långa kallisen.
Eg, har jag insett, är det likställt med trolleri att få kontroll på de där bogarna. Det kan gå från fladdrande svängande krängande till perfekt balans. Som att koppla ihop, lägga in turbon (dressyrmässigt alltså) då energin ut genom (ytter)bogen bromsas.
Då kommer energin i stället upp, runt och fram i balans! Coolt!!
Inser hur osjysst det eg är att utlämna den typen av häst till sig själv balansmässigt. Mer rätt känns det att efter en stunds ridande i balans prova att släppa och se om hästen fattat poängen och går kvar "på sitsen".
-Menar inte att man nödvändigtvis ska sitta och hålla.. men vara beredd på att tala om då energin är på väg ut åt fel håll.

Hästen visar tydligt också, med lugn, harmoni och arbetsglädje att den behöver den där korrigeringen. Styrkan kommer på plats och han växer, då man stoppar upp den där flyende energin och får den att komma till sin rätt i "bubblan" i stället.

 

[mackan]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Något som ändå är värt att nämna, tycker jag iaf (för övrigt väldigt intressant att läsa en annan - genomtänkt och detaljerad- syn på det hela! ) är hästtypen.
Då tänker jag på typen som är van att skjuta på "för mycket" (dvs klart ohanterbart för nivån på ekipaget) och som genom inbyggd försvarsmekanism kommer skjuta på mer och mer när det ordentliga påskjutet väl kommit igång. För att inte kliva på sig och gå omkull (travare).
Och typen som är överrörlig - behöver stadga genom muskler för att klara av att hålla ihop (det har du säkert tänkt på, ville bara få med den ändå eftersom det är rätt vanligt på kallisar). Typen som "behöver" gå relativt högt i tonus för att uppnå den stadgan som behövs, aningens högre i utgångsläge alltså inte bara i lite mer krävande rörelser.
Typen som automatik startar i minusläge både i balans och rakriktning om inte föregående ryttare gjort ett gediget jobb.

Med det vill jag eg. bara ha sagt att personligen iaf, så tycker jag det finns en gräns för hur mycket det ger att sitta och korrigera hit och dit i tyglar/skänklar eller stoppa ivägfarande bog i allmänhet. Om det verkligen tar emot i hästen och behövs en förstärkning i nivå av tillrättavisning för att det ska kunna gå igenom. Då finns det liksom jobb före jobbet att göra för att underlätta för hästen (och ryttaren för den delen ).

Fast det är fortfarande en häst. Hjälpgivningen är densamma för att styra in kroppsdelar och leda den på rätt väg. Gör inte dig själv otjänsten att få det till att det handlar om häst typen i en så grundläggande fråga som vart bogarna styrs eller leds eller hamnar. Då är du verkligen ute på vilseledande tankegångar som försvårar och försenar ditt arbete.

Jag tycker Fios förklaring är mkt enkel, universiell och pedagogisk och ngt som flera borde läsa minst 10 gånger för att befästa i hjärnbalken inför fortsatt arbete.

Hästen analyserar inte din ridning jmfrt med ngn annans : ) Däremot kan den ju känna igen sig eller inte, och reagera därefter. Ditt mer skonsamma sätt och att vänta ut den i alla lägen, betyder inte att det är den rätta vägen att gå. Kanske kan en annan ryttare ha mer insikt, och att hästen reagerar första gångerna mot ngt annorlunda betyder inte att det är fel : )

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Något som ändå är värt att nämna, tycker jag iaf (för övrigt väldigt intressant att läsa en annan - genomtänkt och detaljerad- syn på det hela! ) är hästtypen.
Då tänker jag på typen som är van att skjuta på "för mycket" (dvs klart ohanterbart för nivån på ekipaget) och som genom inbyggd försvarsmekanism kommer skjuta på mer och mer när det ordentliga påskjutet väl kommit igång. För att inte kliva på sig och gå omkull (travare).
Och typen som är överrörlig - behöver stadga genom muskler för att klara av att hålla ihop (det har du säkert tänkt på, ville bara få med den ändå eftersom det är rätt vanligt på kallisar). Typen som "behöver" gå relativt högt i tonus för att uppnå den stadgan som behövs, aningens högre i utgångsläge alltså inte bara i lite mer krävande rörelser.
Typen som automatik startar i minusläge både i balans och rakriktning om inte föregående ryttare gjort ett gediget jobb.

Med det vill jag eg. bara ha sagt att personligen iaf, så tycker jag det finns en gräns för hur mycket det ger att sitta och korrigera hit och dit i tyglar/skänklar eller stoppa ivägfarande bog i allmänhet. Om det verkligen tar emot i hästen och behövs en förstärkning i nivå av tillrättavisning för att det ska kunna gå igenom. Då finns det liksom jobb före jobbet att göra för att underlätta för hästen (och ryttaren för den delen ).

Men om en travare kommer direkt från travet så får man nog göra ett grundarbete först innan man ens kallar det rida på den antar jag. Det här handlar om ridbara hästar.

Det behövs inte tillrättavisningar eller något "hit och dit" för att hästen ska förstå enligt den förklaringen, om hästen är någotsånär ridutbildad-
Däremot kanske den inte alltid accepterar den stängda dörren direkt, men det viktigaste då är att inte öppna den utan sitta kvar och hålla den stängd, inte krångligt alls, men svårt, och det svåra är just att INTE göra en massa "hit och dit"

Själv tycker jag det är svårt för att jag för lätt låter mej luras att bli flyttad och då släppa igenom, men när jag kan det, så kanske hästen försöker krångla sej igenom ändå, men sen börjar den bära och spåra om jag bara lyckas hålla mej stabil nog och håller reda på bogarna.

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Inser hur osjysst det eg är att utlämna den typen av häst till sig själv balansmässigt. Mer rätt känns det att efter en stunds ridande i balans prova att släppa och se om hästen fattat poängen och går kvar "på sitsen".

Precis, och ett resultat av rakriktningen och balansen är att hästen blir mycket lätt i kontakten. När den inte är det utan ligger på ena eller båda tyglarna så är ju nåt på väg dit det inte ska Det är därför det blir så tokigt när en del pratar om att dressyrryttare vill ha "stöd" och verkar tro att hästen ska hänga sej i ryttarens hand mer eller mindre. Det är ju det utbildningsskalans kvalitéer är till för, att man genom det arbetet ska få hästen självbärig och INTE ta stöd i ena eller båda tyglarna

 

[Pallas]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag har också en sån där känslig häst, som lite förtvivlat försöker luska ut vad jag vill bara jag sätter mig tillrätta i sadeln. Är jag i obalans vinglar hon hit och dit och lägger sig i handen, samt har bogar och rumpa all over the place. Jag förstår ju att det är min egen ridning som sätter käppar i hjulet (och att jag förmodligen borde köpt mig en läromästare istf en oskolad travare ) men nu vill jag jobba på det här. Utöver min egen balans (kör Pilates), hur ska jag jobba med hästen, rent konkret? De senaste passen har jag koncentrerat mig på min balans och hennes bogar. Det känns som att lyckas jag inte hålla koll på dem, kan jag inte komma åt henne någonstans alls.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag tycker också fios förklaring är bra. Men eftersom jag vet hur frustrerande det kan vara och sitta och känna att "gaah, det GÅR inte att få den där bogen på plats!!" så tyckte jag det blev en förenklad version. Den bygger ju på att man faktiska behärskar att med hand/skänkel hålla bogen på plats eller åtminstone flytta tillbaka den när det glider iväg.
Själva konceptet att flytta tillbaka framdelen på bakdelen är i sak samma.

 

[Kookaburra]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

KL
Jag har precis igår haft en elitryttare i hoppning att prova min häst. Hon blev förvånad över hur lätt han var att rida. Hon trodde han kanske inte skulle förstå något av hennes ridning då hon rider med mycket underskänkel och mindre överskänkel. Men han gick hur bra som helst. Jag tror ju att en duktig ryttare kan rida de flesta hästar oavsett hur de är ridna. Jag tror att en bra ryttare känner hästen under sig och även om ridningen är någorlunda annorlunda så tror jag att de känner hur de ska avväga sin ridning för att få det resultat de vill. Nu har väl inte jag ridit min häst helt som en utomjording, men jag vet att jag o min häst "drillar" på ett lite annorlunda sätt än hoppryttare gör. Det diskuterade vi när hon skulle prova trampet. Nu red hon inte något länge, hon skulle prova rida i min sadel och prova min häst för jag ville se hur han såg ut och höra hur hon upplevde galoppen (hon är ju proffs på galopp ). Bra att höra någon annans åsikt på något man känner, bra oxå att höra och se om allt sitter i mig eller om det är så att även hästen är oliksidig.

Sen... Idag har vi debuterat i hoppning! (blåbärshoppning)
30cm! Tjohoo!
Sen provade vi även 40cm - gick inte lika bra men jag är supernöjd ändå. Han kämpa på med sin matte.

Även om det inte är klassisk ridkonst på filmen så är vi iaf ett ekipage som annars är alternativare, och det kanske är kul för andra att se hur det kan se ut när en alternativarhäst hopptävlar? Kanske?

Jag är supernöjd iaf. Vi har tränat hoppning totalt 4 gånger innan, en gång i veckan innan tävling Han är en natural säger tränaren. Snacka om att jag är en stolt matte - med blodad tand!

30 cm grundomgång
30 cm omhoppning
40 cm grundomgång

 

[Lusidor]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

KL
Om de här travarna!
Tycker nog att de kan bete sig som rätt normala hästar bara man befriar dom från de cementerade spänningar (inte mentala/ridmässiga/stressade utan rent fysiska kramper, som de inte kan påverka och inte heller ryttaren med den bästa sits o kontroll i världen) som de fått av sin träning/tävlan med liten vagn. (de "ska" vara styvare i ryggen än en typisk AR-häst för att orka)

Tycker själv att det funkat mkt bra att ge dem rejäl galoppträning (förutom friskvårdsbehandling), för att lossa/stärka bålen. De är ju ofta helt styva genom ryggen och det är skitsvårt att sitta och punktträna ryggens olika delar och öka rörligheten mha exakt dressyrridning.
Det är lätt att man sitter och kränger omkring och växlar mellan de olika (felaktiga) ytterligheterna. Fel, fel -ganska bra- sedan glider man över i fel igen pga minsta motståndets lagar..

För att slippa få grava komplex som ryttare kan man ju försöka hitta andra vägar för lösgjordhet än att sitta och blåkänna in något som förmodligen inte kommer att kunna kännas så bra.. Lätt att träna in nått slags kompenserande rörelser, har sett en del kallisar med "smygtrav med tillhörande vaggning av framdelen" för att de inte kommit igenom ryggen riktigt.
En sån kan förmodligen inte öka maximalt i galopp utan att kännas som en ardenner. Då de kan öka, som en lätt vind utan att hovslagen ens hörs -är de ganska loss i höfterna och länden! Då kan man börja finåka!

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Ni är ju jätteduktiga och hästen är hemskt söt!

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag vet hur svårt det är, och men det jag gör på min är att känna noga först i skritt vad jag gör själv, och det är ju minsta lilla viktförskjutning, som påverkar, minsta lilla fel i min position osv.

Jag har tyvärr alldeles för ostabil bål, är bla enormt rörlig i midjan och bäckenet vilket har sina fördelar, men inte alltid när man rider Hon kan lätt flytta mej med andra ord, jag tror jag sitter rakt fortfarande men bäckenet har förskjutits och bogen kommer ut...till exempel.

Så först att känna precis vad man gör och hur jag får bogarna på plats, i vårt fall bal genom att hålla reda på att inte högeraxeln går före, bara en sån sak, det handlar banne mej om mm..... Sen försöka hålla kvar i trav och galopp och det är svårare så jag gör en hel del övergångar och rättar in mej själv hela tiden, i alla fall i början.

Sen att när man stänger utsidan så inte luras att föra fram armen enbart när man ska ge plats för böjning, utan att det är axlarna som rör sig lite (och handen kommer då fram, och man ger plats men bogen hålls kvar på plats.

Det är lättast på böjda spår, så jag lägger många volter, och försöker använda volten till att känna att hon inte driver iväg eller att jag inte påverkar hennes bog att driva ut (det är frågan om det också tyvärr) utan att hon spårar och gärna flytta sidvärts på volten.

Ja och så då känna att man rider i rörelseriktingen själv också och inte i själva verket sitter emot

För att kämpa med att kunna rida den här känsliga damen har jag tappat sånt som jag hade förrut, Det är som att man inte har nåt att förhålla sej till först, man är helt utlämnad liksom...Men jag kämpar på och (bla med mycket diagonala hjälper -se C_Ls råd ) och nu har jag fått henne betydligt mer ärligt rakriktad än tidigare. Mitt problem är att jag är rätt slarvig, jag kan koncentrera mej för att få till de bra, men när det känns bra så liksom slappnar jag av och tappar och måste påminna mej, låter höften flyttas osv.....

Det blev långt, men så är det för mej

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag tycker också fios förklaring är bra. Men eftersom jag vet hur frustrerande det kan vara och sitta och känna att "gaah, det GÅR inte att få den där bogen på plats!!" så tyckte jag det blev en förenklad version. Den bygger ju på att man faktiska behärskar att med hand/skänkel hålla bogen på plats eller åtminstone flytta tillbaka den när det glider iväg.
Själva konceptet att flytta tillbaka framdelen på bakdelen är i sak samma.

Men hur gör du då? Det är en suverän förklaring och egentligen inte alls svårt, rent tekniskt s a s om man har kontroll på sej själv, då behöver man mest vara bra på att sitta kvar i sin position och med rätta in vid behöv. Men det som gör det svårt är att man inte har kontroll på sej själv och öppnar dörren hela tiden, och är inte tillräckligt samordnad själv, helt enkelt.
Men att sitta rätt över, känna båda sittbenen och ha kontroll äver bål axlar och skänklar samt inte minst handen är det som behövs och det är det svåra. På min häst räcker det faktiskt emellanåt att bara vrida en aning mot öppnaposition så kommer bogen på plats, andra gånger går hon envisare emot och då måste man lägga till lite mera hjälper, och var lite mer påpasslig...

Men samtidigt, ju mer man får en lite bättre rakriktning ju lättare blir det, och hästen kommer att fä lättare att gå där allt eftersom. Men det handlar ju mycket om att känna själv och vara lika kvick som sin häst. och lika envis

 

[Hanna_Z]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

kl

Nu vet vi ju alla vilken nivå jag och Goliath befinner oss så här kommer en film från dagens pass hemma. Tänker bara se det positiva och glädjas över de härliga travsteg som vi faktiskt fick till någon gång ibland!

http://www.youtube.com/watch?v=w2eJKpuJeIA

 

[Kookaburra]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Ni ser ut att tycka om varandra du och goliath
Jag är ju inte AR:are, utan alternativare, så jag är jättenyfiken på exakt vilka steg trav du är extra nöjd med (du kanske kan skriva min:sek?) Om du kanske kan tänkas vilja dela med dig förståss? Du får gärna utveckla vad i stegen du är extra nöjd med och beskriva din känsla. Det skulle vara jättekul och superintressant!

 

[Hanna_Z]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Först måste jag ju bara kommentera din hoppning- vad prydligt och fint det såg ut! Tänk om alla som debuterade på 30-40 cm kunde rida sådär mellan hindren. Kul att det gick bra för er

Jag och Goliath börjar verkligen hitta varandra, han är så otroligt mysig och trevlig den där lilla hästen Grejen med trav på ridbanan för vår del är att det har sett rent förfärligt ut från början. Han har tappat takten totalt, låst sig och töltat, sprungit utan form alls....ja, du kan ju tänka dig. Så att få börja känna att han hittar ett lite mera avslappnat gung där han faktiskt höjer ryggen och söker sig nedåt är ett stort framsteg för oss. Med det menar jag inte att det är något färdigt resultat alls, vi har väldigt mycket jobb kvar både för hans del och min egen del. Men han tänker iaf neråt-framåt och vill själv ligga kvar i den takten- några steg och det är jag nöjd med i nuläget.

 

[Kookaburra]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Tack, det var roligt att höra