Sv: Snacktråd för AR-frälsta!
Hej allihopa.
Långt och deppigt.
Jag sitter och är deppig eftersom jag skadade handen i slutet av september. Har inte kunnat rida alls sedan dess pga av att det är en senskada i ett av fingrarna och det tar veckovis för att läka ihop hjälpligen.
Nu är det lite mer än 3 veckor sedan jag blev opererad i handen och jag måste ha en dum plastskena på handen jämt.
Hur kul är det att behöva sköta om 5 hästar och en massa minigrisar när man bara kan använda EN hand, samt ska undvika att köra bil?
Som tur är bor hästarna hemma på gården och jag klarar av att köra de 4 km som det är till närmaste foderbutik. ( Samt till bonden som jag köper kornkrossifrån).
Två av hästarna är inne i box om natten och de andra går på lösdrift.
Allting går på sparlåga och jag kan bara göra det nödvändligaste.
Fodra går hjälpligen men tar dubbelt så lång tid.
Bara att packa en säck med hösilage är ett skämt.
Mocka går men är väldigt omständigt pga av att jag inte kan köra med rullebören. Kör ut allting i en lövkorg på säckakärra.
Sopa golven i stallet funkar väl halvbra men tar en evig tid. ( Hur lätt är det att sopa med en hand?)
Jag kan inte jobba hästarna alls. Vare sig tömkörning eller longering funkar.
Det fungerar inte jättebra att leda hästarna heller. Särskilt inte vårt lilla föl som är busigt. Stoet och fölet får alltså gå in och ut lösa när de ska ut och in ur stallet.
Och så gnällde dom vi hyrt hage av att de ville att jag skulle ta hem hagmaterial och mitt hinder som stått på betet. Trots att jag har handen att tänka på.
Så jag var uppe där och lyckades med en hand släpa fram hinderstöden och få upp dom i volvon.
Hinderbommarna finns det inte en chans att jag ska kunna lyfta själv så de får vänta.
Men när jag skulle backa bilen mot grindhålet ( det var jättelerigt där pga av att andra grannen kört omkring en massa med traktor) så liksom slant bilen i leran och jag stukade till bakre kofångaren mot ett litet träd. Okej det gick att sparka tillbaka i hyfsat rätt läge men ändå.
Så det är bara jämmer och elände.
Tyvärr så har de flesta av mina vänner flyttat till stan och bor alltså 3,5-5,5 mil bort beroende på stad. De har heller inga egna bilar. Så hjälp är inte helt lätt att få.
Har iofs en kompis med bil som är hästvan och som bor bara ett par mil bort. Men hon har relativt nyligen fått ett litet barn och har egna hästar och stall att sköta om. Denna kompis är iofs väldigt hjälpsam och juste, men det känns inte helt rätt att behöva fråga henne om det inte inträffat något riktigt akut här.
Det är precis som att jag drabbats av en förbannelse. Så fort jag blivit frisk från en grej och börjar hämta mig, kommer igång med ridningen, börjar söka jobb etc.
Ja då händer det något som gör att jag hamnar på noll igen.
( Fast just nu är det typ -3).
Jag vill vara FRISK.
Ha ett JOBB!!!
Samt ha min ridning igång så jag kan börja göra ROLIGA saker med mina hästar igen.
/KT
