Sv: Snack & Uppdateringstråd nr17
*KL*
Dethär kan bli långt, men måste få skriva av mig litet. Idag har varit den värsta hästdagen i mitt liv (om man såklart inte räknar med då Drymla dog).
Började med skrittarbete på planen, går helt bra och G. lyssnar och jobbar fint. Sedan skall det travas. I höger går det helt ok på volt, i vänster inte alls. Blev bara töltpass-stress. Vi måste nog verkligen kolla upp honom, då han inte alls varit sådan tidigare.
Efter en del jobb fick vi trav också i vänster varv, så jag bestämde mig för att rida ett litet varv ut.
Det började helt bra, vi travade, töltade och galopperade och G. lyssnade bra. Tills vi skulle ta galopp på hemvägen. Först blev galoppfattningarna bara pass (det här är då också en sak vi tränat massor på och han borde kunna). Till sist fick vi galopp och så for de iväg. Han har aldrig stuckit med mig förr, så var helt oförberedd på det. Fick inte stopp, vägen tog slut (kom till någons gård), sprang genom litet kvistar och vad ser man då framför sig.. Jo, en risbuske och massor mellanstora stenar. Har nog aldrig varit så rädd för att hästen skall bryta benen som då...
Han stannade då sen i busken, så det var bara att hoppa ner, kolla igenom alla ben - de var som tur hela och han skrittade och travade för hand helt normalt. Så vi gick tillbaka och töltade långsamt den väg han hade stuckit på - nu lyssnade han perfekt igen. Efter det bestämde jag mig för att hoppa av och leda hem honom resten av vägen (inte så lång väg).
Det var en otrolig tur att jag hoppade av, för helvetet slutade inte där. Efter en liten stund när vi började närma oss grannstallet (finns ett annat stall på andra sidan vägen, där vi ofta rider förbi) såg jag en lös häst från grannstallet komma galopperande mot oss på den smala sandvägen.
Okej, tänkte jag, jag ställer mig framför G. på vägen och viftar med händerna och skuttar, så borde en normal häst vända om och springa tillbaka, alternativt stanna.
Känslan jag kände när jag såg att det var grannstallets 3åriga finnhäst hingst går inte att beskriva. De har haft den max. 3veckor, och finnhästar är inte direkt kända för att vara de som aktar människor...
Som tur hoppade den åt sidan i sista sekunden, men hoppade därefter bakom G., som var betydligt mindre. Så snurrade vi där med hingsten i G.'s rumpa, tills jag lyckades slå till hingsten (nej, jag slår aldrig annars hästar) och den sprang tillbaka mot stallet.
När den kom tillbaka mot oss (kom någon människa gående från grannstallet), så kastade jag viktbootsen på den, och den for som tur bort.
Efter en stund fick några människor från grannstallet fast den.
Jag vet inte vad jag ville åstadkomma med att skriva det här. Antagligen blir jag väl halshuggen för att G. stack och för att jag slog en häst. Själv är jag bara överlycklig över att jag och G. klarade oss helskinnade (så gott som, ett litet sår hade han fått på ena bakbenet, om det var av hingsten eller att G. stack, kan man inte veta).
Vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om jag suttit på G., eller om det skulle ha varit någon yngre där (en flicka på 13år brukar ibland rida på S., tänkt om det skulle ha varit de två där istället för jag och G.
).
Jag får nog höja på hatten för G., som stod (/gick runt) lugnt trots att en främmande hingst tränger i hans bak.
Skulle ha varit mycket jobbigare med en häst som skulle ha börjat slåss/försökt springa iväg.
Och ja, jag vet, G. måste på veterinärkoll.
