Sv: Snack och alltiallotråden!
Inser nu att jag i mitt försök att vara avskräckande exempel fått det att låta värre än vad det var. Det var så klart inte ren och skär panik från början till slut, då hade vi inte fortsatt. Ja, hon reagerade när vi satte på svanskappan, med att rycka lite med huvudet precis när den spändes. Detta uppmärksammades, så då spändes den lösare och då brydde hon sig inte alls. Det var hans egna utrustning han hade med och han har tävlat, haft uppvisningar och så vidare i körning i många år. Så det var en väldigt fin och bra gjord. Svanskappan användes för att han menade att den ligger mer stilla då, och riskerar inte att glida framåt. Den hade lösa bossor som låg väldigt bra på ryggen, men för att de inte skulle glida fram (av en rund mage tex.) så hade han svanskappa, inte för att hålla den spänd bakåt, utan för att ta stopp om den gled framåt.
Sen när all utrustning var på plats så ledde jag henne och han gick bakom med tömmarna och sen började han väldigt mjukt att testa hjälperna. Hon var väldigt känslig, så tömmarna fick vara helt slaka, så att de hängde i en stor båge. Minsta lilla kontakt så tog hon hjälpen. Så man fick vara väldigt försiktig med handen.
Sen använde vi röstkommando vilket hon är van vid, hon var löslongerad en del hos förra ägaren och kan det jättebra. Så det var inga problem.
Vi tömkörde heller inte bakifrån, utan från sidan. Gick korta bitar snett bakom också vid skänkelvikning och skolor.
Första halvtimmen var hon stencool och det gick jättebra allting!
Först körde ju han och sen fick jag försöka och det gick jättebra. Vi gjorde volter i skritt, vände över och lite sånt. Sen försökte vi med trav och de första volterna gick bra, sen blev hon rädd för en flagga som blåste till och då blev hon lite på tårna och lite spänd. Vi fortsatte lite mjukt och hon var lugn (alltså inte trippig/springig) men lite spänd. Så när vi skulle göra en volt i det svåra varvet så gick hon emot lite, alltså trillade lite utåt på volten. Då blev det ju som sagt att yttertömmen tog emot och eftersom hon redan var på tårna som rann hon iväg och tryckte emot mer, jag gick efter och försökte få slack i tömmen igen och gav röstkommando, men hon var redan uppstressad och plötsligt tände hon till och for iväg. Hon stannade några meter senare, men sen hade det nog satt sig i huvudet, för varje gång vi skulle svänga åt höger (svåra varvet) så fick hon panik. Så proffset tog över och hon stack flera gånger med honom med bara av att han bytte varv, utan volt. Jag stod utanför och stannade henne med röstkommando (tränaren använde inte samma som hon är van vid) så hon stannade. Hon var väldigt spänd och stressad.
Han jobbade vidare jättelugnt och efter ett tag lyckades han få henne att vända över i det svåra varvet med hjälp av hörnet, och hon kunde gå längs kortsidan och sen vända över igen. Så då fick han lugnat ner henne, och jag fick komma in igen och han jobbade vidare med lite skänkelvikning och öppna på långsidorna. Så hon var lugn på slutet med.
Men just den lilla stunden av panik hade ju varit förödande om man inte hade varit på ett inhägnat område. Nu fick hon inte ens upp farten ett halvt varv (ganska liten paddock, 20x40 tror jag) innan vi hann komma i rätt position och stanna med rösthjälp.
Men på grund av detta så kommer jag inte försöka mig på det själv, utan kommer börja med longering i grimma i det svåra varvet så att hon lär sig ge efter på ett bra sätt där.
Men nu i ridningen har hon inte alls gått emot i det varvet, så jag hoppas att det har släppt!
