Jag har haft många favoriter genom åren men Ramona minns jag bäst och ändå red jag henne bara två gånger. Hon var gudomlig och så fort vi fått galoppera någon minut så kom hon igång och började gå i form och trampa under sig (en ny upplevelse för mig då). Jag satt mest och smilade och ridläraren kommenterade att hon aldrig sett mig rida så bra.
Sen måste jag nämna en 2:a också, en turridningshäst (räknas det? ) på Island Raun, vi red Låååångt den dagen (typ 5 mil, 4 av dem efter lunch) det regnade på tvären och var allmänt skitväder och vi bytte hästar ofta och red snabbt. Jag red mest en trevlig herre vid namn Hrókur som töltade på snällt och vi var ett bra team, men så skulle vi byta hästar igen (många hästbyten blev det), jag klappade om pållen och fick frågan vad jag ville rida för typ av häst. Jag minns inte vag jag sade exakt men "easy going" var med i beskrivningen. 5 minuter senare var hästen sadlad, packningen på plats och jag i sadeln. Jag fick typ 5 sekunder att bestämma mig om jag skulle vara före eller efter flocken (ägaren hade ingen åsikt) och så iväg i den mjukaste tölt jag känt och med ett härligt sug i bettet. Jag nöjt den i 40 minuter till nästa hästbyte.
De två hästarna var "kärlek" vid första tölten/galoppen och jag tror det var ömsesidigt.