Skolelever måste sälja kakor!

[Lena Furberg]

Jag misstänker att det är Kakservice själva som tjänar mest på arrangemanget...

 

[starcraft]

Usch jag håller helt med. Jag har som tur sluppit sånt. Vi skulle när jag gick i 4an samla in pengar till klassresa, men då fick man välja hur man ville göra. Jag samlade in burkar och pantade och sen tror jag mina föräldrar betalade det som saknades. Min bror däremot har sålt både salami och kakor och kolor, men då för hans fritidsintresse. Jäkla otyg alltså, tänk om vi båda hade behövt det?? Vem skulle då köpa när släkt, vänner och grannar redan köpt? Nä, de där klassresorna kan man gott skippa om det ska vara belagt med tvång och dyra pengar. Den vi hade i 4an var jättekul! Sen skulle vi göra ngt i 8/9an, men det blev inget för vi kunde aldrig enas om något att göra...

 

[Snurrfian]

Jag misstänker att det är Kakservice själva som tjänar mest på arrangemanget...

De har dessutom inte världens smartaste utkörningssystem... Det kommer i osorterade pallar och ställs av hos den som står som ansvarig. Jag fick lov att rycka in och försöka rädda så mycket det gick av chokladbollar mitt i solen i somras. Det tog ett antal timmar att försöka sortera kakorna till de som skulle köra ut till sina kunder... JAg var inte ens involverad i den försäljningen, men en god vän slängde ut ett desperat rop på hjälp. Som tur var hade de rejäla utrymmen som var svala som vi kunde ställa in i men det blev en hel del att bära.

 

[Hoarfrost]

Oj vad jag har avskytt att sälja kakor och sådant. När jag gick i skolan och skulle sälja grejer var jag extremt blyg och hade jättesvårt att prata med nya människor. Jag vågade inte sälja, på sin höjd vågade jag plinga på en dörr, och blev så otroligt lättad när de inte öppnade.
Varken mamma, pappa eller någon i släkten var särskilt rika. Alltså kunde jag inte heller sälja särskilt mycket till dem heller. När man skall sälja kakor eller vad det nu kan vara för 500kr och lyckas sälja för max 100 - 200 är det lixom 300 kvar. De 300 kronorna fick jag finansiera själv, och eftersom jag inte någonsin lyckades komma in med pengarna i tid - fick jag inte heller åka med på klassresorna. Det enda jag fick var massa lådor med kakor. Hatar det och blir bara förbannad och ledsen över det än idag.

Klassen gjorde 1-2 resor om året, jag gick miste om alla de resorna. I 8an diskuterade dock klassen jag hade franska med om att åka till Frankrike i 9an. Jag bestämde mig för att den här klassresan vill jag verkligen med på, då det kommer vara min sista chans att åka på någon klassresa alls. Men då man började diskutera det redan i 8an hade jag två år på mig att samla på mig pengar. Vilket jag gjorde och jag kunde åka med på min första och sista klassresa, visserligen med minimalt med fickpengar som nätt och jämnt räckte till mat (sista dagen hade jag 10 kronor kvar, snäll lärare betalade dock för frukost och lunch till mig) men jag minns fortfarande hur lycklig jag var över att äntligen få vara med.

 

[my_mint]

Jag misstänker att det är Kakservice själva som tjänar mest på arrangemanget...

Hade inte vi någon skolpolitiker här? Jag undrar varför man har såld ut barn och ungdomar till ett företag på det här sättet som dessutom berikar sig med något så äckligt och ohälsosamt som deras kakor.

Jag gick i skolan på 70-talet. Vi hade på den 9-åriga grundskolan tre klassresor. Ingen kostade för oss eleverna något. På nian var det en klass som samlade in pengar för att åka utomlands, dvs en kryssning med Viking Line.

 

[Monstermom]

Försäljning som skolbarn lärde mig en sak: de som bestämmer är antingen korkade eller ondsinta, förmodligen båda... Kanske en viktig insikt, jag vet inte riktigt?

Jag minns inte ens vad vi sålde, faktiskt. Men jag hade 500m till närmsta hus, där bodde farmor och farfar. 500 m bortanför dem fanns ett hus till. Sen var det tre km till nästa klunga, där fanns tre hus till. 1 km till ett hus därefter. Osv. Farmor köpte - såklart - men därefter blev det inte mycket sålt. Efter en hel dags traskande, förbi kanske totalt ett dussin hus där det ofta inte ens var någon hemma än mindre någon som var intresserad av att köpa, var det dags att traska hemåt igen. (Mobiler fanns inte, och även om jag hade kunnat ringa och fråga om skjuts så jobbade mamma.) Nästa dag kunde jag gå åt andra hållet längs vägen. Sen var möjligheterna slut. Hur fan skulle jag kunna sälja något!?

Kanske var det tänkt att jag kunde tälta i diket och fortsätta försäljningsturnén nästa dag.

Vad är poängen? Att lära barn att livet är orättvist? (Några i klassen bodde i tätorten, de sålde desto mer...) Att det är hopplöst att försöka? Att ansträngning inte lönar sig? Att känslomässig utpressning är vägen framåt? (En tant ångrade sig att hon inte ville köpa när jag - på riktigt - började gråta...) Jag blir förbannad bara jag tänker på det, det går inte ihop för mig på något annat sätt än att, ja, folk är korkade och elaka. Uppenbarligen.

Jag hade två timmar i skolskjuts för att komma hem. Innan jag ens var hemma på kvällen hade ungarna som kunde gå och ställa sig vid ICA sålt sin kvot. För att hårt arbete lönar sig? Nä, för att lantisar är klantisar, såklart.

 

[Bubbles]

Ahh dessa satans försäljningar! Vi var tvungna att köpa 100 julkort förra året... Eftersom det innan korten varit försäljning av massa annat kände vi att vi inte ville pressa våra snälla grannar mer så sonen fick inte ens försöka. Vi bor på landet så grannarna är få. Vad ska vi göra med 100 julkort? Tända med i pannan kanske...

 

[my_mint]

Det här hela låter som barnarbete som skolpolitikerna har legitimerad.

 

[Hyacinth]

Lycka till, säger jag. Vi bor ju för tusan så alla har Portkod. Inget dörrknackande här. Istället har jag nya, spännande erbjudanden från mina kollegor varje dag, de säljer saffran, amaryllisar, kakor mm åt sina barn.
Jag hatar det innerligt som fenomen betraktat men köper safffan och amaryllisar av min rara ensamstående kollega eftersom det är något jag gillar och som jag vet hjälper henne.

 

[Badger]

Det här stör mig lite just nu. Ok, jag har inget alls emot barns försäljning av Majblommor om våren, det är en slags tradition till och med.

Men nu förväntas (måste) skolbarn även gå runt och sälja framförallt kakor för att samla in pengar till skolresor varje år. Yngre barn och nu även gymnasie-elever! Säljer man inte dvs får inte in pengar till skolresan, förväntas man heller inte följa med.

Ok, jag fattar att det behövs pengar för att en skolresa ska kunna bli av. Men dels tycker jag dessa kakor är rätt vidriga; fettbomber bakade med härdat fett och palmolja, sånt som jag aldrig själv skulle komma på tanken att köpa. Ett år fick ungdomarna sälja sportkläder (strumpor etc) av ett jättebra märke, men nu är det dessa gräsliga kakor (av diverse sort) som gäller. Och man måste. Måste dessutom sälja en viss mängd som inte är liten.

Att få en tonåring att knacka dörr och sälja kakor är inte det lättaste, OCH jag pratar själv ofta om att man inte ska falla för dörrförsäljare och slentrianmässigt köpa sånt man inte vill ha/behöver. Detta må vara för ett gott syfte, men ändå. Eftersom det är ett överskott av dörrsäljande barn och ungdomar just nu, vill ingen köpa utan familj, släkt och vänner förväntas ställa upp. Vi har ingen släkt i den här änden av landet utan sitter just nu med kakor för över 500 spänn som vi inte vill ha.

VARFÖR sitter man så slentrianmässigt fast vid just försäljning av kakor? TVÅ GÅNGER om året är det samma visa. Jag vill inte att mitt barn ska behöva traska runt i mörkret efter skolan och sälja sånt som vi själva inte ens vill ha. Och jag vill inte köpa skräpet själv heller.

Kunde eleverna inte få välja? Ordna ett Loppis t.ex. och sälja vid ett bord på Folkets Hus, en tillställning som äger rum varje månad där vi bor. Eller NÅT annat, bara inte dessa evinnerliga gräsliga kakor (chokladtoppar, oljiga flarn, godis med hemskt innehåll, etc etc.)

Är jag en riktig Scrooge nu eller finns det fler som är less på att måsta stödköpa "kakor" som man verkligen inte vill ha?

Jag är värre
Jag gillar inte kakorna (någon måste ju äta upp dem om man nu förbarmat sig och köpt dem)
Gillar inte skolresorna
Gillar inte konceptet (sälja saker som folk inte vill ha)

Dock så känner jag inte samma motvilja inför att köpa kakor som barn och andra har bakat
Jag vill ha det, man får lagom mängd, de brukar vara bakade och sålda under lite gemenskap vid ett bord utanför en affär tex med lite kassa och pengar inblandat.

 

[Badger]

Nu har jag visserligen hoppat runt så mycket mellan olika skolor, och gått på respektive så kort tid. Men jag kan ändå aldrig påminna mig om att jag/någon annan i klassen sålt någonting någon gång. Och olika former av "klass/skolresor" har skolan stått för, möjligen att man själv fått betala till några tior eller så, men inte mer. På skolans bekostnad har jag bara varit med om skidresa till Romme och en halv vecka i Berlin. Vi elever har inte behövt sälja eller göra något för att åka med på det.

Men det kanske är något nytt påfund det där med att sälja saker för att skramla ihop till resor?
För, om inte jag missuppfattat något brutalt, är ju inte TS dotter så himla mycket yngre än mig (3 år om jag räknat rätt). Så det måste vara något nytt påfund eller så. För jag har ändå gått i totalt 8 skolor, och det har inte förekommit någonstans... Hm...

Det låter bra, jag är 42 (tror jag, eller är det bara 41, nåja) och det är inget nytt påfund. Verkar snarare som att det lugnat sig i så fall. Jag har sålt allting som går att sälja som liten. Drabbad av entusiastiska klassföräldrar. Sedan surmulet traskat igenom skolresorna också, men en lyckades jag smita från (min bäst placerade nässelfeber någonsin.)

 

[Mia_R]

Oj vad jag har avskytt att sälja kakor och sådant. När jag gick i skolan och skulle sälja grejer var jag extremt blyg och hade jättesvårt att prata med nya människor. Jag vågade inte sälja, på sin höjd vågade jag plinga på en dörr, och blev så otroligt lättad när de inte öppnade.
Varken mamma, pappa eller någon i släkten var särskilt rika. Alltså kunde jag inte heller sälja särskilt mycket till dem heller. När man skall sälja kakor eller vad det nu kan vara för 500kr och lyckas sälja för max 100 - 200 är det lixom 300 kvar. De 300 kronorna fick jag finansiera själv, och eftersom jag inte någonsin lyckades komma in med pengarna i tid - fick jag inte heller åka med på klassresorna. Det enda jag fick var massa lådor med kakor. Hatar det och blir bara förbannad och ledsen över det än idag.

Klassen gjorde 1-2 resor om året, jag gick miste om alla de resorna. I 8an diskuterade dock klassen jag hade franska med om att åka till Frankrike i 9an. Jag bestämde mig för att den här klassresan vill jag verkligen med på, då det kommer vara min sista chans att åka på någon klassresa alls. Men då man började diskutera det redan i 8an hade jag två år på mig att samla på mig pengar. Vilket jag gjorde och jag kunde åka med på min första och sista klassresa, visserligen med minimalt med fickpengar som nätt och jämnt räckte till mat (sista dagen hade jag 10 kronor kvar, snäll lärare betalade dock för frukost och lunch till mig) men jag minns fortfarande hur lycklig jag var över att äntligen få vara med.

Det är ju rent ut sagt för! Du slet med att samla in pengarna och fick sen inte ens åka med?
Jag har aldrig fattat varför barn och ungdomar ska samla in pengar så andra ska kunna åka på resor typ idrottsklubbar, en helt annan sak att man samlar pengar för välgörenhet, men att andra ska få förmåner istället för de som gjort jobbet?

På jobbet händer det att folk vill sälja till förmån för sina ungar som tvingas sälja kakor, korvar mm men jag köper bara om det är något jag är intresserad av. Plastpåsar som tidigare nämnts var av väldig hög kvalité så de var bra, fast jag försöker minska användningen av engångsartiklar hemma.

 

[BernT]

Jag tog studenten 2009 och har aldrig behövt sälja något. Eller jo ridklubben sålde reselotter men de var billiga och man behövde max sälja för typ 200kr så mamma och pappa köpte alla.

Min lillasyster går i gymnasiet nu och de säljer saker HELA TIDEN!! Jag är snäll och köper. Köpte (äckliga) chokladpraliner för 500kr, de åkte i soporna. Köpte kakor för 600, de bjöd jag på i stallet när jag hade häst fortfarande. Och nu för någon månad sen new body prylar för 450kr. Det kändes okej ändå eftersom det var strumpor som ändå går åt. Men det blir ju en del pengar. Sambons systerbarn säljer också saker bl.a. sjukt äcklig (svindyr) marmelad och choklad. Ska man stötta alla sina släktingar så blir det ju hur mycket pengar som helst.

 

[via]

I min äldsta dotters förra klass såldes det saker, bland annat sålde de tulpaner som skulle levereras en gång i veckan. Det innebar att barnen var tvungna att hämtas upp på skolan, för att inte råka klämma sönder en famn full med tulpaner på skolbussen hem, samtidigt som de ska bära skolväska, gympapåse och i mitt barns fall, en gitarr.
Jag beställde en bukett till mig själv i veckan och så fick det vara bra med det.
De har också stått på byns julmarknad och sålt sådant de har bakat själv, det tyckte jag var helt okej. Diskon för yngre årskurser har anordnats och så skulle det sättas i en hundralapp i månaden utöver detta.

Det här är en klass med dålig sammanhållning och mycket konflikter och flera elever inklusive min dotter har bytt skola av den anledningen. Inte ett gäng jag vill skicka iväg mitt barn med på en resa.
Nu bytte vi skola någon månad innan resan, så den slapp hon.

I den nya klassen är ambitionerna höga. Det är en internationell skola där större delen av undervisningen sker på engelska, så barnen vill till London.
Det finns några föräldrar som är jätteengagerade, men hittills har de inte krävt att andra ska ligga på samma höga nivå. Barnen har sålt kryddor (inga krav på hur mycket). Där har vår dotter sålt bra av den enkla anledningen att vårt företag har köpt kryddorna som julklapp till våra anställda.

Nu har hon fått hem en kasse full med brandfiltar och first aid kits som ska säljas. Där vet jag faktiskt inte om hon förvänta sälja hela kassen eller om det går att lämna tillbaka det som eventuellt blir osålt.

 

[Korven]

På -50talet hade vi lingonlov när vi skulle plocka lingon till skolbespisningen . Jag ville inte, som vanligt obstinat. Min pappa tyckte att då köper vi på burk i affären . Han tyckte nog samma som jag att det var helt uppåt väggarna. Det försvann sen, vet inte om det hade att göra med att pappa satt i skolstyrelsen.

 

[Luff]

Oj vad jag har avskytt att sälja kakor och sådant. När jag gick i skolan och skulle sälja grejer var jag extremt blyg och hade jättesvårt att prata med nya människor. Jag vågade inte sälja, på sin höjd vågade jag plinga på en dörr, och blev så otroligt lättad när de inte öppnade.
Varken mamma, pappa eller någon i släkten var särskilt rika. Alltså kunde jag inte heller sälja särskilt mycket till dem heller. När man skall sälja kakor eller vad det nu kan vara för 500kr och lyckas sälja för max 100 - 200 är det lixom 300 kvar. De 300 kronorna fick jag finansiera själv, och eftersom jag inte någonsin lyckades komma in med pengarna i tid - fick jag inte heller åka med på klassresorna. Det enda jag fick var massa lådor med kakor. Hatar det och blir bara förbannad och ledsen över det än idag.

Klassen gjorde 1-2 resor om året, jag gick miste om alla de resorna. I 8an diskuterade dock klassen jag hade franska med om att åka till Frankrike i 9an. Jag bestämde mig för att den här klassresan vill jag verkligen med på, då det kommer vara min sista chans att åka på någon klassresa alls. Men då man började diskutera det redan i 8an hade jag två år på mig att samla på mig pengar. Vilket jag gjorde och jag kunde åka med på min första och sista klassresa, visserligen med minimalt med fickpengar som nätt och jämnt räckte till mat (sista dagen hade jag 10 kronor kvar, snäll lärare betalade dock för frukost och lunch till mig) men jag minns fortfarande hur lycklig jag var över att äntligen få vara med.

Åhhhh, jag får hjärtsnörp när jag läser sådant här. Jag jobbar som fritidsledare och får panik när kollegor vill att ungdomarna ska jobba ihop till en resa eller dylikt. "-Dom kan väl sälja lotter eller något för att det vore trevligt om vi åkte någonstans". Och när jag då argumenterar för att alla KAN INTE så viskar dom; -Men vi hjälper dom som inte kan. MEN HUR FAN SKA VI VETA DET? hojtar jag då. När man som ung döljer allt vad man kan hur det är ställt. Jag blir så arg, speciellt på professionella vuxna som inte begriper.
Hoarfrost, jag hade köpt alla dina kakor om jag hade kunnat.

 

[Tussinussen]

Mina barn har också fått sälja - nu senast dottern. Vi stödköpte 6 burkar, tänkte att vi ger till farmor o farfar i present, lämnar en burk på jobbet osv. När hon lämnade in lappen sa rektorn "oj! sex stycken, det var inte mycket".

Dom har också fått sälja Newbody, helt OK grejer tycker jag men det blev också så mkt stödköp att vi i familjen kunde numera öppna en strumpaffär själva

 

[Tussinussen]

Nu har hon fått hem en kasse full med brandfiltar och first aid kits som ska säljas. Där vet jag faktiskt inte om hon förvänta sälja hela kassen eller om det går att lämna tillbaka det som eventuellt blir osålt.

Men hur i h-vete tänker dom att det ska bli sålt??
O inte är det nånting som man som föräldrar stödköpet flera st heller

 

[sorbifolia]

Jag misstänker att det är Kakservice själva som tjänar mest på arrangemanget...

Precis så är det! Finns ett liknande företag här i Norge, och för ett tag sedan blev det lagt ut på fejjan en redovisning av hur mkt dom tjänar på ett år - det var många miljoner! Kakorna är jättebilliga att producera, ungarna får bara en liten %-del för salget, så det är en fantastisk business för ägarna av företaget.

Blir så förb** på sådant!

 

[Badger]

Mina barn har också fått sälja - nu senast dottern. Vi stödköpte 6 burkar, tänkte att vi ger till farmor o farfar i present, lämnar en burk på jobbet osv. När hon lämnade in lappen sa rektorn "oj! sex stycken, det var inte mycket".

Dom har också fått sälja Newbody, helt OK grejer tycker jag men det blev också så mkt stödköp att vi i familjen kunde numera öppna en strumpaffär själva

Mjo en kollega säljer åt sin dotter på jobbet, vilka mångpack, köpte tre linnen, gav ett till mamma. Håller bra dock. Får se vad man kan hitta på nästa gång han kommer förbi med lappen, eller så har de lyckats ta sig iväg på sin resa nu

Himla smart affärstrick, få vuxna att produkter de inte behöver för att man övertygar söta barn att sälja dem för ömmande ändamål.

(Btw så har vi levt på pepparkakor och finskorpor nu i två år, chefen råkade stödja röda korset el dyl, en aldrig sinande ström av kakburkar. Snart får han stödja en hälsokontroll också tycker jag själv äter han såklart inte kakor... )