Skolelever måste sälja kakor!

[Badger]

I min äldsta dotters förra klass såldes det saker, bland annat sålde de tulpaner som skulle levereras en gång i veckan. Det innebar att barnen var tvungna att hämtas upp på skolan, för att inte råka klämma sönder en famn full med tulpaner på skolbussen hem, samtidigt som de ska bära skolväska, gympapåse och i mitt barns fall, en gitarr.

Ah de tänker ju aldrig på barnen utan bil, de däringa.

(Själv släpade jag (för hundra år sedan, skrev det i andra tråden också) hem en jättesopsäck med julkärvar genom snö + cykel och skolväska och stannade och grät ibland. När jag var 14. Skulle försöka sälja i ett hyreshusområde... Jättesnälla faster sålde allihop till sina grannar och hämtade dem med bil hos mig. Utom en som vi band fast vid balkongräcket. (klassföräldrarna bodde såklart i villaområden och hämtade sina barn med bil.)

 

[Hoarfrost]

Hoarfrost, jag hade köpt alla dina kakor om jag hade kunnat.

Problemet är ju just det - har man det lite halvkasst med pengar ställer man sig ju inte upp och protesterar och säger att "nejmen det har vi inte råd med i min familj" Det är nog svårt att veta vilka som faktiskt behöver hjälp.
I mitt fall hade nog ingen kunnat gissa, jag var och är fortfarande en person som verkligen avskyr att vara till besvär, även om jag på senare år tack vare en supersnäll lärare i gymnasiet långsamt har kunnat bygga upp självförtroende när det kommer till att träffa nya människor och att "besvära" andra. Men när jag gick i grundskolan redde jag ut precis allt själv oavsätt vad som hände utan att någonsin klaga eller fråga om hjälp (för då trodde jag att jag var jobbig/besvärlig)

Det bästa vore ju om man helt slutade med sådant. Om jag någonsin får barn hoppas jag att de aldrig behöver gå igenom samma sak, och kommer göra allt för att de skall få slippa.

 

[turbofling]

Glad att jag inte bor i Sverige, har sett pa facebook att den del har barn som säljer men det här verkar ju extremt. Jag har aldrig salt ngt via skolan, det enda vi gjorde var att sälja hembakat pa marknaden som var i byn varje ar. Min bror salde bingolotter och ngt mer via hans sportförening.

Jag bor i Österrike och här säljs det inget, vid föräldramöten uppmanas man att baka ngt som sedan säljs och pengarna gar till familjer i nöd, samma sak är det i skolan en julbasar där det säljs saker som barnen har gjort, dom pengarna gar ocksa till välgörenhet. Däremot ordnas det skidvecka, utflykter, skolresor osv som föräldrna förväntas betala och det kan bli ganska dyrt. Men för familjer som inte har rad finns det bidrag att be om via rektorn.

 

[Sonic76]

Jag är uppväxt med fattiga föräldrar som hade som mest 4 barn samtidigt i grundskolan tror jag. Kan ha varit 3 med.
Med diverse insamlingar, friluftsdagar där de som hade råd kunder åka skidor eller rida eller bada i Uppsala.
Vi som inte hade råd fick spela bollsporter på UTK .
Avskydde det då och även nu.
Min dotter var med på sexans skolresa och satt hela tiden i kafeterian utan att nån frågade henne om hon skulle delta
Vad är det för mening?
Vi kunde gjorde nåt roligt för alla pengar jag slängde ut på stödköpande.

 

[Tussinussen]

Himla smart affärstrick, få vuxna att produkter de inte behöver för att man övertygar söta barn att sälja dem för ömmande ändamål.)

Så är det faktiskt.

 

[MiaMia]

Ni som stödköper. Varför inte fråga hur stor förtjänsten är på den krävda minimiförsäljningen och sedan lägga det kontant? Och skippa den del av pengarna som är vinst till företagen.

Och pepp till er som orkar argumentera och protestera. Betyder mycket för dem som redan har svårt med annat och inte orkar ta just denna kampen.

 

[LillaGubben]

Vi tog oss till Storbritanien i en vecka på att delvis ha jobbat ihop pengar till resan, hade dock engagerade föräldrar i massor i klassen samt två lärare som bidrog. Bla sökte lärarna stipendium åt oss-vi fick två stycken och det ingick då i resandet för oss att utföra ett antal uppgifter för att öva språket samt gå i skola vissa dagar. Vi hade en språklärare med kontakter så vi fick följa med ett antal elever och ha lektioner med dem men även egna lektioner samt göra en del studiebesök.
Förutom stipendierna så satte alla föräldrar in en summa (tror det var 50-100 kr) per månad för sitt barn under de tre åren i högstadiet. Vi jobbade också ihop pengar. Varje söndag i advent bakade vi lussekatter och sålde i närliggande villaområden (vi bakade i skolans hemkunskapssal), det var mycket populärt. Vi sålde också tulpaner. Dessutom tillverkade vi olika saker -tex julkransar osv och sålde på marknaderna, samlade tomburkar, satte upp teaterföreställning med tillhörande middag (var tänkt för föräldrarna men pjäsen blev så poppis att vi fick spela upp den även för hela skolan).
Del av poängen var nog att vi inte bara skulle "få" resan utan att ha jobbat för den.

Har sett att bekanta använder FB för att meddela att det säljs tex julamaryllis, intresserade hör av sig till dem, övriga behöver inte känna sig tvingade. På jobbet brukar det sättas upp en lapp i fikarummen alt, mailas ut (brukar vara strumpor/sportkläder)
att det sälja åt barnens förening/skolklass. Vill man köpa hör man av sig.
Kan tycka att det är en bättre metod men det fungerar kanske bara i större städer där det finns mycket företag?

 

[Migo]

Vi tog oss till Storbritanien i en vecka på attdelvis ha jobbat ihop pengar till resan, hade dock engagerade föräldrar i massor i klassen samt två lärare som bidrog. Bla sökte lärarna stipendium åt oss-vi fick två stycken och det ingick då i resandet för oss att utföra ett antal uppgifter för att öva språket samt gå i skola vissa dagar. Vi hade en språklärare med kontakter så vi fick följa med ett antal elever och ha lektioner med dem men även egna lektioner samt göra en del studiebesök.
Förutom stipendierna så satte alla föräldrar in en summa (tror det var 50-100 kr) per månad för sitt barn under de tre åren i högstadiet. Vi jobbade också ihop pengar. Varje söndag i advent bakade vi lussekatter och sålde i närliggande villaområden (vi bakade i skolans hemkunskapssal), det var mycket populärt. Vi sålde också tulpaner. Dessutom tillverkade vi olika saker -tex julkransar osv och sålde på marknaderna, samlade tomburkar, satte upp teaterföreställning med tillhörande middag (var tänkt för föräldrarna men blev så popis att vi fick spela upp pjäsen även för andra).
Del av poängen var nog att vi inte bara skulle "få" resan utan att ha jobbat för den.

Har sett att bekanta använder FB för att meddela att det säljs tex julamaryllis, intresserade hör av sig till dem, övriga behöver inte känna sig tvingade. På jobbet brukar det sättas upp en lapp i fikarummen alt, mailas ut (brukar vara strumpor/sportkläder)
att det sälja åt barnens förening/skolklass. Vill man köpa hör man av sig.
Kan tycka att det är en bättre metod men det fungerar kanske bara i större städer där det finns mycket företag.

Det ska vara gratis att gå i skolan. 100 kr i månaden är helt vansinnigt!

 

[LillaGubben]

Ja, egentligen är det vansinnigt.
Det var dock ett beslut våra föräldrar röstade igenom (enhälligt under anonym röstning btw) redan då vi gick i 7:an,
men det är typ 25 år sedan så allas föräldrar hade jobb och tyckte väl att det var ok just då. Tanken med att spara månadsvis måste ju ha varit att det var enklare att undvara en midre summa varje månad än en klumpsumma när resan skulle betalas.
Man valde mellan den ordinära "cykla och tälta"-klassresan och en veckas "språkresa" och då blev det språkresan.

 

[Brandgul]

Vi sa till vår son redan för ett par år sedan att vi inte ville att han skulle gå runt och sälja vare sig jultidningar eller majblommor, så han skulle säga nej direkt när sådant kom upp. Nu fick vi veta för ett par veckor sedan att det var kakförsäljning på gång, alla i klassen ska sälja utom vår kille. Vi sa till klassföreståndaren att vi betalar det som krävs istället för att han ska kunna följa med på klassresan.

Problemet blir när alla har råd att köpa sig fria utom tre stycken. Ska de själva gå runt och sälja då?

Nä lägg ned allt anser jag. Jag förbereder mig redan nu för att säga nej. Sonen går i tvåan och sen har vi två till att pressa förbi klassresor...

 

[ameo]

Nej, de får hem burkarna sedan försäljningen är avklarad. Men varje elev måste sälja en minimiantal, dvs nå upp till en viss summa. Det är då vi t.ex. stödköpt och nu sitter här med en massa "kakor" som vi egentligen inte vill ha.

Problemet ligger ju i det där minimiantalet.
Jag ser egentligen inte att själva försäljningen är ett problem, men man måste självklart ta hänsyn till de olika elevernas olika förutsättningar. Alla är inte naturliga säljare. Alla är inte supersociala som ens vågar gå runt bland grannarna. (här måste jag inflika att ett av mina barn, som är rätt osocial annars, faktiskt överträffade sig själv och lyckades sälja till alla våra grannar... Hen lärde sig förmodligen en del om sig själv också på den rundan... Och ska jag vara ärlig så förväntade jag mig knappt ens att hen skulle försöka...) Alla bor inte i hyreshusområden med hundratals eller tusentals grannar. Alla har inte stor släkt att vända sig till. Och långt ifrån alla har möjlighet att stödköpa själva.

 

[As_Vegas]

Det här stör mig lite just nu. Ok, jag har inget alls emot barns försäljning av Majblommor om våren, det är en slags tradition till och med.

Men nu förväntas (måste) skolbarn även gå runt och sälja framförallt kakor för att samla in pengar till skolresor varje år. Yngre barn och nu även gymnasie-elever! Säljer man inte dvs får inte in pengar till skolresan, förväntas man heller inte följa med.

Ok, jag fattar att det behövs pengar för att en skolresa ska kunna bli av. Men dels tycker jag dessa kakor är rätt vidriga; fettbomber bakade med härdat fett och palmolja, sånt som jag aldrig själv skulle komma på tanken att köpa. Ett år fick ungdomarna sälja sportkläder (strumpor etc) av ett jättebra märke, men nu är det dessa gräsliga kakor (av diverse sort) som gäller. Och man måste. Måste dessutom sälja en viss mängd som inte är liten.

Att få en tonåring att knacka dörr och sälja kakor är inte det lättaste, OCH jag pratar själv ofta om att man inte ska falla för dörrförsäljare och slentrianmässigt köpa sånt man inte vill ha/behöver. Detta må vara för ett gott syfte, men ändå. Eftersom det är ett överskott av dörrsäljande barn och ungdomar just nu, vill ingen köpa utan familj, släkt och vänner förväntas ställa upp. Vi har ingen släkt i den här änden av landet utan sitter just nu med kakor för över 500 spänn som vi inte vill ha.

VARFÖR sitter man så slentrianmässigt fast vid just försäljning av kakor? TVÅ GÅNGER om året är det samma visa. Jag vill inte att mitt barn ska behöva traska runt i mörkret efter skolan och sälja sånt som vi själva inte ens vill ha. Och jag vill inte köpa skräpet själv heller.

Kunde eleverna inte få välja? Ordna ett Loppis t.ex. och sälja vid ett bord på Folkets Hus, en tillställning som äger rum varje månad där vi bor. Eller NÅT annat, bara inte dessa evinnerliga gräsliga kakor (chokladtoppar, oljiga flarn, godis med hemskt innehåll, etc etc.)

Är jag en riktig Scrooge nu eller finns det fler som är less på att måsta stödköpa "kakor" som man verkligen inte vill ha?

Jag är född tidigt 90-tal. Visst sålde vi kakor och allt möjligt, men inte på den nivån att det var krävande eller behövdes att föräldrar stödköpte. Alla fick göra en klassresa i 6e klass med en prislapp på max 1500 kr per barn, och man började spara till denna resa redan i första klass. Det blev liksom en grej man jobbade tillsammans mot under hela låg- och mellanstadiet. Och 1500 kr på 6 år är ingen betungande summa att få ihop med loppis, hembakat, bingolotter osv. Det var nog en ganska lagom summa för att vi barn skulle få känna att vi jobbat ihop en resa tillsammans, men inte vara betungande för föräldrarna.

 

[Lena Furberg]

Uppdaterar lite:
Senaste försäljningen - just nu - var med NewBody, tack och lov, dvs hyfsade sportkläder och inte "kakor" fulla av palmolja som vi sen bara kastar för ingen vill äta dem.
Nu köpte vi inom familjen strumpor (!) för 1 300:- och tyckte det fick räcka. Vi kunde inte prångla ut mer till familj och vänner. Men - nej, det blev bakläxa. Det MÅSTE vara sålt för minst 1 500:- så nu har vi, hipp hurra, sportstrumpor för ettusenfemhundra spänn som levereras idag.

Det känns bara så ... galet. Vi vek oss den här gången då det rörde sig om sportkläder, och strumporna är faktiskt bra. Hade det varit "kakorna" hade jag vägrat benhårt. Nästa gång blir det väl "kakor" så då får jag stå för mitt ord.

 

[tolksele]

När vi sålde grejer i högstadiet gick en del till en gemensam kassa, inte till enskilda barn och på så sätt jämnades det ju ut lite. Vet dock att våra föräldrar sparade/la in en del pengar också till klassresan (som gick till Alanya i Turkiet i nian )

 

[Lena Furberg]

Jag känner mest, att ska man samla ihop pengar till exempelvis en resa med klassen, kan man göra det på ett annat sätt. Just detta, att skolelever ska tvingas knacka dörr (hur många 17-åringar går med på det och hur kul är det med dörrförsäljare överhuvudtaget?) eller två gånger per år försöka förmå familj, familjens arbetskompisar, och släkten, att köpa sånt de inte vill ha? De där "kakorna" är ett skräckexempel.

Man kunde anordna gemensam Loppis t.ex. eller annat som man gör tillsammans och där ingen behöver pressas till köp.

 

[GardenAngel]

Uppdaterar lite:
Senaste försäljningen - just nu - var med NewBody, tack och lov, dvs hyfsade sportkläder och inte "kakor" fulla av palmolja som vi sen bara kastar för ingen vill äta dem.
Nu köpte vi inom familjen strumpor (!) för 1 300:- och tyckte det fick räcka. Vi kunde inte prångla ut mer till familj och vänner. Men - nej, det blev bakläxa. Det MÅSTE vara sålt för minst 1 500:- så nu har vi, hipp hurra, sportstrumpor för ettusenfemhundra spänn som levereras idag.

Det känns bara så ... galet. Vi vek oss den här gången då det rörde sig om sportkläder, och strumporna är faktiskt bra. Hade det varit "kakorna" hade jag vägrat benhårt. Nästa gång blir det väl "kakor" så då får jag stå för mitt ord.

Måste? Som lärare, och människa, hade jag blivit vansinnig om en kollega krävt att en viss summa skulle in. Det står i FNs barnkonvention att utbildning ska vara gratis, det kan du trycka upp i nyllet på skolan. Skolan ska även verka för en likvärdig skola. Man ska inte behöva betala för att ens barn ska få följa med på klassresa, varesig hen vill sälja kakor eller inte! Att barn som inte hostar upp pengarna inte får följa med är inte okej.
Sen är ju jag en sån där tråkig lärare som anser att det inte är skolans sak att anordna klassresor, försäljning, påskpyssel, luciatåg och friluftsdagar. Det är väldigt sällan det finns stöd för detta i läroplanen! Sånt får man göra på fritiden.

Mvh, bitter fröken som behöver påsklov. Och har elever som började sälja majblommor igår. Dock helt frivilligt.

 

[Lena Furberg]

Måste? Som lärare, och människa, hade jag blivit vansinnig om en kollega krävt att en viss summa skulle in. Det står i FNs barnkonvention att utbildning ska vara gratis, det kan du trycka upp i nyllet på skolan. Skolan ska även verka för en likvärdig skola. Man ska inte behöva betala för att ens barn ska få följa med på klassresa, varesig hen vill sälja kakor eller inte! Att barn som inte hostar upp pengarna inte får följa med är inte okej.
Sen är ju jag en sån där tråkig lärare som anser att det inte är skolans sak att anordna klassresor, försäljning, påskpyssel, luciatåg och friluftsdagar. Det är väldigt sällan det finns stöd för detta i läroplanen! Sånt får man göra på fritiden.

Mvh, bitter fröken som behöver påsklov. Och har elever som började sälja majblommor igår. Dock helt frivilligt.

Det är lite delat dessutom, eftersom eleverna faktiskt måste sälja för 1500:- men samtidigt får lärarna inte handha kassan med pengarna. Det är olagligt. Så pengarna som kommer in måste en frivillig förälder ta hand om, tills de ska spenderas.

 

[Rosett]

Skolaktiviteter ska betalas av skolan, har jag för mig. Eleverna ska inte behöva dra in pengar.

 

[skogaliten]

När vi sålde grejer i högstadiet gick en del till en gemensam kassa, inte till enskilda barn och på så sätt jämnades det ju ut lite. Vet dock att våra föräldrar sparade/la in en del pengar också till klassresan (som gick till Alanya i Turkiet i nian )

Jag är nog en del äldre än många här, men skolresa till badort???? Varför det?
Det är väl ändå inte en "skolresa", utan något slags frivillig fritid? Som skolan eller klassen som kollektiv borde hålla sig långt ifrån?

Det längsta vi åkte i högstadiet var till Vaxholm (från Stockholms innerstad), för att besöka fästningen (lite historia) och sedan ha picknick och spela brännboll (kul aktivitet).

 

[Mitra]

Det som retar mig är inte bara allt det här som ska säljas utan även det som är så kallat frivilligt.
Ex min systerson ska idag vara utklädd i skolan men det var frivilligt... men det skulle tävlas om bästa kostym... hur jävla frivilligt är det då för föräldrarna att fixa maskeraddräkt till sina barn???
Ska hennes son vara utan maskeradkostym eftersom hon precis har blivit arbetslös eller ska hon bita i det sura äpplet och fixa dräkt till honom så han slipper skämmas. Givetvis valde hon de senare alternativet men det känns inte som det var ett frivilligt alternativ.